Nu har jag ägnat kvällen åt att bära tillbaka böcker och pärmar från bastun till bokhyllan.
Anledningen till att dom stod i bastun, är att vi haft en snickare hemma i sommar som gjort i ordning för en vattenutkastare i trädgården, och då behövde komma åt taket i källaren. Det är färdigt sedan flera veckor, men har inte blivit prioriterat förrän ikväll.
Jag gick in i projektet med inställningen; RENSA och KASSERA.
Och visserligen har jag en kasse med böcker som ska skänkas till loppis, men det är en bråkdel av vad jag från början tänkt.
I bokhyllan står nämligen alla pärmar från min textillärarutbildning. Pärm på pärm fyllda av arbetsprover i olika broderitekniker, vävtekniker, stick- och virk-tekniker, olika flätningar, nålbindning, frivoliteter, i mönsterkonstruktion, lappteknik osv. Så många timmar av arbete.
Men vad ska jag ha dom till?
Samla damm?
Jag hittade också en "nostalgihög", bl a ett par dagböcker från sista året på min utbildning, när jag fått besked om att jag väntade barn, när vi planerade vårt bröllop, när jag födde vårt första barn.
Gissa om en stor del av tiden gick åt till att läsa...
Men vad ska jag ha det till?
Samla damm?
Men har jag inte sagt att det man behöver kommer till en?!!
Läs vad Sofia Sivertsdotter skrev på instagram ikväll;
Dagböcker ligger travade inom oss, som souvenirer av människor, utflykter och platser som fångat oss. ¤ Strimmor av det som har varit bygger ansiktet vi möter i spegeln. ¤ Dofter, smaker och känslor slingrar sig kring våra hjärtan, värmer upp hågkomster som bleknat. ¤ Vemod fladdrar som fjärilar kring det som inte längre finns, men inom oss är tidlösa sidenband knutna kring det beständiga. ¤ I hjärtat är utrymmet stort för tacksamhet över att ha älskat, upplevt och skapat. ¤ Inuti är minnen samma sak som glädje.
Och om några år kanske det räcker med minnen inuti, men än så länge behöver dom stå kvar i bokhyllan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar