Gottegris

 Det var längesedan jag fick något påskägg! Och det är inget jag saknar heller, men nog tycker jag om sötsaker alltid. I alla fall i form av fikabröd och kakor.

Nu har jag avhållit mig från socker, eftersom jag har mina munproblem och det är fortfarande lite av en plåga att borsta tänderna sedan jag var hos käkkirurgen.

Men nu är det ju faktiskt påsk och igår på vår familjesammankomst, tillika 3-årskalas, så bjöd sonen en citronmarängpaj till dessert, och det är nog bland den godaste dessert jag kan tänka mig!

Mördegsbotten fylld med en frisk, syrlig och söt citronkräm, toppad med italiensk maräng, lätt färgsatt av gasolbrännaren. Jag skar mig en liten smal skärva och tog små bitar som jag lyckades få in i munnen och de bara smälte mot gommen. Fantastiskt mumsigt.

Och det var som att jag satte fart på sötsuget, för i dag ställde jag mig och bakade kalljästa citronbullar, fyllda med lemon curd.

Tillsammans med en kopp nybryggt kaffe, ute i solskenet, så bröt jag små, små bitar och stoppade i munnen och det smakade alldeles förträffligt.

Smaklökarna har väckts till liv, och fördelen med att inte kunna gapa som vanligt, är ju att jag kan äta väldigt långsamt och njuta av varje bit. Slow-food, automatiskt liksom. Men det får ju vara lätt-tuggat fortfarande. I ugnen står nu en Janssons Frestelse och sprider väldoft, det får bli påskaftonens middag!

Så Glad Påsk hälsar jag, från min del av världen!

Min lycka är inte en slump. Jag gör jobbet!

 My joy is never a coincidence.

I do the work.

Det var det första jag läste i morse, utlagt på Instagram. Så sant som det är sagt! Absolut! Till 100 % håller jag med!

Men i detta nu, så är jobbet så pass mycket svårare, eftersom smärtan tar lite udden av allt. Det är svårt att se bortom den, även om jag vet att jag måste. Kan inte låta mitt mående gå ut över andra. Jag vet, jag vet. Men jag är rädd att maken får ta lite stryk dessa dagar, jag är inte så pratbar och lättsam att vara med. Det är inte det att jag vill att man ska tycka synd om mig, det är bara det att värken suger orken ur mig, och utan ork så är det svårt att uppbringa glädje. 

Men jag ser framåt och hoppas, hoppas att jag snart ska vara återställd. 

Och idag har jag planterat dahlia- och luktärtsfrön, Jag har köpt påskliljor och satt vid vår entré och på svärföräldrarnas grav. Och så har jag sytt ett pennfodral till 3-årskalaset imorgon, vi köpte tuschpennor som ska stoppas i. Och maken köpte lite påskpresenter till alla barnbarn, så då sydde jag små påsk-tupps-hjärtan att sätta på paketen. Ikväll ska jag nästa ihop stopphålen, sy på ögon, en liten bjällra och fästa i snören. Lagom pyssel framför teven. Imorgon blir det familjesammankomst med påsklunch och 3-årsfirande hos äldsta son med familj.

Vinterns Grande Finale!

Vi kom hem en dag tidigare, eftersom vi åkte direkt från Grövelsjön till Uppsala, istället för att övernatta i Insjön, som vi från början  tänkt!

Och jag må då säga, att nu när jag fått andats lite stärkande fjäll-luft och glida fram på skidor över kalfjället med vita, vida horisonter, då är jag så nöjd med årets vinter!

Det blev en grande finale!

Se här utsikten från vårt sovrumsfönster i magnifik solnedgång, efter en dag med slösande sol och två timmars sittning i bivack med utsikt över de norska fjällen.

 

Så hade vi två dagar med mulet väder, men även det har sin tjusning. När horisonterna suddas ut och man knappt vet om man glider fram på snö eller på moln. Man känner sin litenhet i den mäktiga naturens värld, och det är bara magiskt vackert och alldeles underbart.

Inte har orken varit som den brukar, och inte blev det ngn bastu-öl, men jag är så glad att vi tog oss dessa dagar.

Och nu är jag så redo för att det ska bli vår!

Vila i frid vintern, vi ses i november-december igen!

Jo, jag misströstar en smula.....

 ....jag misströstar för att läkningen av den förbaskade tandutdragningen tar en sådan tid. Det står bara still nu och jag är så less.

Men imorgon bitti är det vi som åker till;

Jag ringde för ett par veckor sedan och fick 4 nätter i en stuga på Grövelsjögården, där vi bott flera gånger förut. Maken har känt sig tveksam, och i ärlighetens namn, faktiskt jag också. Kommer jag att orka stå på några skidor? Jag har ju varken ätit ordentligt, sovit ordentligt eller är värkfri, och i går slogs dessutom magen ut rejält pga penecillinet. 

Men jag tänker inte låta tandeländet vinna över min lust till lite stärkande fjäll-luft! Så nu har jag kokat två olika sorters soppor att varva med och lös havregrynsgröt provade jag att äta i morse. Det går, med liten sked och om jag inte gapar för mycket. 

Kanhända blir det inte någon gastronomisk upplevelse, men fjäll-miljön kan nog lindra själen i alla fall.

Det gjorde att jag pyntade mitt björkris med fjädrar och hönor och hängde upp den gamla påsk-kärringen i köksfönstret, för vi kommer hem skärtorsdagen och då vill man ha det färdig-pyntat.

På återhörande

Vårdagjämning 2024

"Denna dag, låt mörkret jag har bakom mig bli en språngbräda in i våren. Gör mig generös när jag planerar mina dagar. Påminn mig om att jag varje dag får en ny chans att följa mitt hjärta. Låt mig välkomna"  förändring och förnyelse."

Ovanstående ord är Sofia Sievertsdotter, vem annars kan uttrycka sig så fint om dagen idag; vårdagjämningen!

När jag nyss ställde ut soppan för svalning på altanen, så kvittrade fåglarna för fullt, trots att mörkret fallit på. Dom känner väl hopp och livsglädje nu i den tid som vi har framför oss!

Själv har jag tagit ett litet myrsteg mot förbättring. Är fortfarande sjukt svullen och har svårt att äta, men har inte tagit någon värktablett sedan klockan 03.00 i natt, och det känns skönt. Det värker fortfarande, men är uthärdligt. Och jag har, tack och lov, varit feberfri, så jag har orkat sitta uppe. 

Och så blir man så glad för små överraskningar. Fick ett sms från en kär gammal kollega som ville ses för en vårpromenad och föreslog några datum, och så kom ett brev från en f d kursare och vän med en påse Dahliafrön. Sådana små trevligheter känns extra bra när man känner sig "lite under isen"!!

Liksom känslan av att sätta frön. Då när man gör just det, så känns allt möjligt och man riktigt ser prunkande rabatter framför sig.

Det brukar väl inte alltid gå så bra, men i detta nu, så tänker jag bara positivt och tror !!

Jag tog idag också bort mössan och vantarna från blockning. Det här ska slås in till ett 3-års födelsedagskalas om en dryg vecka.

Så jag känner mig nöjd med dagen och vill tro att jag snart är som vanligt igen!

Tiden läker alla sår - men låt det gå fort!

Igår var det äntligen dags för att gå till tandläkaren, Jag har en ny nu, sedan maken gick i pension, han har skött om mina tänder sedan 1981, så det kändes såklart lite olustigt att byta. Men nöden har ingen lag! Den här tandläkaren tog röntgenbilder och konstaterade att hon inte tänkte dra ut tanden, utan hon ringde till käk-kirurgen på Akademiska sjukhuset och med en remiss i handen promenerade jag dit.

Och det gick inte direkt till som på bilden ovan, men det kändes väl lite så, för tanden var envis och eftersom jag var så infekterad så hade bedövningen svårt att ta. Det var inte en rolig upplevelse, ska jag säga!! 

Men jag gick ändå med lätta steg hemåt, bitandes på bomullstussar med tre paket olika sorters penecillin i fickan. Nu var tanduslingen borta, nu skulle det nog bli bra!

Natten var hemsk! När bedövningen släppte värkte det hundra gånger värre, trots värktabletter. Jag gick upp en timme och satt och broderade, mitt i natten, för att få annat att tänka på, innan jag kunde ta nya värktabletter. Och timmarna kröp fram, i dvala, vakenhet och helvetesvärken.

I morse, när jag stapplade ner till dottern och maken vid frukostbordet så utbrast dottern;

-Men gud, du ser ju inte klok ut!

Och den andra dottern som messade och frågade hur jag mådde, fick en bild på mitt ansikte och hon skrev tillbaka; 

-Du ser ut som en sådan där jordekorre! 

Trösterika ord......

Jag har legat hela dagen, jag har feber i kroppen och ansiktet är rött och ilsket svullet, värken lika tung och jag har fortfarande inte kunnat äta, druckit lite äppeljuice genom sugrör bara.

 Så min förhoppning om att "bara tanduslingen är borta, så blir allt bra" den stämde inte riktigt. Men jag hoppas att "tiden läker alla sår" och att det går fort!!

Spontan slanke-kur....

 

Lördagkvällens barnvaktande blev det en hel del ritande. Tänk vilken utveckling som sker från det att man börjar rita bara streck och krumelurer till att man faktiskt ser och förstår att rita en människa, ett hus eller en sol. Teckningen ovan hade 5-åringen redan ritat när vi kom, och jag tycker den är helt underbar. Texten har han skrivit av framsidan på en barnbok som fotbollsklubben Sirius gett ut. 3-åringen håller fortfarande på med streck och krumelurer och när vi skulle göra en snigel tillsammans så var det mycket huvudbry. Kroppen fick hon till-jättestor och ganska tjock, snäckan blev fyrkantig, men var spröten skulle sitta, det fick hon inte till. Man skulle vilja hoppa in i det huvudet för att se vad hon ser.

Kvällen fortsatte med lek i badkaret och när tre-åringen somnat spelade vi Försvunna Diamanten med de äldre. När dom sedan somnat skickade jag hem maken och lilla vovven, jag sover ändå så dåligt nu med tandvärken, så jag kunde lika gärna sitta kvar och sticka och vänta in föräldrarna. Utanför husknuten blåste snöstormen så det riktigt pep och ven om husknutarna. Det var galet halkigt att ta sig hem sedan, strax efter 1.

I morse när jag vaknade upp såg jag ut som jag fått påssjuka! Halsen är alldeles tjock under den förbaskade tanden som värker och värker, det nya idag var att jag har svårt att öppna munnen, så jag fasar för att sätta mig i tandläkarstolen imorgon när hon ber mig; Gapa stort!

Men jag försöker förtränga och håller mig sysselsatt. Idag tog jag mig för och återbrukade en gammal vaxduk till ett förkläde/haklapp till lilla Majken, som i detta nu sitter med sin mamma och hund i bilen påväg hit. Dessutom kommer äldste son med familj hem på middag ikväll. Maken hade köpt en biffrad som han håller på att tillaga och den var alldeles för stor till två personer, så när sonen ringde så passade han på att bjuda in. När yngsta dottern kom för att hämta hunden nyss, så undrade hon varför inte hon blivit bjuden, men med tanke på att hon kom i säng kl 04.00 i morse och fortfarande hade gårdagens smink på sig, så var hon ganska nöjd med att få åka hem och bara slappa tillsammans med pojkvännen.

Själv sitter jag väl med en kopp te och tittar på när dom andra smörjer kråset med kött, rödvinssås, rotfrukter i ugn, sallad, goda ostar och italienskt vin.

De här tandvärksdagarna blir till en kombinerad "slanke-kur"....

Ynk, ynk....

 Aldrig brukar jag väl önska att en vecka ska gå fort, men det är faktiskt vad jag gör denna vecka!

För natten mellan tisdag-onsdag slog tandvärken från helvetet till! Jag ringde tandläkaren som hade en akut-tid onsdag morgon, men eftersom jag då befann mig i Insjön så skulle jag inte hinna till Uppsala. Sedan skulle hon på kurs och första tiden hon hade är nu på måndag. (så just nu tycker jag det är väldigt tråkigt att maken gått i pension) Men jag gick till apoteket och köpte de starkaste värktabletter man kunde få utan recept och så har jag proppat i mig 10 tabletter per dygn. De tar i alla fall udden av den värsta smärtan som gick ut i örat, men jag har så ömma käkar att jag har väldigt svårt för fast föda, liksom för varm eller kall, och när jag lägger huvudet på kudden så molvärker det och jag slumrar bara till korta stunder. 

Ynk, ynk.....

Men annars har vistelsen i Dalarna varit bra tillsammans med dessa två och så bulldoggen Frasse. Idag tog jag tåget hem då maken och jag ska passa tre ystra barnbarn ikväll/natt, och alldeles nyss fick vi hit en liten vovve som också behövde passning.

Och det är ju bra att ha fullt upp, för då tänker man lite mindre på att det är så rysligt synd om en.....

1961

Idag blev det bl a sytt en helikopter. Och nu var det inte en helikopter, utan ett flygplan, närmare bestämt ett fyrmotorigt propellerplan av typen DC-6 kallat "Albertina", som  Dag Hammarskjöld störtade med i september 1961.

 

Och samma år, såg jag ut så här. Jag är den blonda med lite trumpen min, hon bredvid, är min kusin Maria, jämngammal. Det här var väl en blåbärsplockar-utflykt med familjerna. Jag var 3 1/2 år, och egentligen tycker jag att det är otroligt märkligt, men jag vill tro att jag faktiskt kommer ihåg när Dag Hammarskjöld begravdes, på gamla kyrkogården här i Uppsala. Att jag och mamma gick till graven, strax efter begravningen och hur otroligt mycket blommor det låg där.

Idag har i alla fall maken och jag varit och sett filmen Hammarskjöld med Mikael Persbrandt i huvudrollen. 

Och jag blev så berörd, det var en oerhört bra film och Persbrandt var verkligen som klippt och skuren för rollen. Den var vackert filmad och den visade på både politik och mänsklighet, hur stark en person kan vara i sin yrkesroll och samtidigt hur ensam och sårbar samma person kan vara privat. Sen vet jag ju att detta är filmskaparens sätt att presentera denna storhet till person, men på något sätt kändes det hela så himla verkligt. Och jag lät mig svepas med.

Därför blev jag en smula irriterad på maken, som över mat och rödvin efteråt tyckte att "varför behövde dom berätta om apan som dött" och jag grymtade att "Du behöver väl inte analysera sönder allting, den tillförde historien personlighet och intimitet".....

Men nu är maten slut och rödvinet urdrucket, klockan blev sent och jag ska gå och packa min resväska eftersom jag imorgon tar tåget upp till Insjön där jag ska vara nästa vecka.

Och 1961 var väldigt längesedan......

 

Kom ut som en stjärna

På lördagförmiddagar går ett riktigt bra och trevligt gympa-pass på Friskis & Svettis. Efter 50 minuter av fysisk aktivitet har vi stretch och så när det är klart sätter ledaren på After Darks låt; Kom ut som en stjärna.  Den ger den där lilla extra energi-kicken kan jag lova. Så hela cykelvägen hem liksom känner jag hur jag; "strålar med min karisma, för jag är underbar"

Det sätter ribban för resten av lördagen.

'

Och det gav mig inspiration till att faktiskt göra en liten stjärna på en nymåne!

 

Sedan fortsatte jag med en liten prinsessa innan det var dags att ta itu med mangel- och stryk-högen. Och så skulle lilla vovven ut.

Så jag har gått och skrotat i mina gympakläder till långt in på eftermiddagen! Men nu har jag tagit ett riktigt hett bad, tvättat håret och lagt en ansiktsmask.

Så jag gissar att jag kommer att fortsätta stråla hela helgen!

Yngsta dottern har bjudit hem sig på middag ikväll så jag ska strax laga till en torskrygg med räkor, ägg, brynt smör och pepparrot.

Men jag vill först dela med mig av Sofia Sievertsdotters vackra ord, som hon delade på instagram idag!

Trevlig lördagkväll!

Från Ekorre till Lejon till Lärka

 Igår blev det en ekorre, idag blev det ett lejon!

Om man är född i lejonets stjärntecken har man ett stort hjärta, man har humor, är generös och ställer upp och beskyddar sina närmaste.  Lejon har en stor skaparkraft, karisma och självklara ledaregenskaper. Men om lejonet inte mår bra, eller är ur balans, kan han/hon bli väldigt fokuserat på sig själv, slö, passiv och arrogant och kan vara väldigt lättstött och känsligt. Lejonet är ett eld-tecken och vill förmedla inspiration och positivitet till andra.

Och jag har hittat ett nytt "kännetecken för fredag". 

Nämligen att lyssna på Spanarna på P1 kl 15. Nåja, idag blev det efter klockan 16 eftersom jag  var ute och tog eftermiddagspromenaden med lilla vovven vid 15. Men jag har nu gjort det några fredagar, och upptäckt att det är ett alldeles utmärkt signum för att det "ska bli helg"!! Jag blandade till varsin fredags-margaritha till maken och mig. Han satt och lyssnade på en pod och jag gick in i mitt syrum och tillverkade det lilla lejonet och lyssnade på Spanarna! En utmärkt sysselsättning efter en dag med städning och hundpromenader.

Passar lilla vovven sedan i onsdag, då det "kört ihop sig" för hennes matte. I morse, tyckte jag faktiskt riktigt synd om henne!! Hon hade råkat göra ett misstag, så att företagets hemsida igår kväll, istället för att rabattera skjortor/blusar med 250 kronor, gick ut med ett pris på 250 kronor. Det varade bara en timme innan hon upptäckte misstaget, men på den timmen hann det säljas 38 st skjortor/blusar. Vilket innebar att företaget, istället för att få in 38 000 kronor fick in 9 500 kronor. Jag har ännu inte hört vad chefen tyckte om detta lilla misstag......

Men om detta är lilla vovven intet ont anande, hon har det bra här hos oss och verkar inte sakna sin matte. 

Och jag vill bara tala om att idag hörde jag den allra första lärkan!! Yippie, yippie!!

 

Gladpunkten!

 Idag har det känts som vår! Första kaffe-tåren utomhus, intogs idag!

Och när jag var ute och gick, med lilla vovven, så kom jag att tänka på en yoga- och gympa-ledare på Friskis & Svettis som jag tyckte jättemycket om. Hon ledde pass för längesedan, och jag undrar  var hon tagit vägen. Mikaela hette hon, och hon sa alltid att vi skulle sträcka på oss och visa vår gladpunkt, ett ställe emellan brösten på bröstbenet. När man gjorde det så blev man liksom glad. Hokus Pokus! Eller så var det hennes fantastiska energi! Förmodligen en kombination! 

Och idag, när jag gick där i solskenet (som värmde skönt) så drog jag bak axelpartiet och tryckte fram min gladpunkt och kände faktiskt hur väl jag behövde den hållningen, jag fick både energi och kände mig glad!

Tror jag behövde det extra mycket idag, för det liksom stretade och skavde i nacke och skuldror. Förmodligen efter de senaste dagarnas; bärande på 8 1/2 kg bebis och stickning och virkning med lätt ihopsjunken hållning.....

För yngsta barnbarnet har varit här i fem dagar tillsammans med sin mamma och bulldoggen Frasse. Det har varit så mysigt, och samtidigt inser man hur trött man blir, eftersom att en halvårsbebis kräver sin uppmärksamhet och tid. Hon är en superkvinna, dottern, som axlar allt ansvar ensam, när maken nu är bortrest i tre veckor på utlandstjänstgöring, och i vanliga fall, alltid är borta hela veckor, endast hemma fredag-söndag.

Men innan utlandstjänstgöringen trädde i kraft fick vi en scones-frukost framför Vasaloppet i söndags. Och jag satt kvar länge framför teven och stickade! Ekorrar på en barn-mössa.

Idag har jag sytt en ekorre! Har visst fått dom på hjärnan.....

...liksom napp-hållare, som jag virkat i parti och minut under veckan. Och kanin-öron, till en blivande sitt-vagns-mobil. Dottern gör kanin-huvuden, om hon nu hinner, eftersom hon och maken fått för sig att dom ska bygga hus!! Så nu går mesta tiden (dvs emellan hundpromenader, blöjbyte, amning och underhållning av bebis) till att skissa på hus.....

Själv brottas jag med känslor av skräckblandad förtjusning. Samtidigt som jag tycker det är otroligt spännande och avundas deras entusiasm, så känner jag en stor oro över hur dom ska orka med!

Men i detta nu så sträcker jag på mig och fokuserar på gladpunkten!

Fårfest i Kil

Här kommer ett knippe bilder från den otroligt inspirerande Fårfest i Kil!

Vilket arrangemang, så många människor, ideella krafter, inblandade för att få detta att fungera, jag är mäkta imponerad.

Det blev ett intensivt och fullspäckat dygn, som först höll på att inte bli något alls, då vårt tåg mot Stockholm blev fast i Arlanda i torsdags eftermiddag. Någon galning hade tänt eld i tunneln så tåget måste utrymmas och det var bara allmänt kaos på flygplatsen, fullt med brandmän, vakter och poliser med vapen då man först inte visste vad som hänt eller i vilken omfattning.

Vi tog det egna beslutet att få fatt i en flygbuss till centralen i Stockholm och så kunde vi boka om tågbiljetter till ett senare tåg mot Karlstad.

Vi fick övernatta hos goda vänner till väninnan jag reste i sällskap med och blev väl omhändertagna med både middag, sköna sängar, god frukost och så bilskjuts till Kil.

Selma Lagerlöf, tovad i naturlig storlek, tog emot i ett ljuvligt litet rum vid entrén. Hon satt under en syren (blomklasarna var av lilafärgad ull) Nils Holgerson satt på sin gås som hängde alldeles intill, fler av hennes bokverk fanns i tovad version runt omkring och t om en tovad Mårbackapelargon stod i ett krypin.

Makalösa nåltovade människofigurer, bl a fyra årstiders bröllopsinspiration.

Duktiga Lena Köster visade upp vackra ullmattor och höll en inspirerande och matnyttig föreläsning i den vackert pyntade, runda föreläsnings-salen. Alla föreläsare fick ett påskris (dessa påskris fulla av ulltussar i kraftfulla färger fanns runt om i hela samhället) och varsin skir, tovad lykta med batteriljus i.

Det fanns så mycket olika. Från roliga tänkvärda, men kanske inte alldeles perfekt tillverkade (vilket inte heller var meningen att de skulle vara, bara galet kreativa) ord-sammansättning....

...till  riktiga mästerverk och ofattbara arbetsprestationer i "Stick-klassikern",  där 30 stycken deltagare under ett år utmanas att utföra bestämda arbeten under givna förutsättningar. I år skulle man göra en skånsk Spedetröja, ett par tvåändsstickade halvvantar från Dalarna, en Hälsingetröja och två par vantar från Norrbotten. 

Jag kommer aldrig att göra vare sig idrottts- eller stick-klassikern, men jag är full av beundran för alla människor som gör dom!!

Jag beundrade också lövrutorna, tävlingen Får i nöd och lust där en krona eller krans skulle skapas av fårrelaterat material.  För att inte tala om alla olika utställare/hantverkare/försäljare som finns i vårt avlånga land. 

'

Fick så mycket inspiration, så många ideér att mitt huvud nästan blev överhettat....

... tur att det fanns glass att svalka sig med! Gjord på fårmjölk förstås!

Stapplade innanför dörren strax före midnatt och är så glad att jag kom iväg på detta roliga arrangemang. Det kan nog bli fler år!

Men nu är det dags att ta itu med tvätt, städning och matlagning. Vi får gäster till kvällen och några dagar framöver, så skaparlusten får ligga vilande ett tag.