Känslorna sitter inte i materiella ting

Mina nya vantar är färdiga att användas! Jag kunde ha valkat dom i lite högre temperatur, men tordes inte riktigt, nu är dom perfekta med ett par tunna fingervantar inuti. Det här mönstret blir det fler par av, så länge jag har kvar rester av garnet från Island!

Men för dagens aktivitet behövdes inga vantar! Jag samlade allt koppar, mässing och silver från hushållets gömslen och så fick Häxans putsmedel, trasor och handkraft göra jobbet! Det tog sin tid, och jag blev alldeles svart om händerna och bröt flera naglar, men ack så vackert allt glänste då det var färdigt.

 Och så fann jag saker som glömts bort! 

Servettringen från barndomen, den användes flitigt vid varje middag. Varje familjemedlem hade varsin namnförsedd servettring i silver och två handvävda, monogrambroderade linneservetter. En vecka i taget hade man den innan den byttes ut. Vi hade ingen tvättmaskin när jag var liten, mamma tvättade för hand i badkaret, ibland fick hon låna en grovtvättstuga några kvarter bort.

Den lilla gaffeln längst ned med inskriptionen "Stadshotellet", är från svärmor. Hon jobbade många år som hovmästare på Stadshotellet i Uppsala. 1979 lade dom ner sin verksamhet och det vackra huset blev till kontorslokaler. Det finns ett dussin små gafflar, jag vet inte om hon fick dom eller fick köpa dom.

Den lilla taxen i silver är ju så vansinnigt söt, och jag vet faktiskt inte var den kommer ifrån. Kan inte minnas den från något middagsbord. Det är meningen att man ska lägga smörknivarna på den. När det var kalas, då jag var barn, så drog man i smöret med ett redskap som såg ut som en liten räfflad krok. Då blev smöret till små randiga kulor som man lade som i en pyramid på ett glasfat och ställde på bordet. Knivarna låg bredvid detta fat, och för att inte kladda ned duken så måste dom lutas mot något. Förmodligen kommer jag nog aldrig att göra sådana smörpyramider igen, men taxen är ju så gullig, kanske kan jag hitta på något annat användningsområde.

Förutom detta har jag putsat säkert ett 40-tal små kaffeskedar i silver och så har jag 24 delar av bestickservisen "Vasakärven", tror att det var mammas och pappas bröllopsgåva. Gafflar, knivar och skedar är så galet stora och tunga. Jag funderade faktiskt på om jag skulle sälja dom. Det känns lite onödigt att det bara ligger i lådan och tas fram och putsas vart femte år.....

Och om jag kommer till skott med det, så är det ett framsteg! Jag har lite svårt att göra mig av med gamla saker som haft en känslomässig betydelse och användning - men tränar på att inse att det "bara är prylar" och känslorna sitter inte i materiella ting.