Ryggskott!

Igår började jag känna av ryggen. Det är inte så ovanligt, jag har ofta värk i ryggen, men igår var det extra mycket. Försökte få tag på en massör, men de tre jag ringde till hade semester. Istället gick jag på ett gympapass, tänkte det vore bra att mjuka upp sig lite. Efteråt gick jag på restaurang med syster, då kände jag att det inte var bra.

I morse höll jag knappt på att komma ur sängen och när jag tagit mig ner till köket för att hämta tidningen och göra frukost blev jag övertygad om att något var fel!

Jag ringde till min svåger som är sjukgymnast. Det var svägerskan som svarade, dom arbetar tillsammans. -Kom så fort du kan så ska vi försöka hjälpa dig! Dom är fantastiska och ställer alltid upp, trots att jag vet att dom har massor att göra!

Med nöd och näppe tog jag mig ut till bilen, in i bilen och så genom stan till Dimgatan.

Jag hade fått ett rejält ryggskott och det var ett helvete att ta sig upp på britsen. Där fick jag ligga med ström för att kramperna skulle släppa. Sedan fick jag massage med liniment, därefter en kvart i en apparat som sakta vaggade ländryggen och tillslut fick jag hänga  uppochner för att sträcka ut. En och en halv timme pågick behandlingen. Fick en pratstund, en kopp kaffe och en värktablett innan jag åkte hem.

Sedan har dagen gått i lusfart. Jag försöker ta mig fram med hjälp av kryckor. Ligger korta stunder, sitter korta stunder, står och går  korta stunder. Gråter. Biter ihop. Gråter igen. Tycker synd om mig själv.

Yngsta dottern stod och höll om mig och grät själv när jag hade det som jobbigast på förmiddagen. Hon är inte riktigt van att se sin mamma handikappad.

Imorgon eftermiddag ska jag få en ny behandling-då öppnar dom upp sin praktik bara för mig, för egentligen har dom stängt på fredagar under sommaren. Åååå vad jag älskar dom!!

Jag tänker att jag aldrig mer ska gnälla över något bara värken går över och jag kan röra mig igen.....