Nattsömnen var urusel, så jag kände mig precis som Kalle ser ut på bilden ovan. Det blev en ingefärsshot och en tredubbel espresso till frukost, och det fick i alla fall livsandarna att vakna till en stund.
Så pass att jag tog mig igenom dagens lektioner och rastvaktande och efterarbete med loggböcker, men när jag cyklade hem vid halvfem så kom tröttheten över mig som ett slag i huvudet.
Jag tog ett varmbad och låg som i dvala i det heta vattnet, innan jag gick upp och lagade en Vichyoisse (eller purjo- och potatis-soppa, fast det låter ju lite märkvärdigare med det franska namnet). Och medan den puttrade klart, så färdigställde jag mina påsk-girlanger.
Sen skulle jag diska upp, och samtidigt vispa grädde till de två sista semmelbullarna. La ner porslinet i diskhon, satte på vatten och stod med ryggen emot och vispade.
Då fick jag plötsligt en rejäl stöt i handleden. Det visade sig att ytterhöljet på elvispens sladd var bortnött precis nere vid vispen, där jag hållit handleden. Aj, aj, det blev två små brännmärken i skinnet. När jag sen vände mig om mot diskhon, visade det sig att vattenstrålen studsat mot något, så istället för att fylla diskhon, stod strålen rakt upp mot diskbänken och därifrån rann det rännilar ner på golvet. Det var blött, blött!
Så nog blev jag vaken alltid! Fick slicka mitt sår och hämta trasor och torka golv och bänk.
Men nu är det torrt, nu är sladden tejpad, semlorna uppätna och tröttheten börjar göra sig påmind igen. Dags att säga godnatt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar