Fågelsång och fågelskrän

 Jag älskar fågelkvitter! När våren kommer låter jag sovrumsfönstret stå öppet, för det finns inget bättre än att i gryningen få höra det första svaga kvittret som ju högre solen stiger, ökar i crescendo och får livsandarna att kvickna till och man känner sig alldeles lycklig!

Nu, nästan i mitten av juni, har det lagt sig lite, är inte alls lika tydligt och högt längre.

Däremot har en annan fågel tagit vid, nämligen fasanen.

Dess läte påminner mer om en väckarklocka som skurit sig. Två höga skrän, med någon sekunds mellanrum, sen kan det vara tyst ganska länge, men så kommer det igen. Två höga skrän. Det brukar börja klockan 04.00 och jag vaknar direkt! Sen när jag lagom slumrat till, så kommer det igen! Räknade till 14 ggr innan jag steg upp klockan 07.00 i morse. Dock inte fullt så "livsandekvick" eller lycklig......

Fast olycklig är jag verkligen inte, egentligen känner jag mig lycklig jämt och ständigt. men förstå mig rätt. Om jag fått välja hade jag hellre vaknat till sånglärkan eller koltrasten!

Vi har en del fasaner i området, och vi har varit med och beskådat ett riktigt drama för några år sedan, när två tuppar slogs om en fasanhöna. Och när jag läser om fasanen så anser man i Kina och Japan att fasanen är en symbol för ljus, välstånd, beskydd och moderskärlek. Dessutom är det en ståtlig fågel, Så jag försöker tänka positivt!  Och jag vill inte stänga sovrumsfönstret! 

Men jag önskar att den kunde flytta lite längre ner mot Hågadalen, och så är den välkommen tillbaka när vi sätter upp fågelborden till senhösten.....

Annars idag så har vi bl a varit på sommaravslutning och lyssnat till skönsång från alla förskolebarn. Det var lite extra festligt för 5-åringen som fick ta emot en röd ros, eftersom han till hösten ska börja i "nollan" på Flogstaskolan. Han var mycket stolt och glad, och jag blev riktigt rörd i farmorshjärtat!

Och vi hann precis höra sången, se på utställningen barnen gjort, cykla hem och maken hann klippa gräset i trädgården innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ned!