Maken och dottern gick lös med bärplockarna, men själv valde jag att plocka för hand. På 2 1/2 timme hade jag fått ihop 2 1/2 l dottern och maken tillsammans närmare 12 l. Efter fikat gjorde vi en sväng för att leta kantareller, men det fick vi ge upp. Lite för torrt i skogen tror vi.
Vi hörde åskan mullra på håll, det var varmt, lite kvavt men helt mygg- och flug-fritt, alldeles tyst och med skogens dofter blev det sköna timmar.
Eftermiddagen ägnades åt rensning och så gjorde jag en blåbärspaj.
Sen kom grannen och ville att vi skulle komma över och skåla med cava. Det är 25 år sedan vi flyttade in här i gränden. Dom i juni och vi 19 juli.
Det roade mig att leta upp ett foto från det året. Så här såg familjen ut då. Fotot är taget i september 1995, då yngsta dottern döptes. Kommer så väl ihåg hur irriterad jag var när bilden skulle tas. Vi hade precis avslutat allt och skulle börja röja i lokalen. Jag var trött och stressad och ville bara hem och amma och komma till ro. Och så insisterade mamma på att hon måste få ett kort på familjen. Titta så stel och grinig jag ser ut. Varför, kan man undra. Har en känsla av att jag var så "påväg" hela tiden när barnen var små. Planerandes över nästa steg utan att kunna landa i nuet. Så synd och så dumt!
Det, och det faktum att grannen, som fått ett besked om att han inte kommer att leva om fem år pga en cancerdiagnos, gör att det inte bara är blåbären som skänker mig en blå känsla i kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar