Sex dagar in i månaden april! Som verkligen bjudit på genuint april-väder!! Jag som skulle stav-gå våren till mötes, har istället fått traska i vinterns fotspår med snötäckta stigar och isande kalla nordliga vindar.
Men så här vet vi ju att det alltid blir, det är en del av våren. "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka".
Och att det är vår är det ingen tvekan om! För när man hör kakafonin av fågelkvitter i buskar och snår och när kvällarna och morgnarna är ljusa - då är det alldeles, alldeles underbart. Snö och nordliga vindar eller ej!
Det som gjorde min dag idag, var när jag i lite senaste laget jäktade in på Friskis & Svettis gympapass i förmiddags. Det var extremt mycket folk och jag trängde mig fram för att lägga min ryggsäck i ett hörn. När jag var påväg att leta fram en plats att starta på, dök en stilig, lång ung man upp och utbrast; -Hej Barbro, kommer du ihåg mig! Självklart gjorde jag det! En elev som jag haft för många år sedan, nu i 20-årsåldern och säkert 1 meter längre än då han gick på högstadiet, men det är alltid något med ögonen och blicken som man känner igen. Det här var en alldeles underbart rolig men intensiv klass som jag hade mycket nöje av att undervisa i. Och när man då får en stor björnkram så här, många år senare, då värmer det verkligen en gammal syslöjdsfrökens hjärta. Vi språkades vid en liten stund, innan passet drog igång, men glädjen och känslan har suttit i hela dagen. Jag har fått träffa och lära känna väldigt många trevliga ungdomar under mitt yrkesverksamma liv.
På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos min kära syster, som precis flyttat. För vilken gång i ordningen, det vet jag faktiskt inte, men hos henne sitter inte mycket fast. Jag beundrar henne för det, och jag beundrar henne också för hennes känsla för inredning. Visserligen arbetade hon i många år som inredningsarkitekt, så det kanske inte är så konstigt. Men hon jobbade ju mot offentliga miljöer, och det är ju inte riktigt som att inreda ett hem. Det här hemmet kommer också att bli perfekt, det är jag övertygad om. Själv känner jag att jag inte längre är någon "lägenhets-människa", något som jag trodde att jag skulle bli, när barnen flyttat hemifrån. Man ska väl "aldrig, säga aldrig", men spontant vill jag bo på markplan i ett eget hus, eller som nu, mitt radhus. Men visst är det mycket jag skulle vilja fixa, eller ändra på. Förmodligen vill jag det inte tillräckligt mycket, eftersom jag inte tar tag i det. Eller så nöjer jag mig. Är det tråkigt eller??
På hemväg från syster, cyklade vi förbi yngsta dottern och tog hem lilla vovven, för att hon ska slippa vara med på födelsedags- och inflyttningsfesten, som ska gå av stapeln ikväll. Hon får det betydligt lugnare och behagligare här hos oss gamlingar! Vi har tagit en promenad och lyssnat till fågelsången, hon fick lite rökt skinka inblandat i torrfodret och nu ligger hon på sin favoritplats, i en filt mot en kudde i vardagsrumssoffan. Jag ska gå och sjuda en torskrygg, riva lite pepparrot, koka potatis och bryna smör till lördagsmiddag.
Tråkigt är tryggt och skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar