Vardagsväv

Är du vid vardagslivet led, och synes dagen grå, så sätt dig vid din vävstol ned och väv en aln, ja två.
Då gladare du livet ser -det är en moras råd- och du åt vardagsväven ger en vackert glansig våd!

Hon som sitter vid vävstolen, på det gulnade fotografiet, det är jag.

1975 hade Linneskolans terminskurs i vävning utställning på Upplandsmuséet och vi fick turas om att sitta där och väva.

Kursen var obligatorisk för att sen kunna söka in på textillärarlinjen.

Jag tyckte om att väva. Köpte mig en egen vävstol några år senare. När den stod uppställd i mitt föräldrahem så blev det en hel del vävt. Jag vävde och sålde trasmattor, jag vävde tyger och sydde allt möjligt av, jag vävde plädar och gardiner, löpare och bredare dukar.

Så för något år sedan så ställde jag upp vävstolen i källaren här hemma. Vid det laget så hade jag allt möjligt vävt som inte användes, men tänkte att jag skulle beta av mina vävgarnslager bara för nöjet att väva. Och då kom jag på den "briljanta" idén att väva disktrasor i kypert av lingarn.

Disktrasor går ju liksom alltid åt.

Hur kunde jag tänka så dumt??!!

Nu sliter jag med denna förbaskade väv i hellinne, t om handspunnet.

Trådarna i varpen turas om med att gå av, jag lagar och lagar och det blir nästan som en gles rya.

Det går långsamt, långsamt framåt.

Och jag varpade 10 meter!

10 meter disktrasor!

Oblekt lingarn.

Det är så tråkigt!!

Så jag vet inte direkt om jag "livet gladare ser"

Ps. en aln är ett gammalt mått, ungefär en underarm i längd, och det väver jag inte på disktraseväven på ett par timmar. Kommer jag 30 cm så är det nog max.

Ps. på den där utställningen 1975 träffade jag min nuvarande make.