Idag blev det bl a sytt en helikopter. Och nu var det inte en helikopter, utan ett flygplan, närmare bestämt ett fyrmotorigt propellerplan av typen DC-6 kallat "Albertina", som Dag Hammarskjöld störtade med i september 1961.
Och samma år, såg jag ut så här. Jag är den blonda med lite trumpen min, hon bredvid, är min kusin Maria, jämngammal. Det här var väl en blåbärsplockar-utflykt med familjerna. Jag var 3 1/2 år, och egentligen tycker jag att det är otroligt märkligt, men jag vill tro att jag faktiskt kommer ihåg när Dag Hammarskjöld begravdes, på gamla kyrkogården här i Uppsala. Att jag och mamma gick till graven, strax efter begravningen och hur otroligt mycket blommor det låg där.
Idag har i alla fall maken och jag varit och sett filmen Hammarskjöld med Mikael Persbrandt i huvudrollen.
Och jag blev så berörd, det var en oerhört bra film och Persbrandt var verkligen som klippt och skuren för rollen. Den var vackert filmad och den visade på både politik och mänsklighet, hur stark en person kan vara i sin yrkesroll och samtidigt hur ensam och sårbar samma person kan vara privat. Sen vet jag ju att detta är filmskaparens sätt att presentera denna storhet till person, men på något sätt kändes det hela så himla verkligt. Och jag lät mig svepas med.
Därför blev jag en smula irriterad på maken, som över mat och rödvin efteråt tyckte att "varför behövde dom berätta om apan som dött" och jag grymtade att "Du behöver väl inte analysera sönder allting, den tillförde historien personlighet och intimitet".....
Men nu är maten slut och rödvinet urdrucket, klockan blev sent och jag ska gå och packa min resväska eftersom jag imorgon tar tåget upp till Insjön där jag ska vara nästa vecka.
Och 1961 var väldigt längesedan......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar