Same, same, but different

Hemma igen! Det känns bra! Skönt att träffa maken igen, minns inte när vi senast var ifrån varandra 14 dagar!

Samma Barbro, men ändå lite ny, påfylld med nya tankar och energier.

Om resan berättar jag någon annan dag.

Vid frukosten i morse bestämde vi oss för att höstrensa i trädgården.

Först skulle jag "bara" tvätta och ta undan sommarkläderna och maken skulle "bara" hitta ett kvitto på en resväska. Den jag hade med på resan som hanterats så ovarsamt att den gått sönder. Jag skulle också "bara" plocka undan i inne-förrådet, för att ge plats åt våra nya utemöbler, som helst ska stå frostfria under vintern.

Det slutade med ett stök-kaos och total-rensning....

Jag "hittade" döttrarnas gamla förråd av halsdukar, mössor, vantar, vinterskor och balklänningar och hade flitig mess-kontakt med dem för att få klartecken på vad jag fick slänga och vad som skulle behållas. Jag fotade av en hög nya trasmattor och en gammal ut-dragssäng som jag ska lägga ut på blocket.

Maken letade kvitto, i åratal av sparade, och blev varse att det t ex är hela 10 år sedan vi målade om huset. En hel kartong med gamla papper blev över att kasta. 

Sen gick vi ut i trädgården. Det har varit frost i veckan (då jag levde i 28-gradig värme på Mallorca)!

Sommarblommor, tomat- och squash-plantor drogs upp, ogräs rensades, rosor klipptes ner, perenner flyttades och vår-lökar planterades. Maken körde bilen full-lastad till miljö-stationen medan jag hängde nytvättade lakan och sommarkläder på tork.

Regnskurar kom och gick, men vi hann med att fika på altanen.

Och nu, står maken och tänder grillen. En sista grillning, innan det är dags att göra rent och ställa undan den!

I morgon är det första oktober, och jag känner mig redo för den! Jag är densamma men ändå lite ny!

Same, same, but different!

T ex så har veckan inneburit cava till frukost varje dag (och även en del på kvällen) men idag gjorde jag en förändring! Jag korkade upp en flaska champagne före middagen!

Nu blir det nystart!
Trevlig söndagkväll alla!!

Dags för ett nytt äventyr!

När jag fyllde 50 år gav jag mig själv löftet att träna mig i självständighet! 
Då gjorde jag min första träningsresa till Portugal med Springtime travel. Sen har det blivit en resa per år. Träningsresor, vandringsresor, hälsoresor, yogaresor. Jag har träffat många inspirerande och trevliga människor och jag tycker att jag lyckats bli mer självständig och även mer självsäker och trygg i mitt eget sällskap.
I morgon är det dags att resa igen, och den här gången reser jag i sällskap med en god vän, vilket känns jätteroligt!
Resväskan står i hallen. Biljetterna ligger i handbagaget. Alarmet står på 04.20.

Det är faktiskt första gången som jag reser den här årstiden, alla andra resor har varit på vintern-våren. Men nu ser jag fram emot ett sommarvarmt Mallorca.

Återkommer med rapport om en dryg vecka!

Mode-peppad

En rolig version av en riktigt bra låt och en fantastisk sångerska! Det var bl a den låten som gjorde mig lite lätt lomhörd ikväll, när jag och min syster var på modevisning inför Uppsala Fashion Weekend.
Det bjöds på cava och goda kikärtsburgare i rikliga mängder och så var det modevisning från många olika företag i citykärnan. Vi satt långt fram och nära högtalarna. Volymen fick trumhinnorna att dallra. Höstmodet visades i snabbt tempo på unga och äldre modeller, smala och kraftiga, män och kvinnor med olika hudfärger. Utbudet var brett. Just låten Respect, spelades när Stickspåret visade sina kläder, och det var en av de butiker som både syrran och jag gillade bäst.
Visst är det roligt med kläder och mode, och man påverkas mer än man vill erkänna. Innan vi gått hem, hade syrran bokat 3 timmar med en "personal shopper" .

Så kom jag lagom hem till Mia Skäringers nya programserie Kropphets startade. Där bjuder hon frikostigt på sig själv och sin egen problematik kring kroppsuppfattning och mående. Hur hon brottats med ätstörningar och självskadebeteende. Själv möter jag så gott som dagligen ungdomar i skolan med liknande problematik.
Det är väl en del av modeindustrins baksida, vilket gör att det roliga lite stockar sig i halsen och jag får lite tvetydiga känslor.

Men om vi alla, oavsett kroppstyp, hudfärg eller ålder får kosta på oss att vara vackra, nog är det väl roligt med kläder.

Roligt verkade dock inte ungdomarna från Hagströmska , Uppsalas modegymnasium ha det! Alla ungdomar som visade egendesignade kläder gick som gravallvarliga zombies på catwalken. Men kanske var det en del av showen...

Och vad drar jag för slutsats av höstens trender? Fuskpälsar, glencheck-rutor, boot-cut, vadlånga byxor, mönstrade byxor, grönt, stora stickade tröjor a´la 80-tal.

Peppad och sugen på lite nytt till höstgarderoben blev jag, och när jag hämtade ner mina höst- och vinterkläder från vinden häromdagen och hängde ut på vädring, så insåg jag att det faktiskt är dags att kosta på sig lite nytt.
Men med tanke på nästa veckas aktivitet, så behåller jag sommargarderoben ännu ett tag!
Godnatt så länge!

Idag!

Dagen började med hårtvätt och städning och fortsatte med lektioner och arbetslagsmöte.

Kvällen började med French Ombre-naglar och fortsatte med Breakfast Martini och Gin o Tonic på
7 flaskor.
AW med jobbarkompisar och vi avhandlade allt från vardagsbekymmer till jakt.

Natten var svart men ovanligt ljum när jag cyklade hem,  förbi horder av unga studenter utklädda till Greve Dracula, måste varit något tema för insparkar eller sittningar på nationerna.

Flogstavrålet ebbade precis ut när jag nådde hemmet.
Skönt att låsa upp och kliva in till tystnaden, ta en dusch, brygga te och rosta mackor.

I morgon är en annan dag.

Varför är det så svårt att släppa taget?

Nu har jag ägnat kvällen åt att bära tillbaka böcker och pärmar från bastun till bokhyllan.
Anledningen till att dom stod i bastun, är att vi haft en snickare hemma i sommar som gjort i ordning för en vattenutkastare i trädgården, och då behövde komma åt taket i källaren. Det är färdigt sedan flera veckor, men har inte blivit prioriterat förrän ikväll.
Jag gick in i projektet med inställningen; RENSA och KASSERA.
Och visserligen har jag en kasse med böcker som ska skänkas till loppis, men det är en bråkdel av vad jag från början tänkt.
I bokhyllan står nämligen alla pärmar från min textillärarutbildning. Pärm på pärm fyllda av arbetsprover i olika broderitekniker, vävtekniker, stick- och virk-tekniker, olika flätningar, nålbindning, frivoliteter, i mönsterkonstruktion, lappteknik osv. Så många timmar av arbete.
Men vad ska jag ha dom till?
Samla damm?
Jag hittade också en "nostalgihög", bl a ett par dagböcker från sista året på min utbildning, när jag fått besked om att jag väntade barn, när vi planerade vårt bröllop, när jag födde vårt första barn.
Gissa om en stor del av tiden gick åt till att läsa...
Men vad ska jag ha det till?
Samla damm?

Men har jag inte sagt att det man behöver kommer till en?!!
Läs vad Sofia Sivertsdotter skrev på instagram ikväll;

Dagböcker ligger travade inom oss, som souvenirer av människor, utflykter och platser som fångat oss. ¤ Strimmor av det som har varit bygger ansiktet vi möter i spegeln. ¤ Dofter, smaker och känslor slingrar sig kring våra hjärtan, värmer upp hågkomster som bleknat. ¤ Vemod fladdrar som fjärilar kring det som inte längre finns, men inom oss är tidlösa sidenband knutna kring det beständiga. ¤ I hjärtat  är utrymmet stort för tacksamhet över att ha älskat, upplevt och skapat. ¤  Inuti är minnen samma sak som glädje.

Och om några år kanske det räcker med minnen inuti, men än så länge behöver dom stå kvar i bokhyllan!

Se ut mot oändligheten!

Han sa så, yogaläraren ikväll. Jag hade blivit full av energi genom eldandningen och så stod jag i krigaren med höger arm, hand och pekfinger riktade ut genom vindsfönstret, högt över takåsarna mot den isblå himmeln. Då kom hans ord; -Se ut över pekfingret med blicken riktad mot oändligheten.
Och jag, som tycker om att samla på ord, sammansatta till vackra meningar och klokskaper, gick igång på det.
Se bortom fasaderna och finn din egen väg och riktning, det finns inga begränsningar. Så tänkte jag.

...eller; lev livet du älskar, älska livet du lever...

...eller; var förankrad i oändligheten och känn dig trygg

Så får varje stund en mening och allt känns bra.

Nu har jag druckit te, stickat en stund och tittat på nyheterna, så nu kryper jag till sängs,

och det känns oerhört meningsfullt!

Firandet fortsätter....

Och jag bara fortsätter att ta emot födelsedagsuppvaktningar!

I lördags bilade jag och min syster till Västerås, där svägerska och brorsdöttrar ordnat en överraskningsdag.

Först var det vin- och champagne-mässa hela eftermiddagen. Jag fick ett "åk-band" att nyttja. Det var kuponger i olika valörer som man bytte mot glas med provsmakningsvin. Väldigt trevligt koncept!

Sen var det finmiddag och så avslutades dagen/kvällen med lite flanerande på stan. Det var Västerås kulturnatt så vi tittade på dans-föreställningar, konstutställningar och konserter.

Svartån var vackert smyckad med marschaller som lyste upp i mörkret, och bandet som spelade vid Fiskartorget, lät nästan som  Cold Play.

Idag kom jag hem till ett tomt hus. Maken är i Portugal på kurs. veckan som kommer.

Själv hade jag bjudit hem mig på middag hos äldsta son med familj. Jag cyklade dit med symaskinen i cykelkorgen och hjälpte till att sy ett nytt överdrag till barnbarnets stol. Blev bjuden på både bubbel, finvin och go-middag.

My mind says I´m in my twenties....

I natt vaknade jag kl 02.00 och mådde illa, magen gick som en torktumlare, runt, runt. Min första tanke var att något i maten jag ätit på restaurangen i går kväll, varit dåligt. Men det blev liksom inget mer och jag somnade om till slut. När alarmet ljöd kl 06 och jag gick upp för att fixa frukost, var jag inte det minsta hungrig. Jag kände mig bara svullen och lite äcklig.
Det har varit lite för mycket av det goda på senaste tiden. Lite för mycket mat, lite för ofta, för mycket fett och för mycket socker och kanhända lite, lite för mycket vin.....
Faktiskt att jag börjar längta efter min detox. Få rensa kroppen och bara äta nyttigheter.
Men jag har ju så mycket inbokade aktiviteter i höst, så jag vet inte när jag ska passa in en detoxperiod.

I morgon t ex, då är det dags för födelsedagspresent-aktivitet igen!
Jag är ombedd att äta en stadig frukost, klä mig någorlunda snyggt (inte för friluftsliv) och bege mig till Västerås, där ska jag inställa mig 11.30.
Vad som sedan ska hända, vet jag inte.
För den hemliga överraskningen står svägerskan och två brorsdöttrar.

Men någon detox eller rening av kroppen tror jag inte att det blir......

Återkommer söndagkväll!

Syjuntan som blir kombinerad bokcirkel!

Så var det uppstart med syjuntan. Som traditionen bjuder, ses vi för att gå ut och äta första och sista träffen för läsåret. Ikväll var det första träffen. Bord var bokat på restaurang Basilico, och jag kom en halvtimme försent, då jag blev sittande med efterarbete av utvecklingssamtalen och glömde bort tiden. Men vin var redan beställt och upphällt så det var bara att slå sig ner och titta över menyn.
Vi är sex kvinnor, alla lärare, varav två gått i pension. Tre slöjdlärare, en hem- och konsumentkunskap, en No- och matematik samt en bildlärare.
Ikväll var det någon som sett Jonas Gardell bli intervjuad på tv, om sin nya bok, och helt plötsligt så bestämde vi att alla skulle börja läsa den till nästa träff. Så plötsligt har vi en kombinerad
syjunta/bokcirkel.
Får väl försöka komma ut och köpa den så fort som möjligt.

Min soldat...

....nåja, inte så mycket min, som min äldsta dotters!
Hon lever tillsammans med en yrkesmilitär,  som i morse 04.30 drog iväg till Mali för att tjänstgöra där i ca 3 månader.
Själv minns jag hur förkrossad jag var när nuvarande maken skulle upp till Umeå och göra lumpen, och jag själv skulle tillbringa ett halvår i Östersund. Och då kunde vi ändå ses med jämna mellanrum.

Och nu ska hennes pojkvän alltså till Timbuktu! Ett ställe som jag trodde bara fanns i Kalle Anka, eller var namnet på en artist. Men det finns på riktigt, en stad i det afrikanska landet Mali.

Hittade nyss på nätet något som heter Malibloggen , här kan man tydligen få möjlighet att följa lite av vardagen på plats.

Och så är det bara att hoppas att vistelsen kommer att bli lugn, utan incidenter.

Hans svärmor har sagt till honom att han måste se till att komma hem hel och frisk i både kropp och knopp, annars ska han få med mig att göra.....

Bara att vänja sig!

En lätt huvudvärk har förföljt mig hela dagen, och jag fick en olustig flashback från i februari. Det är nämligen utvecklingssamtals-dagar, och senast, i februari, mitt under ett samtal fick jag värsta huvudvärken och feberfrossan och dagen efter bröt influensan ut!
Hoppas inte att det ska gå så illa den här gången.
Kanske är det bara kaffeabstinens. Hann inte med något kaffe mitt på dagen, och när jag tillslut fick en liten lucka mellan två samtal, ja då var kaffet slut.
Hade bilen till jobbet och åkte först för att handla lite blommor och därefter veckoinköp av mat.
Planterade en liten höstkruka hemma hos son med familj, som ett litet välkomnande då dom kommer tillbaka från två veckors semester på torsdag.
Vi konstaterade att nu måste man börja tända lampor när man kommer från jobbet. Visserligen har det regnat hela eftermiddagen, så det var extra mörkt ute pga det, men solen går ändå ner redan kl 19.20.

Bara att vänja sig!

Kändes inte bra.....

Det skrivs mycket om miljö- och resursmedvetenhet, bl a om att minska matsvinnet. Det slängs stora mängder ätlig mat i Sverige varje dag.
Själv har jag alltid tyckt mig vara duktig på att ta till vara rester i kylen och skafferiet.
Men idag! Kändes inte alls bra!

Det började med att jag kom hem ganska sent från jobbet och tänkte äta upp den lilla biten äppelkaka som stod kvar på diskbänken sedan i torsdag. När jag lyfte på foliet som täckte kakan, så flög ett moln av små bananflugor upp. Gissa om jag förlorade aptiten och allt åkte direkt ner i komposten, tillsammans med den lilla skvätt vaniljsås som skulle varit till.
Därefter gick jag igenom kylen.
I sommar när vi varit flera hemma som handlat och lagat mat, så har jag inte haft full koll på vad som finns. Nu var det dags att gå igenom, rensa och torka ur.
Där fanns fem burkar senap!! Där fanns mögliga oliver, en skvätt möglig pesto, en burk jäst havtornssylt, surnad smaksatt creme fraiche i tre varianter, rutten ingefära och salladslök och en halv burk kimchi med konstig beläggning.
Bara att skrapa ur allt i komposten och tvätta burkarna.
Det kändes inte bra!!
Men nu börjar vi på ny kula. I höst ska inget stå och bli gammalt, jag ska ha bättre koll och ta vara på allt.
Vi började redan ikväll, genom att ta fram en burk biscotti, som jag bakat till en dessert när vi hade gäster,  tidigare i somras. Dom gick alldeles utmärkt att knapra på till kvällsteet.

Och inte vet jag om det går att dra någon parallell till Sofia Sivertsdotters ord på instagram ikväll, men bra är det;

Löven faller inte för att något tar slut, utan för att något nytt börjar!

Ögonblicksbilder från helgen i Södermanland

Här finns en del av mitt hjärta. 

Kvällsdopp innan hjortgryta och rödvin.

Morgondopp före frukost; badplatsen låg i skugga, men mellan träden sken morgonsolens strålar ut över vattenspegeln. Jag simmade ut och påväg in mot land igen, dansade dimslöjorna trolskt över ytan. Magiskt.

Bubbel och goda ostar i sen kvällssol på verandan.

Konstrunda med variation.

Hälleforsnäs gamla järnbruk.

Jag köpte mig en skyddsängel, gjuten i koppar med vingar av en återanvänd maskindel!

Det gamla kolhuset som numera fungera som sommarteaterscen!

Mejeriet med den bästa av osttillverkare!!

Ändelsbols gård, cafe´ och gårdsbutik.

En härlig helg i det sensommarfagra Södermanland. 

Nu tillbaka i Uppsala. Maken hade lagat finmiddag, det var bara att sätta sig vid dukat bord, efter att jag varit och röstat och tagit en dusch.

Vi hoppar valvakan och går i säng.

Måtte vi vakna upp till ett Sverige att inte skämmas över i morgon!

Hur ska det bli?

Inga stjärnor på himlen ikväll, men luften är hyfsat ljum och fuktig och doftar gott av rosor och mylla.
Det är nymåne på söndag, nystart för något bra hoppas jag verkligen. Känner en viss oro inför valresultatet som då kommer att tillkännages. Vilka vindar är det egentligen som blåser i vårt land?

I skolan var det val, och jag följde en klass till uppehållsrummet som fick fungera som val-lokal. En pojke i min klass stod i dörren, uppklädd i mörk kostym och slips och berättade hur det skulle gå till.
Jag hörde eleverna fnissa och prata om egna påhittade partier, jag hörde flera invandrarelever som gjort valkompassen och då fått störst tillhörighet till SD.
Själv skulle jag förtidsrösta på biblioteket, men kön ringlade sig långt ut på gatan, när jag slutat jobbet, och jag hade bokat skivstångspass på Friskis & Svettis, så jag hann inte vänta.

På söndag kväll vet vi resultatet. Hur ska det bli?

Nu är det dags att sova. Imorgon förmiddag reser jag äntligen till mitt älskade Sannerby.

Kyrkogårdsvandring

I min almanacka stod för kvällen inskrivet två olika aktiviteter.

Det ena var "prova på Bollywood"

det andra var "kyrkogårdsvandring"

Eftersom jag varit på ett gympapass på lunchen, så valde jag kyrkogårdsvandringen. Kanske inte låter lika lustfyllt och roligt, men jag tänkte att dels får jag vara ute i friska luften, och dels får jag veta mer om den plats där mina föräldrar och svärföräldrar ligger begravda, och en plats som jag tycker mycket om att promenera igenom.

Det var en skara på drygt 20 personer, med hög medelålder som följde en guide, en kvinna som själv arbetade på kyrkogården. Hon var kunnig och behaglig att lyssna till. Kvällen var vacker.

Olof Hellströms klockstapel från 1965

Minneslunden. Här ligger ca 3000 personer begravda, bl a mina föräldrar och en f d svåger. Vattnet kommer från en naturlig källa.

Slånbärsbuskar.

Apel-lunden...

...framför Trädkyrkan.

Långa häckar med Aroniabär inramar delar av kyrkogården som i fyrkanter, och är planterad efter gamla skiften 

Det är så genomtänkt, så med naturen, så vackert och välskött med kärlek och kunskap. Och fint att flera religioner, med så pass olika traditioner kring döden, ändå kan samsas på samma plats.

Man kanske skulle tinga sig en plats här.....

Knivskuren!

Det är inte fullt så dramatiskt som det först kan låta, men jag har faktiskt blivit knivskuren av en elev idag!

Särskoleklasserna håller på med lappteknik. och idag hade flera kommit till momentet att skära rent tygkanterna med en rullkniv. Den ser ut ungefär som en pizzaskärare, liksom rullar och är väldigt vass.

Jag hade visat och låtit två elever skära. Man lägger kniven mot en linjal och drar längs med kanten. Jag håller ett stadigt grepp om linjalen så att den inte ska glida.

Gled gjorde däremot den tredje eleven......

Han kom inte riktigt igenom tyget vid första försöket, och vid andra försöket så gled han till och kom upp över linjal-kanten och rakt över mitt pekfinger!

Hoppsan, hejsan vad det sprutade blod!

I en timme höll jag armen högt och i ett hårt grepp med en pappersservett runt såret. Skolsyster var på kurs just idag så där fick jag ingen hjälp, men en kollega ställde upp och plåstrade om med kompress och förband. Ett hårt förband, som jag tänker ska sitta över natten, och så hoppas jag att det inte behöver sys!

Skoldagen gick över i föräldramöte och därefter hade jag packat väskan och bokat in mig på ett skivstångspass, men jag tordes inte gå, pga blodflödet.

Istället ringde jag maken och beställde ost, kex och rödvin.

Och så blev det!

Och mitt i detta så ringde äldste sonen och undrade vilken typ av restauranger jag vill äta på i London!

Mina fyra barn har nämligen bokat en weekend i London för mig och maken i mitten av oktober.

Så visst har jag det alldeles underbart bra!

Inte gnäller jag då över en liten knivskärning!

Ljud och tystnad

Jag har en ganska stor bullrig familj, det låter mycket när vi träffas. Jag har också ett arbete som innebär mycket ljud. Det är pratsamma ungdomar (ibland gapiga och skrikiga), det är musik i högtalarna och det är symaskiner och ångstrykjärn. När maken och jag åker bil ska det lyssnas på poddar eller sommarprogram. Jag har själv ofta musik i högtalarna när jag t ex ska laga mat eller städa. Och så är det dessutom alla matlagnings- eller städljud som tillkommer. Är det någon hund hemma så brukar det gnällas efter en matbit eller tokskällas när någon ringer på dörren.
Jag tycker om allt det där!
För det mesta.
Men ibland blir jag så ljudtrött.

Som i morse efter frukost. Jag hade lite tid över, så jag tog min stickning och satte mig tillrätta i vardagsrumssoffan.
Jag hade kunnat sätta på morgontv eller radio, men jag valde bort detta till förmån för tystnaden!

Och lyssnar man så är det inte helt tyst, men ljuden som hörs är inte störande!
Det var stickornas klirrande mot varandra, det var Stjernsundsuret som slog varje halvtimme, det var fläktens susande, det var ngn granne som slog i dörren eller sprang i trapporna.
Det kändes bara som hemtrevliga bakgrundsljud som gav tankarna fritt spelrum.

Som tur var hade jag ställt alarmet på 30 minuter, och visst kändes det ljudet lite störande, men tur för mig att jag aktiverat det, annars hade jag kommit för sent till jobbet.

Det blev ändå en skön start på dagen!

Ett skönt avslut på dagen blev te-fikat framför tv-nyheterna.

Jag blev söt-sugen, och bakade Citron- och Kardemumma-muffins efter middagen.

Det enda ljud som hörs nu, är smattret mot tangenterna på datorn och så diskmaskinens surrande!

Godnatt!

Eld-andning och äppeldoft!

Den här veckan testar jag höstens träningsschema. Jag har suttit och filat på tider och pass som ska stämma med jobbet och andra vardagsaktiviteter.

Det blir yoga på måndag, spinning på tisdag, skivstång på onsdag, medelgympa på torsdag och simning på fredag. Till helgerna så blir det vad som passar beroende på vad vi ska göra.

Simningen kan inte starta för än i slutet av september, eftersom badhuset restaureras just nu.

Yoga-passet idag var helt nytt och lite annorlunda. Ledaren fokuserade mycket på andning och meditation. T ex så fick jag lära mig eld-andning, som inte var helt lätt. Man andas ut kort och snabbt, samtidigt som man trycker in naveln mot ryggraden för att få till det kraftfullt. Det skapar energi och värme, men jag blev också lite yr i huvudet, så det får jag nog träna på.

På cykelturen hem förbi kolonilotter och trädgårdar drog jag in doften av mogna äpplen som är så ljuvligt höstig. Då hade luften blivit rå och småkylig, men under dagen idag var det sommartemperatur och maken och jag kunde äta vår middag ute på altanen. 

Och visst ser man fram emot detta: 

Tankar inför veckan som kommer

Morgon-vy från hotellfönstret i Borås. Samtidigt som vi drog bort gardinerna och släppte in ljuset, så ljöd det vackra klockspelet över staden.

Och nu är vi tillbaka i vår stad Uppsala. Huset är tomt på döttrar och hundar och det är bara maken och jag igen.

En Sofia Sievertsdotter på det;

Augusti går över i september, och sommar blir till höst!
På vilka sätt är vi andra människor idag, jämfört med årets början?
Vad har betytt mest i augusti?
Vilka människor har berört och berikat oss?
Hur vill vi använda de fyra månader som kvarstår av året?
Vad har vi lärt oss av månaden som gått?
Hur vill vi förgylla september och hur vill september förgylla oss?
Vad längtar vi efter?
Vilka människor vill vi ge mer tid och energi?
Vad lämnar vi bakom oss och vad har vi framför oss?

Funderingar som jag tar med mig innan sömnen tar vid. Innan en ny vardags-vecka tar vid.