Sista juni!

 Den första sommarmånaden är till ända!

I dag samlade vi barn och barnbarn (med undantag för en familj) på en sommarlunch, innan alla sprids åt på olika semestrar. En sommarlunch som fick dukas inomhus pga rådande väderlek. Regnet öste ner på eftermiddagen och ska så fortsätta in i natt. Regn behövs, så det är väl bra. Men när det var som livligast, hade nog vi vuxna önskat att barnen hade kunnat springa iväg på fotbollsplanen eller upp i skogsbacken, spela kubb eller roa sig med andra utomhusaktiviteter. Nu blev det istället utklädningskläder som lockade, någon form av tagare, pianospel av varierande slag och skrik-tävling.  Vi, som satt kvar vid matbordet för att samtala, fick bara intala oss att det är underbart att umgås!

Och visst är det!

Temat var libanesiskt. Jag hade gjort köttfärsbiffar med allehanda kryddor i, paprika-röra, aubergine-röra, yoghurtsås, hummus, tabbolueh. fattousch och bakat orientaliskt tunnbröd. 

Efter allt hackande fick jag t om en blåsa i tumgreppet! Maken fick stå ute i regnet och grilla köttfärsbiffarna.

Anledningen till min huvudbonad, är faktiskt inte ngn form av hijab. Jag hade nytvättat hår, och tycker det brukar lossna strån efteråt. Ville inte att det skulle hamna några hårstrån i tunnbrödet jag stod och kavlade...

Hann aldrig fotografera, så det får bli två skärmdumpar från snap-chat, som jag skickade till den dotter med familj som inte kunde närvara.

Men det var gott och trevligt, om än intensivt.

Dock, konstaterade maken och jag, att den här formen av bjudning, Dvs en söndagseftermiddag, är perfekt för familjesammankomster. Då vet man att alla måste hem i rimlig tid, för att vardagen stundar, så man hinner plocka undan och diska, och få en liten kvälls-stund för sig själv, att landa i. (Och att dricka upp vinslattarna) innan man ska gå i säng.

Och imorgon ska vi vända blad på almanckan. Då är det första juli!

En dag i taget!

 Jag pratade med äldste sonen på telefon idag. Han frågade vad vi har för planer under semestern. 

Jag berättade att vi numera inte behöver planera in något just i juli, när alla andra har semester. Vi bestämmer vartefter tiden går, efter hur vädret blir, efter åt vilket håll vindarna blåser, efter hur känslan i kroppen är och helt enkelt efter vad vi har lust att göra! 

Och när jag sagt det insåg jag vilket otroligt privilegium vi har, maken och jag. Så lyckligt lottade vi är som kan leva så!!

I morgon har jag samlat familjen till en sommarlunch, innan alla far iväg på sina semestrar. För alla mina barn har sina semestrar i juli, och sprids åt olika håll. Nåja, riktigt alla kommer inte, dottern med familj i Dalarna, har visning på sitt hus imorgon, och fullt fokus på det. Vi funderar på att åka upp och umgås med dom i nästa vecka istället, och bjuda på lunch eller middag hemma hos dom, Kanske blir det sista gången i det vackra huset?! Men vem är jag att sörja det? Får vara tacksam för att jag fått vara i det ganska mycket under fem års tid ändå.

Idag har jag tillbringat mycket tid i köket, för förberedelser till imorgon. Men middagen slipper jag, för nyss blev vi hembjudna på lördagsmiddag hos goda vänner. Sådana spontaninbjudningar är trevliga!

Och nu var det längesedan jag skrev några klokord från Sofia Sievertsdotter, så här kommer det några;

Om sommaren blir färgläran levande. Varje millimeter dånar av skönhet. Om sommaren tar vi sats och fyller på vår inre lykta., Om sommaren hjälper vi varandra att växa i storslagenhet. Låt mig bli till en del av den perfektion som pulserar här och nu.

Och så fortsätter jag att leva en dag i taget!

Närapå avundsjuk på mig själv.....

I onsdags förmiddag bilade vi ut till Öregrund med kajakerna på taket, tog färjan över till Gräsö och bilade upp till Långanäs, där vi startade vår kajaktripp. Här har vi varit otaliga gånger förut, och jag vet att maken helst ville att vi skulle till Söderarm, men nu skulle blåsten varar lynnigare där. Jag har varit lite tveksam också, eftersom man där behöver korsa en drygt 1 km bred farled, där all färje- och gods-trafik till och från Finland går. Jag har ingen lust att hamna ivägen för en Vikinglinefärja..... Då är man nog körd!

Vi paddlade inte så långt förrän vi fann en bra ö att sätta upp tältet på. Vi åt vår Sallad Nicoise, "boade in oss" och gav oss sedan ut på en ljuvlig kvällspaddling. Vinden hade mojnat, temperaturen var behaglig och ljuset magiskt. Sen hade vi räkfrossa och vitt vin i sällskap med solnedgången, och det var då jag passade på att göra ett instagraminlägg. Äldsta dottern skrev med stora bokstäver; JAG ÄR AVIS!! Och när jag tittade på filmsnutten, så kände jag mig nästan avundsjuk på mig själv... Så knasigt, men det var så perfekt att man knappt kunde tro att det var sant, eller att man verkligen kan få uppleva något dylikt och att man får ha det så bra!

Morgonen efter när vi drog upp blixtlåset på tältet, så mötte oss denna utsikt kl 7.00.

35 minuter senare hade dimman lagt sig som ett lock över hela Gräsö. Vi satt utanför tältet och läste på förmiddagen, prognosen sa att det skulle vara klart väder vid 12, men så blev det inte. Då gav vi oss ut i alla fall. Maken är en fena på kartläsning, så jag är helt trygg med att paddla med honom, även i dimma.

Strax före kl 15 släppte den ändå greppet, vi la till vid Malbådan och åt vår lunch och så sken solen och vi fick en lång, skön paddling innan vi var tillbaka vid Utterbådan, där vår boplats var.

Glömde nästan berätta om sällskapet på ön. Fick efter frukost plötsligt höra ett konstigt, klapprande ljud, och när jag tittade upp, hade en skock getter nyfiket närmat sig vårt tält. Så söta, men vi ville ju inte direkt ha dom i tältet, har hört att getter äter i princip vad som helst, så jag blev lite orolig för vårt tält. Men det hade jag inte behövt vara. Inget hade hänt medan vi var borta under dagen.

Getterna kom tillbaka när vi ännu en kväll fick detta magnifika skådespel under kvällen. 

I morse vaknade vi till blåst. Vi visste det och hade planerat för att åka hemåt. Det blev en skumpig paddling tillbaka till bilen, men temperaturen var hög och vinden som en varm hårfön!

När vi tog färjan tillbaka till Öregrund, så gick också startskottet för Gräsö Runt, och vi stannade kvar en stund i Öregrund för att stå och kika på de fina, gamla båtarna som seglas och ros. Sen gick vi en promenad i den vackra orten, där maken har så många barndomsminnen. Avslutade med en fika i trädgården på Vilmas konditori, innan vi bilade hem till Uppsala.

Nu har vi packat upp, spolat rent kajakerna och hängt upp i garaget, duschat oss själva och sitter med varsin GT på altanen. Det är 30 grader varmt och regnet som utlovats, har ännu inte kommit, bara lite åskmuller långt i fjärran. Men jag hade inte velat sitta ute på ett skär i åskmuller och blåst, så det känns bra att vara hemma igen!

 

Gilla läget

Här satt jag kvar en stund efter frukosten, under parasollet för att få skugga, och tillgodosedde mitt behov av att få skapa något. När jag inte haft något handarbete på ett tag börjar det liksom klia i fingrarna, en rastlöshet som måste tillgodoses. Så jag grävde bland mina garngömmor och påbörjade en stickning.

Egentligen skulle jag denna vecka, befunnit mig på Mora folkhögskola. Jag hade kommit in på en broderikurs med Karin Derland, en väldigt duktig brodös. I fyra års tid har jag sökt till hennes kurser och äntligen kommit in, och så fick jag för ett tag sedan reda på att årets kurs blivit inställd. Gissa om jag blev besviken!!

Nåja, det är ju högsommartemperaturer och kan bli paddling istället, så det är bara att gilla läget.

Gilla läget är även fallet med mina glasögon. Den uppmärksamme, kan på fotot ovan se att skalmen på mina bågar sitter fast med silvertejp. Det kan gå så, när man tältar med barnbarn.... Jag var till optikern, men det var så pass trasigt att det inte går att laga, så jag får vackert köpa nya, och då måste jag börja med att göra en synundersökning. Det fanns ingen tid förrän en bit in i juli, så under tiden får jag klara mig med tejp. Blir en dyr historia också, jag anmälde skadan till försäkringsbolaget och fick till svar att självrisken är 1500 kronor och så blir det 80 % åldersavdrag eftersom mina nuvarande glasögon är 8 år gamla. När jag fick beskedet, tänkte jag först inte riktigt klart och jag läste högt för maken och utbrast; -varför ska man diskrimineras för att man är gammal??  -Ibland undrar jag hur smart du är, svarade han, det är inte åldersavdrag för dig, däremot för glasögonen.  Nåja, vi kan alla tänka fel ibland....

Barnatro...

...ja, nu är det inte den gamla andliga sången jag tänker på, den som man hörde "Lapp-Lisa" sjunga i radion då jag var barn. Skulle hon förresten få kallas Lapp-Lisa nuförtiden??

Nej jag tänkte mer på midsommarhelgen som gått, då maken och jag paddlat kajak i ett riktigt sagolandskap. Och jag, som är en ganska så barnslig, fast stor och gammal människa, i mitt huvud satte fantasin igång. 

'

Vi bilade med, kajakerna på taket, till Kloten (på gränsen Västmanland-Dalarna) där det finns ett vildmarksområde med gott om vattendrag. Mörka sjöar som pyntades av fagra vita näckrosor och klargula kabbelekor. Täta skogar med steniga stränder. Bara det satte igång fantasin om oknytt och troll.

Och när makens kajak, plötsligt stötte emot en överraskad storgädda som plaskade till, så tänkte jag först att det var någon form av sjöodjur!

Vi paddlade i tre dagar i flera olika sjöar, så det blev en del lyft med kajakerna, där det var stigning med dammluckor och små vattenfall.

Midsommaraftonen band jag en krans av kabbelekor och björkris, och den fick såklart vara med när vi tog kvällsbadet, där vi slagit läger på en liten ö.

Kändes tryggt med en ö som inte hade så tätt mellan träden. Jag tänkte nämligen på björnar och vildsvin, och stora älgar. En stor älgko stod och glodde på oss, bara 50 meter ifrån där vi paddlade förbi, och hon verkade inte det minsta rädd.

Vi tände en brasa och satt uppe till solen gick ned.

Och vid 4-tiden när jag kröp ur tältet bara för att kika, ja då såg jag hur älvorna dansade över sjön i den bleka morgonsolen!

För att inte tala om alla små grådvärgar jag såg plira emot oss, när vi paddlade längs de steniga stränderna!

Har jag sagt hur mycket jag älskar att paddla kajak?

Och älskar att tälta? Och hur bra all mat smakar när man avnjuter den utomhus?

Vi kom tillbaka till Uppsala ganska sent i går kväll. Nu håller vi på med lite lagning av tält och annat småfix av prylar som man behöver, och om det går enligt planen, så ger vi oss snart ut igen!

Och nu har jag läst hela texten till den andliga sången Barnatro, och jag måste erkänna att den är inte direkt i min smak, mera avsmak..

Lyssna på den om du vill och fundera på vad du själv tycker!

 Lapp-Lisa med Barnatro

Mini-resa med barnbarn

Tänk att få känna sig väldigt, väldigt liten....

.... eller väldigt, väldigt stor!

Eller det bästa av allt; att få känna sig väldigt, väldigt glad! För den känslan har vi nog haft alla fyra, farfar, farmor och två av barnbarnen, när vi nu varit på en liten mini-resa i dagarna tre. Först till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag har varit här två gånger tidigare då våra egna barn var små, och vi tyckte det var jätteroligt och fint på alla sätt. Men nu, så här 29 år senare, så har dom verkligen överträffat sig själva. Vilket fantastiskt ställe! Man kan tycka att det blir lite dyrt, men jag tycker att det faktiskt är  värt varenda krona, man får så mycket för pengarna, och jag fattar att det måste kosta att driva en sådan här anläggning. Vi övernattade i stugbyn som byggts intill parken, och bara den är värd ett besök. Ett gammeldags Vimmerby med småstadens charm och så genomtänkt in i minsta detalj. Dagen efter var vi i parken när den öppnade klockan 10 och så var det bara att gå emellan fantastiska halvtimmeslånga föreställningar, fascineras av de fina miljöerna och de roliga lekplatserna.

Endast kortare uppehåll för att äta pannkakor och glass! När dagen var slut bilade vi till Linköping.

För i Gamla Linköping finns Lasse-Majas deckarhus, där vi bokat tid för att få lösa Campingmysteriet. I två timmar fick vi springa runt i olika rum där vi fick olika utmaningar som tillslut skulle leda fram till att finna en skurk. Det var väldigt välorgansierat och genomtänkt, och barnen hade roligt. Vi hade i förväg fått skicka in vår lilla grupps namn, och blivit ombedda att ha något kännetecken, varför 9-åriga Jennifer och jag hjälpts åt att sy likadana hattar. Se bara så fina vi blev!

Vid 18-tiden igår lämnade vi av barnen hemma hos sina föräldrar. Jag åkte och handlade midsommarmaten och maken packade upp.

Sen var det ganska skönt att slippa pannkakor, hamburgare och korv, så på kvällen blandade jag en varm sallad och stekte lätt upp en färsk tonfiskbit.

Idag tog vi sovmorgon.

Men nu är tvättmaskinen igång, maken är iväg på golfbanan och jag ska förbereda lite midsommarmat.

Idag är också sommarsolståndet och allt är vackert och ljuvligt i naturen.

Det känns därför rätt så bra, att inte hänga vid några datorer, och jag gör ett litet skrivaruppehåll igen.

Glad Midsommar alla!

Lite trött....

 Så här, kände jag att; "det där borde varit jag", på eftermiddagen. Då, när jag tog promenaden med yngsta barnbarnet, som varit lite trött och grinig och behövde en förmiddagsslummer.

För jag, som tillsammans med maken, passat fyra barnbarn mellan klockan 16.15.- 01.30 i går  eftermiddag-natt var alldeles rysligt trött och trögtänkt i hjärnan hela söndagen! Någon nattuggla är jag verkligen inte!

Det innebär att jag ska krypa till sängs och sova nu. Imorgon tar vi oss an en ny utmaning, maken och jag! Men först ska vi iväg och gymma, duscha, äta frukost och vinka farväl till dottern och yngsta barnbarnet.

Återkommer här på onsdag!!

...

Det är något visst med skolavslutningar!

 I går morse var vi på Flogstaskolan och vårt barnbarns skolavslutning. Han har gått ut årskurs två. Välkammad och iklädd ljusblå skjorta och shorts satt han och strålade ikapp med solen, tillsammans med sina klasskamrater. Redan där fick jag en liten tår i ögat. Tänk att han redan är så stor! Sen fortsatte det med tårflöde när alla klasser, i tur och ordning, gick fram på "scenen" för att sjunga sina inövade sånger. Tänk så olika barnen är, vilka personligheter. Några stod blyga och stumma, andra artikulerade tydligt och rörde sig i takt med musiken. Några var uppklädda som små disney-prinsessor med glittrande syntetkläder, andra hade sina vanliga kepsar och t-shirts. Och jag tänkte tillbaka på mina "jobb-skolavslutningar" att dom här små telningarna om några år ska bli bröliga och fnittriga tonåringar. Stökiga eller ordningssamma, glada eller allvarsamma, studiemotiverade eller skoltrötta. Blev en smula nostalgisk. Men så när vi klämde i och sjöng Den blomstertid nu kommer, ja då torkade jag tårarna och klämde i för kung och fosterland och kände att NU är det SOMMAR!

(Säger jag, som tyckt att jag haft "sommarlov" sedan jag gick i pension, för två år sedan!!)

Skulle "fira in sommarlovet" med mina slöjdlärar-kolleger på 7 Flaskor, vilket jag gjorde, dock blev vi bara två, då en hade sträckt ryggen, i samband med skolans flytt. Min gamla arbetsplats ska nämligen tömmas och skolan ska husera i tillfälliga lokaler i Rosendal, medan man bestämmer om de 60 år gamla byggnaderna ska rivas eller restaureras. Jag hoppas verkligen på de senare, den här skolan är ritad och byggd för att passa in i bostadsområdet, den borde nästan byggnadsminnesförklaras, tycker jag. Men jag är så tacksam för att slippa jobba i  skolan numera. Fick t ex höra att när en klass, tillsammans med klassföreståndarna planerat för en badutflykt, ja då la sig skolledningen i och bestämde att man måste göra en riskanalys... Vart är världen påväg, undrar jag!?!!

Maken håller på med köksbestyr hela dagen, då han ikväll bjudit hem f d arbetskamrater på en sommarfest. Själv ska jag "fly fältet" då jag blivit bjuden på middag hos min syster och därefter ska vi gå på konsert i Botaniska trädgården "Music in the garden" (varför heter allt på engelska nuförtiden?)

Imorgon kommer äldsta dottern hem då hon är bjuden på trädgårdsfest. Det är vår äldste son och hans kamrat som bjuder till fest med anledning av att båda nyligen fyllt 40.

Vi föräldrar stod dock inte med på inbjudningslistan, då vi förväntas vara barnvakter....

Olika falla ödets lotter

Fågelsång och fågelskrän

 Jag älskar fågelkvitter! När våren kommer låter jag sovrumsfönstret stå öppet, för det finns inget bättre än att i gryningen få höra det första svaga kvittret som ju högre solen stiger, ökar i crescendo och får livsandarna att kvickna till och man känner sig alldeles lycklig!

Nu, nästan i mitten av juni, har det lagt sig lite, är inte alls lika tydligt och högt längre.

Däremot har en annan fågel tagit vid, nämligen fasanen.

Dess läte påminner mer om en väckarklocka som skurit sig. Två höga skrän, med någon sekunds mellanrum, sen kan det vara tyst ganska länge, men så kommer det igen. Två höga skrän. Det brukar börja klockan 04.00 och jag vaknar direkt! Sen när jag lagom slumrat till, så kommer det igen! Räknade till 14 ggr innan jag steg upp klockan 07.00 i morse. Dock inte fullt så "livsandekvick" eller lycklig......

Fast olycklig är jag verkligen inte, egentligen känner jag mig lycklig jämt och ständigt. men förstå mig rätt. Om jag fått välja hade jag hellre vaknat till sånglärkan eller koltrasten!

Vi har en del fasaner i området, och vi har varit med och beskådat ett riktigt drama för några år sedan, när två tuppar slogs om en fasanhöna. Och när jag läser om fasanen så anser man i Kina och Japan att fasanen är en symbol för ljus, välstånd, beskydd och moderskärlek. Dessutom är det en ståtlig fågel, Så jag försöker tänka positivt!  Och jag vill inte stänga sovrumsfönstret! 

Men jag önskar att den kunde flytta lite längre ner mot Hågadalen, och så är den välkommen tillbaka när vi sätter upp fågelborden till senhösten.....

Annars idag så har vi bl a varit på sommaravslutning och lyssnat till skönsång från alla förskolebarn. Det var lite extra festligt för 5-åringen som fick ta emot en röd ros, eftersom han till hösten ska börja i "nollan" på Flogstaskolan. Han var mycket stolt och glad, och jag blev riktigt rörd i farmorshjärtat!

Och vi hann precis höra sången, se på utställningen barnen gjort, cykla hem och maken hann klippa gräset i trädgården innan himlen öppnade sig och regnet vräkte ned!

Barn-barns-dagar

Så har vi firat nationaldag i Björklinge, på Parksnäckan, i Stadsträdgården och på Summer Zone vid Studenternas.

Vi har uppvaktat en megaduktig student i Västerås.

Vi har legat i tält.

3-åringen var bjuden på sitt allra första kalas, och farmor fick stanna kvar med alla de unga föräldrarna och berätta små trevliga anekdoter om "Ekeby förr i tiden"....

Och vi har haft otaliga duster med 5-åringen, som är en alldeles förtjusande liten gosse, med kort stubin och drama-queen-maner! Även 3-åringen visade tendenser, men där har det inte hunnit bli lika utstuderat ännu. 8-åringen har en mer avslappnad inställning till livet, och han har ett otroligt tålamod med sina småsyskon.

Ja det är underbart med ungar - men det kan inte hjälpas att det också var underbart klockan 20.30 igår kväll, när maken hämtat föräldrarna på Arlanda och vi cyklade hem och satte oss i soffhörnet med varsitt glas rödvin och ett par goda ostar och vi fick tala i normal samtalston utan att bli avbrutna, utan att behöva spela spel, sjunga en sång, rita eller läsa sagor!

Nu i eftermiddag har jag farit runt och "sanerat" bort alla små kladdiga barnhandsavtryck på dörrkarmar, stolar, bord, fönster och trappräcken. Och när jag ändå höll på så tog jag och tvättade ur alla köksskåp. Det har varit ett bra väder för det idag, med täta regnskurar, låga temperaturer och kraftiga vindbyar.  Regnet behövs verkligen, men blåsten, är den nödvändig? 

Men det är bara att "gilla läget" och njuta av grönskan och de ljusa kvällarna inifrån vardagsrummet.  Och jag ska laga till en risotto med ramslökspesto, som jag fick i present av mina äldsta barnbarns mormor, som var på besök hos oss igår. Det ska bli spännande att smaka! Tinat lite räkor och lagt en vit chardonnay på kylning också. Får ju lov att bli lite "helgmat" på en måndag nu, när helgens middagar blev "barn-anpassade" med hamburgare, soppa och plättar och korvgryta.....

 

Njuter av tystnad och ro i trädgården!

Skulle jag skratta eller gråta (av oro över början på demens....)??

Sonhustrun var här på eftermiddagen för att få hjälp med att lägga upp ett par byxor och ärmarna på en klänning. När hon åkt såg jag att hennes mobiltelefon låg kvar i köket. 

Varpå jag höll den i ena handen medan jag slog numret till henne för att berätta om detta, från min mobiltelefon. 

Så insåg jag att det ju faktiskt var ganska korkat, när jag såg mitt namn och att jag ringde, på hennes telefon.....

Hon hade själv upptäckt det efter en stund och kom för att hämta den.

Men det har varit full fart idag!

Efter frukost skrev jag veckoplanering för mat och åkte för att handla denna.

Sedan satte jag igång att städa huset.

Klockan 12 hade jag tvättstugetid, i grovtvättstugan där yngsta dottern bor, så jag fick tvätta vintertäcken och dunjackor.

Så åkte jag hem och städade klart, därefter kom sonhustrun. 

Så satte jag en deg och svängde ihop en rabarberpaj.

Sen kom nästa sonhustru, som behövde låna tvättmaskinen, då dom har fått ett el-fel i sin tvättstuga.

Nu har jag bäddat rent i sängarna och väntar på att potatisen i ugnen ska bli klar så att jag kan steka lax. Det blev lite sen middag idag, och jag börjar bli riktigt hungrig.

 Men då tar jag till mig orden om att "dom speciella ögonblicken finns på bakgården i ens hem, en sommarkväll". För snart, får jag slå mig ner, tillsammans med maken och bara njuta!

Och så blir det några dagars uppehåll med skrivandet. För imorgon kommer äldsta dottern och barnbarnet hem, från torsdag till söndag har maken och jag hand om tre barnbarn, när föräldrarna är i Frankrike med goda vänner och under den tiden ska vi hinna träffa släktingar som är i stan på besök och så ska vi själva på studentuppvaktning i Västerås.

Med detta i bakhuvudet, kommer jag att njuta extra mycket av tystnad och ro i trädgården ikväll!

Medan lärkorna kvillrade och grannen klippte gräs.....

Aldrig någonsin tidigare, har jag så här tidigt på säsongen, köpt och planterat sommarblommor! Brukade vara en syssla som fick "inleda sommaren", typ,  veckan före midsommar, "back in the days" när jag jobbade. Men nu har vi varit hemma i 20 dagar, efter den underbara resan till Cornwall, och vi har haft sommar hela tiden. Idag var det utlovat regn, men det blev bara mulet och blåst, regnet höll sig österut.

Kände i jorden, när jag idag ägnade trädgården lite uppmärksamhet, att det verkligen behövs regn. Jorden är snustorr. Inte en endaste liten mask fick jag upp medan jag grävde och stod i!

Sen kan jag tycka att det är konstigt, att när man är på besök i handelsträdgården, och man fyller korgen med plantor, just då, ser det så mycket ut! För att inte tala om summan som kassörskan nämner, när hon scannat alla plantor...... Men så kommer man hem, och börjar sprida ut nyheterna. Ja då plötsligt, är det bara "en droppe i havet"!

Jag kände mig svettig och smutsig, efter dagens trädgårdsarbete, så det blev en lång dusch (trots att jag duschade efter gymmet i morse) och sen tog jag itu med att färdigställa min vintermössa! Den är färdigstickad, och jag fäste trådar och pratade i telefon, allt medan jag sippade på ett glas rosé. Sommar-sysselsättning, allt medan lärkorna kvillrade i luften och grannen klippte gräs....

 

Låt mig bidra till mänsklighetens äng!

Cykelkärran lastad med en låda vin och hemvävda linne-handdukar, det var vad vi gav oss iväg med, när sonen bjudit in till familjemiddag med anledning av sin fyrtionde födelsedag. Vi har också köpt två trädgårdsbord, ett tillskott till ute-köket, men det ena har redan levererats och monterats, och det andra kommer inte förrän imorgon. 

Vi startade redan på eftermiddagen med läskande sangria i de varma sommarvindarna, medan folk dök upp. "Folk" var i det här fallet lika med tre av fyra syskon med respektive, och så min kära syster, tillika jubilarens gudmor. Så startade vi upp med en "rosa bubbelprovning", där vi fick fyra glas och vi skulle lista ut vilket av glasen som tillverkats enligt "den nyare varianten" och vilket som var dyrast. Dessutom vilken vi tyckte bäst om. En riktig luring var att i ett av glasen var det en alkoholfri prosecco. 

Så blev vi serverade gazpacho till förrätt, hyuvudrätt grillad karre och korv, potatissallad, romanesco-sås, tomat-Låt och zuccini-sallad och som dessert en citrontiramisu.

Vad vore livet utan god mat? En smula tråkigare! 

Och tänk så lätt det är att umgås när barnen kan springa ut och leka och vi bara kan sitta och mysa i solskenet utan att bekymra oss om varma kläder eller regn-skydd. Det är allt bra härligt med sommar!

Och som Sofia Sievertsdotter skriver så fint;

På sommaren står blommor på rad. De vänder sina vackraste kronblad och färger mot solen. Visar sin prakt för alla som vill hänföras. De hukar sig inte, tvekar inte och jämför sig inte. De vet inte hur man misstror, bekymrar sig eller gömmer den begåvning man fått.

Vi är som blomster på mänsklighetens äng. Prästkragar, blåklint, förgätmigej och gullvivor. Alla lika praktfulla, på vårt unika vis. Utan varje enskild kulör och form är ängen inte lika ståtlig, Utan vårt säregna bidrag och uttryck slokar människoängen.

Första sommardagen!

 

Var glad min själ åt vad du har;

nu har du hundra sommardar och detta är den första!

När solens lopp sin ände tar så har du nittionio kvar, och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står, i morgon är med ens i går,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får är hundra sommardar per år,

i morgon är den andra....

Ja, den här dikten har jag skrivit om och om igen, just den första juni. Precis som den heter, 1 juni. Och den passar så bra och är så enkel men så klok och sann!

Vill bara tala om att min allra första sommardag 2024 kunde inte varit bättre!

Startade dagen med att maken och jag cyklade till Vårdsätra med medhavd frukost och badkläder. Det blåste ljumma, sköna vindar och vattnet var så skönt. Simbart! Frukosten smakade alldeles förträffligt i solskenet efteråt och vi stannade ett par timmar och läste tidningen och bara njöt.

Väl hemma tog jag en iskaffe och fortsatte läsa min bok i solen innan det var dags för en dusch och lite ombyte. Vi skulle på konsert på Brasseri 21, där min duktige bror -Leif Österlund- tillsammans med några andra musiker kompade kören Tonprakt.  Väldigt omväxlande musikprogram med allt från Hasse och Tage till Queens och Beatles. Vi hade trevligt sällskap med goda vänner och sen kom min syster, så vi beställde in varsin lunchmacka och satt kvar och språkades vid ett tag. Det rustades och iordningsställdes inför Sirius-matchen på Arena-torget, och jag hade lovat passa barnbarn så att sonhustrun och ett äldre barnbarn skulle kunna se matchen, så jag cyklade hem till dom medan maken stannade kvar med goda vänner. Han skulle såklart också se matchen. Själv hade jag full aktivitet på lekplatsen, vid sidan om badkaret och därefter vid middagsbordet, när middagen (med pasta och makaroner) drog ut på tiden.

Sirius vann med 5-1 över Norrköping, så det var glada miner när sällskapet återvände strax före klockan 20. Och nu blir det en skön, ljum, härlig utesittarkväll på altanen tillsammans med maken.

Om denna dag sätter ribban för sommaren, så kommer den att bli fantastisk!