Om att göra skillnad på folk och fä

 På tomten står en stor idegran, som jag inte tycker så jättemycket om, den är ganska ful. Men grön året om, och i december sätter jag julljus i den, så i och för sig, så tjänar den sitt syfte. 

Nu har vi plötsligt fått hyresgäster längst in i den täta vegetationen! Det är ett trast-par som flyttat in och byggt bo. Till saken hör att vi går förbi den flera gånger om dagen. Den står t ex alldeles bredvid soptunnan på ena sidan och makens cykel på den andra, så det är inte så särskilt ostört. Men något fick dom ändå att välja detta ställe.Nu hade maken sett att paret har två olika ingångar ( eller utgångar ) och det är ju smart, för då finns alltid en reträttväg.

Jag föreslog att vi skull döpa dom vid namn och sätta upp en liten minibrevlåda med namnskylt i idegranen. Sekunden efter den tanken fick jag mig en riktig tankeställare!! I fjol hade jag krig emot ett skat-par som var på väg att boa i den stora rönnen som står precis på vår tomtgräns. Fem gånger gjorde dom försök att bygga. Fem gånger skickade jag upp maken på stege att riva ner deras bygge! Då tillslut gav dom upp och valde annan boplats.

Plötsligt kände jag mig som en rasist! Vad fick mig att godkänna trast-paret, men inte skat-paret?? I och för sig vet jag ju varför. Skatornas kraxande ljud är inte särskilt trevligt, och att ha det utanför sovrumsfönstret tidiga sommarmorgnar, det hade varit olidligt!! 

I nästa stund tänkte jag på mina elever i skolan. Gör jag skillnad på dom? Till viss del JA! På lektionstid behandlar jag alla lika, det tror jag i alla fall. Men när jag rastvaktar i fritidsgården och ser "det tuffa gardet", ett gäng killar med invandrarbakgrund som bär blanka dunjackor eller västar och har små fejkgucci-väskor hängandes över axlarna, dom ockuperar biljardbordet, hälsar på varandra med axelknuffningar och "tja bror". Så fort det inte går som dom vill så vrålar dom Hora, blir dom arga så vrålar dom -Jag ska knulla din morsa. Då får jag horn i pannan och går fram som en riktig surtant. Sen ler jag glatt emot andra elever som går förbi och ropar hej Barbro.

Man är väl inte mer än människa? 

Olika barn leka bäst?

Den här söta bilden på "barnen Österlund" la jag ut på min käre brors facebook-sida till hans födelsedag igår. Han är 13 år på den här bilden som togs 1962. I går fyllde han 73!

Själv tillbringade jag kvällen på 7 Flaskor tillsammans med ett annat "födelsedagsbarn". En av kollegorna som var med fyllde också år.

Maken har nu varit pensionär i snart tre månader, varav "handikappad" tre månader minus en och en halv vecka. Han blir sakta, sakta bättre, och kan företa sig mer saker, ju mer rörlig han kan vara. Idag när jag kom från jobbet satt han och rengjorde ölflaskor ute i trädgården. Han går en öl-kurs på Senior-universitetet, så snart ska det kokas mäsk. Kanske kan vi ordna en alldeles egen liten October-festival i huset.....

Han skaffar sig intressen inom så många olika områden! Förutom ölkursen så går han en kurs om batterier som han tycker är intressant. Han läser historia, har varit på både utgrävningar, föreläsningar och muséer,  trots sin avslitna hälsena. I morgon förmiddag ska han passa barn. Han har börjat cykla lite försiktigt, måste undvika backar, men kör på slätten bara för att få komma ut. Och så odlar han. Vet inte hur många tomatplantor han håller på att driva upp, liksom fänkål, basilika och persilja. Häromdagen satte han potatis i hinkar. 
 Själv är jag lite mer sparsmakad i mina intressen.....

Jag håller på att "beta av" mitt garnförråd, så ett tag har morgonvirkningen bestått av projekt "bil-filt". Nu är den nästan klar och jag har lovat mig själv att jag får köpa nytt garn om jag förbrukat något från förrådet! Så idag åkte jag och köpte ett alldeles ljuvligt, mjukt alpacka-garn i vitt för att starta projekt "sticka varmare sommarkofta". 

Får jag bara hålla på med flera hantverksprojekt, laga lite mat och baka, promenera, skriva och läsa, så är jag så nöjd så nöjd.

Kan man kanske säga att "olika barn leka bäst"?

Min bästa tid är nu (eller i alla fall snart...)

 Jag fick en bukett pion-tulpaner av min syster i lördags. Nu pryder dom vardagsrumsbordet, blommornas tyngd gör att varje blomma välver sig ner över vasens kant. Så vackra!

Jag välver mig lite ner över vardagens kant också, huvudet känns lite tungt och nacken ömmar. Det är händelser på jobbet som gör detta. Händelser som jag anser behandlas galet, men som jag inte kan göra något åt. Det är i sådana stunder som jag tar fram mitt zooma-ut-perspektiv!!

Idag förstorade jag upp och kopierade upp en almanacka som jag fr om nu kommer att stryka över, alternativt klippa bort, dag för dag. Nu räknar jag verkligen ner!! Det är faktiskt bara 25 dagar kvar med elever, imorgon ska jag ta reda på hur många dagar efter skolavslutningen som jag ska jobba. Sen ska jag börja stryka.

Har redan börjat planera in aktiviteter för höst-terminen. Roliga saker! Jag börjar tro att;

MIN BÄSTA TID ÄR NU (SNART)

Tålamod är makt

 Idag har jag varit på neurologen för undersökning av min skakiga hand.  7 månaders väntan efter att remissen skickats från vårdcentralen. Nu har jag fått blodtryckssänkande medicin som jag ska äta minst 3 månader för att se om det ger något resultat. Det gäller att ha tålamod! 

En vanlig biverkning är tydligen orkeslöshet..... 

Så då tänkte jag att det lika bra är att köra hårt idag, innan jag börjat medicinera! Jag cyklade till badhuset och simmade mina 50 längder innan jag cyklade hem och slängde ut mattorna och drog fram dammsugaren och började städa. Sen skrev jag veckomatsedel och åkte och handlade och slängde skräp på miljöstationen. Därefter svängde jag ihop en rotfruktspaj till middag. Efter middagen fick jag cykla över till barnbarnen och vara jourhavande farmor ett par timmar. När jag kom hem rensade jag i trädgården, klippte ner gamla växter och krattade bort torra fjolårslöv. Nu har jag suttit och gått igenom kalendariet och läst mejl inför arbetsveckan. Maken är på fotboll så jag ska fixa lite kvällsfika till han kommer hem. 

Sen ska jag ta min första tablett.

Men jag tänker att om jag inte känner efter, eller tänker att jag kommer att vara fylld med energi. Då ska det nog gå bra.

Och så ska jag ha tålamod! Tålamod är makt!

Södermanland tur och retur

Vår lilla road-trip gick till Södermanland och första stoppet gjordes i Nyköping där pappas bror och fru bor. Där befann sig även pappas syster och hennes båda döttrar, våra kusiner som rest in från Björkvik.

Det blev ett kärt återseende och vi fick höra så många berättelser om svunna tider. Farbror Rune (som är en kopia av vår egen pappa) har ett otroligt minne och kunde berätta hur många historier som helst. Senare på dagen kom ytterligare en kusin som vi inte sett på flera år. Det blev verkligen en värdefull dag.

Sen gick färden till Sannerby där vår kusin har sin gård och där jag tillbringat så många stunder genom uppväxten. Här blev vi bjudna på hjortgryta och satt och språkade långt in på kvällen över en flaska rödvin. Det blev inga nät lagda, vilket vi pratat om tidigare under veckan, de nordliga vindarna blåste isande kalla och båten har ännu inte hunnit läggas i. Det blev heller inget premiärdopp i sjön Uren i morse, jag tyckte det kändes i kallaste laget. Men det blev långfrukost i köket och det blev en promenad längs med skogsvägen och åkerlapparna där vi ackompanjerades av lärkans drillande med hopp om att det kommer varmare dagar.

Och nu är vi tillbaka i stan och det var skönt att krama om maken igen. Jag hoppas att vi får fortsätta ha varandra lika länge som min faster och farbror.

 Ikväll ska vi äta fisk-soppa och sen ska vi ta oss an den sista veckan i april!

 

Trött, tröttare, tröttast.....

 I morse kändes det så här.....

Det började egentligen redan i går kväll. Vi hade middagsgäster och när dom gått och jag diskat upp och plockat undan så gick luften ur mig. Gick i säng och sov som en stock, tack och lov, för de senaste veckorna har jag sovit ganska dåligt, vaknat och legat sömnlös flera timmar. Men som sagt, i natt sov jag skönt men ändå var jag så galet tung i kroppen när alarmet gick.

Misslyckades dock inte med att gå upp, utan cyklade iväg till jobbet och tog mig igenom dagens lektioner. Kollegorna kommenterade dock att jag såg trött ut....

Väl hemma hade ju ett fredagsbad och ett glas vin suttit fint, maken var bjuden på fest på jobbet. Men ensam blev jag inte, 10 minuter efter att jag kommit hem dök tre pigga och glada barnbarn upp för att tillbringa några timmar med farmor.

Så det blev livat i huset och jag gräddade plättar och värmde lapskojs på burk. Ko m nu på att jag aldrig hann äta något själv, mer än två plättar som jag provsmakade medan jag gräddade.

Barnen följdes hem klockan 20 och då var ett-åringen på väg att somna hela tiden så jag sjöng högt, gjorde hoppsa-steg, lekte tittut och tjoade högt under promenaden, och tre-åringen och 6-åringen hjälpte mig.

Väl hemma igen tog jag en varmdusch, värmde en kopp choklad och kröp upp i soffhörnet. Maken kom hem och vi såg ett avsnitt av en gastkramande spännande serie "The Fall" som vi börjat titta på. Den gav mig hjärtklappning och höll mig vaken, men nu är jag redo för sängen.

Imorgon bitti blir jag upphämtad av min syster för en lite road-trip. 

Återkommer söndag kväll.

Ett minus ett = noll

Kanske överdriver jag en liten smula med dessa ord, jag är ju verkligen ingen fullfjädrad sömmerska.

Även om jag blev imponerad idag när jag städade ur en låda på jobbet och hittade ett 40-tal uppsydda prover från min första sömnadsutbildning jag gick direkt efter grundskolan. Olika typer av sprund, av kragar och slag, av manschetter, av knapphål osv. Välgjort och perfekt har de legat i sina plastfickor i snart 50 år......

Numera syr jag inte särskilt mycket kläder, faktiskt väldigt få, och inte avancerade alls.

Men jag har en dotter som ibland kommer hem och säger; - Jag tänkte att jag skulle sy om ..... och så tar hon fram något plagg som hon har tänkt ut någon förändring för.

Nej, numera säger hon förresten -Jag tänkte att VI skulle sy om......

Och den som till slut blir den som syr om, det är ju faktiskt bara jag!

Ikväll har jag suttit med en vårjacka som skulle kortas. Den var fodrad och hade sprund, så det var en hel del fix.  Jag tycker inte det är jättekul med ändringar och lagningar, men jag gör det. Dels för att jag kan, och dels för att det förlänger livet på plaggen och blir till lite av en miljö-manifestation.

Och det är ju ändå bra för samvetet, ifall jag skulle känna någon miljö-skam någon gång.....

För 1 - 1 = 0.....

 

Vardag och rester.....

 Så är påskhelgen passerad och vi skriver vardag, alarm på morgonen, jobb 8-17 och så rester att värma till middag. Som vanligt efter påsken börjar eleverna zooma ut och räkna ner till sommarlovet. När det dessutom kommer vårvärme och vi har fönstren öppna i lektionssalen, då är det alldeles upp och ner med tonåringar. Det är hormonerna som styr, det blir fnissigt, det blir trött och overksamt. Allt är "för jobbigt".

Hade själv en släng av; "- Ska det verkligen vara nödvändigt att åka till jobbet, jag ska ju ändå snart sluta..." Så jag är väl inte direkt bättre själv, kände att jag stundvis blev riktigt irriterad på mina 14-åringar, som jag haft lektioner med hela dagen.

Och nu ska jag värma rester till middag.

Middagen igår blev lyckad och 2 kg oxfilé, 1,7 kg råstekt potatis, 250 gram vitlökssmör, 500 g ugnsbakade tomater, 600 g haricot vert och en stor grönsallad gick i princip åt till  12 personer, förutom en matlåda modell större som jag ska gå och värma nu.  Oxfilé Provencal som rester är rätt ok!

Linneduken ligger i smutsen och jag viker nog inte servetter utan nöjer mig med att ställa fram hushållsrullen, men blomsterbuketten jag fick pryder ännu bordet.

Liksom vitsippsbuketten som jag plockade i skogsbacken bakom vårt radhus.

Och sällskapet blir lite mindre och kanske inte lika högljutt som igår.

Men lite rödvin från boxen får det väl ändå lov att bli till så goda rester?!

Och tänka sig att det blev en bit kvar även av påsktårtan som väl mer var i vuxensmak, barnen höll sig hellre till vaniljglass med chokladsås. Så det blir efterrätts-rester också. 

Dags att skrida till verket och se till att få maten på bordet!

Keep calm and carrot on.....

Nej, påsken är inte över ännu, vi har annandag påsk i morgon och jag har precis strukit stora linneduken, förlängt matbordet och burit upp stolar. Det ska bli påskbjudning här.

Men just nu, efter badet med ett glas rött i handen, vill jag bara njuta av fina minnen från påskfirande i Insjön!

Vi kom dit lagom till lunch på långfredagen och sedan avnjöts kaffet i solskenet utomhus.

Och det var så skönt att sitta där och språkas vid, att vi fortsatte med varsin påsk-GT.

Huset var vackert påskpyntat med blomster av allehanda slag. På kvällen lagade vi Hälleflundra med kräftstjärtar, potatisstomp och örtsmör,

och till dessert bjöds hemmagjord glass med kola- och brynt smörsmak till färska hallon och kokostoppar med smak av citron.

Sen spelade vi spel och avslutade med en kvälls/nattpromenad i fullmånens sken.

Påskharen hade kommit på besök och "värpt" gottepåsar i sovrummet!

Påskafton inbjöd till både långpromenad med hundarna och en liten sightseeing i byarna runt Gagnef med bl a stopp för konstvisning. Tillbaka på Vintergatan gjorde vi upp eld för att grilla korv och dricka öl. Sen satt vi ute hela eftermiddagen och hade frågesport!

Efter ytterligare en långpromenad med hundarna korkade vi upp cava och målade ägg. En tradition att hålla på även om barnen numera är vuxna!

Påskbord med allehanda gottesaker och nubbevisor innan kvällen avslutades med kortspel!

Solen har öst sina strålar över oss och idag kröp termometern upp till 17 plusgrader. Vi fick dock tillbringa 2 1/2 timme i bilen för att ta oss tillbaka till Uppsala. Själv hade jag gärna stannat längre, men maken skulle på fotboll, dotterns pojkvän var rastlös och imorgon har vi bjudit hit sönerna med familjer så vi får fira lite av påsken även med dem! 

Det gäller att fira så mycket man kan! Eller som påskharen säger;

Keep calm and carrot on.....

 

Glad Påsk

 Vem är det som påstår att det är barn som ska stå för lekandet?? Nä fram för jämlikhet! Det gäller att ha barnasinnet kvar så länge som möjligt!

I eftermiddags var vi hem till barnbarnen för att fika och överlämna varsin liten påskpresent och då passade vi på att klä ut oss. Det lustiga var att för barnbarnen var det inte det minsta konstigt, dom reagerade inte över huvud taget. Pappan i huset ruskade på huvudet och mamman tyckte att vi liknade den som satt utanför Ica och tiggde pengar, där hon nyss varit och handlat. Sen när vi skulle åka hem fick maken låna ut sitt huckle till dottern i huset som skulle gå runt och "påska" bland grannarna, men inte hade något att ha på huvudet. 

Så det blev ingen resa till Blåkulla, för utan huckle kan man inte ge sig iväg. Men den här påsk-kärringen ska ändå ta ett uppehåll och ägna sig åt att fira påsk för fulla muggar!

På återseende efter helgen!

Never Ending Story

Den här sången hamnade i mitt huvud idag när vi packade bilen full med skräp från förrådet och åkte till miljöstationen. 

För är det något som verkligen är "never ending story" så är det detta med att förrådet plötsligt svämmar över av kartonger, trasiga krukor, skärmar, elektronik eller möbler. Med kläder som ska kasseras, glas, flaskor osv i alla oändlighet. Så tömmer man det och det blir stort och luftigt. Ett litet tag. För rätt var det är har det fyllts på igen!

Och tvätten är ju en annan "never ending story"....

Men låten är bra, och videon så typiskt 80-tal!

Igår kväll var jag på vift med en kär gammal väninna. Vi sågs redan klockan 17 på en liten restaurang för mat, men plötsligt fick vi inte sitta kvar längre. Alltså det är något som jag faktiskt tycker är väldigt otrevligt. Att man bara har en viss tid på sig, i det här fallet 2 timmar, när man ska gå ut och äta. Jag förstår att det är ett praktiskt sätt för restaurangen att få ut mesta möjliga av sina gäster pengamässigt, men egentligen är det väldigt ogästvänligt! Vi var inte alls färdigpratade, så vi fortsatte till en annan bar och satt där tills skymningen föll. 

Vilket väl inte var jättebra, då det visade sig att mitt cykellyse slutat fungera. Men jag kom i alla fall helskinnad hem.

Och eftersom det är påskvecka så har vi ju namn på den som ligger längst på morgnarna. I morse blev vi dymmeloxar båda två. Undrar vem av oss som blir skärkorv imorgon?!

Livet är en jämmerdal.....

 ....med de orden öppnade maken vår morgonkonversation!  

Det är verkligen så långt ifrån hans personlighet som det går att komma, för någon mer positiv varelse får man leta efter. Men upprinnelsen var följande; han hade väckts ur en dröm av (hade han mage att påstå) mina högljudda snarkningar. Så kunde han inte somna om utan började läsa sin bok "Tyrannens tid" om Sverige under Karl XII,  en ganska mörk tid då folks död ständigt var närvarande. Familjer bestod av många barn uppåt 10-12 stycken och kunde nästan räkna med att 2-3 dog tidigt, men att det på sätt och vis ändå var en lättnad, för att maten då räckte till fler. Och man pratade om livet som en jämmerdal.                                                                                                                                                  Se där, fick jag en liten morgonföreläsning också. Han blir rysligt beläst maken, eftersom det är det han mestadels ägnar dagarna åt, alltmedan hälsenan sakta, sakta läker.  Han har blivit av med den klumpiga "stöveln" och är något mer rörlig, även om han måste ta det väldigt försiktigt. Men idag drog han iväg på en föreläsning och ett studiebesök på en arkeologisk utgrävning i Sollentuna. Han längtar -förståeligt nog- bort från huset och ut för att träffa folk.

Själv har jag ägnat dagen åt ett besök hos min optiker för den årliga ögonkontrollen, därefter köpte jag mig ett klippkort på Centralbadet och avlade 50 längder bröstsim i 25-metersbassängen, och när jag kom hem kånkade jag ner alla sommarkläder från vinden, sorterade och hängde ut på vädring.

Sen satt jag och avnjöt mitt kaffe i sällskap med årets första nässelfjäril. Den flög omkring mig, landade på blommorna på bordet, gjorde en ny flygtur och kom tillbaka till pärlhyacinterna, om och om igen.

 Svårt att förstå att för bara tre dagar sedan var det snöstorm!

Och jag vände näsan mot den värmande solen, blundade, njöt och konstaterade att livet verkligen INTE är en jämmerdal. Inte i min del av världen i alla fall!

2 mils söndagspromenad

De tu nygifta som kom från Maldiverna i fredags kväll, blev kvar ett dygn för att vänta ut snön o kylan. På deras bil fanns nämligen bara sommardäck, och snön som fortsatte fall även i går ställde till en hel del trafikproblem. I natt och i dag blev det bättre, med sol och plusgrader så efter frukost i morse vinkade vi hej då när dom bilade tillbaka till Dalarna.

Jag fick då för mig att jag skulle ta en långpromenad i Hågadalen, så jag snörde på mig kängorna och började traska i snömodd och lervälling med podd i öronen. Sen tänkte jag att det kanske var dags att söka upp sjön som jag längtat så efter tidigare i veckan så av bara farten fortsatte jag via Lurbo till Vårdsätra, Skarholmen, Lyssnarängen. Isen låg i hela Vårdsätraviken men sen öppnade sig vattnet och jag stötte på både en som paddlade kajak och en som badade. Vågorna skvalpade rogivande mot stranden och solen glittrade vackert i vattenytan och kastade reflexer. Där och då ångrade jag att jag inte tagit med en termos kaffe. Nu var det bara att fortsätta längs med ån förbi Sunnersta, Ultuna och Ulleråker. Yngsta dottern som var påväg hem till oss för söndagsmiddag kom mig till mötes med lilla vovven strax efter vindbron.

Nu har jag och lilla vovven tagit varsin behövlig dusch, vi har fikat med blåbärskaka och kaffe och jag har satt ett bröd till chilin vi ska äta ikväll när dotterns pojkvän anländer från Göteborg efter en helg fylld av jobb.

Medan degen jäser behöver min kropp bara sitta still med benen högt och återhämta sig efter långpromenanden!

Imorgon startar påsklovsveckan!

Påskpynt och vintervibbar....

Gårdagkvällen spenderades på 7 Flaskor med kollegorna!

Idag har jag, förutom att jobba, städat och påskpyntat. Med de få påskpynt-grejer som hushållet har! Man kan ju tro att man pyntar med gulliga saker medan man har hemmavarande barn, för deras skull. Men jag måste väl erkänna att jag själv är en smula barnslig, och att jag är svag för gulliga saker!

Så i köksfönstret hänger den gamla påsk-kärringen. Hennes kvast, gjord av björkris börjar nästan torka ihop och skulle behöva bytas ut, men får väl duga ett år till. På bordet ligger en påskduk som mamma broderat och så gula ljus i stakarna.

I björkriset i hallen hänger de virkade påskhönorna och i dörröppningen till köket hänger en girlang med virkade påskharar.

 Och på bordet i vardagsrummet ligger en tovad girlang krasse-blommor runt buketten som fortfarande står sig och den gamla porslinstuppen och hönan.

Påsklovet startar ju i morgon kväll, så det gäller att ha pyntet uppe i tid, för snart ska det plockas ned igen!

Imorgon kväll ska vi också hämta de tu som varit på bröllopsresa på Maldiverna. Det kommer nog att bli närmast chockartat att landa på ett snöigt Arlanda med minusgrader i luften, när man tillbringat 10 dagar i 30-gradig värme bland palmer och sandstränder. SMHI har dessutom varnat för rikligt snöfall och trafiksvårigheter. Är verkligen borta bra men hemma bäst??

Men i detta nu ska jag baka rulltårtor. Imorgon är det mitt arbetslag som har fredagsfikat och jag ämnar bjuda på påskbakelser!

Återkommer lördag!

Låt oss hoppas

 Får jag längta hem från jobbet? Hem till att laga till tisdagssoppa och göra semlor? Hem till att ta in tvätten från trädgården och dra in doften av kalla vårvindar kombinerat med tvättmedel? Hem till att brygga te och se ett avsnitt av Bäckström, serien på Tv 4? Hem till att krypa i myskläder? Hem till snällt småprat med maken? Hem till att "bara vara"?

Igår kväll gjorde jag misstaget att titta på nyheterna och de mest groteska skildringarna från kriget i Ukraina. Lemlästade, mördade människor lämnade i diken i marken eller i källare i tomma hus. Totalförstörda städer och byar. Överlevande människor med tomma ögon och förtvivlan i rösten.

I natt vaknade jag upp med dessa bilder på näthinnan och låg vaken med hjärtklappning och tryck över bröstet. Hade svårt att somna om.

Det går inte att ta in vad krig kan göra med människor. Människor som blir som monster, som odjur, så långt från mänsklighet som det går.  

Sofia Sievertsdotter skriver;

Ibland brister hjärtat, samtidigt som våren slår ut i sin vackraste blom. Medan solen häller sina klaraste strålar över jorden, kan jorden visa vad ren ondska är. Men vad vi än ställs inför, så finns det ett före och ett efter, en första och en sista gång. Det  sista vapnet kommer att läggas ned. Den första vitsippan kommer att slå ut i blom, De sista tårarna kommer att torka.

Vi kommer att bli till människor som lever i efterdyningarna av något svårt, men vi kommer också att visa våra barn och barnbarn vad godhet, hopp och medmänsklighet är. Vi kommer att lära av historien, lite på framtiden och tillsammans bygga något vackert av ondskans spillror. Vi kommer att resa oss upp, om och om igen, precis så många gånger vi behöver.

Ja, låt oss verkligen hoppas det. Och att det sker snart, snart!

Solnedgångs-kulör

Måndag morgon; fick sopa trappen ren från snö innan jag kunde hämta morgontidningen. Snön övergick sedan i regn för att nu, sen eftermiddag/kväll ha återgått till ett tätt snöfall.

En ståtlig fasan står och letar nerfallna solrosfrön under fågelborden. Det är april och väder därefter!

Jag gör mitt bästa för att uppbringa vårkänslor. 

Låter måla naglarna i korall med extra glitter ovanpå. Samtidigt som jag står och manglar kommer en snap från Maldiverna....

.... där det dricks drinkar i samma kulör som solnedgången.

 Och jag tänker att mina naglar är så nära kulören på solnedgång jag kan komma just nu. Det kanske är gott nog. Snart blir det vår, sommar och solnedgångar i vackra kulörer även här!

Vårt NU är det viktigaste vi har!

Den här anteckningsboken fick jag i födelsedagspresent av äldsta dottern efter att vi tillsammans varit på träningsresa med Springtime travel till Turkiet. Vi hade lyssnat på en föreläsning med Mia Törnblom som pratade om vikten av att boosta sin självkänsla. Att varje kväll innan man somnade, skriva ner tre saker som man var tacksam över efter dagen som gått. 

Nu använde jag den inte till det, (men jag anammar den där tacksamhetsövningen varje kväll ändå, för jag tänker alltid på 3 bra saker som hänt under dagen). Det här blev istället en bok som följt med mig på andra  träningsresor där jag skrivit anteckningar från föreläsningar, hälsotips, recept eller dylikt.

Nu, så här en stilla söndagseftermiddag i soffan hemkommen efter en långpromenad, så tog jag fram den för att göra lite vår-planering. När jag slog upp den så hamnade min blick på en sida med anteckningar om Attraktionslagen, från en föreläsning med Lili Öst på Mallorca och den senaste träningsresan jag var på. "Bli medveten om vad som händer på insidan -dina egna inre processer med förväntningar, förhållningssätt och fokus. Ta ansvar. Hitta nya sanningar. Ha tillit och börja se andra saker för att bryta det negativa. Vårt Nu är det viktigaste vi har!"

Så mycket klokskaper jag fått med mig i livet! Ibland är det bra att gå tillbaka och påminna sig om det!

Men ett DÅ kan man alltid kika tillbaka på och bli glad av! Som den här sängfösaren i fredagskväll, efter arbetsvecka, barnvakt och middag. Och det här konjaksskåpet som jag älskar. Nåja, det innehåller även whiskey. Vi bodde på ett vandrarhem i Laxå för många år sedan där en möbelsnickare lagt ut foton och sitt visitkort. Vi blev så förälskade i den här möbeln att vi beställde oss ett skåp, nu har det hängt med oss i över 35 år!

Och jag blev så glad för den här buketten jag fick igår när....

det var födelsedagskalas för en 27- och en 32-åring. Det blev drinkar, grillade vilthamburgare med tillbehör och både tårta och glass för elva personer. Sen blev det paketöppning, mer drinkar och spelkväll med både frågesport och kortspel.

Och så har vi det viktiga nuet!

 Sonen skickade nyss en bild på mitt barnbarn innan hon skulle iväg på gymnastikuppvisning med rymdtema. Hon visade smakprov igår och det är riktigt avancerat där hon utan att blinka går ner i split och spagat, hjular och står på händer. 

Jag ska nu fortsätta min vårplanering, för om ett nu ska bli som vi vill, så kan det ibland behöva lite hjälp på traven!