Kärt barn har många namn

Jag har ändrat min profil här på bloggen. Där stod att jag var lärare, men nu är jag ju inte det längre. 

Funderade en bra stund på vad jag skulle skriva istället. Hur presenterar man sig egentligen. För det mesta brukar man ju berätta vad man jobbar med. Varför gör man det? Egentligen säger det ju inte särskilt mycket om en själv som människa. Samtidigt så vill man ju inte göra en presentation längre än nödvändigt. Du träffar någon som du tar i hand och hälsar på, säger ditt namn och så drar man ofta till med sitt yrke. Ingen förväntar sig att man ska börja tala om intressen, egenskaper, längtan, drömmar. Man skulle väl snarare börja undra över om det stod rätt till hos den man mötte, om den började rabbla upp dylika saker.

Men ordet pensionär ville jag inte skriva i profilen. Betydelsen av det ordet är ursprungligen; en utarbetad människa. Där är jag verkligen inte. Roade mig med att söka på nätet över ersättningsord och fick upp; panschis, dagledig, undantagsgubbe, oldtimer, senior, föredetting, grå panter, friherre, årsrik, mappie, tidsmiljonär.

Inget av alternativen tilltalar mig, får snarare rysningar av obehag av att läsa igenom listan. Och egentligen VARFÖR ska man efter att hela sitt liv haft en yrkestitel, plötsligt bara ståta med att man blivit äldre och kalla det vid namn??

Det slutade med att jag beskrev mig som en livsnjutare och räknade upp mina "familjetitlar" och mina intressen som jag tänker ägna min tid åt i fortsättningen. Det känns som en rikedom.

Och så har jag hittat en så fin text (Sofia Sievertsdotter igen)

Att befinna sig i livets höst är att på vissa sätt sakta ned, men kanske också höja tempot. Man inser att man inte har all tid i världen. Ålderdomens skönhet är den lagrade motsvarigheten till en bebis älskvärdhet. I början av livet, men också i slutet, är vi i extra stort behov av vård och vördnad.

Varje rynka är en väg som modigt trampats, visat prov på hur man hittar kraften i berg- och dalbanor och står i jämvikt genom utmanande väder.

Att komma att tillhöra den äldsta generationen kräver tillit och ansvar, men med på resan följer ett rikt bibliotek av erfarenhet och kunnighet att ösa ur. Hösten har inte för inte väldigt vackra färger. Ju fler rynkor, desto mer liv har runnit under huden, pumpats genom hjärtat, Ju fler portar, desto talrikare krön, dalar, insikter, ödmjukande upplevelser och en stolt, äkta och färgsprakande förmögenhet. Ju äldre, desto fler varv runt solen och fler gripande utsikter att bjuda på.