Igår hade jag en elev som bröt ihop och grät för att hon var så stressad över de kommande nationella proven. Hon blev liksom handlingsförlamad på min lektion, när hon hade hällt upp färg och börjat trycka på sin tröja, blev hon efter ett tag bara sittandes. Prata inte med mig, sa hon, jag orkar inte.
Jag pratade med hennes mentor på lunchen, som bekräftade oron och stressen, och berättade att samma elev på eftermiddagen slitit bort flera hårtestar ur huvudet, i ren frustration.
Idag var det ett nationellt prov, del två i kemi. Jag skulle sitta och passa en klass en timme på förmiddagen. Ögnade igenom provet och såg att frågorna mycket handlade om miljömedvetenhet.
T ex handlade en fråga om tvål-tillverkning, en annan om hur konstgödsel påverkade växterna. Där var en bild på en blomma med blad, stjälk och under jorden ett rot-system utritat på bilden.
En pojke, som för ett tag sedan gått över från förberedelseklass till en "vanlig klass", räckte upp handen och frågade först vad ordet "tvål" betydde och därefter pekade han på blad och rot och frågade hur man sa det på svenska. Jag berättade och bokstaverade, och han hade mycket svårt att skriva rätt bokstav.
Jag känner mig bekymrad över dessa två exempel ur min skolvardag!
Ska vi stressa våra barn med så många, omfattande nationella prov?
Ska barn, som knappt lärt sig språket, verkligen sitta och göra prov på samma villkor som våra svenska barn.
Hur påverkas deras självkänsla??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar