Påska-lamm. Var det sista måltiden för Jesus och lärljungarna? Jag är inte så bra på det där.
Men desto bättre på att göra lammspett. Marinerade i lime och timjan, och så invigde vi grillen för säsongen. Temperaturen utomhus har legat på sommarnivå, så det kändes rätt.
Middagsbordet blev pyntat och dukat för sju.
Efter att gästerna åkt hem och vi diskat upp blev det en kvällspromenad med lilla vovven.
Månen ska visserligen inte vara riktigt full förrän i morgon eftermiddag, men den hängde rund och vacker som ett självlysande klot på den blå vårhimlen. Det doftade gott från begynnande grönska och från dammen där några sjöfåglar lättjefullt simmade omkring.
Jag gick hem och läste om Sofia Sievertsdotters senaste blogginlägg;
Kanske är det viktigaste beslutet att lita på livet oavsett vad som sker? Kanske kan vi närma oss naturens sätt att handskas med rytmen av upp- och nedgång, frost och duggregn, dag och natt? Kanske är livets rytm inte mer komplicerat än andetagets?
Även mänskliga ankare kan hjälpa oss att stanna upp. Förr ringde kyrkklockor för att vi skulle samlas och samla oss. I dag kanske vi får ta ett större ansvar för att ankra oss själva och varandra i naturens rytm, hitta våra egna kyrkor att vända oss till för vägledning och själslig näring.
Hela blogginlägget finns i blogg-listan här intill, under rubriken Ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar