Crème de cassis

Idag har maken och jag plockat av bären från våra två svartvinbärsbuskar. Drygt fyra kg blev det i år. Lite mindre bär än vanligt p g a den torra sommaren. I frysen ligger fortfarande bär från tidigare år, trots att vi äter sylt i fil eller yoghurt varje morgon och att vi gett bort många kg till vänner och bekanta. I år bestämde jag mig för att göra svartvinbärslikör. Jag vill nämligen dricka Kir!!
Första gången jag gjorde det var på cykelsemester i Frankrike. Jag var 22 år. Kjell och jag cyklade tandem ner genom Rhone-dalen till Provence. Det var sommar och varmt, vi var unga och mycket förälskade. Vi tältade efter vägen, en eftermiddag stannade vi till i en gammal liten by. På en liten trottoarservering mitt i en gatukorsning satt vi och sippade på varsitt glas mycket kall, god Kir.

Jag rensade bären, stoppade dom i flaskor, hällde på sprit och ställde dom i köksfönstret där dom ska stå i tre veckor.
Läste i "Sannas Likörbok" följande;
"I min drömda trädgårdsfest är det dans till en levande orkester. En slinga från en saxofon sveper runt bland syren och shersmin och fortsätter sedan neråt havet. I skuggorna och mörkret lockar faror och okända gäster och under fruktträdens parasoller dinglar kulörta lyktor som på tivoli. Blonderade damer valsar runt med mörka män och i ett hörn sitter någon och gråter. I min drömda trädgårdsfest är det ingen som bryr sig om mat, men runt de små borden hörs skratt och klingande glas. Det bjuds på Kir Royal och champagnen är äkta!"

Det kallar jag en receptbok med klass!!