Det är en lyx att få vara delaktig!

 Den sista novemberdagen landar i vår famn. Hjälp mig idag att följa med i övergången från höst till vinter. Gör mig öppen för årets sista månad och låt mig se varje ljus som tänds i adventstid.

Jag önskar orden vore mina, men nej, dom är från Sofia Sievertsdotters bok "Ord för  dagen" 365 texter för styrka och sinnesro. Och ovanstående ord är tagna från 30 november. Dagen idag. Sista novemberdagen. Imorgon skriver vi december, årets sista månad.

Idag var det dags för "veckans kallbad". Jag tog med lilla vovven, min ljuslykta och varm choklad spetsad med cayenne. Det sken en svag novembersol och var en magisk silverspegel över vattnet, som som vanligt var kallt, men ack, den känslan som blir i kroppen efteråt, den är magisk! Man känner sig så levande!!

Magiskt är också ordet för det ljus som uppstod på eftermiddagspromenaden med lilla vovven. Strax när solen skulle gå ned kl 14.55. Det rullade in dimma över hela Ekebydalen. Så tyst det blev! Så trolskt! Så vackert! Och stunden var så kort, så det kändes som en lyx att få vara delaktig!

Precis det jag känner med mitt liv, det är en lyx att få vara delaktig!!

Klocka, hjärtslag, yoga, fika och prat

 Maken har köpt sig en aktivitetsklocka. För andra gången. Den första ledsnade han på och gav bort till yngsta dottern. Sen har han börjat fundera på om det inte ändå är bra att ha en, med funktionen att den känner av hjärtrytmen. 

Sedan en vecka tillbaka har han alltså en ny aktivitetsklocka i sin ägo. Det har blippat och pipit och han har muttrat och läst instruktioner, ställt in och ställt om. För några nätter sedan var det ett evigt pipande på natten, men nu är -tack och lov- den funktionen borta. 

Plötsligt igår, när han satt med sin lunch och löste korsord, började klockan varna för hög puls. Han stängde av den, satt kvar och så plötsligt varnade den återigen för att pulsen var för hög. Då försökte han ta sin puls, men hittade den inte!! Behöver jag säga att den där klockan gör mig mer nervös än trygg.......

Nu ikväll har han tagit blodtrycket och påstår att det bara är lite för högt. 

Ett är i alla fall säkert, JAG kommer INTE att skaffa mig en sådan där klocka!

Men våra hjärtan behöver vi vara rädda om! Oavsett klocka eller ej, och det kan man nog vara på flera sätt!

Själv har jag varit snäll mot mig själv idag. Efter veckohandling och hundpromenad cyklade jag ner på ett yoga-pass och efteråt hade jag stämt träff med en f d arbetskamrat för en fika. Vi hade inte setts på ett bra tag så ett par timmar över en kopp kaffe och en bulle gick snabbt och var väldigt trevligt. Nu har vi bestämt att dra ihop gamla syjuntan (som "rann ut i sanden") för "Bubbel och Babbel" i januari. Dvs inte så mycket av sy, däremot cava och prat! Sådant tror jag är väldigt bra för hjärtat!!

Nu är det jul-mys!

 Till helgen ville jag inte pynta för mycket jul, eftersom det var en 30-årsfest som skulle gå av stapeln. Då skulle det vara ljusblått och silver. Hade silverljus och silverballonger och så kom jag på den kreativa idén att barnbarnen skulle få göra glittriga placeringskort! Ja, dom nappade på idén och gick in med liv och lust. Klippte och limmade och doppade i silverglitter. Med den påföljd att det hamnade silverglitter lite överallt. Verkligen överallt!!

Idag har jag dammsugit. Inte med centraldammsugaren, eftersom det försvann ett "lock" för en utgång vilket innebar att det inte blir något sug alls. Som tur är har vi en liten vanlig dammsugare också. Jag har nu ikväll fått reda på att "locket" hamnat i Insjön. Det var minsta barnbarnet som, samtidigt som hon käkade badolja, passade på att riva loss locket och stoppa ner i dotterns packning, i lördags under festligheterna. Säg inte att tillvaron inte är spännande.......

Efter dammsugningen idag har jag gått "all in" och plockat fram allt som har med jul att göra! Gardiner, pynt, tomtar, kuddar, plädar, ljus, stjärnor och adventsstakar. Så nu är det jul-mys i huset och jag är i stämning. Det är något visst när man pyntat till advent. Vi tände också det första advents-ljuset till frukosten i morse.

Dagens foto är från förra julen på Vintergatan i Insjön. Det ultimata "fira-jul-stället". Och ja, vi ska fira även kommande jul där!

Inget första ljus, men första bastubadet för säsongen

Nej, det blev inte av att tända det första adventsljuset idag. Vi tände på bastun istället, säsongens första bastubad. Inte för att vi idkat friluftsliv, snarare tvärtom.... Det var fest i går, och kanhända blev det en liten smula för mycket av det goda, så det kändes skönt att svettas ut ordentligt.

I onsdags kväll bilade vi upp till Insjön och hade med middagsmat. Vi ville överraska vår dotter som i torsdags fyllde 30 år och skulle fått fira sin dag alldeles ensam. Det ville vi verkligen inte. Vi väckte henne med ljus, juice, paket och skönsång och sen åt vi en go-frukost innan hon måste till jobbet. Då gick jag ut i landet och grävde upp jordärtskockor och förberedde middagen.

När mörkret sänkte sig tände vi upp den nygjorda snölyktan som hälsade välkommen när beredskapshandläggaren dök upp från jobbet. Så blev det tre-rätters och skönt kvällshäng.

Hundarna låg sida vid sida och huset doftade gott av fyra fina buketter som kommit med blombud under dagen.

Fredagsmorse bilade vi mot Uppsala tidigt eftersom yngsta dottern skulle vara på jobbet vid 10. Med i bilen var även bulldoggen Frasse. Sen gick allt i ett. Det fejades med städning och pyntning och det förbereddes mat och logistik kring lördagens 30-årsfirande med hela familjen. Dottern från Insjön, och hennes make, visste inte vad som skulle hända när dom dök upp vid 13-tiden och vi tillsammans drack kaffe och åt våfflor och berättade om programmet.

Barnbarnen dök upp hos oss och våra barn och respektive fick cykla ner till O´Learys för några timmar med shuffleboard, bowling och öl. 

När alla kom hem vid halvsex så blev det fullt ös till midnatt. Det var mat på temat "Länder som dottern bott i" På väggen hängde en världskarta med nålar på alla ställen hon besökt. Äldste sonen stod för för-

rätt inspirerad både av Göteborg och Thailand, jag för varmrätt med Franska förtecken och yngste sonens sambo för tårta med USA-tema. Det gick hett till med musik-lekar i par, en galen film om Karins liv som yngste sonen knåpat ihop och så en frågesport med inslag av olika hälsningar från tidigare pojkvänner. Alla barn-barn orkade vara uppe! (Den allra minsta hann äta och smörja in sig med badolja medan vi lekte och dom andra hade ätit popcorn som hamnat lite överallt, men vad gör det....)

 3-barnsfamiljen drog sig hemåt vid halvtolv, de äldsta barnbarnen ville sova kvar hos farmor och farfar och då gav sig resterande sällskap ut på krogen. 

Vi klev upp vid 9-tiden i morse. Kände oss en smula slitna, vilket syntes på de svullna ögonen och hördes på makens whiskey-stämma. Men vi dukade en sen frukost och Eric 8 år tjatade till sig att få dricka kaffe. Strax därefter fick han jätteont i magen och fick diarré och så småningom kräktes han. Då hade dalfolket åkt mot Insjön igen och pappan kom och hämtade sina barn.

Nu håller jag på att värma resterna av gårdagens varmrätt och tänk att det blev en flaska vin över. Den får ersätta glöggen som vi inte ville ha på eftermiddagen och sen tror jag vi kryper upp i soffhörnet och ser På Spåret.

Imorgon tar vi nya tag och tar oss an kommande vecka!

Håll huvudet varmt....

... det sägs ju att man ska "Hålla huvudet kallt", men idag hade jag tjocka yllemössan på huvudet när jag doppade ner resten av kroppen i Ekolns kalla vatten. Så det blev kroppen kall men huvudet varmt!

 Idag gjorde "vinterbad" skäl för namnet. Jag har köpt en liten lykta som jag ställde i snön vid badtrappan, så det blev lite extra mysfaktor.  Jag var alldeles ensam, det var lugnt och tyst och den här stunden är bara, bara min. Njutfaktorn är hög!

För övrigt håller jag på med logistik kring kommande dagar. Det känns som att mitt huvud kommer att fortsätta vara varmt några dagar framöver. Men det handlar om trevligheter, så ingen fara för överhettning!

Återkommer så småningom!

Räknar ned till advent!

Som ett sagolandskap var omgivningarna idag! Snön som fallit under natten var sådär puderlätt och fluffig och täckte träd och buskar, och när solens svaga strålar, en kort stund hedrade oss med sin närvaro, ja då var det rysligt vackert!

Så jag kom i adventsstämning och satte mig vid köksbordet och band en dörrkrans!

Hade först tänkt spara med att hänga upp den till helgen, men så tyckte jag att den lika gärna kan få pryda sin plats bredvid ytterdörren redan från idag! 

Nu räknar vi ned till advent!

 

Första snön är alltid vitast

Den första snön har fallit nu i helgen. Underbart! Jag fick en glimt av barnet i mig när jag gick och sträckte huvudet mot himlen med öppen mun för att fånga flingor på tungan. Visst blåste det nordliga, kalla vindar, men jag hade plockat fram mina varma moccastövlar med fårskinnsfoder, mössan och vintertäckjackan så jag var rustad! Nu snackar vi novemberväder!!

Maken och jag tog 11.44-tåget till Stockholm i Fredags och promenerade till Nationalmuseum där vi startade med räkmacka och cava innan kultur. Jag snöade in på änglar och fotade för fullt. Tycker att vi alla behöver skyddsänglar i tider som dessa!

Vid 15 checkade vi in på vårt hotell på Birger Jarlsgatan där en flaska vin och praliner väntade. Vi slappade en stund innan det var dags att bege sig till bokat bord på en liten mysig Italiensk restaurang på Östermalm där vi avnjöt en fantastisk trerättersmåltid och avslutade med drinkar innan det blev tid att ta sig till kvällens föreställning "Om dessa väggar kunde cykla" en hyllningsföreställning till Hasse och Tage på Lilla Circus på Djurgården. Hög igenkänning på nästan samtliga nummer, och så professionellt framfört! 

Mysigt att slippa ta sent kvällståg tillbaka till Uppsala utan lyxa med att sova över och vakna till hotellfrukost. Och snöfall!

Vi fortsatte vara kulturella och besökte både DesArk och Medeltidsmuseet. Dessutom promenerade vi runt Skeppsholmen och Kastellholmen. Vilka idyller mitt i storstan!!

Vi tog ett tidigare tåg än planerat pga att snöfallet blev mer och mer intensivt, och när vi kommit hem till Uppsala fick vi höra att all busstrafik var inställd i Stockholm, så det kändes bra att vara hemma i stugvärmen.

Idag har jag varit och tränat och sen blev det en fika hos svåger och svägerska. Dom skulle på Sirius Fotbollsgala på slottet ikväll och har länge försökt övertala oss att vara med, men jag hade inte alls någon lust. Känner att få stå hemma i köket och laga till en Biff Rydberg, korka upp ett bättre rödvin och tända stearinljus och lyssna på skön musik överträffar slottsmiddag med en massa tal och priser till fotbollsspelare med hästlängder!

Solglimtar i November

Dom är inte många och inte alltid så långa, dagarna är korta och kvällarna långa och mörka. Men när den lågt stående solen behagar visa sig, då blir det så fasligt vackert! Solglimtarna i November! Efter några helgrå dagar så kikade solen fram en stund idag på förmiddagen under hundpromenaden, och jag log i kapp med solstrålarna!

Och när det varit en räcka med grå dagar så får man själv se till att det blir "glimtar i tillvaron"!!  Som igår kväll när jag träffade mina f d kollegor på 7 Flaskor för en helkväll med goda drinkar, prat och skratt.

Jag tror att solen kanske kommer visa sig i morgon också, och då blir vi extra glada maken och jag. Vi ska tillbringa halva helgen i Stockholm med trevligheter. Min födelsedagspresent till honom.

Återkommer söndag!

 

Olika världar

 Jag sitter kvar vid frukostbordet och njuter av en extra kopp te eller kaffe, stickar och låter tankarna vandra fritt.

I hallen ligger fortfarande en svag doft av en exklusiv parfym kvar och jag kan nästan höra ekot av klapprande klackar och fraset av silkiga blusärmar som träs i yllekappan innan dottern ropar hej då och cyklar till jobbet.

Det är som att en annan del av världen flyttat in i vårt radhus. Dottern rör sig i lite andra kretsar än maken och jag. Mode-branschen är ganska långt i från vår vardag. Men spännande att höra om när vi förenas vid middagsbordet på kvällarna. Spännande att få kika på kommande kollektioner, vara smakråd åt designerns olika modeller (företaget vänder sig till kvinnor i medelåldern och uppåt, så jag är rätt målgrupp) höra om möten på NK och med fotomodeller och i nyanställningsintervjuer. 

Och samtidigt är jag så nöjd med att sitta kvar vid frukostbordet med min stickning och veta att jag gör precis vad jag vill med min kommande dag!

Stark och levande

Vid dagens dopp hade jag sällskap av ett svanpar och deras ganska stora unge. Dom måste ha varit helt nära mig för när jag klivit upp på bad-trappan var dom precis bakom mig. Nära. Måste erkänna att jag var ganska glad åt att ha kommit upp på land, minns fortfarande en ilsken svan som bet mig ganska hårt i handen då jag var barn.

Men ståtliga och vackra är dom! Nyss roade jag mig med att googla om svanar och hittade följande;

Svanen är ett av de uråldrigaste kraftdjuren. Som symbol för själens uppvaknande, den eviga essensens vishet, pekar den på själens inre dörrar mot en annan medvetenhet, en annan gemenskap och ursprung där världen är vacker precis som den är.

Nu har jag inte källkritiskt granskat detta inlägg, men det låter vackert och jag tänker att det är som ett tecken. Nog känner jag mig "uppvaknad" både till kropp och själ efter ett kallbad. Liksom stark och levande. 

Må den känslan hålla i sig hela veckan!

Vad är väl en bal på slottet.......

..... om inte alldeles, alldeles underbar!

Okej, nu rörde det sig inte om någon bal, men däremot ett dygn med Castle Treat på Näsby Slott i Täby.

Och tid med döttrarna.

Och det har verkligen varit alldeles, alldeles underbart!

 Vädret var det bästa! Även om 15 plusgrader och strålande sol kändes lite malplacerat i november. Fina promenadstråk längs vattnet och picnic med wraps och cava. Tillbringade sköna timmar på gym och relaxavdelning och avslutade med underbar massagebehandling med varma lavastenar och kristaller. Drink i vinterträdgården innan trerätters middag. Före tolvslaget strosade vi -med skräckblandad förtjusning- runt i de tomma rummen på slottets ovanvåning, där det sägs spöka.  Tack och lov fick vi sova lugnt och vaknade upp till en fantastisk frukost och sedan en promenad i de vackra omgivningarna innan hemfärd.

Vi har avhandlat livets glädje- och sorgeämnen, skratt och allvar, högt och lågt. Klok-skap och kanske lika mycket galenskap. Så mycket kärlek. Jag är så lycklig och tacksam över denna mor-dottertid!

Och nu ska jag laga till en kantarell- och tryffelpasta till han som har varit med och tillverkat dessa fina döttrar (och förvisso även söner), för idag är det Fars Dag!

Tre magiska ögonblick!

 Idag visade sig solen en liten stund. Den lågt stående novembersolen glittrade som silver i vattenspegeln, där jag satt och njöt och sippade på min varma choklad efter veckans dopp. Inte nog med silvret, när jag promenerade ifrån badplatsen så kom en vindpust och förde med sig små avlånga blad, som liksom guldkonfetti seglade ner över mig. Ett magiskt ögonblick!

På väg hem stannade jag till vid Eriksbergsskolan, hade skickat ett sms till min kollega då jag upptäckt att jag glömt kvar en privat pärm med julbroderier, och jag tänkte smyga in och hämta den. Kollegan kom ut i trapphallen just när jag kom uppför trappan, då en av hennes elever smitit från lektionen, så hon välkomnade mig in att leta. När jag stod och letade i lådorna fick en elev från hemkunskapen syn på mig(-han var påväg till toaletten) och ropade; -Men Barbro, vad gör du här, du har ju gått i pension?!! Minns eleven mycket väl, vi hade våra duster och sista terminen hade jag t om F-varnat honom, då han var en sån som aldrig fick något gjort för att han pratade så mycket. Men han kom och jobbade extra och fick sitt betyg och han har ett gott hjärta, så det var inget otalt emellan oss. Ändå blev jag mäkta förvånad när han gick raka vägen fram till mig och frågade; -Får jag ge dig en kram? Herregud, en kille på 15 år i årskurs nio. Hur stor är sannolikheten att man får en kram av en dylik person? Det var nästa magiska ögonblick! (och en kort sekund saknade jag alla mina fina elever och undervisningen!)

Via biblioteket för att lämna tillbaka och låna lite nytt cyklade jag hem och bryggde kaffe innan jag satte en deg och vispade ihop en mjuk pepparkaka. Ja, idag tjuvstartar jag adventstiden/julen...... Jag har köpt glögg-te och dess doft, tillsammans med pepparkaksdoften som spred sig när kakan gräddade i ugnen, det var dagens tredje magiska ögonblick! Ikväll blir det provsmakning på te och kaka!

Imorgon är det fredag och äldsta dottern kommer hit eftersom jag och döttrarna ska ut och förlusta oss till helgen.

Återkommer på söndag!

En stund av verklighetsflykt!

Eller feelgood på film. 

Idag möttes yngsta dottern och jag upp på Filmstaden för att se denna film! Precis det man behöver så här i höstrusket. En liten stund av skimmer. Av kärlek, vackra människor och miljöer. Skratt. Verklighetsflykt. Feelgood.

Jag slår på ordet paradis. Det förklaras som "ett namn på en idealiserad plats vars existens är positiv, harmonisk och tidlös och där bara fred, välstånd och lycka finns.

I det här fallet skulle platsen föreställa Bali, men jag har läst att filmen är inspelad i Australien.

För egen del kan jag lätt säga vad som är tanken om paradis för mig;

Skärgården. Kajaker. Tält.

Men för en stund av verklighetsflykt, så fungerade filmen Ticket to Paradise riktigt bra!

Trasiga pannkakor och andra bekymmer....

 Jag blev inkallad som farmor i eftermiddag. Det hade kört ihop sig för äldste sonen på jobbet, mamman var på simskola med 7-åringen och 4- och 1 1/2-åringen behövde hämtas, middagen behövde förberedas.

När jag kom till förskolan klockan 16 var det mörkt och regnet stod som spön i backen, men ute på gården var en massa små människor i reflexvästar och lekte. Svårt att hitta sina barnbarn, t om fröknarna hade svårt att se vem som var vem. Men tillslut fick jag med mig rätt barn hem.

Det blev blöt-sandiga fläckar på hallgolvet innan barnen var avklädda alla galonisar, fleece-tröjor och varma underställ. Minstingen hade bajsat på sig så vi fick börja på skötbordet i badrummet innan 4-åringen pockade på uppmärksamhet för att spela Bamse-spel. Jag vann stort över honom, så då var det inte så roligt längre och han valde att stanna kvar i lekrummet när jag och lillflickan gick ner i köket för att grädda pannkakor. Hon är i "hjälpa-till-åldern" och det är inte bara positivt eftersom hjälpa= stjälpa i den åldern. Men när hon fick sitta på höften samtidigt som jag stekte pannkakor blev hon nöjd. Och jag mindes precis hur jobbigt det var när det begav sig. Barnen hungriga, trötta och griniga, mörkret kompakt och själv längtade man till barnen kommit i säng för att man själv skulle få lite egentid innan sömnen. Men nu var jag ju bara på besök i den världen och då blev det istället som en bonus. Vi sjöng Bä bä vita lamm och Lilla Snigel Akta Dig varvat med att hon fick hjälpa till att duka matbordet. 

Sen kom mamman hem med simskolepojken som var utsvulten. Han kom fram för att kolla in pannkakorna. Sist vi var där och jag gräddade pannkakor var han missnöjd över formerna. Jag har ju lite svårt att vända pannkakor med min skakiga hand, så många gick sönder, jag kunde inte hålla dom så stora som pannkakslaggen och dom blev inte perfekt runda. Den här gången skulle han väl trösta mig litegrann så han sa; -Dom ser lite bättre ut idag farmor!  Kanske låg jag på plus eftersom mamman sagt att hon skulle laga fisk till middag, men jag hade hunnit före och tog vad jag hittade.

När allt var dukat och mamman la upp pannkakor till barnen råkade4-åringens pannkaka gå sönder och han bröt ihop och grät. Då passade jag på att smita hem! Sådana friheter kan man ta sig när man är en farmor på visit!

Betydligt mer avancerad matlagning stod maken för här hemma. Vegetarisk tisdag och han hade blötlagt kikärtor och stod och friterade falaffel när jag kom hem. Till det hade han gjort hummus, och massor av strimlade grönsaker och kålsorter, dessutom hade han bakat pitabröd. Slog pannkakor i smak med hästlängder!

Nu är det fäst!

                               Och jag menar verkligen fäst med Ä!! 

Färdigställde ett av mina broderiprojekt idag, det är omslaget till nästa års almanacka. 

Sofia Sievertsdotters ord; Gör mig ålderslös i sinnet, gammal i själen och nyfödd i nyfikenhet. 

Det ska vara 2023 års mantra! I ordningen det nionde. 

Jag började 2015 när vi fick en uppgift på Ullakademin i Årjäng och distanskursen i tovning jag gick där. Då var mantrat kort och gott Lev, Yoga, Älska. 

Lever gör jag (tack och lov). Älskar gör jag. Yogar gör jag med jämna mellanrum. T ex imorgon ska jag gå på ett yogapass på Friskis och Svettis och jag har precis idag anmält mig till Mikas julyogakalender, (på Facebook), som blir som en adventskalender, med en övning per dag, när den tiden är inne.

Bilden jag valt till min text är en gammal indiansk symbol. Handen representerar helande, styrka, hälsa, förnyelse, lycka och skydd. Spiralen representerar universum, eller evigheten och symbolen sägs ha terapeutisk energi.

Sen broderade jag in Yin och Yang-symbolen i mitten av spiralen som en balans, vilket känns viktig i tillvaron.

Det kommer att göra mig redo för 2023! Nu ligger mitt broderi blockat och utsträckt, imorgon ska jag sy i foder och kantband.

Och nu i eftermiddag har jag börjat planera för nästa broderiprojekt. 

