En "fredags-måndag"!

Knoppar slår ut, utan ett aktivt beslut från deras sida. Saker och ting inträffar, även om vi försöker ta befälet över dem.

Kanske är det viktigaste beslutet att lita på livet oavsett vad som sker? Kanske kan vi närma oss naturens sätt att handskas med rytmen av upp-och nedgång, frost och duggregn, dag och natt? Kanske är livets rytm inte mer komplicerat än andetagets?

Sofia Sievertsdotter förstås. . Vem annars, kan sätta ord på våra liv på ett så vackert sätt.

Och naturens rytm går fort nu. Slånbärsbuskarna har slagit ut i full blom, så knoppar slår ut i en rasande takt.

Ikväll hjälpte maken och jag våra trädgårdsväxter lite på traven. Vi myllade ner gödning i rabatterna, på rosorna särskilt rosgödsel och så benmjöl på klematisen. 

Den där "vårklådan" börjar ge sig tillkänna nu, och man vill bara vara ute i allt det vackra som pågår.

Och imorgon ska våren hälsas välkommen med festyra i staden, en yra som startade redan i går, eller rentav i förrgår.

Själv ska jag "fira" genom att göra en magnetröntgen av mitt knä på Löwenströmska sjukhuset i Upplands Väsby. Maken har lovat att skjutsa mig. På eftermiddagen ska vi hämta barnbarnen på förskolan och tillbringa resten av valborgsmässoaftonen tillsammans med dem. 

Ikväll är det "fredags-måndag", för nu kommer två lediga dagar igen!

Jag är frisk, dynamisk och levande!

Forsythiabuskarna vid parkeringen blommar överdådigt just nu, och tillsammans med den klarblå himlen, så blev det som en svensk flagga!

Och jag tar till mig det Malin Berghagen skrev på sin blogg i går.
Citat;
"Du är vad du tänker under dagen som går. Du är också det du säger till dig själv, om dig själv och andra varje dag. Om du säger att du är gammal och trött, kommer detta mantra att manifesteras i din externa verklighet. Om du säger att du är svag och saknar entusiasm, så kommer detta också att vara en del av din världs natur. Men om du säger att du är frisk, dynamisk och levande, kommer ditt liv att omvandlas. De ord du säger till dig själv påverkar din självbild och din självbild avgör sedan vilka åtgärder du tar och vad du får tillbaka. Din självbild är en självuppfyllande profetia".


Så nu går vi in i slutet på april och början på maj med starka affirmationer!

Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma

Refrängen på den här låten har gått på repeat i min hjärna hela veckan. Tanken var att jag skulle göra om texten och skriva en födelsedagssång till min bror, som idag bjöd till kalas eftersom han fyller 70 år. Jag fick dock aldrig till några bra textslingor, och egentligen är själva melodin lite svårsjungen, och dessutom är jag inte direkt någon sångare, så det blev aldrig något av det, jag skrev text-strofen på födelsedagskortet istället.



Men kalas blev det, vi åt och drack, pratade och skrattade eftermiddagen lång.

Åren går, vart tar dom vägen?
Men vi har verkligen kramats av samma mamma, min bror och jag!

Don´t overthink. Just let go.

Släpp taget. Lägg inte energi på att fastna i tankar som inte leder någonstans. Lämna över besluten till dom det berör. Låt inte saker som du inte kan påverka, beröra dig, dränera dig!

Ja, jo, jag vet allt det där.

Konsten är att bara släppa taget...

Hur har dom det?

Ikväll är mina tankar hos gänget på Gotland. Det som skulle vara en Återförening för oss som var på Fab 50+-resan till Mallorca i höstas.
För fr om idag t o m söndag fick vi möjlighet att samlas på Fröjel resort på Gotland.
Jag tänkte att jag skulle åka dit, så fort jag fick veta att det skulle vara. Veckan på Mallorca var ju så fantastiskt lyckad! Gav så mycket! Sen krockade datumet med att jag blev bjuden på brorsans 70-årskalas och insåg att jag hade väldigt svårt att tacka nej till det. Och så fick  jag veta priset på Gotlandsvistelsen, och insåg att med tjänstledighet skulle det bli väldigt dyrt.
Men visst hade det varit roligt, och ikväll kan jag inte låta bli att fundera på hur dom har det. När jag läste programmet för dagarna kände jag hur roligt det skulle varit. Men jag har ju lite besvär med kroppen just nu, så det var inte heller läge p g a det.
Jag får peppa mig med en annan  kvinnas klokskap

Nysningar och hjärtklappning

På min väg till jobbet, över fälten och genom skogsbacken, hinner jag uppleva vårens framsteg. Grönskan på fälten, lärkan i skyn, blå- och vitsipporna som sticker upp. Små underverk att börja dagen med.
Något som jag får på köpet, som inte direkt känns som något underverk, är pollenbesvären. Det dök upp för ett par, tre år sedan. Kliandet emellan örat och halsen, nysningarna, ögonen som känns svullna. Håller det någorlunda i schack med hjälp av nässpray morgon, lunch och kväll.

En annan kroppslig åkomma som jag drabbades av ikväll var hjärtklappning! Det var sista avsnittet på tv-serien Jägarna, och det blev så fruktansvärt spännande. Pulsen steg! 

Sen kan man ju få lite hjärtklappning av Rolf Lassgårds uppenbarelse också. Han är en otroligt bra skådespelare. Och ganska charmig! Det har jag tyckt ända sedan jag såg Lars Molins film "Potatishandlaren" 1996!

Men nu hoppas jag att både nysningarna och hjärtklappningen stillat sig, så att jag kan komma till ro och få sova!

Som kalvar som släpps på grönbete

Elever efter påsklovet när termometern bjudit sommartemperaturer och solen gassat in i klassrummet, ja dom är mer vilda än tama! Som kalvar som släppts på grönbete!
Fullt ös på lektionerna idag. Det sjungs, skrattas, dansas, planeras avslutningsfestligheter och avhandlas förälskelser. Samtidigt som det faktiskt arbetas flitigt, eftersom deras lärare tjatar om hur få gånger som är kvar, och vad som måste hinnas med innan betygen ska sättas.
Jag tog också emot en ny lärarstudent idag och så avslutades dagen med möte kring en elev.
Sen när jag kom hem var jag tvungen att sätta mig och läsa in ett kompendium och se två korta filmer från specialpedagogiska institutet, inför morgondagens eftermiddagsmöte.

Så det är inte utan att jag känner mig lite trött och urlakad ikväll! Hade ju liksom vant mig vid lediga, kravlösa påsklovsdagar. Men nu är det pang på! Hårt arbete de veckor som återstår innan sommarlovet.
Och när det börjar, ja då är det nog jag som beter mig som en kalv på grönbete!!

Hur svårt kan det vara??

Så börjar årets påskhelg gå mot sitt slut. Det har varit fantastiska dagar när våren verkligen fått fäste och vi kunnat njuta av sol och värme.
Det gjorde att jag släpade ner alla vår- och sommarkläder från vinden, vädrade och strök. Började också tvätta och plocka undan höst- och vintersäsongskläderna, även om en del ylletröjor får fortsätta hänga med ett tag. Det kan ju bli bakslag.
Jag konstaterade två saker;
1. En del kjolar och blusar har hängt med väldigt länge, och de senaste 4-5 åren har dom bara flyttats mellan förvaringarna. Aldrig använts.
2. Alla mina 6 par sommarbyxor har krympt i midjan.....

Tyvärr är sanningen om nr 2 att det är jag som växt.
Sedan jag ådrog mig knäskadan har jag inte kunnat träna ordentligt sedan mitten på januari. Sen fick jag ju ryggproblem, så på två månader har jag inte tränat alls.
Jag har dragit på mig 6 extrakilon och tråkigt mag- och midje-fett. Visst får jag igen byxorna, men det är fruktansvärt obekvämt och så blir det överhäng, och det är extremt fult, så jag vägrar.

Idag åkte jag iväg för att köpa ett par nya byxor. Fick gå upp 2 storlekar!!
Inte direkt rolig shopping, men min förhoppning är att dessa byxor ska användas tillfälligt och att de sex par jag nu hängt undan, ska kunna användas inom överskådlig framtid.
Målet är

Det står ju att man bara behöver viljan att försöka och att tro på sig själv ....
Hur svårt kan det vara??!!

Blanda ihop deg. Och döttrar......

När jag vaknade i morse kom jag att tänka på två keramikkärl som jag fick för 15 år sedan. Kärl för att baka bröd i. Båda flickorna gick på keramikverkstad hos Basun keramik, flera år. Den äldsta tröttnade fortare än den yngsta. Dom kom hem med mycket fint, en del saker har jag framme och använder fortfarande.
Nu fick jag för mig att den yngsta dottern tillverkat detta keramikkärl, och eftersom hon idag skulle åka tillbaka till Borås, så ville jag bjuda på lite extra god frukost, och jag gick upp och bakade bröd, så att vi kunde äta rykande färskt och varmt, så där så att smöret smälte.

Så här söta var nioåriga dottern och hennes bästis utanför keramiklokalen då det begav sig.

Skålen till vänster har keramikern Barbro drejat, den till höger trodde jag att yngsta dottern tummat. Men när hon kom upp sa hon att det inte var hon som gjort den utan äldsta dottern.

När jag tittade närmare, så stod det faktiskt; "Mors dag 2003 från Karin".

Lite pinsamt var det ju......

Brödet blev i alla fall väldigt gott och det blev faktiskt över så det räckte till varsin lunch-sill-macka åt maken och mig, när dottern och lilla vovven lämnat huset.

Sen ägnades resten av eftermiddagen åt att tvätta, städa, rensa i trädgård, garage och skura altaner.

Men än kan man njuta, eftersom söndagen åtföljs av en ledig måndag!!

Mat-stinn

Kvällen är sen. Magen är full.

Och jag tänker-i alla fall just nu- att traditioner inte alltid är av godo.

Jag känner mig däst efter sill, ägg, janssons frestelse, knäckebröd, ost, köttbullar och prinskorv. Spänd i magen av öl och blåsor på tungan av allt godis.

Hade det inte varit betydligt bättre med några stjälkar späd sparris toppad med parmesan och ett glas kall riesling?!

För när det kommer till jul- och påsk-mat, så lyckas jag alltid äta för mycket.

Påskaftons-lunchen var däremot precis lagom! Dottern och jag åkte till Skarholmen, beställde in en vegetarisk pizza att dela på, ett glas rött därtill och efteråt varsin gelato. Min en citron-dröm med mynta-likör. 

Utsikten över spegelblanka Ekoln, solen som gassade sommarvarm gjorde inte upplevelsen sämre.

I kylskåpet står resterna, och två påsklediga dagar återstår, så vi fortsätter väl äta

Långlaten

Jag sov inte längst i morse, det gjorde faktiskt lilla vovven, men jag är nog den som varit latast under dagen!
Men med tanke på hur långfredagarna var när jag var liten, så skulle man faktiskt inte göra något. Biografer och teatrar, butiker och museum allt var stängt. Inga roliga tv-program och tråkig musik på radio.
Maken tog cykeln och drog iväg på träningstur, själv la jag mig i solstolen med en bok.

Mitt på dagen anlände en fyrfota herre som ska stanna över natten.

Jag fick en ljuvlig tulpanbukett som matchade påskduken.

Och med tanke på att det är påskafton imorgon så får jag väl lov att samla ihop äggen, så att vi alla är redo!

Påskalamm och känslan efter kvällspromenad

Påska-lamm. Var det sista måltiden för Jesus och lärljungarna? Jag är inte så bra på det där.

Men desto bättre på att göra lammspett. Marinerade i lime och timjan, och så invigde  vi grillen för säsongen. Temperaturen utomhus har legat på sommarnivå, så det kändes rätt.

Middagsbordet blev pyntat och dukat för sju.

Efter att gästerna åkt hem och vi diskat upp blev det en kvällspromenad med lilla vovven. 

Månen ska visserligen inte vara riktigt full förrän i morgon eftermiddag, men den hängde rund och vacker som ett självlysande klot på den blå vårhimlen. Det doftade gott från begynnande grönska och från dammen där några sjöfåglar lättjefullt simmade omkring.

Jag gick hem och läste om Sofia Sievertsdotters senaste blogginlägg;

Kanske är det viktigaste beslutet att lita på livet oavsett vad som sker? Kanske kan vi närma oss naturens sätt att handskas med rytmen av upp- och nedgång, frost och duggregn, dag och natt? Kanske är livets rytm inte mer komplicerat än andetagets?

Även mänskliga ankare kan hjälpa oss att stanna upp. Förr ringde kyrkklockor för att vi skulle samlas och samla oss. I dag kanske vi får ta ett större ansvar för att ankra oss själva och varandra i naturens rytm, hitta våra egna kyrkor att vända oss till för vägledning och själslig näring.

Hela blogginlägget finns i blogg-listan här intill, under rubriken Ord.

Smultronställen på vår minisemester!

Fyra nätter har vi sovit på olika ställen, fem dagar har vi besökt olika platser i vårt vackra land.

Första natten sov vi ståndsmässigt på Baldersnäs herrgård i Dalsland

Andra natten var det sekelskiftesromantik hos Strandflickorna i Lysekil. 

Tredje natten var det modernt på Yatchklubb i Stenungssund (fast på bilden är bara bastuflotten)!

Fjärde natten var det hos dottern i Eriksberg.

Skiftande natur. Från Dalslänsk parkmiljö....

....till bohuslänskt och havsnära

Från vitsippor under ekarna

till körsbärsträd inne  på gård i Marsstrand.

Från en glasveranda...

...till en annan.

Från egen "konst" på balkong med havsutsikt....

'

...till Pilanes konst-park på Tjörn....

...och akvarellmuséum i Skärhamn.

Från Tapas

till läcker dessert...

...sprudlande cava...

..fisksoppa med vit sparris och god bourgogne.

Och i går middag med båda döttrarna på restaurang Piga i Göteborg.

Så rik känner jag mig, så tacksam och glad, efter makens och min fantastiska lilla mini-semester.
Det blev inte Aten, men det blev miljöombyte och upplevelser i Sverige och Norge. Riktiga pärlor, eller smultronställen har vi besökt och så avslutade vi igår hos göteborgs-dottern och idag bilade vi tillbaka till Uppsala tillsammans med yngsta dottern.
Nu ska vi ta oss an och fira påsk.

LOV

                                                   
                                          L -  Som i Laddad
                                          O -  Som i Optimistisk
                                          V -  Som i Vidunderlig

Nu går jag på lov ett tag framöver!

Påsklilja

Idag var jag och inhandlade påskliljor och planterade för att möta den kommande påskveckan med fager blomning.
Trädgårdsmästaren som stod och plockade bland plantorna, när jag var och handlade, var bekymrad. --Jag kollar väderappen varannan timme. Natten som kommer blir inte rolig, sa hon. Tydligen ska det bli rejält med minusgrader under många timmar, kommande natt.
Men jag kände mig vågad, och dristade mig till att plantera en stor kruka på verandan hos son med familj (som i morgon bitti kommer hem efter två veckor i Mexico) och så en liten väggampel utanför vår port. Tänker att det ändå är lite värmeskydd nära huset.

Och det är ju tur att jag inte bara gav bort en ensam påsklilja-vilket betyder otur.
Ett fång med påskliljor betyder istället; -Jag kan inte uthärda tanken att mista dig!

Och det skulle jag verkligen inte uthärda-ingen av mina barn eller deras familjer!!

Var det en komplimang...??

En av mina elever, ny sedan januari, kan inte ett ord svenska, man vet inte exakt hur gammal han är men han gör så gott han kan och hänger med ganska ok. Han har dock varit lite avvaktande till mig, hellre velat att ngn av assistenterna ska hjälpa honom. Blivit märkbart irriterad på mig ibland när jag gått på honom. Men igår hände något.
Jag skulle visa honom hur man tvärnålar och hur man ställer in en symaskin på tät sick-sack. Stod ganska nära och fick böja mig ner för att visa vilka knappar han skulle trycka på, och vad som var plus och minus. Plötsligt kände jag hur han stirrade på mig istället för på symaskinen. När jag vred på huvudet och mötte hans blick sken han plötsligt upp i ett stort leende och så sa han; -Mamma!, sen tog han min hand och pussade översidan av den.
Pratade med hans klasslärare idag, och hon berättade att när han fick förtroende för någon äldre kvinna som såg snäll ut, så blev man mamma.

Jag antar att jag ska ta det som en komplimang.....

Månadens besök på 7 flaskor gick av stapeln ikväll och vi konstaterade att kvällarna är vår-ljusa. Dock ej vår-varma. Jag huttrade när jag  väntade på bussen, och termometern visade minus en grad, när jag klev innanför dörren hemma. Maken sov, men jag kokade upp lite varm choklad innan det var dags för tandborstning.

Ingefärsshot och tredubbel espresso...

Nattsömnen var urusel, så jag kände mig precis som Kalle ser ut på bilden ovan. Det blev en ingefärsshot och en tredubbel espresso till frukost, och det fick i alla fall livsandarna att vakna till en stund.

Så pass att jag tog mig igenom dagens lektioner och rastvaktande och efterarbete med loggböcker, men när jag cyklade hem vid halvfem så kom tröttheten över mig som ett slag i huvudet.

Jag tog ett varmbad och låg som i dvala i det heta vattnet, innan jag gick upp och lagade en Vichyoisse (eller purjo- och potatis-soppa, fast det låter ju lite märkvärdigare med det franska namnet). Och medan den puttrade klart, så färdigställde jag mina påsk-girlanger.

Sen skulle jag diska upp, och samtidigt vispa grädde till de två sista semmelbullarna. La ner porslinet i diskhon, satte på vatten och stod med ryggen emot och vispade.

Då fick jag plötsligt en rejäl stöt i handleden. Det visade sig att ytterhöljet på elvispens sladd var bortnött precis nere vid vispen, där jag hållit handleden. Aj, aj, det blev två små brännmärken i skinnet. När jag sen vände mig om mot diskhon, visade det sig att vattenstrålen studsat mot något, så istället för att fylla diskhon, stod strålen rakt upp mot diskbänken och därifrån rann det rännilar ner på golvet. Det var blött, blött!

Så nog blev jag vaken alltid! Fick slicka mitt sår och hämta trasor och torka golv och bänk.

Men nu är det torrt, nu är sladden tejpad, semlorna uppätna och tröttheten börjar göra sig påmind igen. Dags att säga godnatt!

Lita på att livet bär dig

Snö och kraftiga nordliga vindar bjöd denna måndag på! Bara att bita ihop och försöka sträva efter att
 "look fabulous och be awesome".

Enligt mitt horoskop "är jag på väg in i en ny fas med svikt i steget och det är tydligen ett superbra tillfälle att ta initiativ och få saker att rulla, kreativiteten sprakar om mig"....

Så värst mycket svikt i stegen har jag faktiskt inte. Mer linkande pga knä-värken. Har just skickat iväg ett mejl till sjukgymnasten och bett att få en tid hos en ortoped eller knäspecialist

Som Sofia Sievertsdotter skriver;
Lita på att livet är på din sida. Lita på att det du längtar efter också längtar efter dig. Lita på att livet bär dig.

Mina goda tankar vacklar stundvis, så jag behöver verkligen träna på tillit och på att livet bär och allt blir bättre.

Tidsresa

Hundra år tillbaka i tiden....

Här är delar av familjen Kullander år 1910. Ett foto taget på trappen till hemmet, en vanlig vardag.

Kvinnan som står i dörröppningen med vitt förkläde och snedbena, heter Valdine Kullander. Hon är 14 år och får inte längre bo kvar hemma. Hon får ta sig till Uppsala och börja tjäna som piga.

Här är huset idag, drygt 100 år senare.

,

Eknäsgruvan, belägen tvärs över gatan. Valdine (som är makens farmor) berättade om det hårda livet för gruvarbetarens farliga vardag. Sprängningar som gick fel, stegar ner i gruvan som var rangliga och det tunga hårda, smutsiga arbetet. Långa arbetsdagar och dåligt betalt. 

Idag var samhället Herräng ganska öde. Vi mötte några boende på söndagspromenad och några som höll på att sommar-rusta sina båtar. Parkerade bilen vid badet och rastade lilla vovven i snål-blåsten innan vi vände tillbaka mot Uppsala igen.

Anledningen till vår tripp och tidsresa var en visning av ett fritidshus, strax utanför samhället.

Huset var fint med högt i tak och öppen spis, men alldeles för litet och området kändes inte så roligt.

Men det blev en söndagsutflykt med kaffe-korg och äggsmörgåsar.

Även om vinden var så isande kall att vi fick äta den inne i bilen....

Blåsippan ute i backarna står

Jag tog en promenad med lilla vovven idag. Ville se blåsipporna som dottern berättat om. Och längs promenadstigen runt Kvarnbo-fallet, bland nervissna fjolårslöv och grå-bruna, kala grenar, där stack dom upp och spred glädje och hopp. 

Det fick räcka som aktivitet för mig idag, så

medan maken tog cykeln och gav sig ut i terrängen, satt jag inne och ägnade mig åt detta;

Virkade små påsk-harar och lindade mini-svansar över en gaffel. Efteråt, ångade jag dom över kokande vatten, friserade och putsade med saxen.

Tanken är att det ska bli påsk-girlanger. Visar när dom är färdiga.

Och vinden blåste kall så jag säger som i visan;

Än är det vinter kvar, säger mor!

Tack för det!

Ordentligt överraskad blev jag i eftermiddags när jag kom hem från jobbet. Hela huset var storstädat!

Lycka. lycka!!

Yngsta dottern hade gått lös på hela huset. Dammtorkat och plockat undan, dammsugit, våttorkat, bytt handdukar och tänt ljus.

Själv låg hon i badet och rengjorde sig själv, när jag klev innanför dörren!

Hon är hemma några dagar till, sedan ska hon tillbaka till Borås och skriva C-uppsats. Om precis två månader tar hon examen.

Jag korkade upp en flaska bubbel, blandade en asiatisk sallad och stekte på lite färsk tonfisk.

En fredag med guldkant.

Tack för det!

Utgå från att alla människor i grund och botten vill gott!

Jag fick häromdagen reda på att jag blivit baktalad och beskriven med en massa lögner och falska anklagelser, för något som aldrig skett, men som skulle skett för två år sedan.

Av en person som jag verkligen brytt mig om, en person som mått dåligt och som jag försökt hjälpa.

Tänkte först att jag verkligen inte skulle bry mig, detta sa mer om den personen än om mig själv. Att det bara betyder att personen i fråga, fortfarande mår riktigt dåligt. 

Men det går liksom inte att bara skaka av sig. Det känns orättvist och elakt.

Satt och letade bra citat för att ändra mina dystra tankar, och fann detta;

Acceptera och gå vidare, det är inte du som gjort fel.

Och framförallt, låt inte detta få dig att tappa tron på andra människor.

Fortsätt utgå från att alla människor i grund och botten vill gott!

Annars blir du en odräglig människa!

Home sweet home....

....så försöker jag tänka nu.

För min ursprungliga plan var att jag ikväll skulle packat yogakläder och längdskidor, för att imorgon ta mig upp till Grövelsjöns fjällstation för fyra dagars Yoga och skidåkning. En resa jag i flera år tänkt att jag vill göra. Tänker att det är den perfekta kombinationen.

Men nu var det väl tur att jag inte hann boka den innan skadan slog till.

Likaså var det ju tur att vi inte hann boka vår Aten-resa till påsklovet som vi planerat. Där skulle vi vandrat runt i staden och besökt alla kända byggnader och museum, ätit grekisk mat och lyssnat på bouzouki-musik.

Så home sweet home! Ikväll kokade jag lingonsylt, tvättade en maskin och tog igen två avsnitt av tv-serien Jägarna med Rolf Lassgård.

Och både Grövelsjön och Aten ligger ju kvar!