Då var då - Nu är nu

Från 1961 bjuder jag härmed på en bild.

Hade anledning att leta fram den och lägga ut på Facebook idag, i samband med min systers födelsedag.

Min syster är 12 år äldre än jag, men vi har faktiskt fått frågan vem av oss som är äldst, vid flera tillfällen. Hon är väldigt ungdomlig av sig min syster, men på det här fotot kan man faktiskt tydligt se att hon är den äldsta av oss! Och apropå ålder. Vår pappa Arne är faktiskt bara 40 år på den här bilden. Varför i all sin dagar hade han hatt, kavaj, slips och skjorta på en söndagsutflykt i skogen??

Tiderna förändras!

Jag försöker tänka så, att tiderna förändras och vi med dom, nu när jag gett mig på att städa källarförrådet.

Maken fortsätter vara produktiv och duktig och har idag byggt en "vägg" till trädäcket, och jag tänkte att jag inte ville vara sämre, så jag började röja på hyllorna i förrådet. De hyllor som nästan svämmar över. Men för att dom ska sluta göra det gäller det att jag slutar vara nostalgisk. Jag kan bara inte vända och vrida på varje pryl. Minnas hur den kom till eller i vilka sammanhang den använts. Det är bara ren och skär nostalgi. Och nostalgi skapar inga utrymmen. Då var då och nu är nu. Har en kursare som städat sina förråd enligt den där asiatiska städ-gurun, minns inte hennes namn. Men man ska tydligen titta på varje sak, säga TACK och HEJ och lämna vidare. 

Vi får väl se hur jag lyckas i morgon.

För nu tänker jag göra kväll!

Godnatt!