Så har vi blivit med hund för en vecka. I morse åkte yngsta dottern upp till Sälen med goda vänner, för att åka skidor och fira nyår. Har just fått veta att resan gått bra. Likaså har yngste son med familj anlänt till Göteborg och äldste son med familj har kommit tillbaka hem efter julfirande i Söderhamn. Så det har gått bra för alla och jag hann nästan inte oroa mig alls!
Och maken och jag har åkt skidor även idag. Vi gav oss ut i morse och åkte fram och tillbaka till Hammarskog. Det var snö i luften på ditvägen och duggregn på hemvägen, men föret var bra och skogens träd fortfarande täckta av snö. Och lite roligt blev det, när vi på hemvägen i spåret träffade på en äldre dam som maken känner genom friluftsfrämjandet. Han stannade till precis nedför en slänt för att prata med henne, jag stod kvar på krönet och hon tittade upp på mig och sa till maken; -Har du dottern med dig?! Jag hörde inte vad han svarade, men jag log glatt. Sen var vi tvungna att flytta oss för det kom skidåkare bakom och då kom hon upp på krönet och stack fram ansiktet nära mitt; -Du såg så slät ut på håll, men nu ser jag ju att du är rynkig. Nåja, det var roligt en liten stund....
Eftermiddagen har jag ägnat åt min årsresumé för -23 och mina önskningar och mål för -24. Jag har också jämfört med den jag gjorde samma tid i fjol, inför -23. Det är spännande att läsa vad jag skrev då och inse att jag faktiskt levt upp ganska bra till det jag tänkte och ville då.
Så viktigt att stanna upp och reflektera över vad man gör, hur man tänker och inte tänker. Och jag inser att man faktiskt blir lite klokare, lite bättre för varje år som går. Kan det vara så att man tillslut känner sig så bra att man är nöjd, och lika gärna kan lägga sig ner och dö?
Fast där är jag långtifrån ännu. När jag tittar på min "göra-lista" och min "önske-lista", så behöver jag oändligt många år för att hinna med allt!!
Jag säger som min mamma ofta sa; Den som lever får se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar