På min "Att se och uppleva innan jag dör-lista" prickade jag i fjol av bil runt Island och nu kan jag pricka av cykla och dricka vin längs floden Mosel. Listan är lång, så det gäller att ligga i. Men man måste också hinna njuta och "landa" i varje resa/upplevelse.
Vi tog tåg till staden Trier, varifrån resan skulle starta. Trier är en av Tysklands äldsta städer, grundad av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. Här finns nio olika byggnadsverk som alla är världsarv, så det var bra att vi kom hit en dag innan själva cyklingen i Moseldalen skulle börja.
Fjärde maj startade vi själva cykeltrippen. Vi hade tydliga kartor med utmärkta leder, och som mannen från researrangören sa; -Oroa er inte för att cykla fel, ni ser Mosel hela tiden, och gör ni inte det, då har ni kommit fel.
Jag tror vi valde exakt rätt period att cykla på. Temperaturen låg på 15-20 grader, lagom vind och mycket sol och det var en växtlighet och blomsterprakt utan dess like. Försommarkänsla. Allt blommade samtidigt både vilt och i trädgårdar och det var så vackert och doftade så gott överallt.
Etapperna varierade mellan 3 och 5 mil och eftersom det inte var mycket till varken upp- eller nerförsbackar så var det lätt cykling, och vi klarade oss utan problem med 7-växlade cyklar. Många hade el-cyklar och man kunde även fått 21-växlade cyklar.
Här är utsikten från vår hotellrumsbalkong i första nattens lilla by som hette Leiwen.
Nackdelen med att resa så här tidigt på säsongen var väl att vingårdarna och många Vinotek inte hade öppnat ännu. 18 maj såg vi som öppningsdatum på många platser. Nu höll man som bäst på med att se över sina odlingar och förbereda säsongen.
Vinodlingarna fanns överallt på bergssluttningarna, så branta att vi fick svindel av att bara titta upp. och det är svårt att förstå hur man klarar av att sköta sina odlingar under dylika förhållanden.
Och det var inga problem med att få tag på vin att dricka, trots stängda vingårdar. Det fanns gott om "vätskekontroller" längs med cykelvägen!
Idylliska hus i små orter längs vägen, liksom olika typer av statyer och monument till vinets ära. Och alla dessa kyrkor, flera stycken i varje by. Och samtliga slog de fyra gånger i timmen. Så klockringningar har vi hört hur många som helst! Nedre bilden är tagen från andra nattens stopp i Rachtig.
De här tre bilderna togs på min födelsedag när vi cyklade till orten Zell. Det blev ett stopp för en brant vandring upp till ruinerna efter den ståtliga borgen Grevenburg. Hela den här resan var ju faktiskt en storslagen födelsedagspresent från min kära make!
Dagen efter var nattstoppet i Treir-Karden, och på vägen hade vi ett långt lunch-stopp i byn Cochem där det var någon form av marknad med massor av folk och "Oumpa-musik" från en blåsorkester nere vid flodbanken.
Underbart är kort, heter det, och alldeles för snabbt nådde vi slutmålet Koblenz. En vacker stad där vi tagit en extra dag innan tåget tog oss tillbaka till Sverige igen.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga; om du har den minsta lilla lust att göra en sådan här resa; slå till och gör den bara! Landskapet är som ett litet paradis. Cyklingen är enkel (visserligen fick jag ett litet skavsår i ljumsken, men det hör väl nästan till...)! Vinet är gott. Vi drack mest vitt, men faktiskt ett par tyska röda som var riktigt bra. Och man behöver inte bara äta schnitzel och bratwurst, även om det kan vara gott ibland. Vi har ätit både mexikanskt, italienskt och grekiskt med god aptit. Och det finns gott öl att dricka också! För aptit och törst får man av att cykla!
Jag är så nöjd, är det någon som trott något annat??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar