....eller; Vi äter det vi har och sjunger det vi kan.
Båda dessa uttryck kommer jag ihåg från min barndom, att mamma och mormor sa när dom skulle ordna bjudningar och kalas.
Det är väldigt svårt att beräkna hur mycket mat och dryck som går åt på en bjudning. Särskilt när man inte riktigt vet hur många som kommer!
Vi är tre stycken på jobbet som har dragit ihop ett litet kalas, med anledning av våra 60-årsdagar. Dom två andra har redan fyllt och nu är det inte långt kvar innan det är min födelsedag.
Det som man kan tycka är lite underligt är väl att när man bjuder lärare, som själva sätter "dead-lines" för eleverna och begär att dom ska lämna in sina arbeten i tid. Då tänker man att dom själva borde vara väldigt duktiga på att hålla tider när det gäller.
Så är dock inte riktigt fallet.
Vi har haft en lapp uppsatt i personalrummet i tre veckor, där det klart och tydligt stod att osa var den 13 april. På personalmötet, onsdagen innan, tog vi det muntligt så att alla skulle ha hört det också.
Ändå har det ramlat in nya anmälningar under veckan, dom ber om ursäkt att dom glömt, och ja visst vill man att dom kommer, men mat och dryck är ju redan inköpt och ordnat, efter det antal som stod på listan. Så nu får vi äta det vi har och sjunga det vi kan!!
Ikväll har jag kört upp all dryck, grönsaker, grädde, creme fraiche och ishavsrom och gömt i ett kylskåp på hemkunskapen, sen har jag stått och lagat glutenfri västerbottenpaj, och chokladtårtor.
Maken är på Praktikertjänst-dagarna t om lördag. I morgon kväll kommer äldsta dottern, pojkvännen och deras hund hem. Dom ska tillbringa lördag-söndag i Stockholm och jag ska vara hundvakt. Jag ska samtidigt vara barnvakt eftersom yngste sonen firar sin hustrus födelsedag bortresta på hotell.
Så här på bloggen, återkommer jag söndag kväll!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar