Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri

 Visst är det väldigt bekvämt att bara slänga fötterna över sängkanten och tassa ut på toaletten när man behöver nattkissa. Sätta på kranen och tvätta sig i varmvatten med tvål och handduken som hänger bredvid på en krok. Och visst sover man väldigt gott i en riktig säng.

Men ändå! Det är något med att jag alltid känner mig så instängd efter att ha varit ute och tältat flera nätter.

För så blev det. Förra veckan var så fullspäckad och plötsligt blev det söndag morgon och vi hade packat för kajaktur med våra goda vänner.

Vi har paddlat i vatten utanför Stendörrens naturreservat i närheten av Nyköping. Här bjuds man både inomskärs och utomskärs. Vi bjöds dessutom på alla sorters väder. Fast högsommartemperaturer var det hela tiden, men sol, dis, moln, regn, åska och blixtar. Och tydligen väldigt svårbedömt väder, för rapporterna stämde så gott som aldrig. Vindarna var dock tack och lov snälla och det var bara vid några överfarter som jag hade det jobbigt med snedvinden som gör att jag får kämpa för att hålla kajaken i rätt kurs.

Men morgondoppen, ack så ljuvliga. Mötet med den lilla minken som kom simmandes emot oss vid en lunchpaus och sen satte sig på stranden och putsade sin päls väldigt omständligt utan att bry sig om att vi var närvarande. Kajaken som bryter vågorna och plötsligt skrämmer upp en ö full med Skarvar, Måsar, Hägrar, Svanar eller Andfamiljer. Örnarna som svävar i skyn. De maffiga granitklipporna i sina olika formationer. Ibland låga, släta och vänliga, ibland höga, branta och vassa. Ibland tyckte jag dom såg ut som förhistoriska djur som landat med nosen före i vattnet. Att få ligga på en solvarm klippa och hoppa i för ett svalkande dopp med jämna mellanrum. Solnedgångarna. Att få sitta uppe och kura skymning till det är alldeles mörkt för att sedan krypa ner i sovsäcken och lyssna till nattens ljud genom tältduken.

Behöver jag säga något mer?!

Fortsätter istället på Lundells textrader;

Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri.

När stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.

Där det klara och det enkla, får råda som det vill.

Där ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still.