Låt mig bidra till mänsklighetens äng!

Cykelkärran lastad med en låda vin och hemvävda linne-handdukar, det var vad vi gav oss iväg med, när sonen bjudit in till familjemiddag med anledning av sin fyrtionde födelsedag. Vi har också köpt två trädgårdsbord, ett tillskott till ute-köket, men det ena har redan levererats och monterats, och det andra kommer inte förrän imorgon. 

Vi startade redan på eftermiddagen med läskande sangria i de varma sommarvindarna, medan folk dök upp. "Folk" var i det här fallet lika med tre av fyra syskon med respektive, och så min kära syster, tillika jubilarens gudmor. Så startade vi upp med en "rosa bubbelprovning", där vi fick fyra glas och vi skulle lista ut vilket av glasen som tillverkats enligt "den nyare varianten" och vilket som var dyrast. Dessutom vilken vi tyckte bäst om. En riktig luring var att i ett av glasen var det en alkoholfri prosecco. 

Så blev vi serverade gazpacho till förrätt, hyuvudrätt grillad karre och korv, potatissallad, romanesco-sås, tomat-Låt och zuccini-sallad och som dessert en citrontiramisu.

Vad vore livet utan god mat? En smula tråkigare! 

Och tänk så lätt det är att umgås när barnen kan springa ut och leka och vi bara kan sitta och mysa i solskenet utan att bekymra oss om varma kläder eller regn-skydd. Det är allt bra härligt med sommar!

Och som Sofia Sievertsdotter skriver så fint;

På sommaren står blommor på rad. De vänder sina vackraste kronblad och färger mot solen. Visar sin prakt för alla som vill hänföras. De hukar sig inte, tvekar inte och jämför sig inte. De vet inte hur man misstror, bekymrar sig eller gömmer den begåvning man fått.

Vi är som blomster på mänsklighetens äng. Prästkragar, blåklint, förgätmigej och gullvivor. Alla lika praktfulla, på vårt unika vis. Utan varje enskild kulör och form är ängen inte lika ståtlig, Utan vårt säregna bidrag och uttryck slokar människoängen.