Det är något visst med kvinnoprat!

 Här sitter jag med två av mina väninnor, på en altan till en norsk hytte, invid Trondheimsfjorden. 

Vi tre som möttes för knappt 40 år sedan, då vi råkade bo på samma gård i Ekeby här i Uppsala. Vi var alla småbarnsmammor, tillsammans med flera andra i samma sits på samma gård. Det var en tid fylld av flitigt umgänge, fylld av glädje och oro, skratt och tårar, stress och allt som hör livet till med små barn och ammande icke så utsövda mammor! Men så kom vi att stå varandra nära också!!

Sen sprids man och livet går vidare, men vi har hållit kontakten, särskilt jag och kvinnan i mitten som är fast boende i Levanger i Norge. Extra roligt att nu flyga upp och ses alla tre! Och att känna att, trots att åren passerat och livet förändrats, så har samtalen flödat obehindrat. Vi har haft så vansinnigt trevligt!

På dagarna gjorde vi utflykter och promenader. Här på Tautra, en ö mellan Levanger och Trondheim där vi besökte en klosterruin och ett nybyggt kloster och vi åt lunch på en gammal vacker gård och ölbryggeri.

En hel dag tillbringades i den vackert belägna "hyttan" utanför Steinkier vid Trondheimsfjorden. En annan dag var vi bjudna på lunch hos min norska väninnas dotter med familj.

Sena eftermiddagar drack vi cava och stickade och på kvällarna tog goda måltider och vin vid och prat, prat, prat och ännu mera prat, om allt mellan himmel och jord!

Det kan inte hjälpas, men det är något visst med kvinnoprat!