Gottegris

 Det var längesedan jag fick något påskägg! Och det är inget jag saknar heller, men nog tycker jag om sötsaker alltid. I alla fall i form av fikabröd och kakor.

Nu har jag avhållit mig från socker, eftersom jag har mina munproblem och det är fortfarande lite av en plåga att borsta tänderna sedan jag var hos käkkirurgen.

Men nu är det ju faktiskt påsk och igår på vår familjesammankomst, tillika 3-årskalas, så bjöd sonen en citronmarängpaj till dessert, och det är nog bland den godaste dessert jag kan tänka mig!

Mördegsbotten fylld med en frisk, syrlig och söt citronkräm, toppad med italiensk maräng, lätt färgsatt av gasolbrännaren. Jag skar mig en liten smal skärva och tog små bitar som jag lyckades få in i munnen och de bara smälte mot gommen. Fantastiskt mumsigt.

Och det var som att jag satte fart på sötsuget, för i dag ställde jag mig och bakade kalljästa citronbullar, fyllda med lemon curd.

Tillsammans med en kopp nybryggt kaffe, ute i solskenet, så bröt jag små, små bitar och stoppade i munnen och det smakade alldeles förträffligt.

Smaklökarna har väckts till liv, och fördelen med att inte kunna gapa som vanligt, är ju att jag kan äta väldigt långsamt och njuta av varje bit. Slow-food, automatiskt liksom. Men det får ju vara lätt-tuggat fortfarande. I ugnen står nu en Janssons Frestelse och sprider väldoft, det får bli påskaftonens middag!

Så Glad Påsk hälsar jag, från min del av världen!