Mitt Uppsala

 Jag måste säga att jag tycker om mitt Uppsala! Det är här jag är född och uppvuxen, och visserligen tycker jag att stan vuxit alldeles för mycket och blivit för stor, med växtvärk på sina håll. Men den här helgen så kände jag mig hemma i den.

Maken och jag barnvaktade igår. Äldste son med hustru var bjudna på kräftskiva och vi cyklade över till deras radhus för att passa de tre små barnen. När de två yngsta somnat och vi dukat lite ost, vin, chips och saft i trädgården och satt oss tillrätta med den äldste gossen för att spela kort, så bjöds vi musikunderhållning från Botaniska trädgården. Där var det konsert med Miss Li, Petter och Magnus Uggla. Nåväl, det hördes väl inte perfekt, men det blev en speciell stämning med musikbakgrunden, publikens jubel, den ljumma sommarkvällen och 6 1/2-åringen som vi lärde spela vänd-8.

I morse sov vi länge, eftersom vi inte kom i säng förrän kl 01:30. Regnet smattrade mot rutan, men det var fortfarande varmt ute och vi satt under verandataket och åt frukost och läste tidningen.  Sen cyklade jag ner på stan för att ta mig till Centralbadet och simma. Det var fullt med folk i omlopp. Turistbussar vid domkyrkan, ett brudpar vid Skytteanum, torghandel, turister som strosade runt, folk på uteserveringar och shoppingsugna. Det har ju varit skolstart, och jag antar att det måste inhandlas nya kläder och kanske bok-papper. Fast, klär barnen nuförtiden in sina böcker??

Utsikten från simhallen är fantastisk med hela domkyrkan och bebyggelsen runt omkring, inte jobbigt att avlägga 50 längder i bassängen där! Cyklade hem via Svartbäcksgatan för att smita in på Tehörnan och fylla på mitt te-förråd. Trots regn-dugg var det fullt av folk även här. Strosandes, folk med händerna fulla av shoppingkassar, sittandes på caféer och turister vid Linné-trädgården. Blickade upp mot fönstren på Skolgatan 31 och mindes hur det var att stå där i fönstret som liten flicka och blicka ner på gatan och folklivet. Visst har mycket förändrats, men i mitt hjärta har jag kvar den "småstad" som jag minns den.

Då, när jag var liten, så var mitt nuvarande bostadsområde rena rama landet, utanför stan. 

Tiderna förändras liksom staden och dess utformning. Men just den här helgen så kändes min stad väldigt gemytlig.

Ikväll ska vi för övrigt hem på middag till goda vänner som bor i ett hus byggt där tidigare en kommundelsförvaltning och fritidsgård låg.

ps. fotot har jag lånat från Pinterest, det är taget av Merak Kayangan