Likt vädret som kan göra ett snabbt omslag från sol och värme till regn och kyla när ett åskväder drar in, lika snabbt kan en del människor skifta från att vara lugna och sansade till att bli tvärförbannade och arga.
Själv har jag ganska svårt för att känna ilska och bli arg. Sur, ledsen och besviken där är mitt känsloregister mer uppdaterat. Ibland har jag tänkt att det nog vore bättre om man fick ett litet utbrott för att sedan bli av med känslorna. Men å andra sidan så kan det man säger i affekt ofta bli fel och för hårt.
Visst har jag blivit riktigt arg. Som de gångerna i skolans värld, när jag påträffade elever med att göra något dumt och de blånekade till att de varit inblandade fast jag med egna ögon sett händelsen. Oj vad arg jag blev då! Allra mest rosenrasande var jag de två gånger vi fick oanmälda besök av föräldrarna till vår dotters första pojkvän. De var troende muslimer och kom för att säga att det inte var acceptabelt med ett dylikt förhållande. Andra gången var värst, då hade dessutom pojkvännen rymt hemifrån till oss. Pappans uppmärksamhet var hela tiden mot Kjell, frun satt knäpptyst och tittade ner, men jag svarade och det slutade med att jag bad dom gå och att dom inte var välkomna till vårt hus mer. DÅ var jag så jäkla förbannad att jag hade kunnat vräka ur mig sådant som kunnat uppfattat rasistiskt. Tack och lov tog det förhållandet slut, hade aldrig kunnat bli bra.
En annan sak med att bli arg, det är ju den utmattande känslan efteråt. Jag minns verkligen hur trött, nästan utmattad jag blivit efter ett ilske-utbrott. Nä, jag tror det är bra att begränsa sin ilska. Och sur det blir jag inte särskilt ofta heller nuförtiden. Besviken, ja det blev jag igår, när jag insåg att jag inte kommer in på min broderikurs till sommaren. Jag stod som reserv, men alla antagna har tackat ja. Ledsen, ja det blir jag ganska ofta, men för det allra mesta är jag glad, nöjd och tillfreds.
Om sådant funderade jag i går när det blev väderomslag;
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar