Sista augusti

 Så har den kommit, den allra sista sommardagen. Om man ska gå efter almanackan. I morgon skriver vi september, som ju räknas som en höstmånad.

Maken och jag befinner oss på Vintergatan 7 i Insjön. Vi lever det goda livet! Har cyklat längs Siljansleden och genom fager dala-bygd klädd i sensommarskrud. Vi har vandrat i skogar tillsammans med Frasse och fyllt korgen med lingon och kantareller. Luften är lite krispig och klar. Blev inget gym i morse, men efter 6 km vandring i kuperad terräng och därefter 3 timmar med en handgräsklippare så känns kroppen mer mör än efter ett gympass. Jag tog en dusch, hällde upp ett glas vin och satte mig ute i trädgården med min stickning ett slag. Det doftade underbart från luktärtsodlingen och solens strålar värmde skönt, innan dom försvann bakom björkarna på granntomten mitt emot. Nu håller maken på att förvälla kantareller och svänga ihop en rödavinbärspaj. Jag ska strax göra en grön ärtsoppa och så blir det kvällsumgänge med dottern när hon kommer från jobb och träning.

Vi tackar för sommaren som varit så fin och så välkomnar vi hösten och ser fram emot den!

Tomater, tomater!

 Tomater innehåller lykopen, en antioxidant som stärker immunförsvaret och skyddar huden mot solens farliga UV-strålar. De innehåller krom som stabiliserar blodsockret. De innehåller folsyra och kalium som motverkar benskörhet. De innehåller vitaminerna A, C, E och B6. Forskning visar också att tomater kan ha en positiv inverkan på fysisk stress vid träning, genom att kroppen inte slits lika mycket.

Med tanke på att vi sedan flera veckor tillbaka skördat kilovis med tomater från makens odlingar i vår lilla radhustäppa, så är vi väl vid det här laget riktiga friskusar! Det bästa är att man inte tröttnar på att äta dom heller. Varje måltid skär jag ett gäng, tar en liten nypa strösocker på och låter dom rinna av i ett durkslag. Sen varvar jag tomater, basilikablad och små mozzarellabitar. Några drag på svartpepparkvarnen och några korn flingsalt. Alltså det är såååå gott. 

Igår gjorde jag en annan variant och la små hela tomater varvat med bitar av vitlök i en ugnsfast form. Hällde över olivolja och lite salt och så fick dom gotta till sig i 200 gr ugn i 40 minuter. Det var också såååå galet gott!!

Vilken lyx att bara kunna gå ut och plocka i trädgården! Nu har jag precis plockat en stor plastbytta full och lagt i en korg. Vi ska strax bila upp till Insjön för några dagar. Tänker att den nyinflyttade familjen behöver "boa in sig" på egen hand hos oss, hitta sina rutiner och få en vardag i detta tillfälliga boende, utan att vi hänger över dom. Fast barnbarnen blev lite besvikna, det hörde jag. 8-åringen hörde sig för om vi inte i alla fall skulle hinna hem till fredagsmyset, så det har jag lovat! 

En timid surkärring......

 Den här skylten tycker jag är så vacker! Tror att den är från när badhuset byggdes 1912, för den ger mig Jugend-vibbar. Fotot tog jag kl 09.00 i morse. Innan jag känt på dörren (ingången). Det var låst. På dörren stod "sommartider, öppnar kl 11. Så jag fick cykla hem igen.

Men två timmar senare hängde jag på låset och fick simma mina 50 längder. Tyvärr blev det mycket folk och jag blir smått irriterad när jag inte kan simma fritt i min egen takt. Har god lust att ropa när jag simmar förbi; se till att få lite kraft i bentagen så att du kommer framåt!! Men det gör jag ju inte, eftersom jag är så timid.....

Eller är jag i begrepp att bli "surkärring"??!! O hemska tanke. Men jag muttrade på hemvägen över alla valplakat som sitter runt hela stan; Är det inte 2022? Måste vi verkligen skräpa ner omgivningarna med en massa närbilder på ansikten på folk som ser ut att vara typ 19 år och som har en massa floskler som rubrik??!! 

Jag muttrade för övrigt även när jag mötte studenter på cykelbanan i fel riktning körandes elsparkcykel; om du nu envisas med att köra på cykelbanor så se åtminstone till att var på rätt sida om gatan!! Och jag muttrade där gatan var avstängd och det stod "var vänlig led cykeln", vilket jag gjorde, men mötte personer som glatt cyklade på. Hrmf, du kan visst inte läsa du!

Och med muttra, menar jag att jag säger det sammanbitet för mig själv, så mina medmänniskor hör mig inte. Alltså gör mitt mutter ingen nytta. Det enda det gör är att jag förmodligen ser grinig ut, blir tjurig, får fler rynkor och dålig energi.

Inte varken särskilt smart eller moget.

Nåväl, jag får väl fundera på om jag ska försöka ändra på det där. Ikväll tänker jag dock på annat, när vi ska ha middagsgäster och kvällen är ljum och jag ska duka utomhus och strax lufta ett lite finare rödvin.  Och ikväll ska jag varken vara timid eller sur. Bara glad och god!

Trevlig lördagkväll alla;  studenter, politiker, cyklister och vanligt folk!

Sommar och fredagskänsla!

 

Alltså, den där känslan som man hade på fredagar, efter arbetsveckans slut. Den vill man ju ha kvar. Trots att man inte har någon arbetsvecka........

Vi har haft en härlig dag. Startade med gym, frukost ute i trädgården och så satt jag kvar och stickade. Maken hade en del ärenden på stan och jag tog hand om en hjort-stek och gjorde i ordning en köttgryta med allt möjligt gott i som sen fick stå på långkok. Marinerade kyckling och satte en deg. 

Efter lunch tog vi cyklarna och trampade till Vårdsätrabadet, där vi sänkte medelåldern med många år, när vi låg och solade bland horder av utlands-studenter och gymnasie-ungdomar. Vattnet var ljuvligt varmt och vi njöt av sensommarkänslan. Sen sa jag till maken; -Har du någon fredagskänsla? -Nää, svarade han, det är liksom fredag jämt.

På hemvägen cyklade vi förbi sonen för att kolla läget inför helgens flytt och vi sa till vid biblioteket för att hämta en beställd bok. Och när vi kom hem, öppnade jag en flaska bubbel och så gick jag till glassbilen och köpte en förpackning Sundborn Punch. Sen ringde vi runt till våra barn och kollade läget.

Och plötsligt blev det fredagskänsla ändå! Tack och lov! Den vill man ha kvar! Nu blir det grillade kycklingspett, melonsallad med halloumi, nybakat bröd och en flaska Rosé-vin. 

Än är det sommar kvar! OCH fredagskänsla!!

Funderingar.....

Solen skiner, himlen är blå,

Livet leker och jag likaså.

Bara lite kval

över årets val.

Vem i hela världen kan man lita på?

Grubblar och tänker nästan som Hasse och Tage,

Följer nog känslan i min mage.

(Och hoppas ändå att barnbarnen får ett glas öl. Eller ett glas vin.....)

 

Fredagskänsla hela veckan!

Jag har anammat makens gym-rutin, så måndag, onsdag och fredag hänger han och jag på låset till träningslokalen klockan 07:00. Det är faktiskt riktigt trevligt! Till och med träningsvärken som kommer efter, för då känner jag ju att det gör nytta!

Sen kändes det idag även trevligt på hemvägen!

Vi mötte horder av människor på väg. Föräldrar med småbarn i barnsadlarna, på väg till lämning på förskolor. Skolbarn med ryggsäckar på väg till skolor. Män i kostym med slipsarna fladdrandes, kvinnor i lite för snäva kjolar med knäna ihop, lämnandes en doft av parfym efter sig, på väg till sina arbetsplatser. Samtliga med något målmedvetet och jagat i blicken!

Men maken och jag vi cyklade motströms. Och det var det som var det trevliga! Jag hoppas att den här känslan av frihet alltid kommer att sitta kvar! Frihet att själv styra sin egen tid som man vill!

Vi cyklade hem och dukade frukost ute i trädgården och jag satt kvar länge och stickade. Dock hade faktiskt maken en tid att passa idag. Han har ett styrelseuppdrag i ett företag, och idag var det en färd till Vingåker som gällde, så han blev borta hela långa dagen.

Själv ägnade jag mig åt; 

Det bakades sirapslimpor, vaniljbullar, frökex och en blåbärspaj. Tänker att när vi nu får hit barnbarn, så ska dom väl kunna få ett glas mjölk och en bulle när dom kommer från skolan eller fritids. När jag var färdig var klockan 15 och jag hade glömt bort både att duscha och byta om och inte heller hade jag ätit något till lunch. Men eftersom jag ändå var träningsklädd så tog jag en snabb långpromenad. Och nu sitter jag nyduschad med ett glas vitt vin ute i trädgården. Blomkålssoppan står på spisen och sjuder, och jag känner "fredagskänsla hela veckan"!!

Lust och fägring och förgänglighet....

 Planerna för dagen var att göra en ljung-krans. Och det kan man ju undra, vad det ska vara bra för......??!!

Förgängligt. Ett ord som man skulle kunna sätta på en dylik handling. En ljungkrans håller på sin höjd ett par, tre veckor. Den vissnar och skräpar ner och måste kastas.

Samtidigt måste jag säga att jag tycker den är vacker. Den finns emellan sommar och höst och den lyser upp entrén till vårt hus, säger liksom ; Välkommen! 

Och sätter man ordet "förgängligt" i perspektiv så kan man sätta det epitetet på många områden i livet. Varför inte på livet självt!? Ett människoliv kan ses som förgängligt i det stora hela. 

Jag skulle säga att mitt handlande drevs av lust och fägring. Är inte det gott nog?!!

Yin och Yang, ljung och jag!

Ska vi plocka körsbär i min trädgård

1975 var ett trevligt år! Då träffade jag min nuvarande make. Eurovision song contest vanns av Nederländerna med "Ding-a-Dong", Sveriges bidrag "Jennie, Jennie" med Lars Berghagen var inte direkt någon favorit men den var ändå snäppet bättre än "Ska vi plocka körsbär i min trädgård" som slutade på en 9:e plats i svenska finalen.

Trots min nästan "kräk-varning" satte sig den sången i mitt huvud, just idag, när jag plockade körsbär i grannens trädgård! Visst är det konstigt hur sånger bara kan dyka upp sådär! För aktiviteten visserligen passande, men ändå!

Jag har nu kärnat ur och kokat sylt. Körsbärssylt passar så bra till Saffranspannkaka, så denna ska sparas till advent och jul. Då är det tid för saffranspannkaka!

Men än är det sommar kvar! Och sedan några härliga höstmånader. Vi har idag smidit lite planer för kommande månader. Den där underbara frihetskänslan känns fortfarande så ny och nästan overklig!

När det ena ger det andra....

... och det tredje och det fjärde......

Vårt radhus är byggt 1972. Den första som bodde här var byggmästarens dotter med familj. Därefter blev det ett kollektiv med 9 personer. Jag har sett bilder ifrån den tiden, och om du har sett filmen "Tillsammans" så vill jag bara tala om att precis så såg det ut här då! Jag vet inte riktigt hur länge kollektivet fanns här, men när vi köpte huset 1995 så bodde här en baptist-pastor och hans hustru. Sen kom då vi. En familj bestående av två vuxna och 4 barn. Under de 27 år vi bott här har barn kommit och gått, jag var dagmamma under några år och då blev detta radhus även min arbetsplats. Det har även varit "generationsboende" i två omgångar. Sönerna med familjer har bott här under stambyte och renovering, och i glapp mellan bostadsköp.

Till nästa helg är det dags igen!

Då kommer son med familj att flytta in för 5 veckor.

Alltså hade vi en del att ombesörja. Det behövde göras plats för säng, kläder och diverse bohag.

Så jag började med en byrå som skulle tömmas och sängkläder som måste stuvas undan. Det betydde att jag måste göra plats på annat ställe. Det betydde att jag behövde rensa och stuva om i linneskåp och förråd. Högar växte på olika ställen och jag omorganiserade så gott det gick. 

Maken skruvade upp nya taklampor. Vi var iväg och köpte nya eftersom de gamla gått sönder och vi har klarat oss genom sommaren, men snart kommer höstmörkret och det var skönt att få det gjort.

Vi behövde också få mer plats i frysskåp och box så boxen skulle frostas av och inventeras. Hade fått tips om att ställa in en kupévärmare för att skynda på processen, och det var verkligen ett bra tips. Det gick så snabbt och lätt!

Men så trött jag blev!

Tog mig en promenad till kyrkogården för att rensa ogräs och plantera lite nytt. Här ståtade ett stort fält med solrosor och lyste så vackert i solskenet.

 Och jag tänkte då på att visst blev det en dominoeffekt på röjandet idag, och ja, jag blev lite matt. Men tänk då familjen som ska röja ur ett hus dom hyrt, för att om en dryg månad flytta in i ett nytt hus som ska hyras. Dom måste gå igenom och magasinera stora delar av sitt bohag. Vad kommer man att behöva? Vad kan förvaras i kallförråd utan att bli förstört? Vad måste stå i varmförråd? Så mycket större projekt dom har framför sig. Jag kände under promenaden att mina krafter sakta återvände. Vem är jag att klaga? För deras del är det nog så att det ena ger det andra osv ända upp till det hundrade.......

Mitt Uppsala

 Jag måste säga att jag tycker om mitt Uppsala! Det är här jag är född och uppvuxen, och visserligen tycker jag att stan vuxit alldeles för mycket och blivit för stor, med växtvärk på sina håll. Men den här helgen så kände jag mig hemma i den.

Maken och jag barnvaktade igår. Äldste son med hustru var bjudna på kräftskiva och vi cyklade över till deras radhus för att passa de tre små barnen. När de två yngsta somnat och vi dukat lite ost, vin, chips och saft i trädgården och satt oss tillrätta med den äldste gossen för att spela kort, så bjöds vi musikunderhållning från Botaniska trädgården. Där var det konsert med Miss Li, Petter och Magnus Uggla. Nåväl, det hördes väl inte perfekt, men det blev en speciell stämning med musikbakgrunden, publikens jubel, den ljumma sommarkvällen och 6 1/2-åringen som vi lärde spela vänd-8.

I morse sov vi länge, eftersom vi inte kom i säng förrän kl 01:30. Regnet smattrade mot rutan, men det var fortfarande varmt ute och vi satt under verandataket och åt frukost och läste tidningen.  Sen cyklade jag ner på stan för att ta mig till Centralbadet och simma. Det var fullt med folk i omlopp. Turistbussar vid domkyrkan, ett brudpar vid Skytteanum, torghandel, turister som strosade runt, folk på uteserveringar och shoppingsugna. Det har ju varit skolstart, och jag antar att det måste inhandlas nya kläder och kanske bok-papper. Fast, klär barnen nuförtiden in sina böcker??

Utsikten från simhallen är fantastisk med hela domkyrkan och bebyggelsen runt omkring, inte jobbigt att avlägga 50 längder i bassängen där! Cyklade hem via Svartbäcksgatan för att smita in på Tehörnan och fylla på mitt te-förråd. Trots regn-dugg var det fullt av folk även här. Strosandes, folk med händerna fulla av shoppingkassar, sittandes på caféer och turister vid Linné-trädgården. Blickade upp mot fönstren på Skolgatan 31 och mindes hur det var att stå där i fönstret som liten flicka och blicka ner på gatan och folklivet. Visst har mycket förändrats, men i mitt hjärta har jag kvar den "småstad" som jag minns den.

Då, när jag var liten, så var mitt nuvarande bostadsområde rena rama landet, utanför stan. 

Tiderna förändras liksom staden och dess utformning. Men just den här helgen så kändes min stad väldigt gemytlig.

Ikväll ska vi för övrigt hem på middag till goda vänner som bor i ett hus byggt där tidigare en kommundelsförvaltning och fritidsgård låg.

ps. fotot har jag lånat från Pinterest, det är taget av Merak Kayangan

Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri

 Visst är det väldigt bekvämt att bara slänga fötterna över sängkanten och tassa ut på toaletten när man behöver nattkissa. Sätta på kranen och tvätta sig i varmvatten med tvål och handduken som hänger bredvid på en krok. Och visst sover man väldigt gott i en riktig säng.

Men ändå! Det är något med att jag alltid känner mig så instängd efter att ha varit ute och tältat flera nätter.

För så blev det. Förra veckan var så fullspäckad och plötsligt blev det söndag morgon och vi hade packat för kajaktur med våra goda vänner.

Vi har paddlat i vatten utanför Stendörrens naturreservat i närheten av Nyköping. Här bjuds man både inomskärs och utomskärs. Vi bjöds dessutom på alla sorters väder. Fast högsommartemperaturer var det hela tiden, men sol, dis, moln, regn, åska och blixtar. Och tydligen väldigt svårbedömt väder, för rapporterna stämde så gott som aldrig. Vindarna var dock tack och lov snälla och det var bara vid några överfarter som jag hade det jobbigt med snedvinden som gör att jag får kämpa för att hålla kajaken i rätt kurs.

Men morgondoppen, ack så ljuvliga. Mötet med den lilla minken som kom simmandes emot oss vid en lunchpaus och sen satte sig på stranden och putsade sin päls väldigt omständligt utan att bry sig om att vi var närvarande. Kajaken som bryter vågorna och plötsligt skrämmer upp en ö full med Skarvar, Måsar, Hägrar, Svanar eller Andfamiljer. Örnarna som svävar i skyn. De maffiga granitklipporna i sina olika formationer. Ibland låga, släta och vänliga, ibland höga, branta och vassa. Ibland tyckte jag dom såg ut som förhistoriska djur som landat med nosen före i vattnet. Att få ligga på en solvarm klippa och hoppa i för ett svalkande dopp med jämna mellanrum. Solnedgångarna. Att få sitta uppe och kura skymning till det är alldeles mörkt för att sedan krypa ner i sovsäcken och lyssna till nattens ljud genom tältduken.

Behöver jag säga något mer?!

Fortsätter istället på Lundells textrader;

Jag trivs bäst när havet svallar och måsarna ger skri.

När stranden fylls av snäckskal, med havsmusik uti.

Där det klara och det enkla, får råda som det vill.

Där ja är ja och nej är nej och tvivlet tiger still.

Kärt barn har många namn

Jag har ändrat min profil här på bloggen. Där stod att jag var lärare, men nu är jag ju inte det längre. 

Funderade en bra stund på vad jag skulle skriva istället. Hur presenterar man sig egentligen. För det mesta brukar man ju berätta vad man jobbar med. Varför gör man det? Egentligen säger det ju inte särskilt mycket om en själv som människa. Samtidigt så vill man ju inte göra en presentation längre än nödvändigt. Du träffar någon som du tar i hand och hälsar på, säger ditt namn och så drar man ofta till med sitt yrke. Ingen förväntar sig att man ska börja tala om intressen, egenskaper, längtan, drömmar. Man skulle väl snarare börja undra över om det stod rätt till hos den man mötte, om den började rabbla upp dylika saker.

Men ordet pensionär ville jag inte skriva i profilen. Betydelsen av det ordet är ursprungligen; en utarbetad människa. Där är jag verkligen inte. Roade mig med att söka på nätet över ersättningsord och fick upp; panschis, dagledig, undantagsgubbe, oldtimer, senior, föredetting, grå panter, friherre, årsrik, mappie, tidsmiljonär.

Inget av alternativen tilltalar mig, får snarare rysningar av obehag av att läsa igenom listan. Och egentligen VARFÖR ska man efter att hela sitt liv haft en yrkestitel, plötsligt bara ståta med att man blivit äldre och kalla det vid namn??

Det slutade med att jag beskrev mig som en livsnjutare och räknade upp mina "familjetitlar" och mina intressen som jag tänker ägna min tid åt i fortsättningen. Det känns som en rikedom.

Och så har jag hittat en så fin text (Sofia Sievertsdotter igen)

Att befinna sig i livets höst är att på vissa sätt sakta ned, men kanske också höja tempot. Man inser att man inte har all tid i världen. Ålderdomens skönhet är den lagrade motsvarigheten till en bebis älskvärdhet. I början av livet, men också i slutet, är vi i extra stort behov av vård och vördnad.

Varje rynka är en väg som modigt trampats, visat prov på hur man hittar kraften i berg- och dalbanor och står i jämvikt genom utmanande väder.

Att komma att tillhöra den äldsta generationen kräver tillit och ansvar, men med på resan följer ett rikt bibliotek av erfarenhet och kunnighet att ösa ur. Hösten har inte för inte väldigt vackra färger. Ju fler rynkor, desto mer liv har runnit under huden, pumpats genom hjärtat, Ju fler portar, desto talrikare krön, dalar, insikter, ödmjukande upplevelser och en stolt, äkta och färgsprakande förmögenhet. Ju äldre, desto fler varv runt solen och fler gripande utsikter att bjuda på.

Ditt äkta jag är som himlen

 Igår fick jag ett sms från en kollega som hoppades att jag hade haft en skön sommar och undrade om jag ville hänga med på AW på torsdag.

Precis som om sommaren vore slut!

Men det var ju så det kändes när läsåret drog igång, och det var precis vad det gjorde i måndags. Bara den skillnaden att jag inte behövde gå till jobbet. Och för det känner jag mig så lycklig och så peppad på "mitt nya liv"!!

Så jag svarade henne att sommaren pågår för fullt och att jag gärna hade hängt med ut och tagit en drink, men att vi har middagsgäster tre dagar i rad och är bortbjudna på lördag. Nästa gång kanske det passar.

Men lite rutiner har vi faktiskt kört igång idag. Eller för min del är väl "startat upp" ett bättre uttryck. Maken och jag hängde på dörren till gymmet klockan 07:00 i morse. Han har varit flitig i ett halvår, delvis för rehab av hälsenan, tre gånger i veckan. Själv har jag aldrig tyckt om att gå på gym, är mycket mer motiverad att gå på pass, men så blev det ju rygg- och knäproblem så jag har haft ett tränings-uppehåll i 3 år. Nu har maken peppat mig att vi ska gå tillsammans, och att det kanske blir mer motiverande. Och faktum är att det var väldigt trevligt, jag utsåg maken till min egen PT, bara han lovar att inte skrika på mig!  Så vi gick igenom hela kroppen i olika maskiner och svettades i en dryg timme, sen åkte vi hem och duschade och dukade frukost i trädgården. 

För övrigt sedan sist jag skrev så blev jag frisk från min covid och vi drog till Insjön för några mysiga dagar hos dottern och svärsonen som köpt konsertbiljetter. Vi fick en oförglömlig kväll i Dala Floda med Victor och Gustav Noren med musikanter, det var magiskt och jag grät konstant i 2 timmar. (= ett bra betyg)

Innan konserten hade vi suttit och solat och grillat intill Västerdalälven, svärsonen dök till och med i för ett dopp!

Sen drog maken och jag vidare ner till Höganäs där vi bokat in oss 6 nätter på Lerbergsgården.

Vi hade cyklarna med oss och avverkade ca 22 mil i de vackra landskapet.

Vi var även över en sväng till Helsingör och köpte danska wienerbröd och drack varsin stor Tuborg. Dock inte samtidigt....

Och innan vi kom tillbaka till Uppsala, sa vi till i Södermanland hos min kusin på hans gård, mitt barndomsparadis. Här satt vi ute och åt gott och språkade till långt efter att solen gått ned bakom skogen i sjön Uren.

Nu blir det roligt att planera middagar och laga mat igen, när man varit bortskämd med restaurangbesök många dagar i rad. Tänker dock inte dra igång någon stor bjudning, nu blir det parmiddagar och vi ska sitta utomhus. Och jag tänker att jag nu bör klara mig från att smitta eller bli smittad för åtminstone ett bra tag framöver! 

Det blir också roligt att skriva här, jag har ngt slags inneboende behov av det. Önskar att jag kunde formulera mig lika vackert som Sofia Sievertsdotter, men jag har ju ändå möjligheten att få låna och dela hennes ord;

Ditt äkta jag är som himlen.

Allt annat som sker i ditt liv är som olika typer av väder som drar förbi!