När det är färdigt kommer det att bli fest med E!!

Tända ljus

Söndageftermiddag och det är skymning redan vid 15.30. Solen går ner om 10 minuter. Det är regn och gråväder och därför extra mörkt. Ändå är det en hel månad kvar då den kommer att gå ner tidigare och tidigare. Som tidigast 14.43!  Jag älskar verkligen årstidsväxlingarna, men det är faktiskt alltid en liten smula jobbigt när det blir mörkt tidigt. Det är som att tröttheten lägger sig som ett lock över oss människor. Men nu när jag inte arbetar, ska jag verkligen försöka ta vara på dagsljuset och vara ute varje dag, kanske är det ett sätt att tanka energi.

Under tiden så tänder vi ljus. Massor av ljus. Igår var vi runt till gravarna och minneslunden och tände upp gravljus. Det var stämningsfullt och vackert och känns trösterikt det här att vi är så många som har någon älskad person som är saknad. Och att känna saknad, betyder ju att människan i fråga som inte finns längre, har gjort avtryck och betytt något för en!

Läste också tröstord på Instagram av Lantolife i morse;

 Idag tänker jag på alla som en dag var här, nästa inte. Tomheten. Meningslösheten. Chocken över att solen går upp nästa dag och världen fortsätter som om inget hänt. Fast allt  hänt. Allt är förändrat. Jag sitter inte och sörjer. Jag minns. Såg precis Så mycket bättre och någon sjöng "För varje gång vi vaknar förlorar vi en dag". Jag tänker att för varje gång jag vaknar har jag vunnit en dag. För vi vet inte hur många dagar vi får. Och vi vet inte vad någon kommer minnas. Jag hoppas att det är något som ger dig ett leende. Om 50 år eller så.

Och så tänker jag tillbaka på den här årstiden! 

Den ligger och väntar och kommer tillbaka nästa år. Det är fint att tända ljus även sommartid när man kan sitta ute på en balkong och äta frukost, med utsikt över björkar och ängar, lyssna till svalornas svirr och känna doften av nyslaget gräs.

Just nu sprider sig doften av äppelkaka i huset. Har precis tagit ut en ur ugnen, och satt in en till. Vi blir 12 personer till middagsbordet ikväll, när sönerna med familjer kommer hem för att fira sin pappa. Jag har förberett en fisk-soppa och ska sätta in ett bröd i ugnen efter äppelkakan. Vinet står på kylning på altanen och det blir mysigt att samlas.

Och i huset ska jag tända massor av stearinljus!

 

Make it a November to remember

Så var det dags för veckans bad. Två dopp och ligga på rygg och plaska med fötterna, blev det. Sen satt jag och sippade varm choklad och tomglodde över vattenytan.

Försökte landa i att det redan blivit november! 

Bara två månader kvar på 2022.

Nu laddar vi för att fira födelsedag imorgon. Maken ska fylla 67 år!

Jag har städat huset idag, jag har köpt blommor för att pynta, jag har slagit in paket och tagit fram fasadflagga och födelsedagsljus.

Imorgon bitti ska vi -som vanligt- gå på gymmet kl 7-8, men efter dusch, ska maken åka och hämta Paris-resenärerna och under tiden ska jag duka fram en fin-brunch med champagne, äggröra, kallrökt lax, apelsinjuice, acaibowl, våfflor, blåbär, vispgrädde och kaffe.

Vi har ytterligare ett födelsedagsfirande att se fram emot i november, eftersom äldsta dottern också ville komma ut i den här månaden.

Och födelsedagsfiranden kan sätta guldkant på det mesta, så vi ser till att ;

Make it a November to remeber!!

 

Kulturtanter i huvudstaden

Häromdagen hörde en f d kollega av sig och undrade om jag ville följa med till Stockholm och besöka några utställningar. Det är höstlov denna vecka och lärarna hade inarbetad tid att ta ut, så dom behövde bara jobba på måndagen.

Självklart ville jag följa med!

Vi startade på Sven-Harrys konstmuseum där utställningen Kraftverk - Hantverk i en ny tid, pågår.

I museet fanns olika typer av hantverkare på plats och arbetade, visade, berättade och svarade på frågor. 

Det var yxmakare, florist, muralmålare, skomakare, tatuerare, dockmakare, skräddare, tapetmakare och en illustratör. Alla tillhörande Stockholms Hantverksförening som firar 175 år i år.

Det var en superintressant utställning, så mycket kunskap, så mycken kreativitet och vilka fantastiska arbeten. 

I den tid vi nu lever i, känns hantverk som en motvikt, en balans till all konsumtion, all snabb-tillverkning i storskalighet och allt det digitala. Jag är så övertygad om att det behövs, att hantverk ger människan en känsla av tillfredsställelse i skapandeprocessen. 

Skomakar-paret var från Siljansnäs i Dalarna, men medlemmar i Stockholms hantverksförening. Man gjorde mycket dräktskor.

Egentligen var det inga skräddare utan sömmerskor som arbetstränar via Stadsmissionen där man återbrukar inlämnad textil, syr nytt och säljer under märket; Remake. T om i finrum som NK finns ett försäljningsställe.

Dockmakarens huvuden har varit med i filmen om Fanny och Alexander samt i en av Moneybrothers musikvideos.

Floristen stod och tillverkade scendekorationer till en gesällutdelning som ska vara i konserthuset.

Yxmakaren en ung tjej med ett gediget kunnande-verkligen insnöad på just yxor. Hon berättade så inspirerande om sitt arbete och sitt livsval. Hon har ett instagramkonto "kalthoffaxes", som jag har lagt till att följa.

Vi var här ganska länge, så det var tur att vi hunnit "tanka" kaffe och vaniljbulle på Vetekatten före besöket. För direkt härifrån promenerade vi hela vägen till Skeppsholmen och Moderna Museet. Vår plan var att se Hilma af Klint-utställningen och sedan avsluta dagen med att se den nyligen utkomna filmen om hennes liv.

Vi var ju dock så hungriga, att vi bara måste starta med att äta, och så hade vi ju så himla mycket att prata om, så tiden den drog i väg. När vi sett Hilma-utställningen så insåg vi att det inte fanns någon sen föreställning varken i Stockholm eller Uppsala, så det får vi spara till någon annan dag. Vi fortsatte istället runt på Moderna. Det var väldigt länge sedan jag besökte detta museum. Till viss del så förstår jag nu, så här i efterhand, varför. Modern konst är inget jag har så stort nöje av. T ex så besökte vi "This will not end well",  Nan Goldins ljud- och musiksatta bildspel uppdelade i sex utformade rum. Det beskrivs som ömsinta ögonblicksbilder av intimitet och relationer, kamp mellan beroende och oberoende. Om "rummen" står att varje del är skapad som en rumslig kropp till varje verk. Varje byggnad är gestaltad utifrån det konstverk som visas och tillsammans bildar de en liten stad av konstverk.
 Själv förstod jag inte mycket, tyckte det mest kändes ointressant och mycket märkligt. Sen blev det inte bättre när vi gick till Korakrit Arunanondchia och  "hybridformer av dokumentär, spelfilm, installation, performance, måleri och skulptur" i utställningen From dying to living. Det står att läsa att i verket "återkommer frågor om mellanförskap och upplöst identitet vad gäller  generation, kön och nationalitet."

Nej det var verkligen inte "my cup of tea", men man får tycka vad man vill, och ingen tvingar mig att gå på dylika utställningar. Samtidigt ska man ha alla sina sinnen öppna, och nu kan jag ju vänta med att besöka Moderna Museet på ett bra tag.

Dagen var som helhet mycket lyckad och jag var glad i hela kroppen när vi skildes åt vid Uppsala station och jag cyklade hem i den mörka kvällen samtidigt som Gunillaklockan slog sina nio slag!