Standardfrågan vid middagsbordet en söndag! Tänker inte ens på det längre. Vi äter alltid ganska sent, äter extra gott och dricker vin på söndagarna och så ser vi liksom över den kommande veckan och checkar av med varann. Ikväll utbrast äldsta dottern; Ååå, jag hade glömt hur det var! Hennes första familjesöndagsmiddag på dryga fyra månader. Nu är hon tillbaka i rutinerna, har lite ångest för att börja jobba på Ikea, lite ångest över vad hon ska göra med sitt liv och bär bara allmänt på en rastlös känsla. Och jag kan till viss del förstå henne. Visst har hon hela livet framför sig med alla möjligheter som det innebär, men att inte veta vilken väg som är den rätta för just henne är såklart jobbigt. Ändå är jag helt övertygad om att hon kommer att hitta rätt!
Maken och jag var på en väldigt trevlig lördagsmiddag igår, det blev sent. När vi ramlade innanför dörren vid halvtvå, hade jag ingen ork att skriva i bloggen.
Till makens förtret är isarna just nu inte så bra. Mjuka och opålitliga pga snöslask och mildväder. Det fick bli en långpromenad istället och så fick vi för oss att hälsa på vår f d granne som flyttat till en nybyggd lägenhet. Tänk så trevligt att göra ett spontanbesök. När jag var liten så var det ständigt en ström av spontanbesök hos mamma och pappa. Mamma "satte på pannan" och så fick man en pratstund. Så himla trevligt. Nuförtiden är det aldrig så. Man är rädd att störa och komma olämpligt. Det ska bjudas in, tillrättaläggas och fixas. Visst är det också roligt, men jag skulle gärna vilja ha folk som bara "kommer förbi".
Sådär går mina funderingar ikväll. ¨Den lediga sportlovsveckan är slut och imorgon är det dags att cykla till jobbet igen. Men nu ska vi först njuta den här söndagskvällen med en liten marängsviss!
Trevlig vecka på er!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar