Njuter av tystnad och ro i trädgården!

Skulle jag skratta eller gråta (av oro över början på demens....)??

Sonhustrun var här på eftermiddagen för att få hjälp med att lägga upp ett par byxor och ärmarna på en klänning. När hon åkt såg jag att hennes mobiltelefon låg kvar i köket. 

Varpå jag höll den i ena handen medan jag slog numret till henne för att berätta om detta, från min mobiltelefon. 

Så insåg jag att det ju faktiskt var ganska korkat, när jag såg mitt namn och att jag ringde, på hennes telefon.....

Hon hade själv upptäckt det efter en stund och kom för att hämta den.

Men det har varit full fart idag!

Efter frukost skrev jag veckoplanering för mat och åkte för att handla denna.

Sedan satte jag igång att städa huset.

Klockan 12 hade jag tvättstugetid, i grovtvättstugan där yngsta dottern bor, så jag fick tvätta vintertäcken och dunjackor.

Så åkte jag hem och städade klart, därefter kom sonhustrun. 

Så satte jag en deg och svängde ihop en rabarberpaj.

Sen kom nästa sonhustru, som behövde låna tvättmaskinen, då dom har fått ett el-fel i sin tvättstuga.

Nu har jag bäddat rent i sängarna och väntar på att potatisen i ugnen ska bli klar så att jag kan steka lax. Det blev lite sen middag idag, och jag börjar bli riktigt hungrig.

 Men då tar jag till mig orden om att "dom speciella ögonblicken finns på bakgården i ens hem, en sommarkväll". För snart, får jag slå mig ner, tillsammans med maken och bara njuta!

Och så blir det några dagars uppehåll med skrivandet. För imorgon kommer äldsta dottern och barnbarnet hem, från torsdag till söndag har maken och jag hand om tre barnbarn, när föräldrarna är i Frankrike med goda vänner och under den tiden ska vi hinna träffa släktingar som är i stan på besök och så ska vi själva på studentuppvaktning i Västerås.

Med detta i bakhuvudet, kommer jag att njuta extra mycket av tystnad och ro i trädgården ikväll!