Don´t forget to fly!

 

Ja, vad ska man säga??? Inte blev hon vacker, min "ängel", läxuppgift i skulpturalt broderi på broderikursen. Jag hade idétorka, men kom tillslut att tänka på att jag tidigare gjort roliga gubbar till en utsmyckning på Eriksbergsbiblioteket. Deras ansikten var "skulpterade" i nylonstrumpor fyllda med vadd. Nu provade jag det igen. Den här gången blev det bara en överkropp men med vingar och ett budskap. Don´t forget to fly! Låt inte livet bli för inrutat och enahanda, kom ihåg dina ursprungliga drömmar , lufta vingarna ibland och flyg iväg!!

 

Imorgon "flyger" vi iväg, maken och jag! Det blev inte Mauritzius, det blev inte Bryssel. Men det kommer att bli Omberg. I morgon eftermiddag, efter att maken kommit hem från jobbet, bilar vi iväg med kylväska med mat, regnkläder och vandringskängor till Östergötland för att tillbringa allhelgonahelgen där!

På återseende söndag!

Baby it's cold outside

I kväll var både maken och jag ute och roade oss på varsitt håll. Han med sitt jobb på restaurang jag med mina arbetskamrater, på bowling och middag på ett annat ställe, nästan bredvid.
När han var klar gick han förbi och knackade på fönstret där jag satt, och eftersom vi också var på väg att bryta upp, så fick vi sällskap hem,
Fullmåne, stjärnklart och termometern visade 0-gradigt. Hög tid att plocka fram tumvantar, mössa, varmare jacka och reflexer!!

Flashback

Eleverna har höstlov denna vecka, vi lärare har studiedagar. Just idag var det ämnesnätverk och slöjdlärare från hela stan träffades på Nannaskolan mitt i stan. Vi hade föreläsningar i spegelsalen, f d gymnastikhallen.
När jag kom in där kände jag genast igen mig. Jag förflyttades 52 år tillbaka i tiden. Där stod jag i sockeplast, bleka ben med gåshud, en tajt gymnastikdräkt i blekrosa med liten volang runt rumpan och runt halsen kronblad i blått kräpp-papper. Jag var blåsippa i barnbaletten, som mamma av någon anledning anmält mig till.
Märkligt hur saker kan komma till en av olika anledningar.
Själva studiedagen var helt ok. Deltog i en workshop om digitala hjälpmedel på eftermiddagen. Där fick vi spela in små filmsnuttar med ljud. T ex en talande sax som sa; Hej, det är jag som är tygsaxen. Med mig får man bara klippa i tyg!  Måste säga att jag känner mig lite tveksam till att använda mig just av detta i min undervisning...
Största behållningen är nästan att man får träffa och tala med slöjdlärare från andra skolor. Jag anmälde mig också till en studiecirkel om bedömning som startar om ett par veckor och pågår hela vårterminen.  Vi får se hur det går att få in den i mitt veckoschema.

Heter det vintertid?

Så är det slut på sommartiden, och kvällarna blir mörka tidigt.
Kände lite smått olust när jag skulle bila från Västerås, och min brorsdotter, där jag tillbringat dagen. Har ju aldrig kört vår nya bil i mörkerkörning tidigare, allt är ju automatiskt i den. Hur skulle ljuset fungera?
Det gick dock smidigt och enkelt. Den kände av direkt när helljus respektive halvljus skulle kopplas på. Tänker att man blir lite avtrubbad när man inte behöver tänka och göra själv. Har fortfarande svårt att acceptera alla olika symboler som plötsligt lyser på instrumentbräden eller alla pip som plötsligt ljuder av olika anledningar.  Men visst är det skönt att den så snabbt accelererar när man ska köra om, och att den är så tyst.
Så jag vänjer mig nog snart.
Vänjer mig väl även vid mörkret, även om det är den tyngsta biten med denna årstid.
Men, men; förbanna inte mörkret; tänd ett ljus!
Och förresten; heter det vintertid?

Tänk så det kan bli ibland......

 

Idag var det dags för massage. Kl 10.00 klädde jag av mig och lade mig på britsen hos Li Hong för en timmes knådning. Jag hade ont idag, riktigt ont neråt höft-lår. Så pass att jag ryckte till och jämrade mig när hon tryckte och masserade. Efteråt sa hon; -Du bolde inte tläna på ett tag, dina musklel velkal inflammerade.(Hon kan inte uttala r)  -Tyst med dig, sa jag. På sådant vill jag inte höra. Ont ska med ont förgås, tänker jag!

Fortsatte ut på stan för att få tag på presenter till maken som snart fyller år! Det gick inte så bra, kan jag säga. Det som jag tänkt, hade utgått och närmaste återförsäljare finns i Stockholm. En annan sak har jag tittat på och tagit hem prospekt för att fundera mer på. En tredje sak har jag preliminärbokat. Men det jag kom hem med; fem tunga kassar, var julklappar till barn och barnbarn.....Tänk så det kan bli ibland!

I min lilla, trygga, värld!

Uppgivenheten från igår har lagt sig en aning!
Inser att det trots allt finns mycket gott i världen, och det är där vårt fokus måste ligga. Att det alltid finns hopp.
Pratade med min klass i morse, första lektionen, om det som hände igår. Många funderingar såklart, men också många kloka reflektioner. Det känns inte som att någon av "de våra" känner sig otrygga på vår skola.
Efter jobbet cyklade jag och hämtade barnbarnet på dagis. Så ljuvligt att mötas av hans glädje då jag dök upp.
Och hemma möttes vi av två svansviftande hundar. Dottern hade hämtat äldsta sonens hund som har varit hos oss ikväll.
I den lilla världen av hundar och barnbarn så känns livet så oskuldsfullt och enkelt.
Jag stannar i den världen, när vi nu går in i helgen!

Öppna ögonen, släpp in ljuset och se dig omkring med snälla ögon!!

Öppna ögonen, släpp in ljuset och se dig omkring med snälla ögon. Så avslutar alltid yogaläraren sitt torsdagspass.
Just idag kändes dessa ord så träffande med ett dubbelt budskap. Och som en tröst.

Världen är upp och ner, det händer hemska saker. Människor gör hemska saker mot varandra. Dessa mängder av människor som måste fly sina hemländer pga krig och katastrofer. Att flyktingboenden här i Sverige bränns ner. Att eu-emigranter hotas, skräms och misshandlas. Att en 21-årig pojke går in med svärd och sticker ner skolbarn.
Det är för mycket att ta in nu. Det känns kallt och outhärdligt. Var ska det sluta?

Jag vill se godhet hos människor.

Vill inte alla människor se sig omkring med snälla ögon??!!!

Dagens WOW-moment!

 

Jag tror faktiskt att jag är väldigt bra på WOW-moments!

 

Som idag; jag hade en inställd lektion, och istället för att sätta mig och ta itu med pappershögarna på skrivbordet, unnade jag mig att åka och träna innan nästa lektion skulle börja. Det var så skönt.

 

Eller som då även arbetslagsmötet var inställt, så skyndade jag mig hem för att gå en långpromenad med vovven, innan solen gick ned. Vi gick i skogen, det doftade av våt mylla och förmultnade löv, gångstigen var täckt av asplöv, och medan jag stod alldeles stilla och bara insöp dofterna så dalade asplöv ned över mig, som ett stilla, tyst snöfall. Det var så vackert.

 

Och eftersom dottern tog hand om matlagningen ikväll, så istället för att ta hand om tvättkorgen som var full, satte jag mig med ett broderi. Det var så meditativt.

 

Jag tror också att jag är bra på att tänka på, och vara tacksam för mina WOW-moments!

Mer handarbete!

 

Ikväll tog jag mig tid att montera mina senaste broderier som ingår i förra läxan på broderikursen.

 

 

 

Uppgift 1; Människor i rörelse. Det var grundtrycket i detta som kom bort, så grunden blev i stället lite halvmessyr, två tryck som jag fick sammanfoga till ett och så mina kanotister som jag fick göra om. Det blev inte som jag tänkt, men jag gillar idén och ska göra variationer på denna när jag får tid och lust.

 

 

Uppgift 2: Porträtt. Här gick det inte riktigt heller som jag ville. Fotoutskriften på tyg ska göras med bläckstråleskrivare, men eftersom färgpatronerna var slut och beställningen blev försenad, så hann jag inte vänta, utan skrev med skolans vanliga färgskrivare varpå trycket blev blekt och det går inte att tvätta för då försvinner det helt. Men samtidigt så skulle jag göra ett omslag till 2016 års almanacka och då behöver jag inte tvätta , och så gör det inte så mycket att jag inte är så tydlig. Jag har broderat i stjälk-, kedjestygn och franska knutar. Håret är förstärkt och så har jag omgett mig med blommor och nästa års nyårslöfte; Att vara här och nu! I var stund!

 

Och det ska jag start med omedelbums, för nu behöver jag sova!

Med handens arbete vidgas blicken

Vad vore livet utan slöjd? Utan broderi, vävning stickning, virkning, sömnad, träsnideri, intarsia, täljning, drejning, teckning, målning, smide osv. osv.
I mitt liv vore det bra torftigt i alla fall.
T om den gamle Aristoteles lär ha sagt att Vi lär med handen.

Jag vill bara dela med mig några bilder med fantastiska handarbeten. De övre två är elevarbeten, de nedre från konstnärer.

 

Två elevarbeten från årskurs nio arbetsområde Grannlåt. Det övre ett mobilfodral, det undre ett passfodral.

 

Och så några bilder från mässan i London;

 

Val Holmes, en fransyska som jobbar med många olika tekniker i samma verk.

 

 

En bild av bara små lappar.

 

Virkade halsband.

 

Man kan brodera på allt. Connie Wynn har gjort detta ansikte på ett vanligt durkslag.

 

 

Söndagkväll

Full aktivitet rådde i huset under förmiddagen!
Döttrarna bakade och styrde upp en brunch, som skulle levereras till deras äldste bror med fru. Som bröllopspresent fick dom nämligen en gåva för var månad hela första året som gifta. Antingen någon aktivitet eller någon present. Det har varit alltifrån städning av lägenheten, biltvätt, blommor, champagne, spa-kit osv. För oktober var det alltså en brunch, och nu gällde det att passa på innan äldsta dottern måste återvända till Göteborg.
Själv gick jag ut med sekatör, trädgårdshandskar och plastsäckar i trädgården och röjde bort allt som vissnat efter frostnätterna och maken städade ur ett förråd under källartrappan, därefter blev det en tur till miljöstationen.

Och nu är det söndagkväll och tyst i huset. En dotter sitter på tåget på väg mot Göteborg, den andra har dragit sig tillbaka liksom maken, som för övrigt kände sig lite risig ikväll.
Själv sitter jag och försöker planera veckorna framöver, vilket bl a innefattar en present eller upplevelse till makens stundande 60-årsdag. Det är inte helt lätt, kan jag säga. Blir väl knappast bättre även om jag sover på saken. Men det tänker jag göra i alla fall. Jag är trött, och det är måndag i morgon!
God natt!

Dopdag!

 

Bilder från dagens fina dop!

 

Eric gick med in i kyrkan med morbror Gustav som gick först och bar korset. Pappa som bar en sovande Jennifer, mamma och gudmor. Ja, så prästen förstås.

Men att stå där framme var inte riktigt Erics grej. När han fick syn på morfar, mormor, farfar och farmor som satt i första raden, valde han att gå och sätta sig i farmors knä och titta på istället. Visserligen fick han hjälpa till att hälla vatten i dopfunten och det var lite skoj, men sedan gick han tillbaka till farmors knä.

 

Denna sång; Only one, spelade och sjöng pappan till sin dotter i kyrkan. Farmodern fick, i vanlig ordning, tårar som svämmade över....
Lilla Jennifer brydde sig inte om att vattnet var helgat, hon gallskrek när prästen tog vatten på hennes huvud. Men döpt blev hon, och så fort hon kom i upprätt ställning blev hon tyst och tittade sig nyfiket och intresserat omkring.

Festen blev mycket lyckad och stämningen var god långt in på sena eftermiddagen när folk bröt upp och var och en åkte hem till sig.

 

Förberedelser

Dimman smyger sig tätt kring huset, det känns ödsligt när jag öppnar dörren för att skaka av sesamfrön från ugnsplåtarna.
Kanske inte så konstigt, eftersom timmen är sen, snart 01.00, en timme in på lördagen och helgen är här.
Jag sitter vid köksbordet med en kopp te och väntar på att portionsbröden ska svalna. Har ikväll bakat 100 bröd. 15 glutenfria och 85 surdegsfrallor med sesamfrön på toppen. I hallen hänger en nystruken dopklänning och på golvet står paket och en hel kartong med vinglas.
Allt är förberedelser inför morgondagens dop. Klockan 9 i morgon bitti ska jag infinna mig i samlingslokalen vid Eriksbergsskyrkan för att hjälpa till att flytta bord och stolar och duka för 50 gäster.
Jag vet att föräldrarna till dopföremålet är helt slut. Sömnbrist kombinerat med hårt arbete och matlagningsförberedelser inför festen. Äldsta barnet har dessutom varit febersjukt under veckan. Jag hämtade honom från dagis idag och han var faktiskt blek om nosen.
Nog blir man påmind om småbarnsåren. Visst var det härligt underbart men ack så jobbigt!
Skönt nu att "bara" vara farmor och kunna rycka in och bistå lite då och då.

Men nu ska farmor paketera bröd och sen krypa till kojs, så att det blir lite sömn innan festligheterna sätter igång!

Olyckshändelse i Oktober

I eftermiddags fick jag erfara hur mycket vatten det blir på golvet när en skurhink välter!!
Kunde gärna varit utan den erfarenheten kan jag säga....
Tog itu med veckostädningen i eftermiddags och det var länge sedan jag våttorkade golven så jag tyckte det var dags. Och så i trappen råkade jag stöta till skurhinken så den välte och allt vatten hann såklart rinna ut.
De ord som kom från min mun precis då var inte direkt väna!

Nåväl, huset är nystädat, det doftar gott av nybakat och alldeles strax väntar jag hem äldsta dottern. Den yngsta tog precis bilen för att hämta upp sin syster på stationen.
I helgen blir det dop, och då ska hela familjen samlas!
Där något att se fram emot!

Betydelsefulla möten

Tänk så lite som behövs för att man ska bli glad!
I morse när jag kommit till jobbet, parkerat cykeln och var på väg över skolgården mot mitt arbetsrum kom två av mina elever gåendes från bussen på väg mot en annan ingång än jag.
Den ena ropade och vinkade glatt "Hej Barbro", den andra ändrade riktning och gick fram till mig och gav mig en kram. Sedan följde han mig till dörren och gick och småpratade, "ha en bra dag" sa han innan han vände och gick mot sitt klassrum.
Jag menar, det är inte precis vad man förväntar sig av en kille i årskurs åtta!! Det finns så många fina ungdomar. Det där gjorde min dag!
Efter arbetsdagen fick jag ett annat betydelsefullt möte. Yngsta dottern var precis på väg ut med vovven och jag bytte skor, tog en varmare jacka och följde med. Det var ett tag sedan det bara var hon och jag, och det var så mysigt med den är långpromenaden, när solen stod lågt och gav ett så vackert ljus över landskapet. Vi pratade om ditt och datt, det är lätt att prata när man promenerar.

Tänker så här innan läggdags, på hur viktigt det är att vi bekräftar varandra med vänliga ord, leenden och samtal. Så lite kan betyda så mycket!

En dag i ett nötskal!

Vardag;
Grötfrukost. Cykla till jobbet, lektioner, möte med specialpedagoger, lunch, lektioner. Cykla hem och rasta hund. Sätta på en maskin tvätt. Åka och veckohandla och fixa present till en uppvaktning på jobbet imorgon. Hem och plocka in alla varor och hänga tvätt. Svänga ihop lite middag. Pusta framför "Tro, hopp och kärlek", men när tio minuter återstod fick jag ta ett telefonsamtal av den längre sorten. Diska. Brygga te och umgås med dotter och pojkvän. Maken var på möte och kom hem sent och gick direkt i säng eftersom han går upp 5.30 i morgon.
En dag i ett nötskal.
Duscha, borsta tänder och sova återstår.
God natt!

Några dagar i London

Tillbaka från det myllrande storstadslivet efter drygt fyra intensiva och innehållsrika dagar! Fylld av intryck och upplevelser.
Vilket privilegium det är att kunna resa så här. Jag är trygg, jag har råd, jag är frisk och jag har ett hem att komma tillbaka till.
Jag är inte den där mannen som låg och skakade i hela kroppen i en skitig sovsäck på en pappkartong på en trottoar intill en vägg där massor av människor passerade utan att ta notis.
För det var ett av mina synintryck som jag dessvärre inte får bort ifrån näthinnan.
Ett annat trevligare synintryck är de två skottarna i sina vackra kiltar, som hade bråttom i morgonrusningen på tunnelbanan tillsammans med kostymnissar, skolbarn i uniform, indier i turbaner, judar med kippor, muslimska kvinnor i hijabs och så vidare. All världens olika nationaliteter på en plats. Och så många människor, hela tiden dygnet runt och överallt. En enorm puls.
Som jag fick ta del av ett ögonblick.
Jag har varit i London förut. Min första utlandsresa med maken gjorde jag hit, 1975, romantiskt värre!  Sen var jag här med mamma 1981, hon hade läst engelska och jag föreslog att hon skulle åka till London för att praktisera språket. Och så med döttrarna 2011. Men aldrig har jag varit här ensam tidigare.
Förvisso träffade jag 11 brodöser på plats, men mycket umgänge blev det inte. Vi hade sällskap till mässan och så var vi ut och åt tillsammans två kvällar. Men jag hade fullt upp och inte tid att sakna sällskap. På detta vis fick jag helt och hållet bestämma vad jag skulle göra! Här kommer ett axplock;

 

 

Mässan var inrymd i Alexander Place, ett vackert hus med utsikt över stora delar av London.

 

 

Jag unnade mig lite shopping.

 

Victoria & Albert, fantastiskt museum.

 

 

Vackra snäckskulpturer på gården till Somerset house.

 

En fantastisk afrikansk dag på Trafalgar Square. Musik, dans, mat och varor till salu.

 

Coventry Garden, underbart ställe med massor av underhållare av olika slag.

 

Kostym i storlek sumo, på Harrods, var annars?

 

En selfie utanför Buckingham Palace.

 

Båttur på Themsen, Tate to Tate, mellan två museum.

 

Shakespears The Globe.

 

S:t Paul´s Cathedral.

 

Louis Vuitton´s utställning om hur han hämtar inspiration.

 

En fantastisk utställning på National Portrait Gallery.

 

Tryggt att gå bakom poliser i Green Park.

 

En riktig pub-middag, enda sällskapet var en rugby-match...

 

         Fick tag på musikalbiljetter i kiosken på Leicster Square. En kanonföreställning!!!

 

...och mer, mer, mer. Men jag ger mig nu, behöver samla ihop mig inför vardagen och jobbet, som jag nästan förträngt!

 

 

Frost

Så är det oåterkalleligen slut på sommaren!
I morse visade termometern minus 2,5 grader och gräsmattan utanför sovrumsfönstret, hade ett vitt täcke av tusentals små stjärnkristaller.

Rosorna som just slagit ut, var nu djupfrysta. Blomman för dagen, som ännu ej hunnit blomma, men växte frodig och stor i två krukor, hängde nu med ledsna, vissna blad. Den utslagna bollkrysantemumen hade, istället för lila-rosa blommor fått brun-gråa.  Tomatplantorna såg nästan slemmiga ut och hade lagt sig på jorden.

Jag tände ett stearinljus och mediterade lugn och samlade mig inför dagen.

Den kommer närmare, den kalla, mörka årstiden. Desto viktigare att tända ljus och hitta små vardagslyckor var dag!

En alldeles speciell händelse för mig, som jag ser fram emot, inleds imorgon eftermiddag.
Efter jobbet ska nämligen maken skjutsa mig till Arlanda och därifrån flyger jag till London.
Det är dags för kursträff med Broderi-gänget från Västberga folkhögskola. Denna träff blir på en stor mässa i London. Så nu är väskan packad och jag börjar känna mig redo!
Återkommer på måndag kväll.

Tänd ljus

 

Nu börjar stearinljusens tid!

Så fort jag kommer hem, så tänder jag den lilla ljuslyktan i hallfönstret.

Den får brinna hela kvällen.

 

När jag ska äta tänder jag ljus vid matbordet, till kvällsteet tänder jag ljus på vardagsrumsbordet. Ganska ofta tänder jag ljus vid nattduksbordet som får brinna en stund innan jag ska sova.

 

Låt inte mörkret hindra dig
att söka ljuset.
Och när du funnit det,
låt andra se,
pröva, övertyga sig.

Vill du, att ljus ska leva,
tänd då hos andra
samma längtan.

Tänd frimodighetens ljus
i rädslans mörker,
tänd rättens ljus
i korruptionens mörker,
tänd Trons ljus
i förnekelsens mörker,
tänd Hoppets ljus
i förtvivlans mörker,
tänd Kärlekens ljus
i dödens mörker.

Tänd ljus!
~ Bo Setterlind~

Söndagkväll

 

Igår förmiddag hade jag varit på massage och cyklade förbi torghandeln när jag kom på att jag kanske kunde hitta någon "gåbortpresent", eftersom vi var bjudna på middag hos goda vänner på lördagkvällen. Den här kransen blev given, så skir och vacker! Hade gärna haft en själv, men hon hade bara en till försäljning.

Det blev en sen lördag, därav inget blogg-skriva igår.

Idag har det varit lite halvsegt. Jag råkade nämligen få i mig avokado igår, hann inte se det förrän jag tuggat sönder en stor klyfta i munnen, och då var det bara att svälja och hålla tummarna. Dvs hålla tummarna för att jag skulle klara av det. Tyvärr gjorde jag inte det, blev snabbt illamående och fick upp alltihop lite senare på kvällen. Det har hänt förut, jag klarar inte av att smälta avokado, kräks direkt. Maken tror att det är ngt med min galla.

Men nu är jag på g igen. Har just satt in en päronkaka i ugnen, vi fick med oss gråpäron hem igår. Medan den gräddar ska jag förbereda en fisk- och skaldjursgryta med rotfrukter och saffran. Lite vin att smutta på och Norah Jones på cd-spelaren.
Då är livet helt ok!!

Wine is bottled poetry!

 

Den där känslan när man tar en liten klunk vin och slås av en smakexplosion i munnen som nästan får en att lyfta lite från stolen!

Hade nog inte så stora förhoppningar. Vi var 17 personer från jobbet som besökte en relativt nyöppnad restaurang "Norby 46", lite utanför stadskärnan. När jag bad om ett glas vitt vin till den wokade gösen, så fick jag ingen förfrågan om vad jag ville ha, kanske hade dom bara en sort.
Jag är dessutom lite kinkig med vita viner, tycker det är lite svårt att hitta riktigt goda.

Men det här var så bra!! Jag frågade i kassan när jag betalade och fick se flaskan. Nu har jag googlat på det, en vacker vingård i hjärtat av Bordeaux. Tänk att få åka dit och sitta i deras vinkällare och prova viner! Vilken lycka. Det distribueras tyvärr inte till systembolaget, så ska man ha tag i det får man väl gå till restaurangen igen, eller som sagt, resa till Bordeaux.

Det är en underbar tid!

Första dagen på Oktober och vi går oåterkalleligen in i hösten! Och det är så vackert ute. Nu när jag gått långa promenader med vovven hela veckan, så har jag verkligen fått uppleva färgskiftningarna och dofterna. De nyplöjda gärdena, solen som står lågt och ger ett guldskimmer över landskapet som skiftar i varma färger. Det är så fantastiskt. Nu ikväll blåste det friskt och hela himmelen täcktes av lätta molnslöjor som var korallfärgade av solen som gick ned.
Man får se underverk hela tiden, bara man tittar efter dom!!

Inte så dumt sen att komma in i värmen, tända levande ljus, äta en varm blomkålssoppa med räkor och lite senare fika med äppelkaka och te. Och som avslutning på denna dag, tänker jag krypa ner i badet. 

Det är en underbar tid!