Vådan av att vara för snabb

Maken är snabb i allt vad han företar sig!
Ska vi ut och gå eller cykla, paddla kajak eller åka skidor, ligger han alltid en bit framför mig. Som skridskoledare har han hand om den snabbaste gruppen. Han hinner alltid med att göra många olika saker varje dag, oavsett om han är ledig eller om han jobbar. Effektiv är bara förnamnet.
Det är dock inte alltid av godo!

Vi har haft en mycket trevlig dag idag. Fullt hus med kära släktingar, god mat och dryck. En riktig trädgårdsfest.
Vid 21-tiden när de sista gästerna gått packade vi iordning inför morgondagens bilresa till Västkusten.  Var och en donade med sitt, jag hade gjort min packning på förmiddagen så jag plockade undan och diskade efter kalaset.
Döttrarna sa god natt och det blev tyst i huset så jag trodde att även maken gått i säng. När jag gick upp med några prylar såg jag till min förvåning att det var tomt i sovrummet. När jag sen gick ut med soporna fick jag se att hans cykel var borta. Konstigt, tog han en cykeltur utan att säga något? Ja, ja kvällen var ljum och skön, han kanske ville röra på sig.
Jag gick ner i källaren och tog en dusch. När jag kom upp fick jag se makens cykel på altanen, ännu konstigare, där brukar den väl inte stå. Då får jag se någon komma stapplande på altanen och banka på dörren. Alldeles sned i kroppen, trasig skjorta, blodig arm och vad, blek trots solbrännan, stönande får jag hjälpa honom in.
Han hade fått för sig att han skulle cykla och köpa bilgodis till imorgon, och så hade han cyklat omkull i (såklart) hög fart och slagit i marken direkt på axel och skuldra. Han hade fått lega kvar länge innan han kunde ta sig upp. Hade försökt ringa mig för att få hjälp, men jag stod ju i duschen och hade inget  hört. Jag fick försiktigt, försiktigt dra av skjortan och han bara kved. Och när maken kvider då har han verkligen ont. Jag försökte övertyga honom att vi skulle åka till akuten direkt. Men han är lika envis som han är snabb, så det var ingen ide´att tjata. Jag fick hjälpa honom av med resten av kläderna, blanda till dubbla Alvedon, tvätta de leriga skrubbsåren, sätta på plåster och hjälpa honom i säng. Han hade så ont,  så ont, och nu ligger han på ena sidan i en konstig vinkel.
Hur ska detta gå?? Jag känner mig faktiskt orolig.
Kan han verkligen sova bort detta. Kanske blir det ett akutbesök imorgon bitti.
Går allt bra är det meningen att vi ska tillbringa kommande vecka i Hunnebostrand, och då blir det en paus i skrivandet här.
Jag hoppas att det går bra och att det inte är något allvarligt!!