Nyfiken inom bekvämlighets-zonen

Jag har nog ansett mig att vara en nyfiken person. Har ett mantra med ord/egenskaper som går på repeat i huvudet, t ex så mumlar jag dom högt för mig själv, varje 3 sista minutrarna i roddmaskinen, som jag kör måndag, onsdag och fredag på gymmet.

Men så idag, så började jag undra; hur nyfiken är jag egentligen??

Det var maken som fick mig att undra. Han skulle nämligen iväg på en resa med några andra som går på samma kurs på senioruniversitetet. En kurs om olika näringar i Sverige. Det här var några från den kursen som ville förkovra sig lite extra i skogsnäringen och därför skulle bila ner till Södermanland och hälsa på en godsägare som brukar skog.

-Finns det inte skog att besöka i närheten, undrade jag under frukosten.

-Jo. men här kommer vi få träffa en skogsbrukare. Man måste vara lite nyfiken, det kommer bli intressant, hävdade maken.

För min maken, han är nyfiken i kubik. På allt!

Så när jag, under och efter dagens stavgångspromenad, satt med en kopp varm choklad i trädgården och tittade på småfåglarna - och en stor fasan, det var då jag började undra. På en skala, hur nyfiken är jag ? Egentligen??

 Jag provar gärna olika typer av stickningar, virkningar, vävmönster eller broderi-sätt. Jag gillar att testa nya recept. Jag håller på att beta av min lista med olika resmål.

Sen tog det stopp.

Jag är inte som maken intresserad av att veta mer om historia, om stenar/geologi, om fotboll, om golf, iskunskap, om sjukdomar, om hur man byter slangar i tvättmaskiner, hur man bygger saker eller lagar saker, om odling, om djur och natur. Alltså jag kan göra listan hur lång som helst, för han är faktiskt nyfiken på det mesta här i livet. Och han förkovrar sig.

Jag är så väldigt bekväm. Kanske till och med lat. 

Så började jag fundera på vad jag skulle kunna tänka mig att vara nyfiken på. Jag hade ju tänkt börja lära mig mer och akvarellmålning när jag gick i pension - men det satte min skakiga hand stopp för. Då hade jag en god vän som förslog att jag skulle börja med s k ART-målning, där man kan göra lite som man vill. Men jag nändes inte säga till henne att jag inte är så förtjust i den typen av målning, tycker t om att det är ganska fult! Så hade jag en tanke om att gå på skrivarkurs, men nu tänker jag att jag är så nöjd med att bara skriva på för mig själv, har ingen längtan efter att utvecklas.

Och det var då det slog mig; jag är alldeles för nöjd med hur jag har det. Så egentligen är jag bara nyfiken inom bekvämlighets-zonen. Där det inte krävs så mycket ansträngning av mig. Så fruktansvärt tråkig jag kände mig, när jag insåg det. Kan jag ens kalla mig nyfiken....?

Lite nyfiken på nästa avsnitt på Bonde söker fru är jag. Ikväll är yngsta dottern hemma så jag kan få sällskap vid teven. Jag ska sätta på lite te och gå in och göra henne sällskap!

Har inte funderat klart på det där med min nyfikenhet, så fortsättning följer....