De "stora beslutens" tid är förbi

Idag ringde jag och pratade med äldsta dottern. Pojkvännen, hon och hunden bilade från Grycksbo tillbaka till Göteborg idag. Hon berättade att dom varit runt och kikat på hus i Falun och blivit helt förälskade i en gammal Bergsmansgård med anor tillbaks till 1300-talet, som är till salu. Dom hade planerat och drömt om hur huset skulle bli deras, han skulle starta möbelsnickeri och hon skulle sköta marknads- och bokföring.
Jag gick ut och kikade på annonsen och blev helt såld jag med! Ett vackert boningshus från 1858, smakfullt renoverat. Vackra golv, fantastiska rum, köket var stort och fyrkantigt och nyrenoverat, en fin braskamin, ljuvlig hall med en vacker trapp upp på övervåningen. Små, söta sovrum med snedtak. En jättetomt på 17 000 kvadratmeter. Smedja, dubbelgarage, bagarstuga med intakt bakugn, drängstuga, bastu med relaxavdelning, uppvärmd utepool. Vilket drömställe! Ligger väl dock lite olägligt i tiden för deras del. Hon har ett drygt år kvar på utbildningen. Men så spännande att leta alternativ i livet, dom är i rätt fas för det, och det kan bli precis hur som helst.

Kom att tänka tillbaka på när jag och maken (fast då var han bara pojkvän) i slutet av 70-talet planerade för att ta över min mormor och morfars gård på landet utanför Nyköping. Vi skulle skaffa får och odla grönsaker och rotfrukter. Det var "gröna-vågen-tider". Vi var otroligt seriösa med planerna. Dock blev det bråk vid bodelningen, så planerna gick om intet. Ibland har jag undrat över vilken vändning livet skulle tagit om vi fått som vi velat då.

Nu är det väl så att dom "stora besluten" och förändringarna i livet är över för vår del. Vi blir på dom arbeten vi har, och förmodligen blir vi kvar i radhuset också. Och jag är på inga sätt missnöjd med min tillvaro, men när jag tänker på det så känns det lite sorgligt att den fasen i livet är förbi!

Nu blir besluten mer av typen; - Ska jag baka småkakor till kvällsfikat eller inte?!

Och ja, det blev kakor ikväll!!

Trött tisdag!

Så extremt trött. Jag har jobbat och det har gått bra, jag har varit ute med hund i kylan och jag har lagat middag och tagit ett bad. Men huvudet var liksom utanför kroppen. Jag har frusit och haft huvudvärk och jag kände mig orolig för att influensan skulle göra ett återbesök.

Sen kom maken hem och hostade och klagade på halsont, trött efter 12 timmars arbetsdag.

Sen kom dottern hem, trött av sin värkande, stukade fot och av mens, mag- och hals-ont.

Så fokus flyttades bort lite från mig själv, men man kan väl inte direkt säga att stämningen var på topp här i huset i kväll.

Törs man tro att alla mår lite bättre imorgon.....??

Vitt

Så vitt är landskapet!

En färg som symboliserar oskuld, renhet, ärlighet, professionalism och fred.

Det har tok-snöat hela dagen. När jag cyklade hem från jobbet var snöfallet som en tjock vägg, det var svårt att se vägen framför sig, och slirigt att cykla. Plogbilarna hann inte med och dessutom blåste nordliga vindar, så på gärdet låg kompakta snödrivor som gjorde det svårt att ta sig fram..
Jag skottade två gånger på eftermiddagen och maken skottade när han kom hem nu ikväll. Promenaden med lilla vovven gick snabbt, hon ville inte gärna plöja fram i drivorna eftersom hela kroppen försvann och bara svanstippen stack upp, som ett litet viftande cyklop som visade var hon var.
Det är vintervackert ute och jag tänker att snart kan jag nog ta fram mina längdskidor!

Vit dag (i bemärkelsen alkoholfri) blev det inte. Efter all skottning så tyckte jag att jag var värd ett glas vitt vin i samband med matlagningen. Jag har -tack och lov- fått tillbaka min aptit. Idag blev det morots- och halloumibiffar med hummus, rostad potatis, råkost, grönsallad, mango chutney-sås och nybakat bröd.

Nu ser jag fram emot sängen, jag känner mig som en sömntuta. Det finns förresten en blomma som heter Vit Sömntuta.....

Den kanske man skulle ta och plantera i trädgården till sommaren. Vitt är vackert även då!

Ett dygn med barn-barn!

Helgen är slut. Sportlovsledigheten är slut. Känns nästan främmande att jobba imorgon, har ju varit borta i 2 1/2 vecka på grund av influensan. En halv semester, sa maken vid middagen!

I lördags-morse skjutsade maken äldsta dottern och hennes bulldogg Frasse upp till Falun, där hon skulle på familjehelg hos pojkvännens föräldrar. Maken passade på att åka långfärdsskridskor på sjön Runn. Själv gick jag på ett yogapass och sen väntade jag in barnbarnen, som vi lovat passa över natten.
Och det blev ett intensivt dygn!
Förutom att yngsta dottern stukade foten på badminton och att lilla vovven blev magsjuk och spydde hela lördagen så hinner man med otroligt mycket aktiviteter när man har två små barn i huset!
Vi har åkt pulka, lekt i snön och gungat. Vi har läst böcker, byggt duplo, lekt med bilar och ritat. Vi har bakat med play doh-deg, lagt pussel, lekt kurragömma och tittat på barn-tv. Vi har spelat massor av olika spel, gräddat plättar, grillat korv, fikat och badat.
Så min obefintliga energistatus fick sig en "omruskning", det blev till att skärpa sig. Inte känna efter utan bara leka på och boosta sig med barnbarns-kärlek. För den är verkligen stark och ljuvlig!

Men ljuvligt ska det också bli att krypa till sängs och slippa gå upp och kissa barn mitt i natten, slippa att plötsligt få en fot rakt i ansiktet, eller ligga och lyssna på hostande barn. Bara sova!

Godnatt!

Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?!!

Dottern bjöd till pannkaksfrukost i morse och därefter klädde vi på oss och gick en långpromenad med hundarna. Jag tog med ett gravljus och så stannade vi till vid minneslunden och tände ljus för min pappa Arne, som skulle fyllt 97 år den 7 februari. Samma dag som jag blev sjuk, så då blev inget ljus tänt.
Det blåste en isande kall vind och jag fick tända om den lilla lågan tre gånger innan den tog sig.  Stod där en stund och funderade på vad min pappa skulle tyckt om hundarna. Hörde hans skratt och såg hans ansikte framför mig.
Känner mig lite skör just nu och då blir jag lite extra sentimental.
Det är som att energin inte riktigt vill komma tillbaka.
På eftermiddagen cyklade jag fram och tillbaka till biblioteket för att låna hem barnböcker inför helgens barnpassning. När jag kom hem var jag alldeles slut och tillbringade resten av eftermiddagen sittandes i fåtöljen med sovande hundar i knät. Det var ju i och för sig väldigt mysigt, men jag tycker ändå inte om att jag inte känner igen mig själv.
Men jag brygger mig väl en kanna te och kryper ner i tv-soffan hos dom andra. Kanske vaknar jag som en ny människa imorgon?

Svensk lunch-koreansk middag

Min syster flyttade till en ny lägenhet i fredags. Idag åkte dottern och jag dit med lite förning.
Vi fick se den nya bostaden och äta lunch tillsammans. Flyttkartonger överallt, ihoprullade mattor, möbler lite huller om buller, gardiner hängandes här och där i väntan på att komma upp i fönster osv. Men om jag känner min syster rätt så "sveper hon sitt trollspö" över allt och om några veckor är allt tipp topp. Hon har jobbat som inredningsarkitekt drygt 35 år, jobbar oerhört effektivt och har mycket god smak. Hon är också ganska van att flytta, är den av oss syskon som bytt bostad flest gånger, så jag tror inte att hon någonsin hunnit samla på sig lika mycket skräp som en annan har i förråd, källare och på vind. När jag tänker på att flytta härifrån blir jag alldeles matt!

I övrigt har dagen bjudit på två rejäla vinterpromenader med hundarna och efter den sista kröp jag ner i badet och låg och läste.

De vinterolympiska spelen pågår för fullt, men jag kunde inte vara mindre intresserad. Sportintresserad kan man inte beskylla mig för att vara. Men jag fick i alla fall inspiration till att laga lite mat från Sydkorea. Det var rätt ok, framförallt skoj att prova något annorlunda. Bibimbap.

Receptet finns på Kockens.se, ifall någon blir nyfiken på att prova!

Spegel, spegel på väggen där....

Spegelbilden som möter mig känns inte längre som jag! Vem är det som hålögt glor tillbaka på mig varje morgon när jag står och borstar mina tänder?

Idag trodde jag att det skulle bli ändring på det, men tji fick jag!

Strax före jul var jag på konsultation och bokade in en  s k Skinbooster-behandling. Har tvekat flera gånger och undrat om det verkligen är värt pengarna, men efter mycket funderingar och en extra konsultation, så bestämde jag mig till slut. Fick 25 % rabatt om jag bokade före sista januari, så då betalade jag innan jag hann ångra mig igen, och nu finns pengarna innestående, så när jag väl gör det kommer det att kännas nästan gratis! Ja, så kan man lura sig själv när man är på det humöret!!

Gjorde den första behandlingen redan för 3 veckor sedan och skulle alltså göra nästa idag.
Tog bussen ner på stan, tillsammans med dottern som skulle köpa en födelsedagspresent, och så stövlade jag in på salong Cura, tog av mig alla lager ytterkläder och satte mig ner i behandlingsstolen. Janine (hon heter så) tittade på mig och utbrast; -Är du sjuk? Vad har du gjort? Du måste gått ner i vikt! Så där såg du inte ut när du gick härifrån sist, resultatet är ju borta! Hur mår du egentligen?
Jag fick knappt en syl i vädret, men berättade att jag haft influensa, att jag gått ner 4 kg i vikt och fortfarande känner mig energi- och orkeslös.
Det blev inte någon behandling idag, hon vill inte göra något förrän jag är fullt frisk och fått tillbaka min kraft. Visserligen får jag nu fortsätta glo på den där hålögda människan i spegeln, men det känns ju ändå som att jag är i väldigt trygga händer på en seriös utövare.
Nu får jag återkomma om en månad, om jag är fullt frisk vill säga....

Roade mig istället med att möta upp dottern för att prova bh. Hon har också gått ner i vikt och ändrat storlek, så nu gick vi till Twilfit i S:t Persgallerian. Där finns en otroligt kunnig, trevlig och service-inriktad säljare. Det hon inte kan om bh-modeller, är inte värt att veta. Jag bänkade mig på en pall inne i provhytten medan dottern provade igenom så gott som hela lagret och fick så god hjälp av säljaren, som kom in och tittade och kände och drog i varje modell.  Någon timme senare tog vi bussen hem, nöjda och belåtna, med ett litet lager bysthållare i bagaget.

På eftermiddagen blev det hundpromenad i vackert vinterväder. Så här såg det ut i soffan efteråt, när alla var lite småtrötta!

Ikväll när jag borstar tänderna, ska jag tänka snälla tankar om henne jag möter i spegeln!

Grunda dagen med yoga

 

I morse rullade jag ut yoga-mattan i vardagsrummet och så körde jag igenom en app med ett 20-minuters morgonyogaprogram och följde instruktionerna.

Det var så skönt, för det var ett tag sedan jag kunde använda min kropp!

När jag stod där och djupandades och fokuserade i Trädet, så hoppade plötsligt två rådjur över staketet och ställde sig att smaska under fågelborden. Måste erkänna att jag förlorade lite fokus just då och tog fram mobilen för att föreviga en av de små söta, men det fick det vara värt. Jag fortsatte med mitt program efter ett tag, så jag fuskade inte!

Malin Berghagen skriver i sin bok Yoga, min kropp, min själ, mitt andetag;

Yoga lär oss; det är viktigt att kunna vara här och nu. När jag sätter mig i vissa yogaövningar och känner att jag är grymt stel, är det viktigt att vakta i vilken riktning mina tankar går. Antingen till; Fasiken vad stel jag är! Jag kommer aldrig att komma ned med huvudet till knäna. Och det låser sig rejält. Eller; Å, vad skönt. Det här behövde jag nu. Andas.... Och då märker jag att jag faktiskt kommer lite, lite närmare knäna. När hjärnan och hjärtat jobbar tillsammans kan de skapa underverk eller katastrofer med din kropp. Se verkligheten som den är och var varsam med vad du skapar med dina tankar och känslor.

Efter frukost blev det hundpromenad i strålande solsken, och sen var jag laddad för en dag i köket!

Morotskakemuffins

Lingonsylt

Frökex

Köttsoppa

Semlor

Och sen eftermiddag hämtade jag upp båda mina döttrar vid tågstationen. Den ena från en arbetsdag i Stockholm och den andra, tillsammans med bulldoggen Frasse, direkt från Göteborg.

Nu är huset sprudlande och levande några dagar.

Första sportlovsdagen till ända!

Jag är på G igen.

Har vädrat sängkläder och tvättat en maskin. 

Har varit till miljöstationen med kass-vis med skräp.

Har skrivit veckomatsedel och storhandlat. 

Har gått två tre-kvartslånga hundpromenader, en på för- och en på efter-middagen.

Har lagat mat. 

Har skurat diskbänken med ättika och bikarbonat, det sägs att dom tillsammans tar ut varandras effekter, men jag älskar när det fräser och bubblar och tycker att det blir skinande blankt resultat efteråt.

Men jag har också suttit i fåtöljen med vovven i knät, pod i öronen och virkning för händer.
                                                       Det gjorde gott för trött tant.

                                            Första sportlovslediga dagen är nu till ända!

Sportlov får bli Återhämtningslov!

När jag tog en förmiddagspromenad med vovven, höll barnfamiljerna i gränden på att packa sina bilar med skidboxar på taken. Det är dags för sportlov i den här delen av landet.
Och jag är så tacksam för att jag har en ledig vecka framför mig!!

För egen del räknar jag inte med så mycket sport under ledigheten. Från början var det min plan, jag hade kollat upp alla dagpass på Frikis & Svettis, planerat för stavgång, yoga, simning och badminton. Men det var innan jag fick influensa.

Min nuvarande plan för veckan, går ut på återhämtning!

Jag vill hitta tillbaka till min energi. Ska försöka vara ute i dagsljus och utöka promenadlängderna lite varje dag. Lite hemmayoga på morgnarna och så långa frukostsittningar med tända ljus.

Jag vill hitta min aptit igen. Tvärtemot då jag är förkyld och blir sugen på allt möjligt, så har jag varit totalt osugen på allt vad föda heter den här perioden. Har tappat fyra kg i vikt. Nu vill jag börja leta recept som frestar mina smaklökar, och så vill jag baka semlor, den tiden är ju inne nu!

Och så vill jag fortsätta hitta handarbetsprojekt som "betar av" mitt lager av allehanda garner och tyger. Igår ägnade jag dagen åt att sticka mig ett par vantar.

Hittade beskrivningen på Järbo.se, mönstret kallas för OS-vanten eftersom det är 5 ringar i mönstret.
Inte hade jag rätt garn, men hittade rester av gammalt indigo-färgat garn kombinerat med Wåhlstedts flerfärgade och så ett vitt ullgarn, så det blev i alla fall ett par vantar som passar mig och känns sköna och varma.
Nu har jag tagit fram lite alpacka-rester för att se om jag kan virka små kaniner som kan bli äggvärmare till påskbordet.

Det känns som tre bra "ingredienser" för mitt "återhämtningslov"!

In i Hundens År

Stora snöflingor virvlade i luften och den kalla vinden "nöp"kinderna och fick mina ögon att tåras, men så skönt att ändå få vistas ute i vinterlandskapet på en liten hundpromenad! Med betoning på liten! Det känns som att influensan tog precis all min kraft och energi.
Hade en tanke om att jag skulle jobba idag, sista dagen före nästa veckas sportlov! Skulle velat återkoppla till föräldrar och elever om de samtal vi haft och gå igenom de som lagt på hög under veckan. Har ju ändå varit feberfri i två dagar nu. Men det går bara inte!
Jag är så trött, sover ett par timmar mitt på dagen, och tankeverksamheten tror jag ligger i träda. Det fungerar inte riktigt som det ska i hjärnkontoret. Men det kan vara hostmedicinens fel, blir väldigt påverkad av de där 5 ml jag sväljer ner 4 ggr per dygn. Har försökt sluta, men har det gått mer än 6 timmar så sätter hostan från helvetet igång direkt.

Nåväl, jag känner ändå att det är påväg åt rätt håll, och det är jag mycket tacksam över!!

Och idag startar ett nytt år! I alla fall i Asien, främst Kina där det kinesiska nyåret är igång, det är hundens år i år..
Kanske blir det extra speciellt för mig, eftersom jag är född i Jordstamshundens år 1958 och nu går in i min andra livsålder.  
Hundens år ska bli ett handlingens år. Ett år då man ska lägga betoningen på skoj och att njuta av livet. Det låter ju trevligt.

Och så här är alltså hunden som "typ"

Yang dvs mer av den manliga aktiva urkraften, mer av ljus och värme
Modig
Beslutsam
Vänlig
Arbetssam
Lojal mot vänner
Beskyddande
Pålitlig
Intelligent
Defensiv
Tycker om att vistas utomhus
Öm
Älskar att vara hemma
Rättvis
Attraktiv
Ärlig

Är detta jag?? Det får jag nog ta och sova middag på!!

Den här är i alla fall söt!

Hälsningar från Självömkansträsk

I eftermiddag är det precis en vecka sedan influensan slog till, och sedan dess har den hållit sig stadigt parkerad i min kropp.
Dygnens timmar har liksom flutit samman. Jag har sovit mer än jag varit vaken. Jag har knaprat febernedsättande och sippat vätskeersättning och fr om igår har jag äntligen fått hostmedicin. Den där starka med morfin, som är den enda som hjälper. Samtidigt gör den att jag sover ännu mer.
Jag har legat under dubbla täcken och frusit samtidigt som jag svettats. Jag har känt mig galet äcklig, då det stått en doft av sur svett, urin och gamla sopor om mig!
Har tvingat mig upp och duschat, bytt nattkläder och vädrat sovrum med jämna mellanrum. Jag köpte inkontinensskydd samtidigt med hostmedicinen, eftersom jag tokhostar så att jag kissar på mig. Försöker trösta mig med att jag faktiskt gått igenom fyra förlossningar och med tanke på min ålder så har väl tyngdlagen och den minskade muskelmassan sin inverkan. Jag borstar tänderna stup i kvarten eftersom tungan är som ett strävt sandpapper med unken smak.
En vecka skulle jag räkna med, sa vårdcentralen.
Idag var febern inte hög på morgonen och jag gör ett försök att sitta vid köksbordet och dricka te.

Besviken blev jag också eftersom barnen skulle ge oss vår "julklapp" i lördags. Äldsta dottern, pojkvän och vovve dök oväntat upp i fredagseftermiddag. Nu fick dom avklara sina aktiviteter utan mig. I lördags bjöds det finfrukost, bowling och lunch på stan, föreställning i Stockholm och sen middag med avslutande spelkväll hemma hos äldste sonen. 
I söndags var det 4-årskalas hemma hos äldsta barnbarnet.

