Cykelsemestern som fick ett snöpligt slut

"Göta Kanal, mitt ideal, där simmar sällan någon haj eller val......"

Ja den gamla svensktopps-låten från 1971 dök upp i mitt huvud när maken och jag trampade längs med kanalen i söndags.

Vi bilade till Norrqvarn hotell, där vi bokat rum och som blev vår utgångspunkt. Vi cyklade åt båda hållen, rejäl motvind mot Tåtorp där vi rastade med matsäck.

Sedan lättare åt andra hållet ända till Sjötorp vid Vänern. Totalt blev det 8,5 mil, och det kändes i rumpa och knän. 

Dagen efter styrde vi kosan mot Kinnekulle och hade Hällekis som utgångspunkt för cykling. Det blev "bara" 4,5 mil, men ganska tufft ändå pga nivåskillnaderna och en hel del terrängcykling. Fantastiska vyer och rolig cykling!

Vi sov över på vandrarhem i Lidköping och dagen efter blev det en paus i cyklandet för att vi skulle hälsa på hemma hos svägerskan och hennes sambo som bor i Tådene ute på västgötaslätten.

Ett spektakulärt hem med oväntad inredning och ute på gården en musei-mack och gamla bilar. Passionerade i sina samlingar av motorcyklar, elgitarrer, gamla grejor, hemska dockor och galna inredningprylar och båda maken och jag tyckte dom skulle passa perfekt till tv-programmet "Vem bor här".

På kvällen anlände vi Borås där vi installerade oss i dotterns studentrum.

Morgonen efter, när vi skulle gå och köpa frukost, upptäckte vi att någon under natten stulit den ena av våra cyklar från biltaket. Man hade tydligen försökt lyfta ner hela takräcket, vajerlåset var avklippt och sen måste man blivit avbruten och inte hunnit få med sig mer än en. Så min positiva make tyckte väl ändå att vi fick vara tacksamma för det.

Där fick alltså cyklingen ett snöpligt slut.

Vi stannade ändå över dagen och gick på abecita konstmuseum och jag fortsatte även till Gianni Versace retro-perspective-utställningen, men igår bestämde vi oss för att bila tillbaka till Uppsala.

Vi stannade ändå till för en natt i mitt Södermanländska paradis där kusin Åke bjöd på den möraste hjortsteken och trevligt umgänge.

Nu är vi tillbaka i stan, har packat upp och satt på en tvättmaskin och håller på att planera för kajakfärd. Förhoppningsvis drar vi iväg redan imorgon.

På återhörande!

Sommar-sysslor

I förrgår skrev jag om hur trist det är att "spontan-besökens" tid verkar vara förbi. Och så i går blev vi spontant hembjudna till äldste son med familj som kommit tillbaka till stan efter sin semester i Hälsingland. 

"Det blir bara något enkelt", sa sonen. Och enkelt i hans ögon är en tre-rätters med fantastiska råvaror och fina viner från beställningssortimentet....

Dom hade besökt Frägsta mejeri på sin semester och köpt med sig deras egentillverkade mozzarella och citronpasta. Jag har tittat in på hemsidan och är väldigt sugen på att säga till där någon gång. Och efter att ha ätit osten och pastan, så är suget än större!

Så här nöjda var vi bara efter förrätten!

Och tänk att vi till kvällen kommer att få ytterligare en spontanmiddag! Då bjuder dottern och pojkvännen på mat inspirerad från mellanöstern och dom har även bjudit över mellanson med familj, här hemma hos oss.

Då tänkte jag att vi kanske kan starta kvällen med att dricka cava i vår nya loungegrupp. Här satt vi och åt frukost i morse och det gick så bra så. Det känns som att vi fått ett nytt rum till huset!

Efter frukosten var vi till miljöstationen med en bil fylld med överblivet virke och gammal skit från förrådet, som jag tillslut lyckades städa färdigt.

Så nu kan vi med gott samvete åka iväg på semester igen.

Vi håller på att packa för cykelsemester och imorgon bitti bär det av med cyklarna på biltaket. Första stoppet blir vid Norrqvarn för en tur längs Göta Kanal. Sen tänkte vi  Kinnekulle och så en sväng i trakterna runt Borås.

Återkommer här när vi är tillbaka.

Vad hände med alla spontan-besök?

När jag var barn, då gick man spontant och "tittade in" hos varandra. Det behövdes ingen inbjudan. Om man gick förbi någon man kände, ja då knackade man på och fick stiga på. -Kom in, jag sätter på pannan!

Och att "sätta på pannan", det betydde att man kokade kaffe. För bryggare, det fanns inte när jag var liten. Vi hade en vissel-Johanna, en kanna som visslade när det kokade upp. Så måttade man i kok-kaffe och som fick stå och dra. Hade man bråttom, ja då drack man kaffet på fat, för att det skulle svalna snabbare.

I morse när jag vaknade skickade jag ett mess till brorsan och frågade om han och svägerskan inte ville titta in och fika på eftermiddagen. Det ville dom. 

Jag bakade vaniljbullar och drömmar, jag blandade flädersaft. Jag dukade med mammas broderade duk och svärmors tunna finkoppar, mjölk hällde jag upp i mormors gamla gräddsnipa. Jag plockade ett fång rosor och vek servetter. Kaffet blev bryggt och hällt i termos. Vi satt ute i trädgården och juli-solen sken. Vi hade väldigt trevligt!

Och det blev ju ändå ganska så spontant.

Min spontanitet var dock inte lika uppskattad av dottern.

Dom håller för fullt på med att måla huset. Ett sekelskifteshus med snickarglädje kräver sin omvårdnad. Dottern har bara 3 veckors semester och hon tyckte inte det var jättekul att behöva ägna en av de veckorna åt målning. 

Jag fick igår, på instagram, se att dotterns kusin med familj var i närheten på sin semester, varpå jag skrev; -Ska ni inte åka förbi Karin o Nicklas på vägen hem? Det tyckte kusinen var en bra idé, och tog kontakt med Karin. En familj med två barn och en hund.

Att jag saknar tiden med spontana besök, behöver ju inte betyda att dottern gör det......

Och självklart vill hon väl i så fall stå för det spontana själv.

Jag erkänner att jag var lite obetänksam där.

Men innerst inne vill jag ändå tro att dom båda tyckte det var lite kul att träffas.

Man ska vara rädd om sin familj och släkt!

Och jag vill vara en sån som alltid blir glad när någon kommer på spontanbesök. 

Jag vill säga; -Kom in, så sätter jag på pannan!

Kir Royale in the making......

Här ligger dom och suger åt sig spriten! Mina fina svarta vinbär som jag plockade idag. För nu ska jag göra Creme de Cassis, eller Svartvinbärslikör, som det heter på svenska.

Och när höstmörkret kryper närmare, då ska vi skåla i Kir Royal och minnas ljusa sommarkvällar!

För när solen  idag stod högt på himlen, inte kunde jag då gå ner och fortsätta städa källarförrådet! Nej, när jag vinkat hej då till maken -som åkte iväg på sin årliga golfresa till Dalarna- då tog jag fram byttor och gick till Svarta Vinbärsbuskarna.

Källarförrådet kan vänta.

Tack för den fristen.....

Då var då - Nu är nu

Från 1961 bjuder jag härmed på en bild.

Hade anledning att leta fram den och lägga ut på Facebook idag, i samband med min systers födelsedag.

Min syster är 12 år äldre än jag, men vi har faktiskt fått frågan vem av oss som är äldst, vid flera tillfällen. Hon är väldigt ungdomlig av sig min syster, men på det här fotot kan man faktiskt tydligt se att hon är den äldsta av oss! Och apropå ålder. Vår pappa Arne är faktiskt bara 40 år på den här bilden. Varför i all sin dagar hade han hatt, kavaj, slips och skjorta på en söndagsutflykt i skogen??

Tiderna förändras!

Jag försöker tänka så, att tiderna förändras och vi med dom, nu när jag gett mig på att städa källarförrådet.

Maken fortsätter vara produktiv och duktig och har idag byggt en "vägg" till trädäcket, och jag tänkte att jag inte ville vara sämre, så jag började röja på hyllorna i förrådet. De hyllor som nästan svämmar över. Men för att dom ska sluta göra det gäller det att jag slutar vara nostalgisk. Jag kan bara inte vända och vrida på varje pryl. Minnas hur den kom till eller i vilka sammanhang den använts. Det är bara ren och skär nostalgi. Och nostalgi skapar inga utrymmen. Då var då och nu är nu. Har en kursare som städat sina förråd enligt den där asiatiska städ-gurun, minns inte hennes namn. Men man ska tydligen titta på varje sak, säga TACK och HEJ och lämna vidare. 

Vi får väl se hur jag lyckas i morgon.

För nu tänker jag göra kväll!

Godnatt!

Blå känslor.....

Med kaffe i termos, bredda tunnbrödsmackor, bärplockare och hinkar begav vi oss ut i skogen idag maken, dottern, lilla vovven och jag. Och så mycket blåbär det fanns!! 

Maken och dottern gick lös med bärplockarna, men själv valde jag att plocka för hand. På 2 1/2 timme hade jag fått ihop 2 1/2 l dottern och maken tillsammans närmare 12 l. Efter fikat gjorde vi en sväng för att leta kantareller, men det fick vi ge upp. Lite för torrt i skogen tror vi.

Vi hörde åskan mullra på håll, det var varmt, lite kvavt men helt mygg- och flug-fritt, alldeles tyst och med skogens dofter blev det sköna timmar.

Eftermiddagen ägnades åt rensning och så gjorde jag en blåbärspaj.

Sen kom grannen och ville att vi skulle komma över och skåla med cava. Det är 25 år sedan vi flyttade in här i gränden. Dom i juni och vi 19 juli.

Det roade mig att leta upp ett foto från det året. Så här såg familjen ut då. Fotot är taget i september 1995, då yngsta dottern döptes. Kommer så väl ihåg hur irriterad jag var när bilden skulle tas. Vi hade precis avslutat allt och skulle börja röja i lokalen. Jag var trött och stressad och ville bara hem och amma och komma till ro. Och så insisterade mamma på att hon måste få ett kort på familjen. Titta så stel och grinig jag ser ut. Varför, kan man undra. Har en känsla av att jag var så "påväg" hela tiden när barnen var små. Planerandes över nästa steg utan att kunna landa i nuet. Så synd och så dumt!

Det, och det faktum att grannen, som fått ett besked om att han inte kommer att leva om fem år pga en cancerdiagnos, gör att det inte bara är blåbären som skänker mig en blå känsla i kväll.

Solen och vindarnas ö - vi ses en annan gång!

Nio år gamla bilder, sommaren 2011.

Det var den sommaren maken och äldste sonen besteg Kebnekajse medan jag och döttrarna bilade till Öland. Det var också den sommaren massakern på Utöya skedde.

Att jag gör denna tillbakablick beror på att jag idag, och en vecka framåt, skulle befunnit mig på Capellagården på Öland och startat en kurs i Akvarellmålning och broderi. Hade sett fram emot det.

Men så kom Corona. Visserligen får vi resa inom landet, men kursledarna tillhörde riskgruppen och valde att ställa in.

Maken skulle befunnit sig i Olympusbergen i Grekland och vandrat med en god vän.

Men inte sitter han och tittar på gamla resebilder från Grekland inte. Nej han har energi för sju och har dammsugit bilen invändigt,  har varit och köpt virke till trädäckets skärmvägg,  har tittat på fotbollsmatchen Sirius-Norrköping via nätet,  har beställt loungemöbler och nu är han och spelar golf.

Han är inte lika loj som jag.

Men jag tänker att någon ska vara det också. 

Själv har jag just satt in en plåt rosmarinkryddade rödbetor i ugnen. Det ska bli en rödbets- lax- och chevre-paj till middag. Lagom till dottern kommer från jobbet vid 19. Och hon är nog lagom loj ikväll! Hon ramlade innanför dörren vid halvfem-tiden i morse efter en födelsedagsfest, och så har hon jobbat sedan klockan 10.30.

Och Öland ligger ju kvar.....

Ingen bädd av rosor, men ett krus med lavendel

Vid frukosten satt vi och listade allt som behövde göras under dagen. Smutsiga kläder och lakan att tvätta, ogräs att rensa, gräsmattor att klippa, rosor att beskära, luktärtor att binda upp, överblivet virke att köra till miljöstationen, bil att tvätta,  vandringskängor att göra rent och fetta in, sonens lägenhet att gå till och vattna, hund att rasta.. -Och snart är det dags att plocka av svarta vinbär, och ut i skogen och plocka blåbär, sa maken. -STOPP, sa jag, vi tar lite i taget, inte allt på en gång. Det ska ju inte bli en stress och plåga att komma hem!!

När jag någon timme senare beskurit rosorna, och stod med en stor korg full med överblommade rosenblad, kom maken förbi och började sjunga; -Jag ska göra en bädd av rosor.....(ni vet Darins sommarplåga)

Ja, kanske skulle jag hällt ut dom i makens säng till natten. Men, det känns inte så romantiskt ändå när jag tänker på alla småkryp som måste finnas i all den där blomsterprakten! Istället klippte jag ner ett fång lavendel och satte i det gamla höganäskruset. Det står nu i sovrummet och sprider väldoft.

Det där vackra kruset som jag minns stod i mormor och morfars skafferi, fyllt med inlagd gurka. Några år senare började mormor använda det som vas. Det stod på den gamla byrån uppe på hallen framför pigtittaren. Fyllt med torkad syrenhortensia. 

Sen övertog mamma det och hade det bredvid köksspisen fyllt med redskap.

Och nu har jag det. Oftast på ett bord i vardagsrummet med eller utan blommor, men nu fick det alltså tillfälligt flytta upp i sovrummet.

Och så gick dagen och det mesta av alla göromål har vi prickat av. Fick bli ett lyxigt mellanmål avnjutandes i skuggan i trädgården. Sitta och läsa, småprata och bara slappa.

Det är precis mitt i sommaren nu. På hundpromenaden la jag märke till att sädesfälten börjar skifta mot gulbeige. Svarta vinbären behöver inte många dagar till för att bli mogna. Gulmåran sprider en sötaktig högsommardoft från dikeskanterna och livet är lite lojt, på ett skönt sätt.

Jag behåller den känslan och tar mig an den andra sommarhalvan!

Svemestertrendiga

Det är storslaget. Det är mäktigt. Det är ren, klar luft. Det är lätt att andas. Det är magiskt vackert.

Vi är alltså trendiga i år! Svemester-trendiga!

Det är det man gör i år, bokar en vistelse i fjällvärlden. I Corona-pandemins fotspår har tydligen bokningarna till fjällvärlden ökat markant. Liksom arbetet för fjällräddningens medarbetare, vilket vi hört på Jämtlands lokalradio, flera gånger denna vecka.

Döttrarna med sina pojkvänner o hundar var med till stugan i Ramundsberget. En bra utgångspunkt för många fina vandringsturer i fjällen runtomkring.

Vi har tillryggalagt ca 8 mil i rejält kuperad terräng under fem dagar.

Någon snö i vintras såg vi inte röken av i Uppsala-trakten, men häruppe hade det varit rekord, vilket gjorde att vi stundvis fick pulsa i snö i juli månad. En av sommarlederna vi gick, hade fortfarande översnöade markerings-stolpar. Och var det inte snö så var det gott om smält-vatten, så stundvis var det mycket blött att ta sig fram. Men så ljuvligt skönt vi haft det. Att få vara ute hela dagarna, komma hem och basta och laga god mat. Spela lite spel, umgås och sen sova gott för att starta upp nästa dag likadant.

I det här fallet är jag gärna trendig!

Privilegierad!

Jag känner mig så privilegierad över att få vara ledig och rå min tid. Över att få vara frisk och ha en fungerande kropp. Över att bo i mitt lilla radhus här i Uppsala och i vårt trygga Sverige. Över att ha en familj som jag älskar och som bryr sig om mig. Över att leva nu, just nu.

Nu tar jag en paus i skrivandet och återkommer om en vecka!

Njut sommaren!

Sätt mig under en blommande lind och jag blir lycklig!

Nu är det blommande Lind-trädens tid. En ljuvlig tid, om ni frågar mig. Det är verkligen en doft som attraherar mig. Jag vill liksom bara andas in!!

Cyklade nyss hem genom småkyliga, öde gator. Jag och min goda vän Lena, hade ätit oss igenom en tre-rättersmeny på restaurang Granhof.

En restaurang belägen i den gamla Granskolan på Sysslomansgatan. Här passerade jag varje dag på min skolväg från årskurs 1 till årskurs 6. Då fungerade det lilla huset som skoldaghem, det låg inne på en mörk gård kantad av enormt höga, stora granar. Inte hade man då kunnat ana att där på skolgården kommer jag att sitta och äta mat och dricka vin om 55 år!

Det är högsommar och linden blommar!!

Gå ut och insup den ljuvliga doften!

You are my son-shine

Ikväll har vi -i förskott- firat sonens 34 födelsedag! Det råkade även  vara makens namnsdag (Kjell) och sonen och blivande sonhustruns förlovningsdag!

Tre flugor i en smäll!

12 personer. Hög ljudvolym. Full rulle.

Vi började ute med varsin Aperol Spritz, men fick flytta in till middagen, som var en pastarätt.  ur min födelsedagsbok med Ernst-recept. 

Avslutade med jordgubbstårta.

Ja du Johan! Du föddes 1986, det var en varm sommar. Du kom fort, alltför fort och jag sprack ordentligt och ditt huvud var klämt, så du såg lite korkad ut, när du kom fram. Men det har du tagit igen med råge. Du är en stilig man, så lik din far! Din egen son är väldigt lik dig som barn. Ett lite tokigt födelsedatum blev det. Semestertider, och många är bortresta just när du fyller. 

Men det gick ju bra att fira dig i dag, 8 dagar för tidigt.

Vi kompletterar varandra bra!

Maken gick upp kl 7.00 och satte igång med underarbetet för trädäcksbygget. Själv låg jag kvar och drog mig till kl 8.....

Kl 15.00 såg det ut så här, då hade jag roat mig med barnbarnen, varit på lekplatsen, spelat basket, fotboll och Bamsememory.

Kl 18.45 ropade jag in honom för middag, då var alla golvbrädor sågade och låg ovanpå reglarna.

Nu ser det ut lite som en dansbana!

Han är idog och envis. Han är noggrann och omsorgsfull.

Han har ork och energi för sju.

Ikväll satt han och letade lounge-möbler på nätet.

Jag bakade matbröd och tårtbottnar, gjorde granola och kex.

Vi kompletterar varandra bra!

Vi har i alla fall skruvat ihop en skottkärra!

En skottkärra. Ja, det är en vanlig skottkärra på fotot.

Men för att det skulle bli en "helt vanlig skottkärra" så slet maken och jag en dryg timme tillsammans på eftermiddagen idag. Vi bytte plats på skänklarna och på hjulet tre gånger innan vi fick ihop eländet. Och hjulet är skevt, men nu är det i alla fall ihopskruvat, och skottkärran kan nog gå att använda. 

Den gamla skottkärran hade verkligen gjort sitt. Handtag och skänklar var i trä och så murket att den var på väg att falla isär. Vi hade ärvt den av mamma som i sin tur övertog den då de köpte huset 1973, så den hade några år på nacken. Men nu ligger den i en container på miljöstationen.

Dit åkte vi med ett dussin säckar jord och murket trä på en släpkärra som vi kört hem nytt impregnerat  virke till trädäcket på i morse. För makens första semesterdag har ägnats åt arbete.

Och jag tycker det är trivsamt när vi är hemma båda och ägnar oss åt reparationer i hemmet. När vi hjälps åt med avbrott för fikapauser.

Och så tycker jag om när man har tid att laga extra goda vardagsmiddagar. Testa nya recept. Hälla upp ett glas vin. Hämta råvaror i trädgården. Repa timjan, hacka basilika och persilja, skära sallad och rabarber. 

Och kroppsligt arbete ger resultat som syns!

Ja, vi har ju i alla fall skruvat ihop en skottkärra......

Själen mår betydligt bättre än skälet.....

Idag blev det verkligen en innesittardag! 

Regnet verkade inte ha koll på SMHI-prognosen som lovat uppehåll på förmiddagen och sedan lättare skurar. Nej, det har verkligen tok-regnat från och till hela dagen. Lilla vovven vägrar gå ut. Liksom jag, som egentligen planerat för att flytta de sista plantorna från rabatten som ska bort när vi ska anlägga trägolv. Men att gräva i jorden lockar inte när regnet står som spön i backen. Maken var iväg och köpte ett stort vattenpass och beställde släpkärra till imorgon, när vi ska köpa hem virke, men jag grottade ner mig vid vävstolen och förberedda klart för själva vävningen.

Dock känner jag mig frustrerad just nu, för jag får inte till skälet.

Själen (den med j och n) är det inget fel på, snarare tvärtom.

Men skälet (det med k och t) är en katastrof och jag får inte bukt med det. Har knutit om och justerat, har googlat och sökt efter svar på nätet, men ingenting har hjälpt.

Var tvungen att gå därifrån ett tag, kanske behöver jag sova på saken.

Det är bra att bryta en aktivitet som inte går som man vill, så nu ska jag strax börja med oxrullader och potatismos till middag.

Sgroppino - en ny upptäckt!

Ett av mina färdigställda syprojekt var dessa två förvaringar. Det ena är ett "överlevnadskit för lärare" (innehållandes visselpipa, huvudvärkstabletter, handsprit, handkräm, choklad, doftljus och en fotkräm för trötta fötter) och det andra är ett "sommarfikakit" (innehållandes marmelad och tre sorters hembakat)

Dessa överlämnades i går kväll, då vi var hembjudna till min student som jag varit handledare åt, från och till under 2 år. Nu är hon färdig lärare och har fått sin tjänst på Montessori-skolan inte så långt ifrån Eriksbergsskolan. En kursare till mig hade den tjänsten, men skulle gå i pension till detta läsår, så jag tipsade min student om den och hon ringde, kom på intervju och fick jobbet.

Hon var så tacksam så hon ville bjuda mig och maken på middag, och vilken trevlig kväll det blev!

Först bjöds ett överdådigt bord med hembakt västerbottenpaj och yoghurtbröd, en fräsch sparrissallad och så rökt lax med romsås och ett dignande fat med rökta räkor och aiolo. 

När man var så mätt att man inte kunde få ner en enda räka till, då gick värdinnan och vispade ihop en drink!

Och det var inte vilken drink som helst utan en mycket angenäm sådan som lade sig som balsam över all den goda maten i magsäcken. 

En Sgroppino (först vispades citronsorbet med vodka så det blev alldeles fluffigt och sen hällde man på prosecco) Kallt, fräscht och ljuvligt gott!

Och inte vet jag om den även gav nya krafter till att äta, för vi fortsatte med vin och rabarberpaj ute på balkongen i skymningen, där fullmånen hängde som ett lysande klot över hustaken.

Men idag är en ny dag.

Maken drog iväg tidigt till golfbanan i Strängnäs. Dottern är iväg och jobbar. 

Själv ska jag ägna tid i köket. Marinera och torka kött och baka mazariner och muffins.

Och så blir det en hundpromenad förstås.

Den här bilden tog jag på gårdagens promenad.

Önskar nästan att jag hade en bössa......

Igår, till middagen, ställde jag ut tre ljusstakar för värmeljus och tände till middagen.

Minns i fjol hur behållarna till värmeljusen spårlöst försvann när jag lämnat dom ute över natten. Någon gång hittade jag en och annan på gräsmattan. Det sägs ju att skator älskar allt som glittrar, så jag misstänkte starkt att vi haft besök av dylika.

Jag hade hängt tvätt på altanen,  vilket gjorde att bordet inte syntes ut mot trädgården. Det, plus att jag ställde tre blomkrukor med växter runt ljusstakarna för att skymma dom, gjorde att jag trodde att dom skulle få stå i fred den här gången.

Kl 05,00 vaknade jag med ett ryck. Jag hörde hur något liksom hoppade fram på altanbordet, OCH så det karakteristiska skatlätet. 

Skit!

Jag flög upp ur sängen, sprang ut i badrummet, slängde upp fönstret och sjasade. Hörde och såg två skator flyga iväg.

När jag tre timmar senare dukade frukost på altanbordet, så fattades två av tre värmeljus. Det tredje låg bredvid ljusstaken.

Förbaskade skator!! Vad gör dom med alla värmeljusbehållare??

Till saken hör att dom slagit sig ner i närmaste grannens lärkträd. Jag såg tidigt i våras hur två skator flitigt flög fram och tillbaka med pinnar och torra grässtrån, det var ett storbygge på gång, och jag förstår inte varför våra grannar lät dom hållas. Det är ett himla kraxande och liv från morgon till kväll OCH det ser skräpigt och fult ut i lärkträdet. Undrar om det inte t om är ett tvåvåningsbygge, kanske t om två skatpar som bosatt sig där.

Önskar nästan att jag hade en bössa! 

Min kusin gick och hämtade sin, en sommarkväll för några år sedan, när det var en skatfamilj som satt och skränade i ett träd nära där vi skulle grilla och njuta av kvällsfriden. När han skjutit sitt skrämskott, rakt upp i himlen, så blev det tyst.

Men ikväll har jag i alla fall inga värmeljus ute.

Välkommen Juli!

Högsommar. Semestermånad.

Fick en flash-back när jag talade med äldste sonen i telefon i morse. Dom ska åka till Kungshamn på fredag, och tänkte packa in allt, inklusive barnen och åka tidigt, tidigt. Precis som vi gjorde när våra barn var små. När vi skulle på långa semesterresor, väckte vi barnen mitt i natten och lyfte över dom i bilbarnstolarna och så åkte vi vid 3-4-tiden. På så sätt blev resorna "kortare" för barnen, och även behagligare för oss vuxna, även om man många gånger var väldigt trött när man körde.

Så många roliga semesterresor vi gjort genom åren.

Juli är ju faktiskt den månad då vi umgås mest i familjen.

I år går maken på semester på fredag och har ledigt 5 veckor framöver.

Jag saknar redan Maj och Juni, men jag ska knyta Juli månads högsommar till mitt hjärta. Leva här och nu och njuta av långa kvällar och ljusa nätter. Njuta av vindens prassel i lövkronorna. Njuta av rödklöver och timotej. Njuta av trädgårdens skördar, (ikväll blev det ett fång spenat, ett knippe dill och lika mycket persilja). Njuta av umgänge och roliga äventyr med maken.

Välkommen Juli