Fabian Flink, frisören och flitiga fingrar:)

Blev kvar längre på jobbet än vad jag tänkt idag. Hade inte tagit med någon lunch eftersom jag trott att jag skulle komma ifrån tidigt.  Jag kände att blodsockret var lågt när klockan blev halvtvå. Skulle förbi den lilla butiken "Svenska delikatesser" på Styrbjörnsgatan på hemvägen, jag ringde och bad dom lägga undan högrev igår. Nu hade dom precis fått in en massa gott  bröd från Fabian Flink, bagaren från Enköping. Det doftade ljuvligt! Med min kurrande mage slank två vackra surdegsbröd ned i matkassen, ett med valnötter och ett med tranbär. När jag kom hem skar jag mig två ordentliga skivor, smörade och tuggade i mig medan jag lagade mat. Så otroligt gott och jag kände  livsandarna återvända! Sena eftermiddagen tillbringade jag hos hårfrisörskan och nu ikväll har jag varit på syjunta och varit flitig med stickningen!

Vad har ni för framtidsdrömmar?

..frågade Mia Skäringer sina gäster på Grötö. Jag tittade på tv4 play, förra veckans avsnitt alldeles nyss. Mia Törnblom, Danny Saucedio och Rickard Woolf. Mia ville fortsätta ha det som hon har det nu, hon vill föreläsa, hjälpa människor till bättre självkänsla och ge ut böcker. Danny ville "prova sina vingar" utomlands, han har börjat bejaka sina latinamerikanska rötter. Rickard kommer jag inte ihåg om man fick veta något om.
Själv har jag ju min drömlista, även om den mer handlar om mindre händelser och upplevelser som jag vill göra.
Ibland händer det att man vill göra lite större förändringar. Jag klurar lite på det sen en tid tillbaka. I morse läste jag något bra skrivet av Torkild Sköld på facebook:
"Det kan vara skrämmande att göra de förändringar och ta de stegen vidare som ibland behövs i livet. Det enda som är ännu mer skrämmande är att inte göra det när det behövs."

På biblioteket

För tretton år sedan-jag hade arbetat ett år på Eriksbergsskolan-fick jag en förfrågan om jag ville göra en utsmyckning till biblioteket som skulle slå upp portarna i skolans nyrenoverade lokaler, mellan matsalen och aulan. Förutom att vara kommundelens bibliotek skulle det även fungera som skolbibliotek.
Vilken rolig utmaning! Jag fick en idé direkt, inspirerad av min vävlärare på textillärarutbildningen-Mariana Ericsson, som visade hur man kan använda annat än garn och trasor och väva med. Utsmyckningen skulle täcka en vägg i tidningshörnan. Vad passade då bättre än att väva med dagstidningar! Jag gjorde ett skissförslag som fick godkänt av chefsbibliotekarien, jag fick pengar till material och så var det bara att sätta igång. Varpade med blå, röd och svart mattvarp och solvade till en gles rips. Eftersom det var ett skolbibliotek skulle självklart eleverna vara med och hjälpa till. Alltså fick alla elever i årskurs nio till uppgift att väva under ett lektionstillfälle. Det var bara Uppsala Nya Tidning som slogs in! Själva monteringen gjorde jag själv. Betsade rundstavar som träddes in på olika platser och så knåpade jag ihop små gubbar. Deras huvuden var av vadd och nylonstrumpor så att det gick att sy ansiktsdetaljer. Kroppen var av skumgummi och piprensare och så sydde jag små kläder till.  I deras händer satte jag små minitidningar som jag klippt och klistrat, och så placerade jag de små gubbarna på rundstavarna, där det såg ut som om de satt och läste. Det blev riktigt bra!
Anledningen att jag kom att tänka på den just idag var att jag fick ett mail med en fråga från en biblioteksbesökare om det gick att beställa sådana gubbar. Jag skulle ändå in på biblioteket för att låna en bok innan jag gick hem från jobbet, så då passade jag på att ta ett foto på väggen. Tyvärr sitter den ganska högt, och jag hade bara mobilen, så det blev ingen närbild på gubbarna. Jag har svårt att fatta att det gått tretton år sedan den gjordes-tiden har gått snabbt. Biblioteket har renoverats om ganska nyligen, men utsmyckningen fick hänga kvar, och det känns roligt.
Om jag ska börja knåpa ihop nya gubbar? Det har jag inte bestämt än.

Nya tag!

Första arbetsdagen på jobbet efter sportlovet så sken solen rakt in i lektionssalen. Eleverna drog ner persiennerna trots mina protester. Visst, det blir både varmt och svårt att se och arbeta med solen i ögonen, men ljuset som är tillbaka gör mig så lycklig. T om när jag cyklade från jobbet ner för några ärenden på stan klockan fem så stod solen kvar på himmelen, visserligen lågt, men den var där! Underbart!!
Maken lagade "Per Morbergs vardagsfalu" till middag, men han grymtade något om att så där hade minsann han alltid lagat falukorv tidigare också, bara att han hade vanlig senap istället för fransk.....
Själv ägnade jag kvällen åt att baka chokladmuffins till flickorna i min klass, som har egentid på onsdag. Det blev varsin till familjen vid kvällsteet också.
Så snabbt kom man tillbaka till vardagen igen. Och det är väl tur?!!

Lite om vandringsresan

Igår la jag ut en del bilder från min vandringsresa, idag kommer lite fakta;
Jag reste med Primatravel som hade två ledare på plats på La Palma, dit vi anlände först. Vi var 19 stycken deltagare i min ålder och uppåt. Ett gäng som blev riktigt sammansvetsat ju längre veckan gick och hade roligt tillsammans. Det var en intensiv vecka, dagarna var fyllda och det blev inte mycket "egen ledig tid". Jag hade betalt extra för enkelrum och det var det värt. Jag började varje morgon med en halvtimmes yoga före frukost. Frukostbuffén var härlig; äggröra och bacon, färsk frukt, kaffe med varm mjölk, nybakade croissanter och ett glas sprudlande cava! Klockan 9 gick bussen som tog oss till vandringens utgångspunkt. Vi var oftast på höga höjder i mycket kuperad terräng. Det visade sig att flera av deltagarna fick problem med höjdskräck och på fler av turerna delades gruppen för "lättare" och "svårare" vandring. Vi  fick uppleva fantastiska vyer, svindlande höjder och rejält med träningsvärk i benen. Vid fem-tiden var vi oftast tillbaka vid hotellet för dusch och en stunds vila innan middagen vid halvsju. Sedan sov man otroligt gott efter all frisk luft och motion! Vi förflyttade oss till ön La Gomera för två dagars vandring där mitt i veckan, och då blev det sena kvällar pga färjetiderna. Ett besök på en bodega med vinprovning, ett par dopp i Atlanten, några korta stunder på stranden hann vi med, men annars var det vandring som gällde! Sista kvällen hade jag beställt Hawaiansk massage, vilket var underbart för ben, fötter och rygg! Så såg min vecka ut i stora drag. Mitt ansikte, hals, underarmar och händer ser inte så vackra ut, täckta av soleksem trots solskyddsfaktor 50, men det ska väl läka efter ett tag här i vinterSverige. Själen och kroppen mår riktigt, riktigt bra och kommer att njuta länge av denna utflykt!

Lyckliga jag!!!

Igår förmiddag tog jag mig en simtur i Atlanten alldeles invid bananplantagen på La Palma. Idag på förmiddagen åkte jag längdskidor 2 mil i vinterlandskapet hemma i Sverige. Kontraster som båda var lika underbara fast på olika sätt. Så priviligierad jag är som har möjlighet att leva som jag gör!
Här ovan ser ni ett fåtal bilder från min tripp. Det har krånglat med överföringen av bilder och nu orkar jag inte hålla på längre, så ni får nöja er med dessa bildbevis på min underbara sportlovsvecka.

Packat och klart!

När jag fyllde 50 år bestämde jag mig för att en gång per år åka på en egenhändigt bestämd resa som innehåller någon form av fysisk aktivitet! Tyckte det var på tiden att jag började träna lite självständighet!! 2008 blev det en vandringsresa till Kreta och maken följde med. 2009 åkte jag själv på träningsresa till Portugal. 2010 blev det ingen "egen-resa" eftersom mamma var svårt sjuk hela våren och dog i maj.  2011 fick jag med mig min syster på en långhelg till Masersgården i Dalarna där vi gick en yogakurs med bl a Malin Berghagen. 2012 var det dags för träningsresan till Turkiet där äldsta dottern gjorde mig sällskap. Under jul- och nyårsledigheten såg jag en vandringsresa till La Palma och La Gomera precis under sportlovsveckan och jag tänkte att det var menat för mig. Så imorgon har jag tagit ut kompledigt och nu står resväskan packad och klar. Väckarklockan ringer kl 03.40 i natt och min kära make har lovat att skjutsa mig till Arlanda. Så nu tar jag semester från skrivandet också, men återkommer om en dryg vecka med reserapport och bilder! Kram till er alla på "alla hjärtans dag"!!

Askonsdag

"Fastan inleds med askonsdagen. Det är den katolska kyrkans förberedelsetid inför påsken. Då skulle man fasta och leva återhållsamt och stilla i 40 dagar (man räknar bort söndagarna, då man inte behövde fasta) till och med påskafton. Askonsdagen har fått sitt namn efter bruket i den katolska kyrkan att beströ sig med aska som ett botgöringstecken under fastans första dag." Jag har inte bestrött mig med aska och jag kommer inte heller att fasta eller leva återhållsamt. Tvärtom kan man säja. Kom hem vid halvsju idag efter personalmöte och lagade en god pastarätt som smakade bra med rödvin till. Ibland får man unna sig lite extra även på vardagar!

Om skapande

Jag har från det jag var riktigt liten tyckt mycket om att hålla på och göra saker. Främst med textil inblandat på något sätt. Mamma sydde mycket och jag fick sitta bredvid och hålla på med små överblivna tygbitar, sax, nål och tråd. Slöjden i skolan tyckte jag också mycket om redan från början. Sedan fortsatte det-och jag hoppas att det aldrig tar slut. Lusten att skapa. Den är mitt livselixir. Tyvärr blir den periodvis åsidosatt och då blir livet lite tråkigare. Idag vid middagsbordet samtalade yngsta dottern och jag om detta. Hon sa att nu ikväll när hon inte hade någon läxa, visste hon inte vad hon skulle göra. -Ska vi inte hitta på något att sticka eller brodera, eller kanske ett litet sömnadsprojekt, sa jag glatt direkt! -Nej mamma, slöjd, både trä och sy, var bland dom tråkigaste ämnena i skolan, svarar dottern direkt. -Men hallå, du var så duktig, och höll ju på lite här hemma, kontrade jag. Men så kom jag på anledningen till att hon hållit på härhemma...... Anledningen var hennes idogt pockande moder, som så gärna ville sälja in det hon älskar mest själv till sina barn. När jag tänker efter, så har mina andra tre barn inte heller varit så glada i slöjd. Trots att dom är rätt praktiskt lagda, och alltid kommit hem med fina alster. Och även producerat en hel del härhemma, även om det var som mest i mellanstadieåldern. (När dom fortfarande var lättlurade??) Men jag lyckades faktiskt "sälja in" en annan av mina idéer till dottern. Hon har alltid varit väldigt intresserad av att teckna och måla. Så jag sa; -"Men ta fram ditt skissblock och teckna lite då. Du var så duktig på högstadiet, och förut höll du jämt på att rita och måla. Tappa inte den kunskapen". Vi kom in på gamla teckningar, redskap och målarkurser hon gått som liten, och där såddes nog ett litet frö. För någon timme senare när jag gick runt huset för att tömma papperskorgar, satt hon på sitt rum med en modebok, skissblock och pennor. YES, tänkte jag. Men jag har lärt mig att inte bli för positiv och överreagera, då kan det ha "tvärsomeffekt". Så jag smög bara ut ur rummet, leende för mig själv. Jag tror på ALLT skapande-tror att människan utvecklas och mår mycket, mycket bra när hon åstadkommer något praktiskt arbete!!

Långpromenad

Idag har jag promenerat nästan 3 mil och det känns i kroppen!! Det var friluftsdag på skolan och jag ledde vinterpromenaden, vilket jag gjort ganska många år nu. Vi går från Eriksbergsskolan, genom stadsskogen via Bmc, Eklundshof, Kap längs efter Fyrisån förbi Ulleråker, Ultuna och slutligen Sunnerstagropen. En färd på 1,5 mil. 27 ungdomar hade vi med oss idag. Jag promenerade tillbaka, fast över Vårdsätra, Lurbo. Då var jag ensam, de andra eleverna och lärarna tog bussen. I vanliga fall är det skönt att gå, men just idag vräkte snön ner, så man fick pulsa i snömodd och foten gled en liten bit bakåt för varje steg framåt. Jag var ordentligt trött i ländryggen innan jag kom hem. Efter en kopp kaffe fyllde jag på badvatten och kröp ner för ett varmt, skönt bubbelbad-det tyckte jag att jag gjort mig förtjänt av. Och faktiskt hoppade jag över gympapasset nu ikväll!!

Dina känslor äger dig inte-det är bara små bitar av information!

Sedan gäller det att veta vad man ska göra med informationen! Vad vill den säja dig? Ibland känner man sig bara vilsen i tillvaron..... Jag åkte skidor idag, det var bra glid och skönt inne i skogen, ute på gärdet låg nordanvinden rakt emot mig med snö i luften och det stack och sved i kinderna. Fast på ett skönt sätt. Fritt för tankarna att komma och gå. Det är söndagkväll igen, helgen är över. Ekorrhjulet snurrar vidare!

Lördagsaktiviteter

Har just stängt av teven efter att ha sett Susanne Biers film "Hämnden". Det är en otroligt stark och bra film! Jag har fått ta djupa andetag flera gånger under kvällen!!! Maken och jag såg den på bio när den kom ut, 2010, och jag älskade den direkt. Det var lika starkt att se om den på teve. Bra filmer kan man se flera gånger med lika stor behållning! Det är som med bra böcker! Dom tål att läsas flera gånger. Man hittar liksom nya dimensioner varje gång! Annars har dagen bjudit på städning, shopping, tvätt, bak och matlagning. Efter shoppingen hann jag även med en sväng i stadsparken för att titta på isskulpteringen som pågick. Känner mig lite kluven till det "spektaklet"; Isfestivalen!! Man fraktar hit stora isblock som konstnärer gör skulpturer av. Vad kostar det?! I rena pengar och med miljöaspekten på sitt samvete? Men visst blir det en särskild lyster i isen, och det var många människor i omlopp, så det är väl i alla fall positivt. Kan tänka mig att dom gör sig ännu bättre i mörker med belysning. Men just nuö får vi inte veta det, för det är dags att gå isäng och sova!

Avskedet

Det blev jobbigt i morse när jag skulle cykla till jobbet! Hade haft en mysig frukoststund med dottern och jag hade bestämt att bara vara klämkäckt glad i mitt avsked. Karin skulle göra en del ärenden bla köpa strumpor på förmiddagen. Nästa vecka är det alla hjärtans dag, och jag brukar alltid köpa några småsaker till mina flickor, t ex strumpor. Så när jag gav henne hundra kronor till "allahjärtansdagsstrumpor", så började hon plötsligt grina!! Sen skrattade hon lika snabbt medan tårarna rann. -Mamma, det här är löjligt, jag är 20 år. Vi skojade lite om att hon ju faktiskt var lite sjuk och så är det snart dags för mens. Men jag fick verkligen skärpa mig för att inte börja lipa jag ockå. Sen stod hon i fönstret och vinkade ända tills jag försvunnit med cykeln mot jobbet. Jag fick samma känsla som när hon var tre år. Jag hade börjat arbeta som dagmamma med bara små, små barn och fick för mig att Karin skulle må bäst av att få vara på dagis bland lite äldre barn på halvtid. Efter bara en månad förstod jag att det inte alls var så. När jag lämnade henne på morgnarna och sedan gick vidare med min barnaskara stod hon för det mesta med tårarna trillande nerför kinderna och näsan tryckt mot fönsterrutan och tittade efter oss. Det var verkligen riktigt hemskt, och något jag aldrig förlåtit mig själv. Jag tog henne från dagis efter bara ett par tre månader och så fick hon ingå i dagbarnsskaran. Men ibland kan jag komma på mig med att grubbla över om det har skapat något trauma hos henne. Morgonens känsla är borta nu när hon sitter på planet. Jag hörde med maken, och avskedet på Arlanda hade gått smärtfritt. Då hade hon och kompisen haft fullt sjå med att kommentera den snygga vakten vid incheckningen.... ¨Så det kanske är en annan oro man borde känna nu!!

Att skiljas är att dö litegrann...

Ovanstående hittade jag idag på facebook och det passar så bra just nu! Jag har nämligen precis fått adressen till min dotters reseblogg, för imorgon eftermiddag lämnar hon barndomshemmet för 4 månader i Australien med vännen Agnes. Och jaaaa, jag kommer att längta mig fördärvad, vara orolig och undra hur dom har det-men jag tycker ju samtidigt att dom gör heeelt rätt! Här är adressen ifall någon mer än jag vill kika; "http://2904hours.wordpress.com/" Systrarna kramades just godnatt och farväl, för dom ses inte imorgon eftersom Ingrid börjar skolan tidigt. Maken får den stora äran att skjutsa till Arlanda, men jag jobbar. Får chansen imorgon förmiddag-då blir det en låååång kram!!

Var tacksam att ditt hjärta slår för dej...

... var tacksam att dina lungor andas åt dej. Så sa yogaledaren ikväll när vi skulle "komma tillbaks" efter avslappningen. Yoga-det var precis vad jag behövde ikväll! Har inte alls hunnit ikapp på jobbet, pga att jag var sjuk och hemma i måndags, och pga hög arbetsbelastning nu. Det skulle skrivas omdömen för hela särskolan och alla sjuor, och jag hade avsatt en och en halv timme för att åtminstone hinna beta av en tredjedel. Men det blev inte så. Elevärenden kom emellan, liksom flera föräldrasamtal. Och till föräldrar och elever kan man inte säja att man inte har tid, man måste finnas där och ställa upp precis i det ögonblick dom begär tid av en. Jag var oerhört frustrerad på sena eftermiddagen och tänkte t om hoppa över yogan och jobba över. Men jag var så klok att jag valde att cykla genom snöovädret till Friskis & Svettis. En timme senare mådde både kropp och psyke betydligt bättre. Bättre hoppas jag verkligen äldsta dottern mår imorgon. Idag har hon legat hemma i 40 graders feber. I övermorgon är det meningen att hon ska flyga till Australien....

Ny dag, nya möjligheter!!

Det käcka utropet hojtade min granne i morse när jag låste ytterdörren och gick mot cykeln för att ta mig till jobbet. Grannen är pensionerad mellanstadielärare. När jag skulle till jobbet, gick han för att hämta morgontidningen! Visst önskar jag att jag tänkte så VARJE dag. Just idag var det dock tveksamt. Jag kände mig inte 100 % frisk, men tillräckligt för att ta mej till jobbet, och det är mycket just nu, så en sjukdag till fanns liksom inte på kartan. Började dagen direkt kl 08.00 med möte med polis och socialtjänst angående förra veckans händelser i skolan. Därefter lektioner i ett sträck med 10 minuters lunch och så ett möte på det. Och jag tog mig igenom dagen, och jag insåg hur mycket jag inte fick gjort igår när jag låg hemma. Det straffar sig att vara sjuk! Men nu ikväll känner jag att det inte kommer att bli så värst mycket gjort. Vi ska äta semlor och dricka te, på den nivån ligger aktiviteten!!

Från sjuksängen...

Det var inte roligt att kliva ur sängen idag. Klockan ringde som vanligt och jag gick upp och åt frukost, bara för att konstatera att det inte skulle vara möjligt att arbeta. Huvudet var en stor värkande klump som inga tankar kunde passera igenom. Jag ringde till jobbet där skolassistenten (halvt på skämt, halvt på allvar) tjoade mig i örat: -Alla stannar inte hemma när dom är sjuka, jag blev tvärsjuk igår, men nu är jag här.... Inget att bry sig om! Jag kröp ner i sängen och somnade om. Vaknade till av telefonen och min dagliga sms-kontakt med några elever kl 10. Nästa gång jag vaknade var klockan 14.15. Huvudet lite lättare. Gick upp och bryggde lite kaffe och satte mig vid köksbordet och kikade ut på snöfallet. Jag brukar minsann inte var sjukskriven, nu har jag redan två dagar det här året...

Strax är "hela helgen" bakom en....

Igår kväll sent såg jag härliga skridskobilder på facebook. Spegelblank, slät fin skridskois på Ekoln (Mälaren) i strålande sol. Det bådade gott för söndagen och jag planerade en tur, eftersom vädret skulle bli lika fint då! Det bidde dock inte så. När jag vaknade i morse var jag totalt igentäppt i bägge näsborrarna och huvudet var som tjock klump. Var kom den megaförkylningen ifrån?? Det blev till att ta det väldigt lugnt hela dagen. Varva att sitta med att ligga! Min kära bror och svägerska och min syster kom förbi mitt på dagen på spontanbesök. Mest för att träffa dotter Karin, som åker på fredag och blir borta 4 månader, men även jag fick ju ta del av sällskapet!! Sena eftermiddagen kom käre maken hem från sina sköna skiddagar, och nu får han den stora äran att laga middagen åt sin lilla sjukling! Sen blir det alvedon, nässpray och sängen!!

Namaste

"När Du mår bra, mår världen lite bättre!!" Visst är det en fin tanke?! Och jag mår så bra, så bra. Började dagen med ett yogapass på Friskis & Svettis och sen cyklade jag långsamt hem i en flödande februarisol med fågelkvitter i träd och buskar. Kände mig så harmonisk och lugn. Hemma sovs det fortfarande, men jag drog igång dammsugaren och då smög sig folk upp. Yngsta dottern och pojkvännen gräddade pannkakor till frukost, villket slutade med "vispgräddkrig" i köket.... Som tur var hade jag sparat städningen där till sist! Äldsta dottern och jag tog en skön långpromenad vilken avslutades med kaffe och våfflor i köket. Fortsatte eftermiddagen i källaren och sydde på mina lapptäcken och nu väntar jag på att semmelbullarna jag bakat ska jäsa klart. Vet att det är lite i tidigaste laget, men jag tänkte att dottern skulle hinna få äta en semla innan hon drar till Australien. Jag är ensam hemma även ikväll, så jag tänker fortsätta med lapptäckssömnaden efter middagen!!!

Hela helgen framför en!

Ny månad, sista dagen i arbetsveckan och det är ännu dagsljus kl 16! Kan man vara annat än på gott humör?! Jag skriver detta kvar på min arbetsplats, eftersom internet ligger nere därhemma. Ska iväg på ett gympapass kl 17 och sedan tänker jag hem och tappa upp ett bad och ligga och gotta mig riktigt länge. Är alldeles ensam hemma ikväll och jag har tagit fram räkor och kylt lite vitt vin, så det ska bli min middag tillsammans med Skavlan och stickningen tänkte jag. Livet är för underbart!!