Uppgivenheten från igår har lagt sig en aning!
Inser att det trots allt finns mycket gott i världen, och det är där vårt fokus måste ligga. Att det alltid finns hopp.
Pratade med min klass i morse, första lektionen, om det som hände igår. Många funderingar såklart, men också många kloka reflektioner. Det känns inte som att någon av "de våra" känner sig otrygga på vår skola.
Efter jobbet cyklade jag och hämtade barnbarnet på dagis. Så ljuvligt att mötas av hans glädje då jag dök upp.
Och hemma möttes vi av två svansviftande hundar. Dottern hade hämtat äldsta sonens hund som har varit hos oss ikväll.
I den lilla världen av hundar och barnbarn så känns livet så oskuldsfullt och enkelt.
Jag stannar i den världen, när vi nu går in i helgen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar