Eller befinner jag mig i berättelsen om Narnia? Termometern visar på minus 20 grader, luften är sådär krispigt klar, himlen är blå, det knarrar under skosulorna och hela landskapet; verkligen hela, varje barr, varje torkat grässtrå, varje kvist är täckt av glittrande rimfrost där varje liten iskristall är som ett helt konstverk. Jag får nypa mig i armen för att förstå att jag är i allt det här vackra. Det nästan värker i bröstet av lycka.
Eller som låten som fastnat i hjärnan den här veckan; "Det brinner i bröstet" med Danny Saucedo.
(Fast jag har gjort om texten och sjunger högt och falskt för dottern som numera alltid läcker mjölk omkring sig; Det rinner ur brösten.....)
I morse när vi tittade ut genom köksfönstret så trodde vi att syrenen var pyntad med julgranskulor, där satt flera stycken i olika höjd och lyste så grannt röda. Men det visade sig vara ett gäng domherrar som burrat upp sig i kylan. Dottern hämtade systemkameran för att komma nära, och lyckades i alla fall fånga en på bild!
Men det där norrskenet vi skulle titta på häromkvällen, det lyste med sin frånvaro! Det mulnade på och var bara mörkt. Fast dottern hävdade att det var ett ovanligt konstigt ljus över sågverket nere vid sjön, så jag tog en bild från sovrumsfönstret innan jag gick i säng. Hade läst att man ibland kan se norrskenet bättre via sin kamera, än med blotta ögat. Jag tror dock att det bara är extra upplyst med lampor vid sågverket, så att dom bättre kan se att arbeta. Däremot tyckte jag fotot blev ganska häftigt, då man ser sovrums-tapeten spegla sig på himlen, som vore den full av blommor!
Imorgon, efter att vi varit på babysim, ska vi bila tillbaka till Uppsala. Nu väntar frissan på fredag och två kalas till helgen, och det allra bästa blir att träffa maken igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar