Don efter person

 Nej, pedant är jag inte, långt därifrån. Men jag tycker om när huset är nystädat! Det ger en skön känsla inför helgen.

Maken tycker inte lika. Han tycker att jag städar för ofta. Det är idag 14 dagar sedan jag senast städade, och när dammråttorna ligger bakom sovrumsdörren och smulorna hopar sig under köksbordet, då tycker jag det är hög tid! 

Det är bara det, att när man börjar städa, så ser man plötsligt alla skavanker som det ju faktiskt blivit i ett levande hushåll efter årens framfart. Det är fläckar i soffan av te-kvällar och barn som käkat  popcorn och druckit saft. Det är fläckar på vardagsrumsmattan efter familje-middagar och hundar som kräkts (och som alltid väljer  mattan istället för golvet...) Det är en hundtuggad golv-klocka, det är kantstötta stolar som skjutits för hårt in mot köksbordet, det är slitna trappsteg av hund-klor och hoppande barn som tappat leksaker, det är repskador i parketten efter dock-vagnar och den stora träbilen som barnbarnen kört runt, runt osv, osv.... 

När jag nämnde det för maken vid lunch-fikat, så sa han bara; -Du slipper ju se det om du inte städar! -- -Fast jag ser ju hellre skavanker utan dammråttor och fettfläckar, kontrade jag.  -Nåja, det ska väl vara lite patina i ett levande hem, sa maken. - Precis som du och jag har patina menar du, svarade jag.

Don efter person!

I alla fall så lyxade jag till det med ett glas Cremant, efter avslutad städning, champagnen korkar jag inte upp förrän jag är helt återställd. Det är fyra veckor sedan jag drack alkohol, och jag kan ju låtsas att det varit en reningskur, men med tanke på alla värktabletter jag stoppat i mig, så tror jag inte att jag kan kalla det för rening. 

Spanarna på radio, stickning i handen och bubblor i munnen, det fick i alla fall inleda den här helgen!