Men jag låg under täcket och hostade och sov.

Hälsningar från Självömkansträsk.....

Någon som dock "tagit sig an" mig med allt vad moderskänslor en sådan lite kropp kan innehålla, det är lilla vovven. Hon viker inte från min sida, varken dag eller natt. Det är så att hennes matte fått hämta henne ibland för att hon inte ska känna sig bortglömd!

Avslutar med en "Alla hjärtans dags-bild", tagen för 8 år sedan, 3 månader senare fanns hon inte mer.

Som en blixt från klar himmel

Den här jobbveckan är det utvecklingssamtal. I går hade jag sex samtal på raken från klockan 14 på eftermiddagen. På det näst sista började jag känna mig så frusen och fick huvudvärk, men tänkte att det kanske var för att man måste vara så koncentrerad och fokuserad när man träffar elev och föräldrar. När jag skulle ha mitt sista samtal så frös jag så mycket att jag inte kunde skriva in mitt lösenord på datorn för händerna skakade så, och mina anteckningar blev i det närmaste oläsliga. Tillslut satte jag mig på händerna och försökte slappna av, men värken sköt som knivar i huvudet, så jag vet inte vad jag gjorde för intryck på den mamman...

När jag kom hem tappade jag upp ett hett bad för att kunna slappna av och sen tog jag värktablett och kröp i säng för klockan åtta. Hade 39.4 graders feber. Hur kunde det dyka upp så plötsligt?!

Idag intar jag sängläge, sover någon timme, försöker läsa lite, svara på jobbmejl och sova igen.
Tappade febertermometern i golvet, så jag har jagat kvicksilver under sängen och vädrat hela sovrummet, efter att ha läst hur farligt det är.

Det här kom olägligt, men jag får väl bara gilla läget. Vila mig frisk.

Vardagsväv

Är du vid vardagslivet led, och synes dagen grå, så sätt dig vid din vävstol ned och väv en aln, ja två.
Då gladare du livet ser -det är en moras råd- och du åt vardagsväven ger en vackert glansig våd!

Hon som sitter vid vävstolen, på det gulnade fotografiet, det är jag.

1975 hade Linneskolans terminskurs i vävning utställning på Upplandsmuséet och vi fick turas om att sitta där och väva.

Kursen var obligatorisk för att sen kunna söka in på textillärarlinjen.

Jag tyckte om att väva. Köpte mig en egen vävstol några år senare. När den stod uppställd i mitt föräldrahem så blev det en hel del vävt. Jag vävde och sålde trasmattor, jag vävde tyger och sydde allt möjligt av, jag vävde plädar och gardiner, löpare och bredare dukar.

Så för något år sedan så ställde jag upp vävstolen i källaren här hemma. Vid det laget så hade jag allt möjligt vävt som inte användes, men tänkte att jag skulle beta av mina vävgarnslager bara för nöjet att väva. Och då kom jag på den "briljanta" idén att väva disktrasor i kypert av lingarn.

Disktrasor går ju liksom alltid åt.

Hur kunde jag tänka så dumt??!!

Nu sliter jag med denna förbaskade väv i hellinne, t om handspunnet.

Trådarna i varpen turas om med att gå av, jag lagar och lagar och det blir nästan som en gles rya.

Det går långsamt, långsamt framåt.

Och jag varpade 10 meter!

10 meter disktrasor!

Oblekt lingarn.

Det är så tråkigt!!

Så jag vet inte direkt om jag "livet gladare ser"

Ps. en aln är ett gammalt mått, ungefär en underarm i längd, och det väver jag inte på disktraseväven på ett par timmar. Kommer jag 30 cm så är det nog max.

Ps. på den där utställningen 1975 träffade jag min nuvarande make.

Lätt att andas!

Strålande sol på klarblå himmel, 8-10 minusgrader så det knarrade under sulorna, hög, klar, ren och krispig luft. Lätt att andas!

Sådana var förutsättningarna mitt på dagen under min lunchpromenad med lilla vovven.

En dag att vara glad åt!
Och det behövde jag efter nattens mardröm.

Började med att jag vaknade vid 3-tiden av att jag plötsligt blivit varse att jag dubbelbokat mig i veckan som kommer! Det är dags för utvecklingssamtal och jag hade av misstag bokat in två samtal då jag ska ha särskoleklassen, vilket jag inte får.  Omedvetet malde alltså mina tankar under nattsömnen, så att jag blev varse detta. Jag somnade om efter ett tag, bara för att drömma värsta mardrömmen och vakna med hög puls strax före sex. Jag hade elakartad bröstcancer i båda brösten, låg med bar överkropp på en brits och mina bröst var som två knöliga vattenmeloner och stod rakt upp, någon körde bristen in i en operationssal där båda brösten skulle skäras bort.

Usch och fy. Skönt att vakna ur den drömmen och få en dag som var lätt att andas!!

Varit i nuet hela helgen!

Några bilder från igår. Full rulle med barnbarnen och dagen bara försvann!

Dom gjorde ju det, dagarna med småbarn i huset. Härliga tider, men också såklart jobbiga. Därför är det riktigt skönt att kunna lämna tillbaka de små parvlarna till deras föräldrar efter ett tag!

För numera är jag inte riktigt van vid att behöva gå upp på natten och söva om oroligt barn, eller för den delen att sitta och läsa sagor kl 06.00. Att byta värsta bajsblöjan 07.00 och därefter tappa upp ett bad. Eller att stå ut med doften av stekt blodpudding kl 11.00. Att få in små tummar i tjocka vantar, medan händerna slingrar sig åt olika håll.  Att övertyga en 2-åring att det håll som jag tänkt gå åt, är det rätta, när barnet ifråga vill gå åt helt andra hållet. Att försäkra samma 2-åring om att det inte gör något att fingrarna blir kladdiga när man ska baka med play-doh-deg. 

Och så vidare.

För det kan verkligen hända tusen saker under en och samma dag.

Och det är också det som är det underbara!

Med små barn är man verkligen i nuet! 

Det är olika livsfaser.

Och jag är så nöjd med att just nu befinna mig i "farmor-livs-fasen"

Och nog har jag befunnit mig i nuet även idag.

Sovit länge och lagat helgfrukost, gympat, duschat och tvättat håret, kokat sylt och gräddat våfflor, gått långpromenad med maken och druckit glögg, pysslat ihop ett födelsedagsbrev och lagat söndagsmiddag. 

Och nu väntar ostbricka, vin och tv-serien Bron.

Snö imorgon, bebådar snar sommar!

 I morgon är det kyndelsmässodag! Den dag då jungfru Maria bar fram det 40 dagar gamla Jesus-barnet till templet. Kyndel betyder ljus och i svenska kyrkan firar man en ljusfest denna helg, alla ljus som ska användas i kyrkan under året, välsignas också nu.
I den gamla bondepraktikan står det om imorgon; Snö denna dag, bebådar snar sommar.
Enligt väderprognosen, utlovas snö.
Frågan är om det går att utlova snar sommar......

Men ljusfest kan man ju fira hemmavid! Tända massor av stearinljus t ex, ovälsignade...
Och så har vi ju det andra ljuset. Det som solen ger oss, tack vare att hon nu är uppe en timme längre på eftermiddagarna, än när det var som mörkast. Det är ett ljus värt att fira!!

Den här bilden tog jag i mitten av februari i fjol, stämningsfullt kvällsljus nere i det vackra Södermanland.

Själv ska jag tillbringa kyndelsmässodagens kväll och natt tillsammans med yngsta barnbarnet. Ska hämta honom på dagis och stanna hos honom till lördagkväll. Föräldrarna ska till Stockholm och fira sin 3-åriga bröllopsdag, det blir mysigt för dom. Och det blir mysigt för mig att umgås med lagotto och 2-åring!
Återkommer lördagkväll