Nu tar jag mig i kragen!!

 Jag är vansinnigt kvällstrött sedan en tid tillbaka, tror det kom i samband med tandvärken. Har inte fått sova en hel natt sedan den inträdde, vilket väl innebär att man släpar efter i sömnbehov och så orkar jag inte hålla mig vaken på kvällarna. Lägger mig vid nio, och igår kväll så kom jag på att det klockslaget, innan helgen faktiskt var åtta..... Men jag slocknar nästan direkt när huvudet nuddar kudden. Sover fortfarande oroligt och känner mig sällan utsövd. Så i morse när maken studsade upp för att gå till gymmet, så fanns ingen kraft hos mig. Till råga på allt annat, så vaknade jag till med ögoninflammation, och jag kände mig eländig och plötsligt 20 år äldre.

Min vana trogen, satt jag kvar efter frukosten, fortsatte dricka te och sticka. Maken drog iväg till yngsta dottern för att sätta upp några nattduksbord hon fått i födelsedagspresent igår och fixa lite med sladdar. Efter femte eller sjätte koppen te och en hög med fästa trådar så blev jag plötsligt en smula arg! 

Här kunde jag inte fortsätta sitta och tycka synd om mig själv! Högt sa jag; - Nä, nu får jag allt ta tag i min egen krage och rycka upp mig! Jag kan inte ligga och kräla i "själv-ömkans-träsket" längre!

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att "stavgå våren till mötes".  Jag stavgick i lördags, när solen sken och termometern kröp upp i 10 plusgrader. Idag var det betydligt svalare, strax över nollan med hårda, nordliga vindar och snö i luften. Men med vinterjacka, mössar och tumvantar så gick det! Det var skönt att sträcka ut och få upp lite puls och känna hur vinden bet i kinderna.

Och se vad jag fann bland fjolårslöv! Små, ynkliga, böjda för vinden, stod dom där, små, små blåsippor, i en skogsbacke! Det inger ju verkligen hopp! Om dom kan växa, så kan väl jag!!

Så efter fil och kaffe, ägnade jag eftermiddagen åt att fålla och sy i hängare på handduksväven jag klippte ner för ett tag sedan. Sådant där som lätt blir liggandes, för det är ju inte jätteroligt, men nu är dryga dussinet handdukar fixade och jag känner mig så nöjd! Det ska till lite broderier också, men det spar jag till en annan dag. Jag får ju inte rycka upp mig så häftigt att jag faller. Lagom är bäst!