Tänk så lite som behövs för att man ska bli glad!
I morse när jag kommit till jobbet, parkerat cykeln och var på väg över skolgården mot mitt arbetsrum kom två av mina elever gåendes från bussen på väg mot en annan ingång än jag.
Den ena ropade och vinkade glatt "Hej Barbro", den andra ändrade riktning och gick fram till mig och gav mig en kram. Sedan följde han mig till dörren och gick och småpratade, "ha en bra dag" sa han innan han vände och gick mot sitt klassrum.
Jag menar, det är inte precis vad man förväntar sig av en kille i årskurs åtta!! Det finns så många fina ungdomar. Det där gjorde min dag!
Efter arbetsdagen fick jag ett annat betydelsefullt möte. Yngsta dottern var precis på väg ut med vovven och jag bytte skor, tog en varmare jacka och följde med. Det var ett tag sedan det bara var hon och jag, och det var så mysigt med den är långpromenaden, när solen stod lågt och gav ett så vackert ljus över landskapet. Vi pratade om ditt och datt, det är lätt att prata när man promenerar.
Tänker så här innan läggdags, på hur viktigt det är att vi bekräftar varandra med vänliga ord, leenden och samtal. Så lite kan betyda så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar