Så här vacker var utsikten från hotell Rådhuset i Lidköping, där vi övernattade efter begravningen i Tranums kyrka i torsdags. Det slog både maken och mig att huvudpersonen, dvs hans syster som vi nu hedrade med en begravningsgudstjänst, inte var samma person som vi kände. Hon flyttade från Uppsala för över 20 år sedan, och var då en yvig, rastlös och hetlevrad kvinna som inte alltid tänkte så mycket på andra. Sen har vi haft sporadisk kontakt genom åren, vi har varit ner och hälsat på henne vid ett tillfälle, hon har varit till Uppsala några gånger, men annars har vi mest hörts per telefon. Den lilla lantsortskyrkan var fullsatt och avskedet vid urnan verkade aldrig vilja ta slut. Där var många många vänner, medlemmar från hembygdsföreningen där hon aktivt verkat och ungdomar från "Garaget", ett ställe för bilburen ungdom, där hon arbetat ideellt. Vid minnesstunden efteråt var vi över 70 personer och många kom fram efter makens tal och berättade hur varmt hans syster talat om honom. Och så avslutades kaffe-stunden med uppträdande av självaste Paul Paljett i guldglittrig paljettkavaj.
Det kändes fint att hon verkar ha funnit sig så väl tillrätta i sin nya hembygd och att hennes liv visserligen blev alldeles för kort, men alldeles perfekt för henne!
Och varje gång jag deltagit på en begravning tänker jag på hur viktigt det är att vi tar tillvara det liv jag lever, för det är NU det pågår!
Lördagen var full av aktiviteter, maken hade skridskoåkning med nybörjarkursen, jag var på julkonsert på Svamptorget där Malmaskolans kör sjöng, ett av barnbarnen deltog. Sen var vi bjudna på födelsedagskalas för barnbarnet som fyller 5 år den 22 december. Det var högljutt och glammigt, generöst med goda pizzor och rödvin, prat och skratt, och det blev ganska sent.
Skönt med tredje adventsfrukost, länge sedan det bara var maken och jag, och vi satt kvar länge, läste tidning och stickade.
Har startat med julbaket, två olika sorters glutenfritt matbröd, barnens farin-limpor och så skurna pepparkakor. Vi hann med en promenad innan solen försvann och nu har vi badat bastu och jag ska svänga ihop en risotto.
Så nog tar jag tillvara livet på bästa sätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar