Tid....

 Det är hela 10 år sedan jag startade skriva på den här bloggen. 10 år! Hur gick det till. Ja, det har hänt mycket saker på tio år, samtidigt som det nästan känns som ett ögonblick. Det är märkligt med tid. Så svårt att greppa och förklara vad det är. 

Jag läser Sofia Sievertsdotter;

Ett av människans största problem är att vi förmodar att vi har obegränsat med tid. Vi utgår från att morgondagen kommer. Att vi kan säga förlåt sedan, påbörja byggandet av vår dröm en annan dag, skapa vanan som får oss att leva fullt ut i morgon.

Livet är kort. Dagen är det enda som räknas. Säg orden, skriv boken, sälj huset eller boka resan. Låt oss fråga oss själva varje dag; mellan nuet och vår sista dag, vad vill vi åstadkomma? Låt oss använda dagen, och sluta hoppas på morgondagen.

Låt mig minnas att denna dag är ett nyår i miniatyr. Påminn mig om att lågor fortfarande brinner och att hoppet vilar som en stjärnhimmel över mig. Gör mig produktiv i nuet, ärlig inför framtiden och generös medan jag släpper taget om rädsla och bekvämlighet.

Jag läser Malin Berghagen;

Om du sover i 20 år och en dag vaknar och tittar tillbaka på allt du kunde ha varit om du bara hade öppnat ögonen och gett dig själv chansen, fasiken vilken ångest.

Lika bra att möta det som mötas skall nu, städa ut vad som än blockerar oss från att leva ut  i vår fulla potential. Acceptera det. Omfamna det. Och sedan...

Släppa taget och gå precis vart vi än drömmer om att gå. Vara naken, vaken, ren och full av nyfikenhet och livslust. En spännande inspirerande tid väntar. 

Jag läser Fröken Frida;

Och jag såg du skälvde till och orden kom  så snara.

Hur vacker får en morgon bli och hur länge får den vara.

Och vem är jag att mena att till skänks den just mig sänder.

En gåva av förgänglighet, som sand i mina händer.

Och jag menade vart gryningsljus är en viskning, skynda svara.

Dess mening drar så fort förbi, en smekning är den bara.

Tre olika sätt att beskriva tid. Alla så vackra och sanna på sitt eget sätt. Och inte blir jag klokare över vad tid är eller hur den ska förklaras. Det är därför jag läser och tar till mig andras ord. Och jag tänker att det viktiga nog är att göra sitt allra bästa försök i att vara precis bara här och nu och att känna tacksamhet för det!

Hoppet vilar som en stjärnhimmel över mig, jag är vaken och full av nyfikenhet och livslust. En gåva av förgänglighet.