Förklarar härmed sommaren invigd!

 I dag var vi till ett par olika växthus och köpte på oss lavendel, flox, frön och sommarblommor. Nu ikväll har jag fixat iordning mina sommarkrukor. Det känns lyxigt att det redan är gjort, förr om åren har jag väntat till jag gått på sommarledighet. 

På förmiddagen var jag upp till biblioteket som ligger precis bredvid min gamla arbetsplats, och det gick nästan att ta på stressen från slöjdsalarna, jag är så tacksam för att slippa den här tiden på året i skolans värld. Biblioteket lät mig dessutom få sommarlån på böckerna jag beställt, lite för tidigt, men dom var snälla.  En tredje "check-punkt" var att jag hörde tornseglarna på eftermiddagspromenaden med lilla vovven, ett riktigt sommartecken! Och i detta nu sitter jag ute på altanen med ett glas vitt vin och solen står fortfarande högt på himlen och värmer i ansiktet. 

Skulle med alla dessa "dags-aktiviteter" och endast  en dag kvar av månaden maj, vilja förklara sommaren för invigd! Det känns alldeles, alldeles underbart!!

Tillbaka i stan

 Det är alltid med ett litet mått av vemod, jag åker ifrån Insjön och min dotter och bulldoggen Frasse, men det är Uppsala som är min hemort och visst var det jätteskönt att komma hem till maken som mötte på stationen och dukade upp kaffe, nybakta bullar och rabarberpaj. Och solen värmde så vi satt ute stora delar av eftermiddagen. Tog bara en promenad med lilla vovven, som var alldeles till sig att få gå på sina vanliga stigar. Jag blev också lite till mig, när jag vid den lilla dammen i Ekebydalen fick höra näktergalen som höll serenad. Och då tänkte jag att det inte är så fult här i mina trakter heller. Visserligen ingen större sjö att promenera till och inga blånande, skogsbeklädda berg, men slätterna har sin egen skönhet och syrenerna blommar lika fint här. 

Och maken hade gjort så fint hemma. Han hade ställt iordning uteplatserna, gjort rent och oljat in. Målat trädgårdsmöbler och byggt en ny pallkrage i samma färg där vi bestämt att sätta blommor. Han hade bakat och fyllt frysen med både kaffe- och matbröd och så hade han picklat grönsaker. Och hela tiden med den envisa halsinfektionen (eller om det är covid) så han påstod  att allt gått så långsamt.

Långsamt eller ej, ikväll har han cyklat iväg för att träffa en kompis och dottern har just meddelat att hon "har planer" för kvällen, så jag blev solokvist. Om man inte räknar med lilla vovven. Hon verkar dock matvägra, antingen blev hon åksjuk på tåget, eller så saknar hon sällskapet av Frasse. Jag ska ta och laga en pasta med torkade kantareller och rester av lite entrecote och så testa de picklade grönsakerna till. Ingen matvägran för min del!

Måtte det inte vara covid....

Maken kommer inte upp till Insjön. Han har en envis halsinfektion med jobbig hosta som vägrar ge med sig. Häromdagen när han varit ute och träffat en patient och läkare, så hade denne direkt sagt att -Du har säkert covid! Nu blev vi lite nojjiga, både jag och maken, med tanke på att om han har det, så kanske det är det jag har och vi har umgåtts/umgås flitigt och nära med vår gravida dotter. Och graviditet och covid är ingen bra kombination. Skadan är väl redan skedd i så fall, men maken känner sig dessutom lite hängig och tyckte det var lika bra att stanna kvar hemma. Nu har jag i dotterns ögon "tjatat" om detta, så hon blivit less. Jag håller mina tummar hårt och ber en bön om att hon ska slippa smittas, covid eller något annat. För nästa helg ska vi iväg på hennes hemliga resa, en 30-årspresent från lillasyster!

Men ännu är denna helgen bara halvvägs gången. Idag har vi varit på heldagsutflykt till Nittsjö keramik, till promenad längs Siljan och kyrkstallarna vid Rättviks kyrka, för inköp av goda bullar vid anrika Fricks konditori, fika vid campingen i blåsten och så promenad ut på Långbryggan. 

Nu gör vi lördagkväll och ska laga till Club Sandwich. Jag stannar i morgon också och så får det bli tåget hem till Uppsala på måndag. 

En balkong, en bra bok och en Margarita

Jag har alltid önskat mig en rymlig balkong med utgång från sovrummet.  Ett tag pratade vi om att bygga ut vardagsrummet i vårt nuvarande radhus, och då skulle jag samtidigt kunnat få en balkong på övervåningen, men det blev aldrig gjort, vi tyckte att det kostade för mycket pengar i förhållande till vad vi skulle få i utrymme.

Nåväl, i det här huset på Vintergatan finns det en alldeles perfekt balkong, med vacker snickarglädje dessutom och fin utsikt över trädgård och åkrar, blånande berg och grönska. Här satt jag i går när dagens sista hundpromenad var avklarad och jag hade duschat och ännu inte var redo för middag. Blandade till en Margarita, tände ett ljus och satt i den sköna fåtöljen och läste en timme. Det var riktigt ljuvligt!

Det här dygnet har jag varit ensam i huset, dottern har varit på konferens i Tällberg. Lite olustigt kändes det när jag vaknade till under natten för att det skallrade och lät. Jag fick gå upp och stänga fönstret som stod och slog i blåsten, men jag kunde inte låta bli att tänka på tjuvar och skurkar. I går natt blev nämligen grannen mitt emot utsatt för en stöld av bildelar. Han bor inte själv i huset, utan har det som uppställningsplats för möbler, och utanför står en liten skåpbil. Det är verkligen så nära och jag kan inte förstå hur varken jag eller hundarna hört något, eftersom fönstret stod öppet och dom som höll på måste använt olika verktyg och även kört fram en bil för att frakta bort grejerna. Bilen som skulle på besiktning efter helgen, är nu bara att skrota. Ägaren Börje, en äldre man, skakade på huvudet åt att polisen inte hade tid att komma och ta fingeravtryck på kvarglömda verktyg, men att dom har tid att stå utanför systembolaget i Djura när man kommer för att handla.

Nåja, jag somnade om utan problem, men visst böjde jag mig ut genom fönstret innan jag stängde det, för att se om det var något skumt på gång i närheten.

Jag har gått och blivit skrovlig i halsen och har varit väldigt hes i ett par dagar. Har varit hopplöst att ropa in hundarna när dom springer lösa i trädgården, det har inte låtit mer än krax och väs. Snart dags för förmiddagspromenaden och sen tänkte jag städa huset så det är helgfint till dottern kommer hem. Även maken dyker upp nu till helgen, så jag hoppas rösten återvänder så jag kan delta i prat!

 

Om ilska och andra känslor

Likt vädret som kan göra ett snabbt omslag från sol och värme till regn och kyla när ett åskväder drar in, lika snabbt kan en del människor skifta från att vara lugna och sansade till att bli tvärförbannade och arga.

Själv har jag ganska svårt för att känna ilska och bli arg. Sur, ledsen och besviken där är mitt känsloregister mer uppdaterat. Ibland har jag tänkt att det nog vore bättre om man fick ett litet utbrott för att sedan bli av med känslorna. Men å andra sidan så kan det man säger i affekt ofta bli fel och för hårt.

Visst har jag blivit riktigt arg. Som de gångerna i skolans värld, när jag påträffade elever med att göra något dumt och de blånekade till att de varit inblandade fast jag med egna ögon sett händelsen. Oj vad arg jag blev då! Allra mest rosenrasande var jag de två gånger vi fick oanmälda besök av föräldrarna till vår dotters första pojkvän. De var troende muslimer och kom för att säga att det inte var acceptabelt med ett dylikt förhållande. Andra gången var värst, då hade dessutom pojkvännen rymt hemifrån till oss. Pappans uppmärksamhet var hela tiden mot Kjell, frun satt knäpptyst och tittade ner, men jag svarade och det slutade med att jag bad dom gå och att dom inte var välkomna till vårt hus mer. DÅ var jag så jäkla förbannad att jag hade kunnat vräka ur mig sådant som kunnat uppfattat rasistiskt. Tack och lov tog det förhållandet slut, hade aldrig kunnat bli bra.

En annan sak med att bli arg, det är ju den utmattande känslan efteråt. Jag minns verkligen hur trött, nästan utmattad jag blivit efter ett ilske-utbrott. Nä, jag tror det är bra att begränsa sin ilska. Och sur det blir jag inte särskilt ofta heller nuförtiden. Besviken, ja det blev jag igår, när jag insåg att jag inte kommer in på min broderikurs till sommaren. Jag stod som reserv, men alla antagna har tackat ja. Ledsen, ja det blir jag ganska ofta, men för det allra mesta är jag glad, nöjd och tillfreds.

Om sådant funderade jag i går när det blev väderomslag;

I detta nu håller morgondimman på att lätta och det ser ut att bli en solig dag. Strax ska hundarna få sin långpromenad. Sen har jag tänkt att plocka späda nässlor till en soppa och de första rabarberstjälkarna till en paj. Får nog baka lite gott bröd till också. Det här blir en bra dag!

Jag erkänner mitt fel!

Igår kväll när vi anlände till huset på Vintergatan i Insjön så var det bara att slänga upp dörrar och fönster på vid gavel. Ett gammalt trähus från förra sekelskiftet blir väldigt varmt när temperaturen kommer upp i 20-graders-strecket flera dagar i rad. Dessutom hade det varit helt igenbommat och öde i nästan en vecka, så då blir det än värre. Vi fick inta kvällsmaten, en fräsch sallad, på balkongen i skuggan där det var svalt och skönt. Ljuset alldeles fantastiskt, fågelkvittret öronbedövande och så kyrkklockans slag med jämna mellanrum.

I morse tog jag hundpromenaden extra tidigt eftersom båda hundarna tycker det är jobbigt att gå när det är för varmt.

Idag har jag tillbringat mycket tid under det blommande äppelträdet med både frukost, lunch och virkning. Hundarna har gjort mig sällskap. Var bara iväg en sväng till affären för inköp av veckans mat.

 Vi sniffar mycket, hundarna och jag. Men vad gäller målet för våra nosar/näsa så har vi lite olika smak. Medan de fyrbenta varelserna luktar sig fram efter andra hundars kiss-markeringar, så stannar jag till vid varje hägg och drar in djupa andetag. Det är så ljuvligt!

Sen måste jag, efter att i flera år haft fel, be alla ornitologer och andra fågel-kunniga om ursäkt! Igår när vi satt på balkongen och intog vår måltid, så var det enda jag saknade "svalornas svirr-läte", idag när jag drack mitt lunch-kaffe så hörde jag dom! Två stycken flög högt upp i skyn och jag blev alldeles lycklig!  Det är bara det att det inte är svalor! Det är Tornseglare!! Jag gick ut på You Tube och sökte och fick där reda på att man tidigare felaktigt benämnt Tornseglare för tornsvalor, men att dom inte alls är besläktade med svalor utan med "seglar-släktet" dit t ex kolibri hör. Så får jag väl ändå vara tacksam för att jag fick rätt kunskap tillslut! Det är Tornseglarnas svirrläten som jag älskar och förknippar med sommar!

Fredag- och lördags-sysslor

Så blev vi en person mindre i huset, när svärsonen flög iväg till USA. Han ska gå en 4 veckors lång utbildning genom jobbet.

Vi cyklade ner på stan för att äta lunch, men det hade en stor del av befolkningen också tänkt, så uteserveringarna var överfulla. Till viss del kan det bero på att nätverket Round Table hade samling i stan så 1200 hitresta deltagare var med och trängdes. Äldste sonen är med och nätverkar så han har haft fullt upp i helgen.

'

Vi provade att cykla förbi Botaniska trädgården och där fick vi ett trevligt bord i solgasset och det blev riktig sommarkänsla med ett glas rosé och kallrökt laxmacka. Den gravida dottern blev riktigt avundsjuk och hade gärna druckit ett glas, men höll sig till Loka citron. Hon har kommit mer än halvvägs nu och magen är så rund och fin. Den blivande mostern är exalterad och kan inte låta bli att känna och lyssna och ropa.

                                                    
Fast igår, efter middagen, hade hon fokus på sin lilla vovve som fick en trimning, sommarlooken! Svansen varhela tiden mellan benen, men hon stod still den halvtimme matte höll på. Det var en rejäl hög med hundhår på gräsmattan och nästan lite råttvarning på svansen, som blev så tunn när pälsen försvann.

Idag ska maken och jag på teater, en jubileumsföreställning för Panikteatern, en grupp som bildades på 70-talet och hade flera riktigt bra föreställningar här i stan. Det är bara en enda föreställning och det är min bror, Leif Österlund, som bjudit in. Han är med och spelar piano, vet inte om han har någon roll idag, men det blir skoj att se. 

Till kvällen har vi tänkt grilla lammspett. Vi har båda döttrarna hemma. Imorgon ska vi på en lägenhetsvisning och sen följer jag med upp till Insjön. Återkommer därifrån under veckan som kommer!

Ingen himmelsfärd....

...men däremot en cykelutflykt! Båda döttrarna, svärsonen, maken och jag. 

Vi föreslog redan vid middagsbordet igår, att vi tänkte åka och titta på kungsängsliljorna som blommar nu. Det blev inte direkt några jubelrop, men alla följde ändå med utan protester.

Kungsängsliljorna är som ståtligast nu och fältet lyste vinrött, inte bara i Kungsängen utan även bortanför Skarholmen mot Vårdsätrabadet var det ett par fält fulla av blommor.

 För vi fortsatte att cykla. Längs Fyrisån, förbi Ultuna, Liljekonvaljeholmen, Sunnersta mot Graneberg. Vid Lyssnaängsbadet dukade vi upp wraps med bacon och coleslaw, kall öl, Prinsesstårta och kaffe. Efter två dagar med häll-regn kändes det fantastiskt att få njuta av sol, blå himmel och värme igen. Och mat smakar som bäst utomhus, så jag hoppas på många mat- och fikastunder utomhus de kommande månaderna!

Men ikväll dukar vi inomhus. Det blev bara maken och jag kvar hemma ikväll och jag ska svänga ihop en risotto och steka lite kyckling. Blir nog t om så att vi ska äta framför teven. Har ett par avsnitt av serien Brigitte Bardot att ta igen!

Magiska Maj månads mästerverk!

 

Med risk för att bli lite tjatig - pga min eufori över vårens fägring.... Men det är svårt att låta bli när det är så galet vackert i naturen! Idag har det regnat, skönt både för pollenallergiker och växtligheten. Det doftar otroligt gott ute. Jag gick först en 2 timmar lång promenad med Frasse och sen fick Majsan sin 20-minuters. Lilla vovven är nämligen inte alls särskilt road av att gå ut i regn, medan det inte alls bekommer bulldoggen. Själv hade jag regnställ och gummistövlar, men blev fuktig ändå, pga kondens, så fick byta kläder när jag kom hem.

Perfekt väder för att sen sitta och väva, och snart ska jag svida om och cykla ner på stan för ett restaurangbesök med en god vän.

Lyssnar på dagens Eko där man pratar om att andelen elever som presterar lågt har ökat markant och läs- och skrivförståelsen är sämre i de lägre åldrarna och på högstadiet har skolstressen ökat markant de senaste fyra åren. Jag andas ut, sänker axlarna och tänker att jag slipper tänka på det där nu. Tack vare det så är Maj månad ännu mer magisk för egen del!! 

Tre gånger lycka

Nere i Moseldalen rådde försommar med utslagna löv och storslagen blomsterprakt. När vi kom hem till Sverige igen hade lövsprickningen precis startat och vitsipporna blommade fortfarande. Efter ett par dagars värme så har nu slånbärsbuskarna och äppelträden börjat slå ut. Vilken lycka för oss, att få uppleva allt från början igen!!

Lycka var det också att få ta premiärtur med kajakerna! Igår drog vi iväg till Örsundaån och var ute ett par timmar med kaffekorg innan vi skulle på födelsedagskalas.

                                         

Lycka är också att umgås med sin familj! Ett av våra barnbarn fyllde 8 år i fredags och i strålande sol och varma vindar bjöds vi på trädgårdsfest från eftermiddagen in på kvällen. En dotter saknades visserligen, men hon har istället kommit hit från Dalarna ikväll tillsammans med bulldoggen Frasse.  Dock hann vi inte mer än slänga i oss middagen, innan hon måste åka tillbaka till Vittinge. En man ringde därifrån och hade hittat hennes plånbok, överkörd av bilar och ganska demolerad, men körkortet var i alla fall intakt. Dottern hade inte hunnit märka att den saknades. Förmodligen hade hon glömt den på biltaket när hon stannade för att tanka. Så kan det gå, men trevligt att det finns ärliga och hjälpsamma människor!

På cykel i Moseldalen

 På min "Att se och uppleva innan jag dör-lista" prickade jag i fjol av bil runt Island och nu kan jag pricka av cykla och dricka vin längs floden Mosel. Listan är lång, så det gäller att ligga i. Men man måste också hinna njuta och "landa" i varje resa/upplevelse.

Vi tog tåg till staden Trier, varifrån resan skulle starta. Trier är en av Tysklands äldsta städer, grundad av den romerske kejsaren Augustus år 16 f Kr. Här finns nio olika byggnadsverk som alla är världsarv, så det var bra att vi kom hit en dag innan själva cyklingen i Moseldalen skulle börja. 

Reseföretaget som hyrde ut våra cyklar och skulle frakta vårt bagage mellan orterna kom till vårt hotell och gav oss instruktioner och tipsade oss om att under vår "extradag" även ta en cykeltur åt motsatt håll till orten Saarburg, för här fanns "världens godaste Apfelstrudel". Vem kunde motstå det? Det var dessutom en väldigt trevlig liten stad med trånga gränder, gamla hus och ett vattenfall och å rakt igenom kärnan. Och Apfelstrudeln var god!

Fjärde maj startade vi själva cykeltrippen. Vi hade tydliga kartor med utmärkta leder, och som mannen från researrangören sa; -Oroa er inte för att cykla fel, ni ser Mosel hela tiden, och gör ni inte det, då har ni kommit fel.

Jag tror vi valde exakt rätt period att cykla på. Temperaturen låg på 15-20 grader, lagom vind och mycket sol och det var en växtlighet och blomsterprakt utan dess like. Försommarkänsla. Allt blommade samtidigt både vilt och i trädgårdar och det var så vackert och doftade så gott överallt.

Etapperna varierade mellan 3 och 5 mil och eftersom det inte var mycket till varken upp- eller nerförsbackar så var det lätt cykling, och vi klarade oss utan problem med 7-växlade cyklar. Många hade el-cyklar och man kunde även fått 21-växlade cyklar. 

Här är utsikten från vår hotellrumsbalkong i första nattens lilla by som hette Leiwen.

Nackdelen med att resa så här tidigt på säsongen var väl att vingårdarna och många Vinotek inte hade öppnat ännu. 18 maj såg vi som öppningsdatum på många platser. Nu höll man som bäst på med att se över sina odlingar och förbereda säsongen.

Vinodlingarna fanns överallt på bergssluttningarna, så branta att vi fick svindel av att bara titta upp. och det är svårt att förstå hur man klarar av att sköta sina odlingar under dylika förhållanden.

Och det var inga problem med att få tag på vin att dricka, trots stängda vingårdar. Det fanns gott om "vätskekontroller" längs med cykelvägen!

Idylliska hus i små orter längs vägen, liksom olika typer av statyer och monument till vinets ära. Och alla dessa kyrkor, flera stycken i varje by. Och samtliga slog de fyra gånger i timmen. Så klockringningar har vi hört hur många som helst! Nedre bilden är tagen från andra nattens stopp i Rachtig.

De här tre bilderna togs på min födelsedag när vi cyklade till orten Zell. Det blev ett stopp för en brant vandring upp till ruinerna efter den ståtliga borgen Grevenburg. Hela den här resan var ju faktiskt en storslagen födelsedagspresent från min kära make!

Dagen efter var nattstoppet i Treir-Karden, och på vägen hade vi ett långt lunch-stopp i byn Cochem där det var någon form av marknad med massor av folk och "Oumpa-musik" från en blåsorkester nere vid flodbanken.

Underbart är kort, heter det, och alldeles för snabbt nådde vi slutmålet Koblenz. En vacker stad där vi tagit en extra dag innan tåget tog oss tillbaka till Sverige igen.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga; om du har den minsta lilla lust att göra en sådan här resa; slå till och gör den bara! Landskapet är som ett litet paradis. Cyklingen är enkel (visserligen fick jag ett litet skavsår i ljumsken, men det hör väl nästan till...)! Vinet är gott. Vi drack mest vitt, men faktiskt ett par tyska röda som var riktigt bra. Och man behöver inte bara äta schnitzel och bratwurst, även om det kan vara gott ibland. Vi har ätit både mexikanskt, italienskt och grekiskt med god aptit. Och det finns gott öl att dricka också! För aptit och törst får man av att cykla!

Jag är så nöjd, är det någon som trott något annat??

Back to life, back to reality...

 Alltså, fast jag slutade jobba för nästan ett helt läsår sedan, så känns det fortfarande så ofattbart att jag, efter att ha kommit från en "semester" får fortsätta att vara bara ledig!! 

Så vad är vardag för mig numera...??

Tja, vi satte i alla fall alarm på 06.40, för att hänga på låset när gymmet öppnade kl 07:00. Sen skön frukost utomhus innan hundpromenad. Därefter tog vi itu med trädgårdsröj. Rosorna skulle klippas ned liksom annat som ölandstok och kärleksört. Vissna snödroppsblad rivas av, löv krattas bort från rabatterna, pallkragarna rensas osv. För att vi inte skulle hålla på hela dagen, ringde jag hit goda vänner och fixade iordning lite plock och bubbel på senare eftermiddagen. 

Det är underbart ljummet i luften och vi fick några mysiga timmar med prat och skratt innan gästerna cyklade hem till sig och det var dags för hundpromenad igen.

Snart ska vi fixa lite middag.

Så vad ska jag säga "back to life, back to reality" är bara att vara tacksam för!

Yrslig!

 Så har jag och maken kommit tillbaka hem till Uppsala igen. Vi har haft fantastiska dagar i vackra, vackra Moseldalen, där vår och försommar härskade. Om detta tänker jag berätta lite mer i morgon, för just nu känner jag mig lite för "yrslig", nästan lite vimmelkantig. 

Vi valde att åka tåg ner till Tyskland, det är ju både bra för miljön och i vi fick ett bra pris, eftersom maken skaffade biljetter så fort dom släpptes. En stor eloge till honom, som för övrigt fixat med precis allt på denna resa, jag behövde bara följa med. Det var min födelsedagspresent, en storslagen sådan!

Nackdelen är väl att resorna tog drygt ett dygn i båda riktningarna. Visserligen hade vi då flera timmars  "väntetid" i Hamburg, både dit och hem, som gjorde det möjligt att upptäcka lite av den stan och hinna äta frukost på ditvägen och en riktigt bra italiensk middag igår kväll innan hemfärd. Vi hade sittvagns-kupé för sex personer, och båda vägarna gick alla med på att fälla ut britsar, så vi fick åtminstone ligga. Och med tröja som täcke och uppblåsbar nack-kudde var det ok. Gammaldags tåg som lät och krängde och vid Danska gränsen kom polisen efter midnatt, och ville se passen. Maken och jag höjde medelåldern en bit, framförallt på ditresan, när vi satt i en kupé full av tyska studenter. På hemvägen var det thailändare och araber. Ganska trångt, hårda britsar och diverse ljud från olika människor, så sömnen har inte varit den bästa. 

 Därför, efter hemkomst, upp-packning, tvätt, hundpromenad, dusch, hårtvätt och matlagning kände jag mig plötsligt alldeles yr i huvudet, när jag satte mig ner för att ladda in foton i datorn och skriva här. Samma känsla som när jag varit ute och paddlat kajak i lite större vågor. Så nu ser jag bara till att få mat på bordet och sedan blir det tidig säng-gång, så att jag förhoppningsvis känner mig "normal" i morgon!