Gladpunkten!

 Idag har det känts som vår! Första kaffe-tåren utomhus, intogs idag!

Och när jag var ute och gick, med lilla vovven, så kom jag att tänka på en yoga- och gympa-ledare på Friskis & Svettis som jag tyckte jättemycket om. Hon ledde pass för längesedan, och jag undrar  var hon tagit vägen. Mikaela hette hon, och hon sa alltid att vi skulle sträcka på oss och visa vår gladpunkt, ett ställe emellan brösten på bröstbenet. När man gjorde det så blev man liksom glad. Hokus Pokus! Eller så var det hennes fantastiska energi! Förmodligen en kombination! 

Och idag, när jag gick där i solskenet (som värmde skönt) så drog jag bak axelpartiet och tryckte fram min gladpunkt och kände faktiskt hur väl jag behövde den hållningen, jag fick både energi och kände mig glad!

Tror jag behövde det extra mycket idag, för det liksom stretade och skavde i nacke och skuldror. Förmodligen efter de senaste dagarnas; bärande på 8 1/2 kg bebis och stickning och virkning med lätt ihopsjunken hållning.....

För yngsta barnbarnet har varit här i fem dagar tillsammans med sin mamma och bulldoggen Frasse. Det har varit så mysigt, och samtidigt inser man hur trött man blir, eftersom att en halvårsbebis kräver sin uppmärksamhet och tid. Hon är en superkvinna, dottern, som axlar allt ansvar ensam, när maken nu är bortrest i tre veckor på utlandstjänstgöring, och i vanliga fall, alltid är borta hela veckor, endast hemma fredag-söndag.

Men innan utlandstjänstgöringen trädde i kraft fick vi en scones-frukost framför Vasaloppet i söndags. Och jag satt kvar länge framför teven och stickade! Ekorrar på en barn-mössa.

Idag har jag sytt en ekorre! Har visst fått dom på hjärnan.....

...liksom napp-hållare, som jag virkat i parti och minut under veckan. Och kanin-öron, till en blivande sitt-vagns-mobil. Dottern gör kanin-huvuden, om hon nu hinner, eftersom hon och maken fått för sig att dom ska bygga hus!! Så nu går mesta tiden (dvs emellan hundpromenader, blöjbyte, amning och underhållning av bebis) till att skissa på hus.....

Själv brottas jag med känslor av skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag tycker det är otroligt spännande och avundas deras entusiasm, så känner jag en stor oro över hur dom ska orka med!

Men i detta nu så sträcker jag på mig och fokuserar på gladpunkten!