Och vips, så blev det "slutet på veckan"...

... ja, fort springer tiden. I alla fall känns det så, dock är tiden det enda som är väldigt, väldigt rättvis, för vi alla människor har faktiskt 24 timmar på ett dygn, att spendera som vi behagar. Nåja, det finns ju en del måsten förstås, och en del har av olika anledningar inte möjlighet att kunna spendera sin tid. Men i det stora hela. 24 timmar per dygn och människa.

Här kommer några foton från mina dygn i Dalarna;

Kvällarna är ljusa ända till en kvart före 21, en kvart längre än här i Uppsala, och även om det blev lite moln på nätterna,  minusgrader och snö i luften så lyste fullmånen upp med sitt magiska sken! Den 24 april  var den som störst!

Och är det inte fantastiskt att kunna skörda jordärtskockor den här årstiden. Vi kokade en värmande, krämig soppa och invigde Rosé-drickar-säsongen.

Vi gjorde en utflykt till Sätra Hasselskog för att leta vitsippor, men fick nöja oss ned den fantastiska utsikten över Siljan...

...och plocka lite blåsippor i backen ovanför Vintergatan.

Och lilla Majken hade säsongsavslutning på babysimmet. Det var så roligt att se vilka framsteg hon gjort sedan sist jag var med.

Igår tog jag tåget hem igen och maken hämtade på stationen och hade gjort en alldeles ljuvligt god fisk-soppa, bakat gott bröd och köpt en riktigt fin och god vit Rioja därtill.

Nu följer några hektiska dagar där vi ska passa barnbarn och hund, hinna med en födelsedagsbjudning och samtidigt styra upp en lite större middag. Sen ska vi fira Valborg med övernattande gäster. 

Jag kommer göra ett längre skrivuppehåll, så passar på att önska Sköna Maj välkommen!

Vitsippor och champagne!

 Vilken söndag! Snö i luften och nordanvinden hiskeligt kall! Jag gick en långpromenad med stavar och hade både långkalsonger och vintertäckjacka på mig. Maken planterade om alla små tomatplantor, men dom får vackert stå kvar inne ett tag till. 

Men den där champagne-flaskan jag la på kylning när tandvärken var som värst, idag ska den korkas upp. Jag är numera "frisk-förklarad" i mun-regionen, och det är värt att fira! Liksom att vitsippporna jag plockade i förrgår nu visar sin vackraste sida och påminner om att det faktiskt är slutet av april! 

Sen att jag klantade mig med mandolinen igår när jag gjorde jordärtskocks-gratängen, och hyvlade av mig halva långfingernageln, det är en helt annan historia. Behövde i alla fall inte åka till sjukhuset och sy den här gången.... Nä det sitter plåster på långfingret, och jag får väl peka det åt mig själv, som var så klantig.

Väskan är för övrigt packad, imorgon förmiddag tar jag tåget till Insjön. Återkommer här i slutet av veckan.

Skål på er alla!

Vårbruk

 

Tänk så tjänstvilliga barn i 3-5-årsåldern är! Dom här två behövde passning några timmar idag och det sammanföll med vår "gränd-städning", dvs radhuslängornas vårstädning av gemensamma platser, sopa grus, klippa ner buskar, gräva om sandlådan, olja staket osv. Det var inga sura miner över att det skulle arbetas, utan dom gick in med liv och lust med kratta och sop-borste och var till god hjälp. Efter avklarat arbete gick vi in och gräddade våfflor och spelade spel.

När barnen blivit hämtade fortsatte jag med sekatör och kratta och dessutom skördade jag jordärtskockor. Sen fortsatte jag invändigt och storstädade hela huset och tvättade ett par maskiner. Jag känner mig nöjd nu, har duschat och gjort mig en liten drink. Borde varit en GT eftersom det är Gin och tonic-dagen idag, men jag hade ingen tonic så det fick bli en Gordon Bennet, och med tanke på vad jag skrev igår; vissa saker gör man bara en gång. Det här var en sån sak. Inte i min smak alls!!

När maken kommer hem från fotbollsmatchen ska vi dock laga till en gratäng av jordärtskockorna, steka goda lammkorvar till, göra en god grönkålssallad och servera lite kyld öl därtill. Det kommer smaka gott-i-gott-gott!!

Trevlig lördagkväll!

Vissa saker gör man bara en gång!!

Man inser sina begränsningar och vissa saker gör man en gång och aldrig mer. Jag ska ge några exempel.

För några år sedan fick jag för mig att kandera syrenblommor för att dekorera en tårta med. Jösses vilket pill-göra!! Plocka de små blommorna, pensla försiktigt, försiktigt med äggvita och "rulla" i strösocker, sen skulle dom ligga och torka ett dygn. Det gick ju inte direkt att rulla, blommorna geggade ihop sig och blev sig aldrig mer lika. Torktiden blev längre och blommorna blev deformerade. Nej tack, aldrig mer.

Igår skulle jag göra iordning spjälsängen, eftersom yngsta barnbarnet vuxit ur korgen jag gjort iordning tidigare. Jag kånkade ner delarna från vinden och skurade rent. Så visade det sig att vi inte hade någon madrass kvar, och eftersom vi har en gammal bäddmadrass som ska kasseras, så  tänkte jag att jag kunde ta tillvara den och använda. Bra med återbruk, men min stackars hand blev nära på utsliten, liksom min stora tygsax, så jag undrar om det var värt det. Otroligt tungt och segt att komma igenom. Nej, det kommer jag aldrig att göra om.

Täcket sydde jag av en gammal sovsäck, påslakanet av ett väl använt, underlakan fick jag två stycken av ett vuxenlakan och spjäl-skydd var rester av vadd från ett lapptäcke och tygrester i gömmorna. Det blev bra, nu återstår att se om lilla fröken Majken behagar sova i sängen, hon är väldigt mycket för att dela säng med sin mamma!

Sen kommer jag till det tredje exemplet på saker man bara gör en gång! Jag har ett par timmar under eftermiddagen stått i köket och försökt baka s k lycko-kakor! Ska ordna en liten middagsbjudning om ett tag och fick för mig att jag skulle starta att bjuda på lyckokakor till välkomst-bubblet. Hittade flera recept på nätet och det stod att "bara man fick öva sig på några så var det enkelt". Pyttsan!! Jag övade mig på ganska många som bara sprack. Efter ett tag fick jag väl till dom hyfsat bra, även om dom inte blåste upp sig som på bilden i receptet. Men när jag skulle eftertorka dom så öppnade sig flera och lappen tittade fram. Nu har jag 20 stycken fula kakor i konstig form - tänker inte visa något fotografi - vi får se om jag tänker bjuda på dom överhuvud taget.

Nåväl, om man inte provar så vet man ju inte. 

Nu ska jag ta och steka en fjällröding, koka lite färsk sparris och bjuda med hollandaise och små kokta potatisar. Det ska jag väl i alla fall klara av!

Bakåtsträvare som även blickar framåt

Om maken fått välja så hade vi, vid det här laget;

1. Haft en sommarstuga

2. Haft solceller på taket

3. Haft radhuset om-målat

4. Haft en el-bil

Men han är gift med mig, kalla mig bakåtsträvare, men jag är ju så nöjd med att ha det som det är......

Kan kanske bero på att jag är lite bekväm och tycker att allt duger som det är. Eller med negativa ordalag, så är jag kanhända en smula lat!

Sommarstuga har jag bromsat i många, många år. Tänker att det räcker med att ha ett hus som ska tas hand om. Tänker att jag inte är säker på att jag ens vill ha ett sommarhus.

Solcellerna tycker jag är en galen investering, vi kommer inte att kunna tjäna in de pengar de kostar att installera dessa, under vår livstid.

Om-målning av radhuset började maken prata om för tre år sedan, och jag tyckte inte det behövdes. Men nu till sommaren är det visst tvunget.....

Elbil har det också pratats om i flera år, och nu har vi precis fått ladd-station inmonterat i vårt garage, så det lutar väl åt att det blir en laddningsbar el-bil snart.

Att detta kom upp, just idag, berodde på att maken var iväg för att köpa nya sommardäck till vår 5 år gamla (icke laddbara) hybrid-bil. Däckfirman rekommenderade att inte köpa de dyraste och bästa sommardäcken, eftersom maken nämnde att hand skulle köpa en elbil till sommaren.

Detta var samtalsämnet under lunch-fikat. 

Men så tänker jag att jag inte bara är en bakåtsträvare.

Maken "sparkar bakut" åt mina förslag

1. Vintertältning

2. Skaffa hund

Till hans försvar ska sägas att han faktiskt provat vintertältning och inte tycker det är värt att göra om. Och att vi, till viss del, får tillräckligt med hundsällskap genom att vi, med jämna mellanrum, passar våra barns hundar. Och att det är tillräckligt, utan att man blir alltför bunden.

Det är bra att man är olika tänker jag. Blir mer stimulans på så sätt.

Jag kan vintertälta med annat sällskap, och han får väl skaffa sin elbil.

Det är i alla fall inte livsavgörande händelser, och vi tycker om varandra oavsett.

Och så vill jag bara hävda att jag (på mitt eget sätt) blickar framåt!

Idag planterade jag om mina två dahlior och de luktärtor som kommit upp.

                                                    

Och jag letade fram tygrester, och "offrade" en gammal urtvättad t-shirt, för att sy mig två "buffar".

Det dröjer inte alltför länge innan vi ska bege oss till Cornwall, och vädret där kan bjuda på både kalla vindar, regn och rusk, så jag tänker att jag inte vill frysa om öronen. Det är väl att blicka framåt?!

Och i detta nu, är det dags att blicka framåt och ställa iordning dagens middag!

Inte stor i käften!

 Nej, ingen kan beskylla mig för att vara stor i käften!

För det första så är jag en ganska så försynt och timid person, hellre tystlåten än pladdrig, lyssnar innan jag säger något, avbryter sällan, överröstar inte andra. Dessutom har jag en liten mun, smala läppar och små käkar. Numera endast 22 tänder.

Men; HALLELUJA, jag kan numera gapa, nästan alldeles normalt! Jag kan bita av en smörgås, jag kan tugga en mandel, jag kan vissla!

Med tanke på den senaste månadens "tand-trauma" så är detta verkligen en befrielse och lycka! Och jag tänker att, det är fantastiskt att leva när man får fungera normalt och slippa dras med värk! Jag sover på nätterna och vaknar på morgnarna med nästan ett leende på läpparna och ser fram emot dagen som komma skall!

T ex så har det blivit så mycket roligare att laga mat och baka, när man har lust att äta och smaka på saker. Vilket jag totalt tappade lusten för under månaden som gått. Med den tappade jag också 6 kilo, men nu är jag på banan igen, så dom ska väl snart vara tillbaka!

Idag har jag t ex bakat kanelbullar, gjort granola och svängt ihop en knäckig äpplepaj med vaniljsås. Kokade en soppa till middag också, men så kom maken plötsligt ihåg att han var bortbjuden på en "säsongs-avslutning" för skridskoledarna med middag, så vi spar soppa och paj till imorgon. 

I mitt lyckliga tillstånd så blir jag alls inte irriterad över det, bara mild och god! 👼

I

Det är något visst med kvinnoprat!

 Här sitter jag med två av mina väninnor, på en altan till en norsk hytte, invid Trondheimsfjorden. 

Vi tre som möttes för knappt 40 år sedan, då vi råkade bo på samma gård i Ekeby här i Uppsala. Vi var alla småbarnsmammor, tillsammans med flera andra i samma sits på samma gård. Det var en tid fylld av flitigt umgänge, fylld av glädje och oro, skratt och tårar, stress och allt som hör livet till med små barn och ammande icke så utsövda mammor! Men så kom vi att stå varandra nära också!!

Sen sprids man och livet går vidare, men vi har hållit kontakten, särskilt jag och kvinnan i mitten som är fast boende i Levanger i Norge. Extra roligt att nu flyga upp och ses alla tre! Och att känna att, trots att åren passerat och livet förändrats, så har samtalen flödat obehindrat. Vi har haft så vansinnigt trevligt!

På dagarna gjorde vi utflykter och promenader. Här på Tautra, en ö mellan Levanger och Trondheim där vi besökte en klosterruin och ett nybyggt kloster och vi åt lunch på en gammal vacker gård och ölbryggeri.

En hel dag tillbringades i den vackert belägna "hyttan" utanför Steinkier vid Trondheimsfjorden. En annan dag var vi bjudna på lunch hos min norska väninnas dotter med familj.

Sena eftermiddagar drack vi cava och stickade och på kvällarna tog goda måltider och vin vid och prat, prat, prat och ännu mera prat, om allt mellan himmel och jord!

Det kan inte hjälpas, men det är något visst med kvinnoprat!

Dags för säsongsskifte i garderoben

Idag bjöds det  vårväder, så pass att jag inspirerades till att ta ner min vår-sommargarderob från vinden och börja stuva undan vinterkläder!

Jag konstaterade två saker;

1. Blått och vitt är den rådande färgen. Jag har haft en rosa period då jag var 16-17, av den syns inte ett spår. Jag hade en brun period 17-26, där finns en tröja och en kjol fortfarande kvar. På 80-talet var det populärt med färganalys, vilket jag också gick och då togs brunt ut som en vardagsfärg och korall mot rött som min festfärg. Då skaffade jag en hel del rött/korall, en färg som jag fortfarande tycker om. Marinblått var bra för att framhäva min ögon, sades det. Och nu är det blått i flera olika nyanser som nog är min mesta favorit!

2. Jag insåg också att det nyaste som fanns i min garderob var 2 par friluftsbyxor från Lundhags, inköpta för 2 år sedan. Annars är det senaste kläder jag fått överta efter döttrarna, och så finns det väldigt mycket gammalt inköpt och delvis sytt. Och vi snackar 15-20 år sedan!

Jag kan då inte beskyllas för att vara någon stor klädkonsument! Men jag erkänner att jag själv blir lite trött på mitt sparande, eftersom flera av dessa plagg bara burits från vinden ner till sommargarderoben, och så på höstkanten tillbaka till vinden igen. Utan att jag använt dom....

Ja, jag erkänner att jag har svårt att göra mig av med plagg. Man vet ju aldrig om jag skulle få lust att använda det igen.....

Suck!

Den ljuvliga värmen hade fått gräslöken att skjuta i höjden, så till lunch premiärklippte jag några goda strån att ha på min lunch-macka!

Jag är gräsänka sedan igår och till imorgon kväll. Maken är på styrelseuppdrag i Lund och Malmö. På torsdag eftermiddag ska jag åka iväg, så då är det makens tur att vara gräsänkling i fem dagar. 

Jag återkommer här i början av nästa vecka!

                                                       

Bio, massage och tandläkarbesök

 På förmiddagen fick jag så äntligen min bokade tid för ansiktsbehandling med massage av nacke, axlar och skalp. Jag går hos en hudvårdsterapeut som verkligen har magiska händer och det är så otroligt skönt att bli omhändertagen av henne. Det är verkligen vad jag kallar lyx, men en lyx som är värd varenda krona. Egenvård på bästa sätt! Jag var extremt spänd i axlarna, så det var mer än välbehövligt.

Sedan gick eftermiddagen i nervositetens tecken! Eftersom jag inte är bra i munnen, har fortfarande värk och svårt att gapa, så hade jag idag bokat tid hos en ny tandläkare. Och jag var extremt nervös, kände mig kallsvettig och skakig och hade svårt att företa mig något innan det var dags att ta sig till praktiken. Hade fått för mig att jag skulle få lov att rotfylla eller att jag ådragit mig en fraktur på käken och måste opereras, ja, min fantasi för alla hemskheter som jag hade, visste ingen gräns. Hade tusen gånger hellre haft en tid hos en gynekolog! Men efter besöket var jag nästan beredd att kyssa hans fötter! Jag fick en panormaröntgen av hela käken och en ordentlig undersökning där han konstaterade att det inte finns någon spricka eller skada på någon annan tand, att hålet efter den bortdragna tanden läker som det ska och att värken kommer sig av antingen  ett muskeltrauma, eller möjligen en liten spricka, men att jag nu ska äta anti-inflammatoriska värktabletter i fem dagar. Det kan ta tid att bli helt läkt. Jo tack, det har gått 3 veckor sedan tanduslingen som startade det hela, blev utdragen. Men nu kände jag ändå någon form av hopp och förtröstan!

Igår kväll gick maken och jag på bio, därför inget skrivet här. Men jag kan rekommendera filmen! 

Den var charmig, rolig och lite vemodig, med vackra miljöskildringar från Rom och fantastiska skådespelarprestationer!

Se där, bio, massage och tandläkarbesök, alla goda ting är tre....?!

Tråkigt är tryggt och skönt!

Sex dagar in i månaden april! Som verkligen bjudit på genuint april-väder!! Jag som skulle stav-gå våren till mötes, har istället fått traska i vinterns fotspår med snötäckta stigar och isande kalla nordliga vindar.

Men så här vet vi ju att det alltid blir, det är en del av våren. "Visst gör det ont när knoppar brister, varför skulle annars våren tveka".

Och att det är vår är det ingen tvekan om! För när man hör kakafonin av fågelkvitter i buskar och snår och när kvällarna och morgnarna är ljusa - då är det alldeles, alldeles underbart. Snö och nordliga vindar eller ej!

Det som gjorde min dag idag, var när jag i lite senaste laget jäktade in på Friskis & Svettis gympapass i förmiddags. Det var extremt mycket folk och jag trängde mig fram för att lägga min ryggsäck i ett hörn. När jag var påväg att leta fram en plats att starta på, dök en stilig, lång ung man upp och utbrast; -Hej Barbro, kommer du ihåg mig! Självklart gjorde jag det! En elev som jag haft för många år sedan, nu i 20-årsåldern och säkert 1 meter längre än då han gick på högstadiet, men det är alltid något med ögonen och blicken som man känner igen. Det här var en alldeles underbart rolig men intensiv klass som jag hade mycket nöje av att undervisa i. Och när man då får en stor björnkram så här, många år senare, då värmer det verkligen en gammal syslöjdsfrökens hjärta. Vi språkades vid en liten stund, innan passet drog igång, men glädjen och känslan har suttit i hela dagen. Jag har fått träffa och lära känna väldigt många trevliga ungdomar under mitt yrkesverksamma liv. 

På eftermiddagen var vi bjudna på fika hos min kära syster, som precis flyttat. För vilken gång i ordningen, det vet jag faktiskt inte, men hos henne sitter inte mycket fast. Jag beundrar henne för det, och jag beundrar henne också för hennes känsla för inredning. Visserligen arbetade hon i många år som inredningsarkitekt, så det kanske inte är så konstigt. Men hon jobbade ju mot offentliga miljöer, och det är ju inte riktigt som att inreda ett hem. Det här hemmet kommer också att bli perfekt, det är jag övertygad om. Själv känner jag att jag inte längre är någon "lägenhets-människa", något som jag trodde att jag skulle bli, när barnen flyttat hemifrån.  Man ska väl "aldrig, säga aldrig", men spontant vill jag bo på markplan i ett eget hus, eller som nu, mitt radhus. Men visst är det mycket jag skulle vilja fixa, eller ändra på. Förmodligen vill jag det inte tillräckligt mycket, eftersom jag inte tar tag i det. Eller så nöjer jag mig. Är det tråkigt eller?? 

På hemväg från syster, cyklade vi förbi yngsta dottern och tog hem lilla vovven, för att hon ska slippa vara med på födelsedags- och inflyttningsfesten, som ska gå av stapeln ikväll. Hon får det betydligt lugnare och behagligare här hos oss gamlingar! Vi har tagit en promenad och lyssnat till fågelsången, hon fick lite rökt skinka inblandat i torrfodret och nu ligger hon på sin favoritplats, i en filt mot en kudde i vardagsrumssoffan. Jag ska gå och sjuda en torskrygg, riva lite pepparrot, koka potatis och bryna smör till lördagsmiddag.

Tråkigt är tryggt och skönt!

 

Don efter person

 Nej, pedant är jag inte, långt därifrån. Men jag tycker om när huset är nystädat! Det ger en skön känsla inför helgen.

Maken tycker inte lika. Han tycker att jag städar för ofta. Det är idag 14 dagar sedan jag senast städade, och när dammråttorna ligger bakom sovrumsdörren och smulorna hopar sig under köksbordet, då tycker jag det är hög tid! 

Det är bara det, att när man börjar städa, så ser man plötsligt alla skavanker som det ju faktiskt blivit i ett levande hushåll efter årens framfart. Det är fläckar i soffan av te-kvällar och barn som käkat  popcorn och druckit saft. Det är fläckar på vardagsrumsmattan efter familje-middagar och hundar som kräkts (och som alltid väljer  mattan istället för golvet...) Det är en hundtuggad golv-klocka, det är kantstötta stolar som skjutits för hårt in mot köksbordet, det är slitna trappsteg av hund-klor och hoppande barn som tappat leksaker, det är repskador i parketten efter dock-vagnar och den stora träbilen som barnbarnen kört runt, runt osv, osv.... 

När jag nämnde det för maken vid lunch-fikat, så sa han bara; -Du slipper ju se det om du inte städar! -- -Fast jag ser ju hellre skavanker utan dammråttor och fettfläckar, kontrade jag.  -Nåja, det ska väl vara lite patina i ett levande hem, sa maken. - Precis som du och jag har patina menar du, svarade jag.

Don efter person!

I alla fall så lyxade jag till det med ett glas Cremant, efter avslutad städning, champagnen korkar jag inte upp förrän jag är helt återställd. Det är fyra veckor sedan jag drack alkohol, och jag kan ju låtsas att det varit en reningskur, men med tanke på alla värktabletter jag stoppat i mig, så tror jag inte att jag kan kalla det för rening. 

Spanarna på radio, stickning i handen och bubblor i munnen, det fick i alla fall inleda den här helgen!

Livet bjuder ständigt på överraskningar!

 Kalla, nordliga, friska vindar, men ändå ett litet vårtecken. Att hänga ut tvätt och få den torr, menar jag!

Här på strecket hänger tre linne-tyger som jag tvättat för att krympa. När dom torkat ska dom sys till en sitt-dyna och kuddar till dotterns balkong, där det finns en platsbyggd bänk. 

Jag har varit på jakt idag. Förr fanns det på stan en butik där man kunde mått-beställa skumgummi. I min värld fanns den kvar, men sen insåg jag, när jag väl var där den låg en gång i tiden, att den där bingo-hallen som huserar där, säkert har funnits i 6-7 år, minst! Varken tyg-butik eller heminredningsbutik hade skumgummi, så efter lunch fick jag lov att ta bilen för att bila ut till Jysk, där jag hittade en rulle. Tyvärr lite i tunnaste laget, men jag får göra den dubbel så ska det nog bli lagom. Tyg hittade jag på Himla Outlet, och nu är det som sagt krympt och hänger på tork. 

Inte för att det verkar vara ute-sittarväder i dagarna, men dottern ska ha inflyttningsfest på lördag, med 25 inbjudna gäster i den lilla tvåan, så då tänkte jag att balkongbänken säkert skulle behöva nyttjas. Det här var en födelsedagspresent, och hon fyllde ju i måndags, så det är hög tid att hon får sin dyna!

Inflyttningsfest-ja det är det 29 år sedan vi hade i det här huset! Det blev en kombination med 40-årsfest, eftersom maken fyllde. Och snart har vi två 40-åringar att fira i familjen. Blivande sonhustrun och äldsta sonen i april och maj.

Jag frågade sonhustrun om hon hade någon åldersnoja och hon utbrast; -Massor! Det var inte alls på den här platsen jag tänkt vara i livet när jag skulle fylla 40.  Jag kan till viss del förstå det, eftersom dom köpte ett hus för snart 4 år sedan som skulle renoveras, men som fortfarande är ogjort och dom är nu inne på sitt tredje hus att hyra under begränsad tid. Med heltidsjobb och två aktiva skolbarn är det såklart svårt att få tiden att räcka till, men när jag nämnde att dom kanske borde förstått det vid husköpet, så beklagade hon sig över att hon inte längre har samma energi och ork. Pengaläget är inte heller det bästa med räntehöjningar och dyrare material. Jag kan själv känna ett visst ångestpåslag när jag börjar tänka på det. Och därför så försöker jag att undvika att tänka på det. Det här är något som dom själva måste ro i land. Men jag kan tycka att det är sorgligt med känslan hon har. Man måste försöka hitta ljusglimtar och glädjeämnen i alla delar av sitt liv. Det är så dyrbart och förgängligt, man får inte kasta bort det! Man måste tacka nej till sådant som dränerar en på energi, fokusera på det som ger energi och ibland bara bita ihop och jobba på, för att få ett slut på det som skaver och kunna blicka framåt. 

Se där vilken moralpredikan jag plötsligt vräkte ur mig.... 

40 år är verkligen mitt i livet, mitt i karriär och mitt i alla funderingar om "hur man trodde" att det skulle bli när man var 20. Sen får man perspektiv på tillvaron, och jag som ska fylla 66 i år, inser ju att det blev bra ändå, även om inte allt blev som man trodde. Livet bjuder ständigt på överraskningar!

Snacka om återbruk!

 Här är starten på en trasmatta som ska vävas till köket. Jag brukar ha en ripsmatta i brun-vita nyanser varje sommar, som passar så bra till gardinkappan som mamma broderade, men i fjol höll inte den mattan ihop längre, så nu blir det en trasmatta istället. Trasorna har mamma klippt, det är gamla påslakan och köksgardiner från barndomen i den här. Men jag har blivit tvungen att "låta den vila" ett tag, för jag har vävt in en röd, smal rand, som jag inte är helt säker på huruvida den ska vara där eller ej.  Får sova på saken och kanske ser jag med nya ögon i morgon.

Hade glömt bort hur dammig man blir av trasmatts-vävning. Blir täppt i näsan och måste snyta mig, och då blir näsduken färgad av tras-dammet, och min ylletröja fick lov att skakas genom fönstret, det dammade rejält!

På 70- och 80-talet  vävde jag ganska mycket trasvävar och sålde till bekanta och bekantas bekanta. Sen blev det en del vävt till mig själv och till presenter. Nu var det som sagt längesedan, och jag har nog inte lika stor lust kvar längre heller. Använder inte mattor i lika stor utsträckning längre, och mina barn är inte alls intresserade. Modet ändras. Men en ny köksmatta vill jag ha och så ett par små sängmattor till källaren ska det bli. Trasor har jag i mängd! Mamma tog till vara alla gamla textilier, och jag har många kg ligger i gömmorna. Dock är inte allt av så bra kvalitet, men jag sållar och använder det jag kan.

Här kan man snacka om återbruk!

Nu tar jag mig i kragen!!

 Jag är vansinnigt kvällstrött sedan en tid tillbaka, tror det kom i samband med tandvärken. Har inte fått sova en hel natt sedan den inträdde, vilket väl innebär att man släpar efter i sömnbehov och så orkar jag inte hålla mig vaken på kvällarna. Lägger mig vid nio, och igår kväll så kom jag på att det klockslaget, innan helgen faktiskt var åtta..... Men jag slocknar nästan direkt när huvudet nuddar kudden. Sover fortfarande oroligt och känner mig sällan utsövd. Så i morse när maken studsade upp för att gå till gymmet, så fanns ingen kraft hos mig. Till råga på allt annat, så vaknade jag till med ögoninflammation, och jag kände mig eländig och plötsligt 20 år äldre.

Min vana trogen, satt jag kvar efter frukosten, fortsatte dricka te och sticka. Maken drog iväg till yngsta dottern för att sätta upp några nattduksbord hon fått i födelsedagspresent igår och fixa lite med sladdar. Efter femte eller sjätte koppen te och en hög med fästa trådar så blev jag plötsligt en smula arg! 

Här kunde jag inte fortsätta sitta och tycka synd om mig själv! Högt sa jag; - Nä, nu får jag allt ta tag i min egen krage och rycka upp mig! Jag kan inte ligga och kräla i "själv-ömkans-träsket" längre!

Sagt och gjort. Jag bestämde mig för att "stavgå våren till mötes".  Jag stavgick i lördags, när solen sken och termometern kröp upp i 10 plusgrader. Idag var det betydligt svalare, strax över nollan med hårda, nordliga vindar och snö i luften. Men med vinterjacka, mössar och tumvantar så gick det! Det var skönt att sträcka ut och få upp lite puls och känna hur vinden bet i kinderna.

Och se vad jag fann bland fjolårslöv! Små, ynkliga, böjda för vinden, stod dom där, små, små blåsippor, i en skogsbacke! Det inger ju verkligen hopp! Om dom kan växa, så kan väl jag!!

Så efter fil och kaffe, ägnade jag eftermiddagen åt att fålla och sy i hängare på handduksväven jag klippte ner för ett tag sedan. Sådant där som lätt blir liggandes, för det är ju inte jätteroligt, men nu är dryga dussinet handdukar fixade och jag känner mig så nöjd! Det ska till lite broderier också, men det spar jag till en annan dag. Jag får ju inte rycka upp mig så häftigt att jag faller. Lagom är bäst!

Så många glas champagne som gått mig förbi.....

Annandag påsk idag, tillika yngsta dotterns 29-årsdag. Kommer precis därifrån, hon bjöd in till brunch (med bla löjromsvåfflor och champagne) i förmiddags, detta pga att det är allsvensk premiär. Sirius möter Halmstad på Studenternas och äldsta sonen var moderator och höll i intervjuer före match, yngste son var med på detta och maken slöt upp till själva matchen. Fotboll är inget man "skojar bort" i vår familj!!

Igår var vi bjudna till yngste son med familj på middag som inleddes med snittar och champagne.

Jag älskar champagne! Men med nuvarande kropps-status så avstår jag all alkohol (pga det stora intaget av värktabletter). Jag har börjat äta probiotika-tabletter för att försöka vara lite snäll mot magen och få ordning på den, som fick ta stryk av antibiotika-kuren. Och fortfarande blir det lätt-tuggad föda. Men jag "titt-njuter" när det vankas snittar och andra godsaker, det är ju faktiskt även en "fröjd för ögat". Och gissa om jag så småningom tänker ta igen det! Har faktiskt lagt en flaska champagne på kylning för att korkas upp så fort jag kan gapa som folk igen! Det kommer vara värt att fira!