Jag en svärmor......

                                                     
                                                         Är detta jag???

Jag tycker att det varit en så trevlig vecka. Har fått träffa mina söners flickvänner riktigt mycket. Vi har umgåtts och pratat, jag tycker att jag lärt känna dem riktigt bra-och jag tycker mer och mer om dem båda två!!
Så slog det mig ikväll att jag kan kalla mig "svärmor", och ordet får mig att rysa!!!

Till min egen svärmor hade jag tillslut en riktigt bra relation. I början var jag väldigt nervös, nästan rädd för henne. Hon var en ganska så dominant kvinna, van att få sin vilja fram och i sitt hem styrde hon och ingen annan. Min mamma hade ju uppfostrat mig att alltid vara snäll och vänlig och hjälpa till när vi besökte folk. Första gångerna försökte jag hjälpa till i köket, men det var aldrig riktigt välkommet. En gång fick jag, efter mycket trugande, vispa grädde till ngn efterrätt, men jag tror att min kära svärmor kom och tog ifrån mig elvispen för att känna om grädden var lagom tjock, minst tre gånger....
Jag hoppas dock att mina söta svärdöttrar inte upplever mig som en alltför odräglig svärmor!!

Nu vet jag att det finns en sida på nätet som heter "Svärmor.se". Dit har desperata svärdöttrar skickat in sina historier med rubriker som ; "Vet inte om jag orkar en tur till" , eller "Min svärmor är bara för mycket":

Jag får väl hålla koll på den och se om jag blir omskriven.........