Dottern bjöd till pannkaksfrukost i morse och därefter klädde vi på oss och gick en långpromenad med hundarna. Jag tog med ett gravljus och så stannade vi till vid minneslunden och tände ljus för min pappa Arne, som skulle fyllt 97 år den 7 februari. Samma dag som jag blev sjuk, så då blev inget ljus tänt.
Det blåste en isande kall vind och jag fick tända om den lilla lågan tre gånger innan den tog sig. Stod där en stund och funderade på vad min pappa skulle tyckt om hundarna. Hörde hans skratt och såg hans ansikte framför mig.
Känner mig lite skör just nu och då blir jag lite extra sentimental.
Det är som att energin inte riktigt vill komma tillbaka.
På eftermiddagen cyklade jag fram och tillbaka till biblioteket för att låna hem barnböcker inför helgens barnpassning. När jag kom hem var jag alldeles slut och tillbringade resten av eftermiddagen sittandes i fåtöljen med sovande hundar i knät. Det var ju i och för sig väldigt mysigt, men jag tycker ändå inte om att jag inte känner igen mig själv.
Men jag brygger mig väl en kanna te och kryper ner i tv-soffan hos dom andra. Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar